ZT–Sofia Topelius 29.10.1866

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 29.10.1866

Mamma

Helsingfors måndag 29 Okt. 1866.

Min älskade Mamma!

1 Det har legat på mitt samvete, att jag ej skickat åt Mamma de 12 mark, som Fredrik ännu har att få på sin lön. Och då Mamma äfven för öfrigt torde vara vid klen kassa, har jag med dagens post tillskrifvit vännen Albert och bedt honom på min conto assistera med hvad som kan behöfvas, så att Mamma skall ej vara generad att begagna sig deraf; jag har ju nyligen afbördat förra skulder till honom med 430 mark. Ledsamt bara att jag ej skref med förra posten. Nu står Mamma troligen med tom låda vid helgomess! – Vi må nu ungefär som förut, utom att Mille är i dag åter skral och trött med sin frossa och åtföljande magkrämpor. Hon har tagit kinin, men kanske ej så på rätta tider, och den råa, kyliga luften har ej varit bra för henne, när hon varit ute på sina många bestyr, gumman fattig. Ainas hela utstyrsel hvilar ju på henne, och det är icke så lätt, när man ej har något att köpa för.|| Det är nu sängkläderna, som hålls på med. Vi ha tagit utmärkt godt rödrandigt öfvertåg på räkning hos Ferlman; det kostade ensamt nära hundra mark, och så tagel m. m. för andra 100 mark, och ändå är det mera litet, men åtminstone allting dugligt. Ja, fjäder återstår ännu. Mille har till sådant fått anslagna de pengar, som Lybeck lemnade för Mimmi, men när hushållskassan bestått af några mark, har hon alltemellanåt fått släppa till af sin lilla utstyrselkassa. Af Thunberg har jag utbekommit 40, säger 40, mark. – Nu just var Hjelten här, vänlig och hjerltlig, som alltid. ”Intet går det an, nog ska vi laga professorskan frisk,” sade han, och så föreskref han en ny regim, som han påstår skall också laga magen bra. Hjelt är nu så upptagen, han har den största praktiken af alla; men mera friskt är det nu i staden, säger han. – Eva sjuknade i thorsdag, häftigt som alltid, i halsfluss och pratade litet i nattmössan under sträng feber. Men det är redan så bra, att hon är uppe igen och pysslar öfverallt i rummen, fast hon ej får gå ut.|| Mimmi har hostat, men är åter i skolan. Hon har för mycket arbete. Aina och Toini stå sig godt. Jag sysslar med läseboken, ehuru oftare afbruten, än jag just skulle önska. Jag har sluppit talet vid festen för Dagmars förmälning, men måste i stället skrifva ord till Pacii musik. Med Rönnbäck har jag råkat i polemik om Vögelins bok, och då det gäller att bekänna vår Herre för verlden, så duger ej att sticka under stolen. Jag svarar i morgon på sak, men lemnar tit. Rönnbäck åsido. För nästa år har jag lofvat mig åt Svenska Familjejournalen, som utkommer i Halmstad, för 200 riksdaler per tryckt ark. Journalen säges ha 9,000 prenumeranter i Sverige. Äfven åt Essen nödgas jag lofva små bidrag för Åbo Underrättelser. Man måste taga sin skada igen, ty Hfors Tidningar gå sin undergång till möte. De gifva i år 10 à 12,000 marks förlust, och Thunberg står icke ut dermed; han är dessutom utan drift och kurage numera. Jag har väl föreslagit att utskicka bara två numror i veckan, hvilket jag tror skulle gå i landsorten för det billiga priset i dessa tider, men som annonser och stadsprenumeranter dermed ginge förlorade, har ingen vågat sig in på en ny risk. Litet skada är|| det på en gammal vän, men Dagbladet blir nu högsta hönset vid landtdagen, men jag kan ej hjelpa det. – Konstnärsgillets Album hvilar också på mig, och så har jag lemnat bidrag till en nordisk kalender i Köpenhamn och varit antastad af fruarna för ett lotteri, som skall bereda Walter Runeberg utväg att resa till Rom. Generalskan Indrenius var här härom dagen och lofvade dessutom göra visite. Nog kan Mamma gissa att Mille var road, nästan lika road, som när herr och fru Åhman från theatern äfven gjorde visit här. – Men på theatern har jag sedan invigningen ej depenserat mer än en biljett, och två gånger har jag varit på snålskjuts i direktionens loge. – Andra nyheter vet jag ej, utom den stora förmälningen, som skall firas äfven här, och att gen.guvernören bråkar mycket onödigt med Wårt land i tidningarna. Han är allt litet taktlös, den beskedliga Adlerberg, och lyssnar på allehanda strunt prat. – Rosenkampffs må väl och voro en afton här med Leopolds. Gubben Borgström har fallit i trapporna och vrickat sin fot. – Må väl, Älskade Mamma! Tusen helsningar från Mammas

Z., E. och alla barnen.

2 Snälla Fanny, se åt om Dyhrns räkning till mig ligger i vindskammaren, och låt mig vid tillfälle få den. – Österbotten anlände ändtligen i tisdags. Tusen tack för sik och romm, som voro förträffliga!

3 Af Ludvig fingo vi en half fjerding lax. – Och Mamma, som blef utan wassbuk! På vinterföre skola vi skicka.