Notisen/artikeln ingår i HT 9/11 1850:|89 2|

Eftertryck af Runebergs arbeten.

1 När bildningens språk är gemensamt för tvenne länder, som lyda under olika spira, händer så lätt att enskild spekulation, obekymrad om medlens moraliska halt, söker sin vinning i eftertryck af grannarnes bästa literatur. Lägger ännu dertill en tull af böcker sin vigt i vågskålen, ökas frestelsen i samma mån som utsigterna till pekuniära fördelar på grannens bekostnad.

2 Några länder förfölja eftertrycket med stränga lagar, utan att förmå fullständigt utrota det. Andra hafva likasom lemnat denna omsorg åt allmänna omdömet, som icke heller dröjt att uttala sin dom och förklara hvarje obefogadt eftertryck af lefvande författares arbeten för stöld.

|89 3|

3 Ja ingenting mindre än uppenbar stöld! Det vore önskvärdt att denna sanning blefve rätt klart och rätt allmänt insedd. Det skändliga eftertrycket drabbades då icke blott af landsmäns förakt; det lede en afbräck, som för dess afsigter vore än kännbarare, – den att icke köpas.

4 Vi hafva tillförene flere gånger uttalat vårt hopp, att det allmänna omdömet i Sverige och Finland skall visa sig mäktigt nog att afböja vådorna af ett frestande eftertryck, hvilket, engång inrotadt, blefve ett förderf och en vanära för båda ländernas tryckpressar. Härtills har detta hopp icke felslagit. De enstaka försök, som blifvit gjorda, likasom för att ställa den allmänna rättskänslan på prof – Frithiofs Saga, tryckt i Wiborg, Runebergs dikter tryckta bland »Svenska Klassiker» o. s. v. – hafva slagit illa ut, som de förtjenat, och icke uppmuntrat till efterföljd. Så mycket mera ha vi öfverraskats af underrättelsen om ett nytt attentat mot eganderätten, å bane i Sverige.

5 Man skrifver från Stockholm: »Från säker hand kan jag meddela, att Hr Philip Meijer, bokhållare hos Hr A. Bonnier, är sysselsatt med ett till julen utkommande eftertryck af Runebergs Hanna. Man förmodar icke utan grund att ett lika öde väntar Runebergs öfriga arbeten.»

6 Det är utan tvifvel mycket smickrande för Finlands främsta literära personlighet att gång efter gång se sina arbeten eftertryckta i Sverige, men man måste tillstå att denna uppmärksamhet, om den är hedrande för dess föremål, åtminstone icke är det för dess upphofsmän. Man frågar sig sjelf om detta är Sveriges erkänsla mot en författare, som riktat dess literatur med så många af dess skönaste blommor. Hr Runeberg är i Sverige både älskad och prisad: det måste vara en egen sorts kärlek, som hänförd af sina känslor ger sig att snatta ur den älskades ficka*)Det kan icke nekas, att ju hvarochen, som köper ett eftertryck, bestjäl författaren. Vi tycka oss se alla dessa esthetiska själar, som under sina sublima intryck af Hr Meijers Hanna äro långt ifrån att tänka på något så simpelt som sjunde budet..

7 Må vi dock genast tillägga, att vi för ingen del vilja ställa Sveriges bildade allmänhet till ansvar för en eller annan industririddares missgrepp. Vi tro tvärtom att Hr Meijers & konsorters företag skola i sistnämnde land mötas af ett lika kompakt ogillande, som de, vid omvändt förhållande, säkert mötte hos en finsk publik. Men vi anse det tillika som Svenska pressens oeftergifliga pligt, att genast i början möta så oförsynta tillgrepp med den skärpa, att de i roten afklippas. Ty, vi upprepa det ännu en gång, derest svenska och finska pressarna taga till vana att bekriga hvarandra med eftertryck, blir demoralisationen å ömse sidor oberäknelig. Och denna synpunkt af saken är den som främst bör vidhållas. Ty om det är beklagligt att en utmärkt personlighet förnärmas i sin enskilda rätt, så vore det ännu vida mer beklagansvärdt, om tvenne nationer för vinningen af en spottstyfver kifvades om det enda fält, der de ännu kunna samverka i ädel täflan, – vetenskapens, vitterhetens, literaturens.

 

 

1. *)Det kan icke nekas, att ju hvarochen, som köper ett eftertryck, bestjäl författaren. Vi tycka oss se alla dessa esthetiska själar, som under sina sublima intryck af Hr Meijers Hanna äro långt ifrån att tänka på något så simpelt som sjunde budet.