1 Sedan promotionen lyckligen är förbi och blott dyningarna återstå af den uppsjö, hvilken så nyss svallat öfver bräddarna af det alldagliga lifvet, andas man åter ut, ser tillbaka och samlar enhvar sina små skördar för minnet. Kanske skall någon säga att sådan skördar icke innehålla korn och kärna för landets bergning; och derpå svaras: vårens blommor kunna ej heller ätas, och likväl äro de i sin mån nödvändiga för lifvets fröjd.
2 Han kom något sent i år, den kära våren, och ostyrig var han mångenstädes, for som en tjufpojke fram mot broar och qvarnar och strödde visitkort af is kring alla elfstränder. Också här i närmaste granskap grasserade han som en tok i den fromma Vanda, som annars ej brukar göra en mask för när. Men i hamnarna vid Helsingfors betedde han sig artigt och godt; han gjorde så som det sköna, goda och sanna i lifvet plär göra: det ser uppå isen med saktmodiga varma solskensbilder – och isen förgås.
3 Sedan Rosa hällregnatoriginal: hällregnet, sedan Sigismund och Stanislaus rest af med isarna samt Timotheus och Epimachus rensat farlederna, anlände Mamertus med öppen sjö. Strax blef Helsingfors en annan stad. Det blef hvad vår Herre ämnat det till, en klippa vid verldens stora, öppna, fria haf, och med det första hvita segel, som sam öfver Finlands yppersta hamn, gick öfver de fångna stränder en frisk luft af frihet och lif
4 Frihet och lif, säger ni ... ack de poeterne! Fråga då köpmännen, fråga postkontoren, fråga köken – jag hoppas att ingen af dem står i elakt rykte för poetiska griller. Vet ni hvad det vill säga att fem, kanske sex månader af året lefva som en fågel i bur – dörren öppen, men inåt kammaren? Med ens öppnas fönstret, verldens luft strömmar in, vingade budbärare komma från alla fyra himmelens väder, somliga med det kroppsligt nödvändiga, andra med själens behofver, och stadnar än fågeln qvar der han är, så fröjdas han dock åt andras flygt som kusken åt smällen. Apelsiner och nyheter, specerier och moder, salt och literatur, allt finner en bred väg på det öppna hafvets rygg, och man andas i djupa drag och säger till sig sjelf: Gudskelof att det finnes ett haf! Utan det vore jorden en kruka af mull.
5 Men jag går alla utrop förbi, för att helt kort säga er några ord om promotionen.
6 Af tidningarna vet ni redan det hufvudsakliga. Af de sista sextioen filosofiemagistrarne återstår väl år 1903 en eller annan, som kan helsa det tvåtusende seklet från gubbarna af 1802 och ynglingarne af 1853. Promotor lade dem med rätta denna helsning på hjertat. Det är något högtidligt stort i dessa seklernas handslag och helsningar, det ena till det andra: När man tänker på skilnaden mellan 1802 och 1853, frågar man sig med besynnerliga känslor huru Finland månde se ut år 1903. Historien, den mot framfarna dagar vände profeten, har sina svarta korpar, som skria: ve, ve dig, Jerusalem! Men den har ock sina vårliga lärkor, som sjunga hoppets sånger, och måtte de sjunga dem ljudeligt högt, ty förtrösta på en framtid, är dock det första vilkoret för att lefva.
7 Halt – jag skulle ju tala om promotionen.
8 Hvad vill ni veta? »Allt lyckades för väl»,konsekvensändrat/normaliserat sjöng fordom en skald i Morgonbladet. Kransar, löfverk, blommor, hattar, uniformer, kanonader, allt var som det skulle. En strålande vår såg in i solennitetssalens halfmåne, der damerna, som sig bör, hade lejonparten af platserna. En poet af gamla skolan (hvars artighet våra mödrar ha i så kärt minne) skulle säga att parnassens höjder omgåfvos af Helikons gracer. Nutidens chevaleri nyttjar sällan så lärda liknelser, men menar uppriktigare hvad det sade genom magistrarnes ultimus. Hr Wolsa må säga hvad han vill: när man jemför de tider som varit med vår, begriper man att lärdomen har att tacka qvinnan för mycket – bokvettet t. ex. har henne att tacka för folkvett, och deri ligger, bland annat, promotionsbalens betydelse.
