2 En i många afseenden utmärkt man yttrande vid något tillfälle: »Jag föreställer mig, det vore ganska angenämt, att, insvept i en varm schlafrock, sitta framför en nytänd brasa och – ha frossan.» Ni gissar troligen, att denne man kände frossan endast af berättelser, och så var det verkligen; annars hade han väl ej bevisat sjukdomen en slik sidvördnad. Men i denna vårens och frossornas tid har jag ofta erinrat mig hans yttrande: jag har funnit att det passar in på flera förhållanden. De finnas, t. ex. i Sverige, som mena ungefär: det vore roligt att sitta trygg vid sin fädernehärd, sin frihet och sin gamla goda lag, och derunder känna en och annan politisk frosskakningoriginal: frossskakning. Och likväl om de kände den, skulle de önska den der pepparn vexer. Det kan vara så godt att politiken och choleran icke gå norrom 62:dra breddgraden. Man kommer att tänka derpå vid anblicken af diverse oväsenden i sydligare länder.
3 Ty lika bullersamt som våren gjort sitt inträde i andra delar af Europa, lika tyst och fredligt har den infunnit sig här. Medan andra länder byta om ministrar, byta vi borgmästare, och medan andra lappa sina konstitutioner, göda vi våra drifbänkar. Derföre bringa vi det ock så långt, att vi äta rädisor i april. Jag trotsar hvilket land som helst att uppvisa större kålhufvuden än våra. Vi springa förbi sjelfva naturen, ty hvar man vet, att vi bruka plocka violer om julaftonen. Frågas t. ex., hvad är nu icke detta för en vår? Blåsippor och lärkor långt för detta, torra gator och öppen sjö, mjöd på alla värdshus och mantiller i alla promenader. Längre kan ett lands kultur omöjligen gå, ej heller mera följa med sin tid. Betraktom alléerna i esplanaden. Hvilken outtröttlig verksamhet af trädgårdsmästaren att förstöra ända till sista spåret af gräsvallen! Hvilka imposanta samlingar af en viss fabriks tillverkningar! O natur! hvem erinrar sig icke nu, vid anblicken af Helsingfors' närmaste promenad, en af dessa tavastländska bondgårdar, der åkerns nödigaste behofver i massa pryda planen framför trappan till boningshuset?
4 Dessa landtliga företag midt i larmet af en hufvudstad, ämnade att »borttaga syran ur jorden»,konsekvensändrat/normaliserat stå i förbindelse med flera andra. Så arbetas nu verksamt på anläggningen af en ny esplanad med sina alléer i vinkel med den förra vid sidan af gatan framåt Esbo tull. Vägen kring Thölöviken lärer innan kort vara fulländad, och har detta engång skett, promenerar man framdeles en half mil i frihet och grönska. Lägger man härtill, förutom mycket annat, de likaså ifrigt bedrifna quai-arbetena, samt fyllningen och jemnandet af strandplanerna, så måste man erkänna, att Helsingfors, likt andra damer af verld, tillbringar en stor del af sin tid vid toiletten. Der likväl, såsom vid de flesta arbeten, nyttan förmäles med prydnaden, kan ingen annat derom säga, än godt. Bristen på en promenad för åkande har härtills varit ganska kännbar, särdeles för utlänningar och brunnsgäster, men tör numera anses såsom lyckligen afhulpen. – Nya kyrkan ser för tillfället ruskig ut nedomkring, ty ett och annat lärer varit i olag, äfvensom den tillbyggda ritningen|34 2| kräfver anstalter i hörnen. Emellertid blir den gamla kyrkan för hvar dag trängre och olämpligare.
