Notisen/artikeln ingår i HT 22/2 1845:|15 1|

Getingar.

II. Tidningspolemiken.

1 Finland är fördomarnas land; fördomar vegetera här så ymnigt som ogräs i en drifbänk. Väderspänd och verldsuppslukande, slungar en ny tids visdom sina thorviggar mot fördomarna, nedsablar dem, pulveriserar dem; men med hydrans hundrade hufvuden resa de sig åter, frodas som förr, bära blommor och frukt, och – den nya visdomen har spillt vatten på gåsen.

2 En af de otaliga fördomarna är äfven den, att allmänhetens sunda vett öfversätter tidningspolemik med tidningskäbbel. Hvilken oupplyst enfald! Saima har deröfver fällt domen; Saima har sagt det: »alla dessa veta icke hvad de vilja.»

3 Oförsvarligt är denna polemik misskänd, missfirmad, med leda ansedd af det stora flertalet; och hvems är felet? Hvems, om icke tidningarnas? Det är de, som bragt den i vanrykte medelst enstaka, principlösa polemiker, framkallade af tillfället. För att rätt erkännas och värderas,|15 2| måste denna rörelse drifvas en gros, sättas i system och följa principer. Ovärderliga Saima, det allt har du gjort, du »fējdvănă»,konsekvensändrat/normaliserat »hūgstŏră»,konsekvensändrat/normaliserat du ensam!

4 Tidningspolemiken äger således sitt system, construeras efter bestämda reglor, följer icke mera hugskott, utan gifna lagar, principer. Men dessa lagar och principer äro för den okunniga stora allmänheten ännu idel mysterier. Afslöjom några af dem, på det allmänheten ändtligen må »veta hvad den vill»,konsekvensändrat/normaliserat d. ä.det är erkänna tidningspolemikens stora vigt och förträfflighet.

5 Tag egenkärleken med alla dess ingredienser: fåfänga, sjelfklokhet, ofördragsamhet; gjut deröfver malicens ättika samt quickhetsflöde efter råd och lägenhet; gör af alltsamman en fernissa med färg efter behag; framtag sedan det föremål eller det faktum, som skall bearbetas; borttag några detaljer och tillägg andra; vanställ det hela ända till otymplighet; bestryk det derpå med ofvan beskrifna fernissa, svart, brun, grå eller brokig, och framställ det sedan för allmänheten under namn af verkliga förhållandet.

6 Förslösa icke denna dyrbara fernissa på alltför många håll; välj ut några föremål; bearbeta dem systematiskt, besudla dem oupphörligt, sönderplocka dem bit för bit, fäst dig som kardborren vid deras svagheter och sök att, lik Indiens dykare, afskära deras ankartåg under vattenytan, på det att farkosten må drifva redlös för vind och våg.

7 Tag sedan menlöshetens hvita oskuldsliljor och beströ dermed hela din publicistiska personlighet, att verlden betagen må utropa: »så stark och ändå så from!» Ställ dig öfverallt och alltid som vore du den oskyldigt förföljde, den orättvist tadlade och misstänkte, den förtalade och falskeligen angifne; och vore än din bitterhet så stor, att Saimens vågor deraf blefve syrliga, så undra oskuldsfullt deröfver, att dina »goda råd» så illa upptages.

8 Erkänn aldrig ett fel, på det att du må kunna hålla dig jemt uppe i offensiven, som på engång är bequämare och segerrikare. Undfalla dig oförsvarliga klunsar, som anmärkas, så låt dem falla i glömska eller bortblanda dem medelst förnyade angrepp mot motståndaren. Gör denne motståndare aldrig rättvisa; tiger han, så antyd att han icke kan försvara sig; försvarar han sig, så tala om hans »småsinne och sårade egenkärlek».konsekvensändrat/normaliserat Lägg i hans mun »triumfsånger» eller »klagovisor».konsekvensändrat/normaliserat Sök att göra hans afsigter misstänkta; låt förstå att han går andras ärender, att han talar af inställsamhet. Fyll med hans svagheter långa spalter, reducera hans möjliga förtjenst till den stora (enfaldiga) »välmeningen».konsekvensändrat/normaliserat Bemöt honom alltid med öfverlägsenhet, aldrig med aktning, men stundom med låtsadt medlidande; det gör effekt. Med ett ord, var systematisk, och framför allt: behåll sista ordet.

9 Ropa högt på diskussion, men förstå med denna diskussion ett obetingadt hyllande af din auktoritet och dina åsigter. Yttrar din motståndare andra åsigter, så dissekera hans artikel med anatomisk knif och visa att det hjerta, som slog deri, är blott en liflös massa af slappa muskler. Tag en sats från början, en från midten och en från slutet; sammanställ dem skickligt och visa att de förenade bilda en orimlighet. Vänd meningen afvig och visa den så för allt folk. Rid i synnerhet på ord. Fatta i hornen de magraste nöt och skena med dem öfver berg och backar, att alla må beundra din ryttaretalent.

10 Har du inhämtat alla dessa reglor och systematiskt utfört dem, så var lugn; din publicistiska ofelbarhet är gifven. »Du vet hvad du vill»,konsekvensändrat/normaliserat det veta icke de, som vilja dugliga tidningar med strider om sak, men utan käbbel. Du polemiserar till alla deras tjenst, som, likt Dumbom, älska kritiker »så snart de röra någon ann».konsekvensändrat/normaliserat Men du, okunniga allmänhet! huru länge skall du ännu vidhålla den fördomen, att systematisk polemik är systematiskt käbbel? Må dessa så afslöjade mysterier engång bringa dig på bättre tankar och lära dig att »veta hvad du vill»!konsekvensändrat/normaliserat