9 Nya kyrkans trappa mot senatstorget är, som vi vet, en af de största i verlden. När den, efter promotionen och gudstjensten, fylldes af folkmassor och man derifrån öfverskådade torget och unionsgatans hela sträckning, uppfyllda af flera tusende menniskor af alla åldrar och stånd i högtidsdrägt, hade man en åskådlig erinran om promotionernas betydelse som verkliga folkfester, och jag tror att ingen af dem, som ifrat mot promotionerna, i ett sådant ögonblick kunnat misskänna deras mening. De nye magistrarne sjelfva, som med kransar på blottade hufvuden tågade gatan uppföre, tror ni väl, att de i detta ögonblick voro intagne af sin egen betydenhet? Nej, sådana stunder göra hvarje redligt hjerta ödmjukt, ty då, om någonsin, känner man huru individen försvinner för storheten af den idé han representerar och det fädernesland han tillhör. Promotionerna kosta – ja väl, men de gifva för minnet och hjertat en valuta, som ingen annan kostnad gifver. Utom dess, hvad äro de promoverade dagen efter sin promotion? Studenter bland studenter, sådane de varit förut, storheter för dagen, på hvilka mängden ett ögonblick sett, sålänge de af tillfället ställdes på den höga piedestalen af vetenskapens ära, och på hvilka, sedan de nedstigit, ingen mera ser, om icke faders och moders ögon, eller en flickas kärliga blick långt borta i sommargrönskan. Deras arbete för lifvet begynner igen; det är först sedermera de skola tillkämpa sig ett namn och en plats, som bero af dem sjelfva, ej af den ställning de stå uppå.
10 En literärt vacker betydelse fick denna högtidlighet genom utgifvandet (i lördags) af tvenne fosterländskt vigtiga arbeten: Castréns finska mythologi och F. L. Schaumans handbok i Finlands kyrkorätt.
11 Promotionsmiddagarna äro alltid farliga. Uttröttade af själsspänning och kroppsansträngning, komma de unge kl. 3 e. m. till ett frestande bord, der glädjen, som aldrig är stark i räknekonsten, så lätt förglömmer klokhetens arithmetik. Jag tror derföre, att dessa middagar lämpligast kunde uppskjutas till andra eller tredje dagen efter promotionen, då de tillika blefve en afskedshelsning för dem som skingras åt alla landets delar strax derpå.
12 På Kajsaniemi voro samma dag alla promotioner representerade från 1815 till 1850; gamle och unge, män på samhällets högsta platser och ynglingar, som endast räknade hoppets meriter, språkade här i förtrolig endrägt om framfarna och kommande dagar. Sådana samqväm verka åt båda hållen godt; de föra de äldre tillbaka till fordna intryck, till den tid då hjertat klappar så varmt för det stora och sköna i lifvet; de föra de yngre framåt med föredömens makt och med erfarenhetens praktiska lärdomar; och mången fördom af dem, hvilka ofta så utan rimlig grund skilja gamla och unga i tvenne nästa fiendtliga läger, nötes här bort, när man finner att båda dock sträfva till samma mål: den sanna förtjensten och fäderneslandets väl.
13 En promotionsbal, det vet ni förut, är mycket olik andra baler. Här äro frihet och omvexling, grönska och naturliga blommor; landsbygdernas friskhet lifvar salongernas konvenans; många förbindelser knytas, glömda kanhända när solen går opp, men glada likväl för en aftonstund. Alltsedan jubelfesten 1840 har icke societetssalen inrymt en så talrik och bländande samling; trängseln var i början så stor, att man dansade icke, man smög sig fram, och hettan var så stark, att damernas lockar raknade och ljusen smulto i kronorna. Först efter kl. 10, då man något sent, hade tänkt på luftvexling och då en stor del manliga gäster drogo sig inåt de öfriga rummen, blef rörelsen friare, och nu tog balen ett raskare lif. Man dansade i tre salar och fem kadriller, ja man log rätt godt, när i mindre salongen, – der Hr Ganzauges kapell varit ämnadt att spela, men kontramanderats i följd af mankemanget – den aflägsna musiken stundom ej hördes alls, och dansen blef deraf endast muntrare. För att vara uppriktig, vunno Hr Kleinehs arrangementer, särdeles vid soupern, ej synnerligt bifall; jag tillägger, som postscriptum, att arrangementerna vid balen i dag den 3 Juni voro mera lyckade och mera motsvarande värdarnes önskan. Deremot vunno de af Hr Galetzski verkställda dekorationerna af societetssalen allmänt bifall.