5 Efter de missvexter, som inträffat på större delen af kusterna kring östersjöns vatenbassin och ej heller alldeles förskonat Finland,*)I vissa trakter af Sverige gällde rågen i Mars 22 R:dr R Gds.Riksdaler Riksgälds Veterligen har den i Finland ej gått öfver 20 Rub. B. A.Rubel Bankoassignationer är den tidiga våren att betrakta som en stor välgerning, ehuru vissa spekulanter ej betrakta den med blida ögon. Från deras antal undantager jag med allt skäl läkarne, som redan fägna sig åt en trägen sysselsättning och påräkna en ännu trägnare. Det är bekant, att det varit och är ovanligt sjukligt i Petersburg, att halfva corpser legat på lazaretterna och att en elakartad fläckfeber der anställt stora härjningar; äfven finska familjer hafva derifrån fått mottaga sorgebud. Likaså äro åt motsatt håll i Stockholm flera gångbara sjukdomar i svang, och några af våra der vistande unga läkare hafva deraf angripits. Beläget midtemellan dessa härdar för farsoterna, saknar Helsingfors ej spår af dylika, och det är anmärkt, att frossor och inflammatoriska lidanden här visat en mera invecklad och envis karakter, än vanligt. Män af vidsträckt erfarenhet vänta af flera tecken en annalkande större farsot och läkarnes uppmärksamhet är derpå förberedd. Skulle en sådan verkligen inträffa, bör allmänheten med lugn afbida dess öfvergång. Helsingfors' läge är på de flesta punkter luftigt och sunt, hafsvindarne rensa athmospheren från sjukdomsämnen och – vare det sagdt som en opartisk gärd åt sanningen – läkarevården här är organiserad på en fot, som synes egnad att lugna alla farhågor. Säkrast torde likväl vara att med mer än vanlig försigtighet akta sig för förkylningar och icke i förtid aflägga vinterplaggen.
6 När man, i år oaktadt den skarpa kölden i Februari, sett isarna redan den 15 April blifva ofarbara för åkande, omkring den 22 upphöra att bära fotgångare och nu vidpass den 27 försvinna i öppen sjö, måste man finna det underbart att dessa samma isar den 3 Maj 1808 buro hela regementen med all deras tross. Så stora ojemnheter i ett hafsklimat, sådant som det Helsingforsiska, torde vara sällsynta. För en sjöstad, som denna, är det alltid en glad och efterlängtad anblick att se haf och hamn återtaga sin blåa färg och sitt friska vågsvall. Hela nejden får deraf ett annat och lifligare utseende, mångfaldiga intressen knyta sig vid sjöfartens öppnande, tillförselns lättande, torgprisernas fallande o. s. v. Det är derföre man med nyfikenhet och välvilja samlar sig kring de båtar, som först ankomma, öfverhopar dem med frågor och prisar deras raskhet. Vanligen äro ock dessa första färder mellan isstyckena förknippade, om icke just med fara, så likväl med stora besvärligheter och fordra mycken raskhet, hvarföre man troligen i andra länder skulle anse dem förtjena en litet uppmuntrande pris, bestämdt att tillfalla den först ankommande. Här tänker ingen på något sådant; vigtigare föremål för den allmänna välviljan än detta lemnas utan understöd af den enskilde, och i intet civiliseradt land ser man så ofta som här en afsomnads betydliga förmögenhet skingras till fjermare arfvingar, utan att en kopek disponeras till de många högst nyttiga inrättningar, som här se sin verksamhet förlamad af brist på tillgångar.
7 Den vigtigaste nyhet från Universitetet är Borealiska, Satakunda och Åbo afdelningars sammanslående till en enda Vestfinsk afdelning. För den som erinrar sig afdelningarnes stora inflytande både på den sedliga och intellektuela sidan af studentlifvet samt dettas trefnad i allmänhet, kan en sådan företeelse icke sakna ett glädjande intresse. Erfarenheten har tillräckeligen ådagalagt, att små och fåtaliga afdelningar, om de ock lyckas att någorlunda vaka öfver sina medlemmars sedliga uppförande, ingenting förmå, när det gäller att lifva, lyfta och förädla studentlifvet samt motarbeta den dödande egoism, som ställer utkomst, rang och vinning högt öfver både vetenskap och fädernesland och hvilken, om den väl får fatta rot hos blomman af landets bildade ungdom, en dag med sina maskstungna frukter skall förgifta samhället. Det är dock denna ungdom, i hvilkens hjertan de heliga orden folk och fosterland böra finna den renaste återklang; nedsjunker den till en massa af lexläsande skolepiltar, så lärer den knappt nog i en sednare ålder, såsom embetsmän och original: och lärare, tänka på något högre än brödet för dagen och lättaste vägen till den eller den sysslan. Afdelningarne utgöra studentens samhälle och fädernesland i inskränktare mening, och genom att sjelf deltaga i deras öfverläggningar, beslut och samhälliga företag, vänjer han sig att verka för allmänna, öfver hans små personliga intressen upphöjda mål. Det är derföre klart att en talrikare afdelning måste äga denna större förmåga af samhällighet och individens underordnande, som utmärker en stor nation framför en mindre, och att hvarje medlem måste känna sig upplyftad af medvetandet att tillhöra ett större samfund med större både kraft och tillgångar. Äfven från den ekonomiska sidan har en större afdelning den förmån framför en mindre, att samma utgifter, fördelade på flera, blifva mindre kännbara och att ett rikare bibliothek kan af afdelningen anskaffas. Den nya afdelningen har till sin Inspektor valt Prof. Geitlin, som tillförene beklädde denna förtroendepost för Åbo afdelning. – För öfrigt väntas inom terminens utgång 3 specimina för professionen i Bibliska Exegetiken, 3 eller flera docenturdisputationer samt, såsom vanligt, Licentiat- och Candidat-examina i medicinska och philosophiska fakulteterna. Löneförhöjningar och reseunderstöd för yngre lärare vid universitetet omtalas derjemte.
