Notisen/artikeln ingår i HT 17/1 1844:|4 2|

Getingar.

A. Hvad getingarne månde vara för ena.

1 Jorden har sina lejon och bufflar, hafvet sina hvalar och hajar, luften sina slagörnar och kondorer, alla stora och betänkliga ting att tänka uppå. Äfven menniskorna hafva sina bufflar, sina örnar och sina hvalar, dock mäta de sällan mer än 6 fot och 2 tum från hjessan till fotabjället. Så händer nu, att det stormäktiga, det lejonaktiga inom vissa trakter af lifvet blir småvextare, ja krymper ihop till en tummes bredd och derunder, utan att det minsta vara mindre högdraget för det.

2 Skådom getingarne! Hvad äro icke de för ena kaxar i Floras rike och likväl kunna tjugu af dem mördas med|4 3| ett slag af flugsmällan. De äro dock ett nobelt och modigt slägte, de arbeta ej mycket, men frossa försvarligt. De hafva mycket tycke af medeltidens adel, de uttåga i skaror från sina gråa borgar, kyssa till tidsfördrif blommornas kalkar, men lefva dock mest af plundring och rof. Med allt detta äro de sirliga och nätta; jag vill se, i hvilka salonger man finner smärtare balenglar eller mera välvexta lejonskepnader. Såmedelst hafva de den förmånen att hysa en romantisk själ inom en spritter modern kroppslighet, och skilja sig derigenom lika mycket från sina fränder, de borgerliga bien, som från de bondaktiga humlorna och de oanständiga brömsarna.

3 Det är något högst eget med getingarne, att de bygga sina nästen af grått makulatur, likasom ville de dermed gifva sig en literär anstrykning. Möjligen är det derföre den uddvasse Alphonse Karr efter dem uppkallat de snärtar han utdelar åt sin Pariser verld. Andra tro, att han syftar på den skarpa gadden; men föga sannolikt. När vi nu tagit oss före att lösgöra några af den svärm, hvilken händelsevis innästlat sig i vårt orangeri, sker sådant ingalunda för att stinga och vara obehagliga; tvärtom. Utan företaget är beräknadt på ett rön, likt det, som Baron Fölkersahm i Kurland gjorde med silkesmaskarna; det skulle försökas, huruvida de små lättingarne kunde förmås, att på ett nyttigt sätt använda sina vinterferier. De utsläppas på resor kring verlden, för att snart och grundligt inhämta konsten att tillverka fint makulaturpapper, utan att, som hittills skett, kosta trycksvärta derpå och kalla fabrikatet en tidning. Lyckas försöket, så inbesparar landet derigenom en dyr och onödig tidningsliteratur; lyckas det icke, så gäller det blott några getingslif. Den första getingen skall betrakta den stora verldstorkan.