14 Rääpiäis (rådbråkadt: reipele) följande dagen fortfor till kl. 6 på aftonen enligt gammal sed, och sången ljöd hela dagen genom de öppna fönsterna mot torget och de solbelysta hamnarna.
15 Tisdagsafton var konsert i theaterhuset. Mad:lle Thalins röst är, efter en långvarig nyss öfverstånden sjukdom, ännu mycket angripen, och äfven ackompagnemangets brister gjorde att de talrika resande åhörarne ej fingo särdeles höga tankar om musiken i Helsingfors.
|43 3|
16 Lördagen före promotionen var generalrepetition i solennitetssalen. Derifrån promenerade hela sångpersonalen, damer och sångare, till Kajsaniemis nylöfvade parker, der Neckens polska och andra herrliga sånger i ständig vexling ljödo vid stränderna af den spegelblanka viken. Aftonen var skön som en af Runebergs idyller, och talrika åhörare stodo i brokiga grupper rundtomkring på höjderna.
17 Söndagen väntades Runeberg med Majava. Man hade öfverenskommit att mottaga honom med »Vårt land»,konsekvensändrat/normaliserat men förgäfves uthärdade ungdomen två fulla timmar i solbaddet af de ännu löflösa promenaderna. Majava kom, men den efterlängtade ej.
18 Dyningarna af promotionen fortfara i talrika lustpartier, brunnsbaler m. m. I afton ger ett antal af Helsingfors ungherrar en bal för de resande i brunnssalongen.
19 Nu har jag sagt hvad jag ämnat om dagens främsta samtalsämne. Tillåt mig att tillägga några ord om ett ämne, som redan torde vara glömdt, – om de artistiska soiréerna, af hvilka den sista var den 19 Maj.
20 Meningen dermed var, som ni mins, att införa musik, måleri, theater och poesi som lifvande elementer i umgänget. Flera omständigheter – bland annat den betydliga kostnaden af 7 à 800 rub. silfver – gjorde att soiréerna icke alldeles kunde bibehålla den anspråkslösa och enskilda karakter man från början ville gifva dem. Och likväl kunde de icke vara publika; det förbjöds både af utrymmet och af amatörers lätt förklarliga skygghet att uppträda för en obegränsad krets, som måhända icke alltid ihågkommit, att deras uppträdande var en godhet, som borde afväpna all kritik. Jag är dock öfvertygad, att de fleste närvarande med tacksamhet erinra sig de unga konstvänner, som här uppträdde på scenen, i sången och vid tafleexpositionerna, icke för att roa dem som blott begärde att roas, utan för ett bättre mål, för att i sin mån medverka till något vackert och gladt. Emellertid voro dessa soiréer en lärspån, som torde komma till nytta en annan gång. Säkert är, att om de artistiska soiréerna framdeles upplefva, de då komma att arrangeras på annan fot.
21 För att gifva er en idé om hvad som vid dessa qvällar förehafts, vill jag här afskrifva programmerna. 1) Inbjuden soirée d. 16 sistl. November: »Ingen ros utan törne», proverb i en akt af Topelius med kupletter af Berndtson; soloqvartett af Truhn; romans af Collan; »Kung Lear», tablå; kör af Mörike; »Lärkröster i Maj», kör af Collan; taflor, hvaribland »Gåsen och räfven», original af F. von Wright. – 2) Första soiréen d. 22 Februari: »Judith och Holofernes»,konsekvensändrat/normaliserat tablå; »Kung Lear»,konsekvensändrat/normaliserat tablå; trio af Beethoven; »Frieri och förställning»,konsekvensändrat/normaliserat komedi i en akt från franskan; sånger för baryton af Kücken och Berens; duetter af Mendelsohn; taflor, hvaribland »Söndagsmorgonen»,konsekvensändrat/normaliserat original af Holmberg, och landskapsstycke af Forsten. – 3) Andra soiréen d. 31 Mars: »Porträtterna»,konsekvensändrat/normaliserat af Fru Lenngren, med tillägg; »Engelsmännen intaga China»,konsekvensändrat/normaliserat tablå; kör ur Semiramis; kör af Collan; aria ur Barberarn; kör ur Pretendenten; taflor, hvaribland fåglar, originaler af M. och F. von Wright. – 4) Tredje soiréen den 26 April: solo för piano; »Theodora»,konsekvensändrat/normaliserat dramatiserad legend af Berndtson; italiensk röfvarscen, tablå; »Giftermålskandidaten»,konsekvensändrat/normaliserat vaudeville-monolog af Berndtson; »Corinna»,konsekvensändrat/normaliserat tablå; sång; taflor, hvaribland landskap, originaler af F. von Wright och Forstén samt en madonna efter Murillo. – 5) Fjerde soiréen d. 19 Maj: kör ur Semiramis; kör ur Regina von Emmeritz; »Titians första kärlek»,konsekvensändrat/normaliserat af Topelius; »Saknaden» och »Till Emma»,konsekvensändrat/normaliserat sånger af Collan; »Poesin, musiken och målarekonsten»,konsekvensändrat/normaliserat allegorisk tablå; taflor, hvaribland ett original (interiör) af Ekman och fyra originaler af Lauraeus. – Dessutom ha alla soiréerna börjat med instrumentalmusik och slutat med dans.