8 Finska Vetenskaps Societetens årshögtid i går var af flerfaldigt intresse, särdeles genom de dervid hållna föredrag, som varade från kl. 5 till öfver 8 e. m. Årsberättelsen, som af Sekreteraren upplästes, publiceras troligen med det första. Prof. Nervander föredrog derefter högst intressanta kalkyler öfver solljusets af- och tilltagande intensitet, beräknad såväl på grund af thermometer-observationer, som efter mätningar af solskifvans skenbara diameter, och ledande till det resultat, att solen tillhör de variabla stjernornas antal och under sin rotation kring axeln periodiskt företer mer eller mindre lysande delar. Upptäckten, gjord af Prof. Nervander sjelf, är väl ännu icke till fullo konstaterad, men torde blifva det innan kort. Prof. v. Bonsdorff framställde en karakteristik öfver de olika menniskoracerna, hvilka inskränktes till tre, den ethiopiska, mongoliska och kaukasiska. Prof. Rein meddelade en statistisk teckning öfver Kuopio län, hvaraf bland annat inhämtades, att soknar ännu finnas, der folket aldrig, ej ens under goda år, äter rent rågbröd, utan nödsakas blanda bark deri. Prosten Hipping föredrog slutligen öfver den allmänt antagna traditionen om|34 3|Nylands svenska kolonisation en ganska märkelig kritik, grundad såväl på undersökningar af den i Nylandbrukligaoriginal: bruklika svenskan, som på motsägelser och osannolikheter i nämnde tradition. Prosten Hipping kom för sin del till det sannolika resultat, att sydskandinaviske kolonister (icke Helsingar) sedan urminnes tider bebott så väl den sydfinska, som andra kuster kring Östersjön och finska viken samt att Finnarne framträngt icke öfver, utan omkring viken, och sålunda till de här förut bosatte Svenskarne intagit en nordlig position. Då, som man hoppas, denna intressanta kritik snart kommer att i Societetens akter ingå, torde tillfälle yppas att närmare skärskåda densama. – Äfven förtjenar nämnas, det Sällskapet för Finsk zoologi och Botanik hos Societeten anhållit om en plats i dess akter för sådana notiser ur Sällsk:s förhandlingar, som befinnas vara för Finlands flora och fauna i ett eller annat afseende upplysande, hvartill Societeten med »verkligt nöje» lemnat sitt bifall.
9 Af dagens tidningar finner Min Herre, att Finska Konstföreningen vunnit lyckan af ett beskydd i närheten af thronen. Huruvida några uppköp af konstanstalter redan denna sommar komma att göras, lärer ännu vara oafgjordt; dock förljudes, att de flesta härvarande ägare af utmärktare målningar benäget lofvat medverka till det goda ändamålet medelst dessas framställande i en blifvande exposition, till hvilken äfven inhemske konstidkare komma att bidraga.
