Notisen/artikeln ingår i HT 26/11 1851:|94 3|

Leksaker till Julen.

1 När i Frankrike nyåret nalkas med sina gåfvor som motsvara våra julklappar, ser man omsättningen i handel och industri taga en fart, en utsträckning, som den förr icke haft under hela året. I alla verkstäder är ett hamrande och ett slamrade, i alla butiker ett sorterande, väljande och köpande dessa nyårsgåfvor sätta millioner i omlopp och anses af sådan vigt, att man sett ministerkriser fördöljas, parlamentsessioner uppskjutas, revolutioner inställas, blott för att icke störa industrins trygghet under denna dess blomstringstid.

2 I andra länder, och äfven hos oss, äger samma förhållande rum med julklapparna, ehuru i liten skala. Okända i bondens stuga, bana de sig på landet en väg genom hvarje prestgårds grind, till länsmannens och fogdens arbetsrum, till possessionatens sal. Och i städerna, hvar finnes den koja, der icke armodet har råd att bekosta de sina en leksak till jul, hvar finnes den strålande salong, der icke klapparna inbäras, inkastas, utdelas ofta till flera hundradetal? Och man anser denna omsättning icke värd någon uppmärksamhet! Man uppsätter reglementen öfver alla möjliga taxor af föga betydenhet, och man förbiser en frivillig beskattning, som för mången uppgår till högre belopp än summan af alla hans årliga utskylder!

3 Har man väl någonsin beräknat hvad julklapparna årligen kosta? Antaga vi städernas invånare och ståndspersoner på landet till 100 000konsekvensändrat/normaliserat personer och beräkna i medeltal julklappar till ett värde af 75 kopek silfver på hvarochen – hvilket snarare är för lågt än för högt, när man känner de förmögnares stora depenser – så får man en summa af 75 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, hvilket är mer än Finland årligen depensera på literatur, konst och många andra goda saker.

4 Är denna frivilliga beskattning en misshushållning, en förlust? För ingen del. Handeln har deraf sin profit, industrin sin afsättning, familjerna sin trefnad, förutsatt att depenser och tillgång motsvara hvarandra. Under nödig reservation mot missbruk och öfverflöd, önska vi af allt hjerta åt julmarknaden ett fortfarande flor, vore det ock på bekostnad af flickornas nattro och julpoeternes svett och möda.

5 Deremot, om man en liten mån jemför det gagn, som landets industri har af julmarknaden, med det gagn som den borde hafva deraf, så bör man ej neka, att ju mycket kunde önskas annorlunda. Himlen bevare öst för den stockpatriotism, som vill kläda sig inhemsk från topp till tå och som anser hvarje skärf depenserad på utländsk import vara stulen från landets eget välstånd. Nej, mina herrar och damer julklappshandlare, köpen som härtills edra vackra tyger, bronzer och luktvattensflaskor från utländsk marknad, men tänken något litet också på den inhemska, ansen åtminstone icke en vara sämre derföre att den är eget lands produkt.

6 Godt, min herre, svaren I; var blott så god och visa oss hvar den inhemska marknaden egentligen finnes. Vi behöfva ett färdigt lås för vår dörr – fås icke; en sko för vår fot – finns icke; en leksak för våra barn – omöjligt! Allt detta och hundrade andra de simplaste saker – ty vi söka med flit det allra simplaste – de finnas väl, och finnas i öfverflöd, men icke finskt fabrikat, utan ryskt, tyskt, svenskt, kort sagdt alla länders produkter, utom det lands, som vi af vänskap helst ville efterfråga. Inhemsk marknad! Lek icke, min herre, med ord utan verklighet; vi känna ingen marknad af köpare utan säljare, och vår patriotism är ursäktad, om den icke har tid att vänta i menskoåldrar uppå en inhemsk produktion, som härtills endast bestått i fromma önskningar och enfaldigt välmenta tidningsartiklar.

7 Allt detta är alltför sant. Af de rika medel julklapparna sätta i omlopp förstå endast boklådorna, guldsmederna samt några få fabrikanter af gjutgods, smiden och svarfverier att till sig draga en ringa del. Hela den öfriga omsättningen kommer utlänningen till godo, ofta för tillverkningar af sådan enkelhet, att man blyges tillstå det. Vi skola exempelvis endast nämna leksakerna. Det är ett fabrikat af föga värde styckevis, men den enorma qvantitet, som deraf årligen, och mest till julen, afsättes ger artikeln det oaktadt en viss betydenhet. Betrakta den mängd deraf, som i alla städer fyller bodarnas hyllor! I Helsingfors ser man|94 4| hela rum dermed fyllda, från golf till tak. Hvilket simpelt rum! Bjert målade nürnberger trädlådor med skrammelverk och dåliga svarfverker stå der vid sidan af ryska porcellinsdockor och papparbeten, billiga, det är sannt, men fula, klumpiga, illa gjorda och ytterst bräckliga. Detta allt köpes begärligt, och för sådant skräp gå betydliga summor ur landet, medan den inhemska tillverkaren ser liknöjd derpå med armarne i kors.

8 Är det då omöjligt att fabricera sådant i landet?

9 Har ni sett dessa fina vackra papparbeten, hvilka stundom en fruntimmershand roar sig här att på lek förfärdiga? Har ni sett dessa utmärkt väl täljda eller svarfvade små trädkärl, hvilka likaså på lek förfärdigas i de finska bondstugorna, eller dessa trädhästar och dockor, skurna af samma händer och med sådan trohet kopierade efter naturen, att de, med en skymt af bildning dertill hos snidaren, kunnat blifva små mästerverk af skulptur? Detta och mycket annat åt samma håll göres här i Finland ofta, men enstaka, mera på skämt, än i afsigt att dermed göra ett arbete. Och tid brister i sanning icke. De långa vinterqvällarna sitter arbetaren hemma i sin stuga med föga angelägna sysslor, nöjd att förkorta timmarnas längd med pertors klyfvande och skodons lappande. Hvarföre vill han icke då med sin händighet söka en liten biförtjenst? Hvarföre tvekar så mången fattig och ledig qvinnlig hand att med leksaker af papp förvärfva en liten inkomst god att äga?

10 Emedan sådant icke bär sig som blott handarbete. Dessa inhemska småsaker, så vackra och dugliga de än må vara, kunna icke uthärda täflan i pris med det tyska skräp, hvarmed julmarknaden öfversvämmas. De måste göras fabriksmessigt och i större skala, eller åtminstone underlättas med instrumenter af här okänd konstruktion, som spara tid och arbete. Det förslag har redan engång blifvit gjordt i det trädslöga händiga Österbotten, att införskrifva en Nürnbergare, hvilken åtoge sig att undervisa yngre personer både af allmogen och medellösa ståndspersoner i snabba methoder att tillverka dessa leksaker, hvarmed hans födelseort förser en stor del af Europa. Skall väl detta så nyttiga förslag råka i glömska? Eller finnes då ingen för den inhemska industrin nitälskande man, som dermed vill öppna för den fattige, men skicklige arbetaren i hela landsorter en ny inkomstkälla? Sådana män skola finnas, vi äro derom öfvertygade, likaså visst som att det i landet finnes vänskap och välvilja, beredda att verka hvad de kunna för det lilla såväl som för det stora, för det lekande barnets ro såväl som för statens högsta behofver.