22 Den tablå, som afslöt soiréerna, hade en fosterländsk tendens. Man såg ett grönt landskap med naturliga blommor. Der sutto på en klippa målarekonsten med sin tafla och musiken med sin lyra, blickande tankfullt mot höjden, och mellan dem stod poesin, som med eldig förtröstan höjde en rulle af pergament med inskriften Kalevala. I förgrunden syntes å ömse sidor höga och mörka klippor; till venster lästes i transparent belysning de i klipporna huggna namnen Franzén, Lauraeus, Crusell, till höger namnen Runeberg, Ekman, Pacius, och bortom scenen ljödo på afstånd de kända och kära tonerna af »Vårt land».konsekvensändrat/normaliserat
23 Efter Hr Stjernström, som afreste d. 21 Maj, väntas dessa dagar det förut omnämnda, men för öfrigt här alldeles okända tyska operasällskapet från Reval. Något närmare om theaterns förhoppningar för hösten har jag mig icke bekant.
24 De dansande borden ha här, som öfverallt, väckt uppmärksamhet och olika tankar, varierande mellan otro och öfvertro, båda lika blinda. Mellan den lättrogenhet, som håller till godo allt hvad mysticismen uppdukar, och den sjelfklokhet, som förnekar ända till möjligheten af allt som icke genast passar in i gängse theorier och erfarenhet härintills, ligger utan tvifvel ett sätt att se, som gör att den lugne betraktaren kan le åt beskyllningar både från ena och andra sidan. Och det är, att helt enkelt, efter upprepad erfarenhet, godkänna fenomenet som faktum och sedan låta vetenskapen i sinom tid utreda dess naturliga grund. Jag inser icke hvad deri kan finnas för bildningen nedsättande; tvärtom befarar jag, att det tanklösa förlöjligandet af en i sig sjelf märkvärdig företeelse vittnar om mera jargon, än verkligt intresse för bildningens sak.
25 Medlet af Maj var kyligt, men alltsedan har ett nästan oafbrutet herrligt vårväder med värma, solsken och lugn strålat öfver parker och vikar. Och från bittida om morgonen inpå sena natten ha vikar och parker varit uppfyllda af seglare och vandrare, begärliga att andas vårens luft. Wärdshusen utom staden ha dervid sin olika bestämmelse. Alla klasser besöka dem, men brunnshuset lockar mest sommarens beau monde, den ryska och tyska publiken, som finner sig hemmastadd der; Kajsaniemi tilldrager sig mest den bildade finska publiken, och Thölö har sin dragningskraft för de större folkmassorna, som der finna allehanda nöjen för deras trefnad.
26 Det är visst icke likgiltigt huru och af hvem de skötas, dessa almänna hvilopunkter, der tjenstemannen andas ut från sina mödor, borgaren från sina bekymmer, studenten från sitt bokdam, arbetaren från sin omsorg för dagen. Ställ en finsk restauration i brunnshuset, en tysk på Kajsaniemi, en rysk på Thölö, och dessa orter skola förlora halfva sitt värde, emedan de icke mera äro hvardera efter sin publiks olika lynne. Jag bekänner uppriktigt, och många dela min tanke, att det oklokaste, det förderfligaste man kunde göra för den allmänna trefnaden, vore att genom obilliga vilkor vid arrendets förnyande drifva från Kajsaniemi dess nuvarande restauration, som, hvad man än må anmärka mot trängsel, uppassning o. s. v., likväl, på det hela taget, är, både till priser och qvalité, den bästa vårt finska lynne kan önska sig. Placera i dessa gröna landtliga parker tyska priser och tysk champagne, och Kajsaniemi skall aldrig mera blifva hvad det varit och är; de några rublar, som vunnits på arrendet, skola mångfaldt förloras på fördubblade räkningar och stigande lyx, och trefnaden kommer då ej i beräkning.