10 Om den Franzénska jemförelsen med »gässen» passar in på våra skriftställare denna vår, lemnar jag tillsvidare oafgjordt. Säkert är åtminstone, att åtskilligt tryckes. Bland detta åtskilliga tar jag mig friheten nämna »Fosterländskt Album»,konsekvensändrat/normaliserat 3:dje häftet, och »Finska Kadetten»,konsekvensändrat/normaliserat poetisk kalender, utgifven af vår unga raska kadettcorps i Fredrikshamn. Sexhundra exemplars bruttoreveny af denna sednare (tryckningskostnaden är af kadetterne sammanskjuten) tillfaller Finska Literatur-Sällskapet i Helsingfors. Hvad säges härom? – Men jag glömmer, att min värde kapten Leopold, sjelf f. d. kadett, omöjligen kan vara okunnig om ett företag, till hvilket endast kadetter, både nuvarande och fordne, lemnat bidrag. Jag är nästan säker uppå, att i kalendern återfinna Min Herres signatur, och var öfvertygad om att jag skall utleta den. Om bokens innehåll kan väl ännu intet sägas, alldenstund jag ej äger den amerikanska tidningens beundransvärda snabbhet att meddela Congressens i Washington tal »innan de ännu blifvit hållna».konsekvensändrat/normaliserat Men det har dock synts mig underbart, att medan så många förmögna personer de sednare åren vandrat hädan i Finland utan att testamentera en fyrk åt den närmaste vårdarinnan af finska folkets nationela literatur, dessa åt en helt annan bana, än den literära, egnade ynglingar med sina små tillgångar skulle vara de första, som med en större gåfva ihågkommo Finska Literatur-Sällskapet.
11 Jag vill berätta er något annat, som hände för omkring 6 veckor sedan. Tre gossar, den yngste 11, den äldste 14 år gammal, försvunno en vacker söndag och blefvo borta. Deras föräldrar och anhöriga råkade i största oro och läto på alla håll efterspana de saknade. Ändtligen kom man dem på spåren; här och der möttes vägfarande, som sett de unge äfventyrarne i lätt ekipering vandra åt Borgå till. På andra sidan om denna stad blefvo de ockoriginal: och upphunna och återförda. Tillfrågade i hvad afsigt de sålunda utan lof och afsked afvikit, bekände de slutligen, att för ett år sedan bland härvarande skolungdom bildat sig ett förbund, hvars medlemmar med ed förbundit sig att på en bestämd dag hemligen (emedan tillstånd ej kunde påräknas) begifva sig å väg till det inre af landet, der i 3 års tid studera finska språket och folklynnet samt efter denna tid uppträda som nya Lönnrotar och Castréner för språkets och nationalitetens heliga sak. Af de många, som i förbundet ingått, vidhöllo endast de 3 sin föresats och dess utförande blef sådant man kunde föreställa sig.
12 Detta sällsama företag, med all sin naiva obetänksamhet, är något förmer än ett vanligt pojkstreck. När jag sammanlägger det med nyss anförda kadettföretag och flera andra tidstecken, rinner det mig så bjert i hågen, huruledes alla stora idéer, som genomblixtrat folken och menskligheten, just derigenom visat sig såsom pulsslag af tidens hjertådror, att de i sin trollkrets indragit äfven den vexande ungdomen, ja sjelfva barndomen. Aldrig har man sett detta så i stort, som när, under korstågens hänförelse, skaror af barn till mångtusental tågade ut för att eröfra det heliga landet. Och samma phenomen upprepar sig genom alla tidehvarf, som af stora tankar genomilas, blott att företeelserna, der de framträda enstaka, vanligen i tidens larm förblifva obemärkta. Äfven den nationela frågan visar ett heligt land att eröfra i morgonländerna af andens verld; hvarföre skulle icke hänförelsen äfven der få makt öfver den yngsta ungdomen?
13 Farväl, min kapten! Akta er väl för besarabiska frossan, knäpp väl igen er uniform i aftonkylan, helsa er aktningsvärda familj och mottag hosföljande finska rädisa såsom en förstling af våren i Suomi, säkert i ert tycke smakligare, än det krimskaste krimska äpple – au revoir!
*)I vissa trakter af Sverige gällde rågen i Mars 22 R:dr R Gds.Riksdaler Riksgälds Veterligen har den i Finland ej gått öfver 20 Rub. B. A.Rubel Bankoassignationer
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
4.