27 Dock – sommaren kommer, svalorna flyga åt norr och skogarna löfvas i ständigt rikare grönska. Ut vill hjertat, ut i den fria vida verlden att dricka sommarens luft och svalka det trötta sinnet med naturens ungdom och helsa. Jag bjuder er derföre icke farväl, men ett återseende, grönt som skogen och blått som hafvet – ett godt, ett friskt, ett gladt au revoir.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 33
Helsingfors 3 Juni 1853.
1 Sedan promotionen lyckligen är förbi och blott dyningarna återstå af den uppsjö, hvilken så nyss svallat öfver bräddarna af det alldagliga lifvet, andas man åter ut, ser tillbaka och samlar enhvar sina små skördar för minnet. Kanske skall någon säga att sådan skördar icke innehålla korn och kärna för landets bergning; och derpå svaras: vårens blommor kunna ej heller ätas, och likväl äro de i sin mån nödvändiga för lifvets fröjd.
2 Han kom något sent i år, den kära våren, och ostyrig var han mångenstädes, for som en tjufpojke fram mot broar och qvarnar och strödde visitkort af is kring alla elfstränder. Också här i närmaste granskap grasserade han som en tok i den fromma Vanda, som annars ej brukar göra en mask för när. Men i hamnarna vid Helsingfors betedde han sig artigt och godt; han gjorde så som det sköna, goda och sanna i lifvet plär göra: det ser uppå isen med saktmodiga varma solskensbilder – och isen förgås.
3 Sedan Rosa hällregnatoriginal: hällregnet, sedan Sigismund och Stanislaus rest af med isarna samt Timotheus och Epimachus rensat farlederna, anlände Mamertus med öppen sjö. Strax blef Helsingfors en annan stad. Det blef hvad vår Herre ämnat det till, en klippa vid verldens stora, öppna, fria haf, och med det första hvita segel, som sam öfver Finlands yppersta hamn, gick öfver de fångna stränder en frisk luft af frihet och lif
4 Frihet och lif, säger ni ... ack de poeterne! Fråga då köpmännen, fråga postkontoren, fråga köken – jag hoppas att ingen af dem står i elakt rykte för poetiska griller. Vet ni hvad det vill säga att fem, kanske sex månader af året lefva som en fågel i bur – dörren öppen, men inåt kammaren? Med ens öppnas fönstret, verldens luft strömmar in, vingade budbärare komma från alla fyra himmelens väder, somliga med det kroppsligt nödvändiga, andra med själens behofver, och stadnar än fågeln qvar der han är, så fröjdas han dock åt andras flygt som kusken åt smällen. Apelsiner och nyheter, specerier och moder, salt och literatur, allt finner en bred väg på det öppna hafvets rygg, och man andas i djupa drag och säger till sig sjelf: Gudskelof att det finnes ett haf! Utan det vore jorden en kruka af mull.
5 Men jag går alla utrop förbi, för att helt kort säga er några ord om promotionen.
6 Af tidningarna vet ni redan det hufvudsakliga. Af de sista sextioen filosofiemagistrarne återstår väl år 1903 en eller annan, som kan helsa det tvåtusende seklet från gubbarna af 1802 och ynglingarne af 1853. Promotor lade dem med rätta denna helsning på hjertat. Det är något högtidligt stort i dessa seklernas handslag och helsningar, det ena till det andra: När man tänker på skilnaden mellan 1802 och 1853, frågar man sig med besynnerliga känslor huru Finland månde se ut år 1903. Historien, den mot framfarna dagar vände profeten, har sina svarta korpar, som skria: ve, ve dig, Jerusalem! Men den har ock sina vårliga lärkor, som sjunga hoppets sånger, och måtte de sjunga dem ljudeligt högt, ty förtrösta på en framtid, är dock det första vilkoret för att lefva.