1846 April 30.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 En i många afseenden utmärkt man yttrande vid något tillfälle: »Jag föreställer mig, det vore ganska angenämt, att, insvept i en varm schlafrock, sitta framför en nytänd brasa och – ha frossan.» Ni gissar troligen, att denne man kände frossan endast af berättelser, och så var det verkligen; annars hade han väl ej bevisat sjukdomen en slik sidvördnad. Men i denna vårens och frossornas tid har jag ofta erinrat mig hans yttrande: jag har funnit att det passar in på flera förhållanden. De finnas, t. ex. i Sverige, som mena ungefär: det vore roligt att sitta trygg vid sin fädernehärd, sin frihet och sin gamla goda lag, och derunder känna en och annan politisk frosskakningoriginal: frossskakning. Och likväl om de kände den, skulle de önska den der pepparn vexer. Det kan vara så godt att politiken och choleran icke gå norrom 62:dra breddgraden. Man kommer att tänka derpå vid anblicken af diverse oväsenden i sydligare länder.
3 Ty lika bullersamt som våren gjort sitt inträde i andra delar af Europa, lika tyst och fredligt har den infunnit sig här. Medan andra länder byta om ministrar, byta vi borgmästare, och medan andra lappa sina konstitutioner, göda vi våra drifbänkar. Derföre bringa vi det ock så långt, att vi äta rädisor i april. Jag trotsar hvilket land som helst att uppvisa större kålhufvuden än våra. Vi springa förbi sjelfva naturen, ty hvar man vet, att vi bruka plocka violer om julaftonen. Frågas t. ex., hvad är nu icke detta för en vår? Blåsippor och lärkor långt för detta, torra gator och öppen sjö, mjöd på alla värdshus och mantiller i alla promenader. Längre kan ett lands kultur omöjligen gå, ej heller mera följa med sin tid. Betraktom alléerna i esplanaden. Hvilken outtröttlig verksamhet af trädgårdsmästaren att förstöra ända till sista spåret af gräsvallen! Hvilka imposanta samlingar af en viss fabriks tillverkningar! O natur! hvem erinrar sig icke nu, vid anblicken af Helsingfors' närmaste promenad, en af dessa tavastländska bondgårdar, der åkerns nödigaste behofver i massa pryda planen framför trappan till boningshuset?
4 Dessa landtliga företag midt i larmet af en hufvudstad, ämnade att »borttaga syran ur jorden»,konsekvensändrat/normaliserat stå i förbindelse med flera andra. Så arbetas nu verksamt på anläggningen af en ny esplanad med sina alléer i vinkel med den förra vid sidan af gatan framåt Esbo tull. Vägen kring Thölöviken lärer innan kort vara fulländad, och har detta engång skett, promenerar man framdeles en half mil i frihet och grönska. Lägger man härtill, förutom mycket annat, de likaså ifrigt bedrifna quai-arbetena, samt fyllningen och jemnandet af strandplanerna, så måste man erkänna, att Helsingfors, likt andra damer af verld, tillbringar en stor del af sin tid vid toiletten. Der likväl, såsom vid de flesta arbeten, nyttan förmäles med prydnaden, kan ingen annat derom säga, än godt. Bristen på en promenad för åkande har härtills varit ganska kännbar, särdeles för utlänningar och brunnsgäster, men tör numera anses såsom lyckligen afhulpen. – Nya kyrkan ser för tillfället ruskig ut nedomkring, ty ett och annat lärer varit i olag, äfvensom den tillbyggda ritningen|34 2| kräfver anstalter i hörnen. Emellertid blir den gamla kyrkan för hvar dag trängre och olämpligare.
5 Efter de missvexter, som inträffat på större delen af kusterna kring östersjöns vatenbassin och ej heller alldeles förskonat Finland,*)I vissa trakter af Sverige gällde rågen i Mars 22 R:dr R Gds.Riksdaler Riksgälds Veterligen har den i Finland ej gått öfver 20 Rub. B. A.Rubel Bankoassignationer är den tidiga våren att betrakta som en stor välgerning, ehuru vissa spekulanter ej betrakta den med blida ögon. Från deras antal undantager jag med allt skäl läkarne, som redan fägna sig åt en trägen sysselsättning och påräkna en ännu trägnare. Det är bekant, att det varit och är ovanligt sjukligt i Petersburg, att halfva corpser legat på lazaretterna och att en elakartad fläckfeber der anställt stora härjningar; äfven finska familjer hafva derifrån fått mottaga sorgebud. Likaså äro åt motsatt håll i Stockholm flera gångbara sjukdomar i svang, och några af våra der vistande unga läkare hafva deraf angripits. Beläget midtemellan dessa härdar för farsoterna, saknar Helsingfors ej spår af dylika, och det är anmärkt, att frossor och inflammatoriska lidanden här visat en mera invecklad och envis karakter, än vanligt. Män af vidsträckt erfarenhet vänta af flera tecken en annalkande större farsot och läkarnes uppmärksamhet är derpå förberedd. Skulle en sådan verkligen inträffa, bör allmänheten med lugn afbida dess öfvergång. Helsingfors' läge är på de flesta punkter luftigt och sunt, hafsvindarne rensa athmospheren från sjukdomsämnen och – vare det sagdt som en opartisk gärd åt sanningen – läkarevården här är organiserad på en fot, som synes egnad att lugna alla farhågor. Säkrast torde likväl vara att med mer än vanlig försigtighet akta sig för förkylningar och icke i förtid aflägga vinterplaggen.
6 När man, i år oaktadt den skarpa kölden i Februari, sett isarna redan den 15 April blifva ofarbara för åkande, omkring den 22 upphöra att bära fotgångare och nu vidpass den 27 försvinna i öppen sjö, måste man finna det underbart att dessa samma isar den 3 Maj 1808 buro hela regementen med all deras tross. Så stora ojemnheter i ett hafsklimat, sådant som det Helsingforsiska, torde vara sällsynta. För en sjöstad, som denna, är det alltid en glad och efterlängtad anblick att se haf och hamn återtaga sin blåa färg och sitt friska vågsvall. Hela nejden får deraf ett annat och lifligare utseende, mångfaldiga intressen knyta sig vid sjöfartens öppnande, tillförselns lättande, torgprisernas fallande o. s. v. Det är derföre man med nyfikenhet och välvilja samlar sig kring de båtar, som först ankomma, öfverhopar dem med frågor och prisar deras raskhet. Vanligen äro ock dessa första färder mellan isstyckena förknippade, om icke just med fara, så likväl med stora besvärligheter och fordra mycken raskhet, hvarföre man troligen i andra länder skulle anse dem förtjena en litet uppmuntrande pris, bestämdt att tillfalla den först ankommande. Här tänker ingen på något sådant; vigtigare föremål för den allmänna välviljan än detta lemnas utan understöd af den enskilde, och i intet civiliseradt land ser man så ofta som här en afsomnads betydliga förmögenhet skingras till fjermare arfvingar, utan att en kopek disponeras till de många högst nyttiga inrättningar, som här se sin verksamhet förlamad af brist på tillgångar.
7 Den vigtigaste nyhet från Universitetet är Borealiska, Satakunda och Åbo afdelningars sammanslående till en enda Vestfinsk afdelning. För den som erinrar sig afdelningarnes stora inflytande både på den sedliga och intellektuela sidan af studentlifvet samt dettas trefnad i allmänhet, kan en sådan företeelse icke sakna ett glädjande intresse. Erfarenheten har tillräckeligen ådagalagt, att små och fåtaliga afdelningar, om de ock lyckas att någorlunda vaka öfver sina medlemmars sedliga uppförande, ingenting förmå, när det gäller att lifva, lyfta och förädla studentlifvet samt motarbeta den dödande egoism, som ställer utkomst, rang och vinning högt öfver både vetenskap och fädernesland och hvilken, om den väl får fatta rot hos blomman af landets bildade ungdom, en dag med sina maskstungna frukter skall förgifta samhället. Det är dock denna ungdom, i hvilkens hjertan de heliga orden folk och fosterland böra finna den renaste återklang; nedsjunker den till en massa af lexläsande skolepiltar, så lärer den knappt nog i en sednare ålder, såsom embetsmän och
original: och lärare, tänka på något högre än brödet för dagen och lättaste vägen till den eller den sysslan. Afdelningarne utgöra studentens samhälle och fädernesland i inskränktare mening, och genom att sjelf deltaga i deras öfverläggningar, beslut och samhälliga företag, vänjer han sig att verka för allmänna, öfver hans små personliga intressen upphöjda mål. Det är derföre klart att en talrikare afdelning måste äga denna större förmåga af samhällighet och individens underordnande, som utmärker en stor nation framför en mindre, och att hvarje medlem måste känna sig upplyftad af medvetandet att tillhöra ett större samfund med större både kraft och tillgångar. Äfven från den ekonomiska sidan har en större afdelning den förmån framför en mindre, att samma utgifter, fördelade på flera, blifva mindre kännbara och att ett rikare bibliothek kan af afdelningen anskaffas. Den nya afdelningen har till sin Inspektor valt Prof. Geitlin, som tillförene beklädde denna förtroendepost för Åbo afdelning. – För öfrigt väntas inom terminens utgång 3 specimina för professionen i Bibliska Exegetiken, 3 eller flera docenturdisputationer samt, såsom vanligt, Licentiat- och Candidat-examina i medicinska och philosophiska fakulteterna. Löneförhöjningar och reseunderstöd för yngre lärare vid universitetet omtalas derjemte.
8 Finska Vetenskaps Societetens årshögtid i går var af flerfaldigt intresse, särdeles genom de dervid hållna föredrag, som varade från kl. 5 till öfver 8 e. m. Årsberättelsen, som af Sekreteraren upplästes, publiceras troligen med det första. Prof. Nervander föredrog derefter högst intressanta kalkyler öfver solljusets af- och tilltagande intensitet, beräknad såväl på grund af thermometer-observationer, som efter mätningar af solskifvans skenbara diameter, och ledande till det resultat, att solen tillhör de variabla stjernornas antal och under sin rotation kring axeln periodiskt företer mer eller mindre lysande delar. Upptäckten, gjord af Prof. Nervander sjelf, är väl ännu icke till fullo konstaterad, men torde blifva det innan kort. Prof. v. Bonsdorff framställde en karakteristik öfver de olika menniskoracerna, hvilka inskränktes till tre, den ethiopiska, mongoliska och kaukasiska. Prof. Rein meddelade en statistisk teckning öfver Kuopio län, hvaraf bland annat inhämtades, att soknar ännu finnas, der folket aldrig, ej ens under goda år, äter rent rågbröd, utan nödsakas blanda bark deri. Prosten Hipping föredrog slutligen öfver den allmänt antagna traditionen om|34 3| Nylands svenska kolonisation en ganska märkelig kritik, grundad såväl på undersökningar af den i Nyland brukligaoriginal: bruklika svenskan, som på motsägelser och osannolikheter i nämnde tradition. Prosten Hipping kom för sin del till det sannolika resultat, att sydskandinaviske kolonister (icke Helsingar) sedan urminnes tider bebott så väl den sydfinska, som andra kuster kring Östersjön och finska viken samt att Finnarne framträngt icke öfver, utan omkring viken, och sålunda till de här förut bosatte Svenskarne intagit en nordlig position. Då, som man hoppas, denna intressanta kritik snart kommer att i Societetens akter ingå, torde tillfälle yppas att närmare skärskåda densama. – Äfven förtjenar nämnas, det Sällskapet för Finsk zoologi och Botanik hos Societeten anhållit om en plats i dess akter för sådana notiser ur Sällsk:s förhandlingar, som befinnas vara för Finlands flora och fauna i ett eller annat afseende upplysande, hvartill Societeten med »verkligt nöje» lemnat sitt bifall.
9 Af dagens tidningar finner Min Herre, att Finska Konstföreningen vunnit lyckan af ett beskydd i närheten af thronen. Huruvida några uppköp af konstanstalter redan denna sommar komma att göras, lärer ännu vara oafgjordt; dock förljudes, att de flesta härvarande ägare af utmärktare målningar benäget lofvat medverka till det goda ändamålet medelst dessas framställande i en blifvande exposition, till hvilken äfven inhemske konstidkare komma att bidraga.
10 Om den Franzénska jemförelsen med »gässen» passar in på våra skriftställare denna vår, lemnar jag tillsvidare oafgjordt. Säkert är åtminstone, att åtskilligt tryckes. Bland detta åtskilliga tar jag mig friheten nämna »Fosterländskt Album»,konsekvensändrat/normaliserat 3:dje häftet, och »Finska Kadetten»,konsekvensändrat/normaliserat poetisk kalender, utgifven af vår unga raska kadettcorps i Fredrikshamn. Sexhundra exemplars bruttoreveny af denna sednare (tryckningskostnaden är af kadetterne sammanskjuten) tillfaller Finska Literatur-Sällskapet i Helsingfors. Hvad säges härom? – Men jag glömmer, att min värde kapten Leopold, sjelf f. d. kadett, omöjligen kan vara okunnig om ett företag, till hvilket endast kadetter, både nuvarande och fordne, lemnat bidrag. Jag är nästan säker uppå, att i kalendern återfinna Min Herres signatur, och var öfvertygad om att jag skall utleta den. Om bokens innehåll kan väl ännu intet sägas, alldenstund jag ej äger den amerikanska tidningens beundransvärda snabbhet att meddela Congressens i Washington tal »innan de ännu blifvit hållna».konsekvensändrat/normaliserat Men det har dock synts mig underbart, att medan så många förmögna personer de sednare åren vandrat hädan i Finland utan att testamentera en fyrk åt den närmaste vårdarinnan af finska folkets nationela literatur, dessa åt en helt annan bana, än den literära, egnade ynglingar med sina små tillgångar skulle vara de första, som med en större gåfva ihågkommo Finska Literatur-Sällskapet.
11 Jag vill berätta er något annat, som hände för omkring 6 veckor sedan. Tre gossar, den yngste 11, den äldste 14 år gammal, försvunno en vacker söndag och blefvo borta. Deras föräldrar och anhöriga råkade i största oro och läto på alla håll efterspana de saknade. Ändtligen kom man dem på spåren; här och der möttes vägfarande, som sett de unge äfventyrarne i lätt ekipering vandra åt Borgå till. På andra sidan om denna stad blefvo de ockoriginal: och upphunna och återförda. Tillfrågade i hvad afsigt de sålunda utan lof och afsked afvikit, bekände de slutligen, att för ett år sedan bland härvarande skolungdom bildat sig ett förbund, hvars medlemmar med ed förbundit sig att på en bestämd dag hemligen (emedan tillstånd ej kunde påräknas) begifva sig å väg till det inre af landet, der i 3 års tid studera finska språket och folklynnet samt efter denna tid uppträda som nya Lönnrotar och Castréner för språkets och nationalitetens heliga sak. Af de många, som i förbundet ingått, vidhöllo endast de 3 sin föresats och dess utförande blef sådant man kunde föreställa sig.
12 Detta sällsama företag, med all sin naiva obetänksamhet, är något förmer än ett vanligt pojkstreck. När jag sammanlägger det med nyss anförda kadettföretag och flera andra tidstecken, rinner det mig så bjert i hågen, huruledes alla stora idéer, som genomblixtrat folken och menskligheten, just derigenom visat sig såsom pulsslag af tidens hjertådror, att de i sin trollkrets indragit äfven den vexande ungdomen, ja sjelfva barndomen. Aldrig har man sett detta så i stort, som när, under korstågens hänförelse, skaror af barn till mångtusental tågade ut för att eröfra det heliga landet. Och samma phenomen upprepar sig genom alla tidehvarf, som af stora tankar genomilas, blott att företeelserna, der de framträda enstaka, vanligen i tidens larm förblifva obemärkta. Äfven den nationela frågan visar ett heligt land att eröfra i morgonländerna af andens verld; hvarföre skulle icke hänförelsen äfven der få makt öfver den yngsta ungdomen?
13 Farväl, min kapten! Akta er väl för besarabiska frossan, knäpp väl igen er uniform i aftonkylan, helsa er aktningsvärda familj och mottag hosföljande finska rädisa såsom en förstling af våren i Suomi, säkert i ert tycke smakligare, än det krimskaste krimska äpple – au revoir!