7 Halt – jag skulle ju tala om promotionen.
8 Hvad vill ni veta? »Allt lyckades för väl»,konsekvensändrat/normaliserat sjöng fordom en skald i Morgonbladet. Kransar, löfverk, blommor, hattar, uniformer, kanonader, allt var som det skulle. En strålande vår såg in i solennitetssalens halfmåne, der damerna, som sig bör, hade lejonparten af platserna. En poet af gamla skolan (hvars artighet våra mödrar ha i så kärt minne) skulle säga att parnassens höjder omgåfvos af Helikons gracer. Nutidens chevaleri nyttjar sällan så lärda liknelser, men menar uppriktigare hvad det sade genom magistrarnes ultimus. Hr Wolsa må säga hvad han vill: när man jemför de tider som varit med vår, begriper man att lärdomen har att tacka qvinnan för mycket – bokvettet t. ex. har henne att tacka för folkvett, och deri ligger, bland annat, promotionsbalens betydelse.
9 Nya kyrkans trappa mot senatstorget är, som vi vet, en af de största i verlden. När den, efter promotionen och gudstjensten, fylldes af folkmassor och man derifrån öfverskådade torget och unionsgatans hela sträckning, uppfyllda af flera tusende menniskor af alla åldrar och stånd i högtidsdrägt, hade man en åskådlig erinran om promotionernas betydelse som verkliga folkfester, och jag tror att ingen af dem, som ifrat mot promotionerna, i ett sådant ögonblick kunnat misskänna deras mening. De nye magistrarne sjelfva, som med kransar på blottade hufvuden tågade gatan uppföre, tror ni väl, att de i detta ögonblick voro intagne af sin egen betydenhet? Nej, sådana stunder göra hvarje redligt hjerta ödmjukt, ty då, om någonsin, känner man huru individen försvinner för storheten af den idé han representerar och det fädernesland han tillhör. Promotionerna kosta – ja väl, men de gifva för minnet och hjertat en valuta, som ingen annan kostnad gifver. Utom dess, hvad äro de promoverade dagen efter sin promotion? Studenter bland studenter, sådane de varit förut, storheter för dagen, på hvilka mängden ett ögonblick sett, sålänge de af tillfället ställdes på den höga piedestalen af vetenskapens ära, och på hvilka, sedan de nedstigit, ingen mera ser, om icke faders och moders ögon, eller en flickas kärliga blick långt borta i sommargrönskan. Deras arbete för lifvet begynner igen; det är först sedermera de skola tillkämpa sig ett namn och en plats, som bero af dem sjelfva, ej af den ställning de stå uppå.
10 En literärt vacker betydelse fick denna högtidlighet genom utgifvandet (i lördags) af tvenne fosterländskt vigtiga arbeten: Castréns finska mythologi och F. L. Schaumans handbok i Finlands kyrkorätt.
11 Promotionsmiddagarna äro alltid farliga. Uttröttade af själsspänning och kroppsansträngning, komma de unge kl. 3 e. m. till ett frestande bord, der glädjen, som aldrig är stark i räknekonsten, så lätt förglömmer klokhetens arithmetik. Jag tror derföre, att dessa middagar lämpligast kunde uppskjutas till andra eller tredje dagen efter promotionen, då de tillika blefve en afskedshelsning för dem som skingras åt alla landets delar strax derpå.
12 På Kajsaniemi voro samma dag alla promotioner representerade från 1815 till 1850; gamle och unge, män på samhällets högsta platser och ynglingar, som endast räknade hoppets meriter, språkade här i förtrolig endrägt om framfarna och kommande dagar. Sådana samqväm verka åt båda hållen godt; de föra de äldre tillbaka till fordna intryck, till den tid då hjertat klappar så varmt för det stora och sköna i lifvet; de föra de yngre framåt med föredömens makt och med erfarenhetens praktiska lärdomar; och mången fördom af dem, hvilka ofta så utan rimlig grund skilja gamla och unga i tvenne nästa fiendtliga läger, nötes här bort, när man finner att båda dock sträfva till samma mål: den sanna förtjensten och fäderneslandets väl.
13 En promotionsbal, det vet ni förut, är mycket olik andra baler. Här äro frihet och omvexling, grönska och naturliga blommor; landsbygdernas friskhet lifvar salongernas konvenans; många förbindelser knytas, glömda kanhända när solen går opp, men glada likväl för en aftonstund. Alltsedan jubelfesten 1840 har icke societetssalen inrymt en så talrik och bländande samling; trängseln var i början så stor, att man dansade icke, man smög sig fram, och hettan var så stark, att damernas lockar raknade och ljusen smulto i kronorna. Först efter kl. 10, då man något sent, hade tänkt på luftvexling och då en stor del manliga gäster drogo sig inåt de öfriga rummen, blef rörelsen friare, och nu tog balen ett raskare lif. Man dansade i tre salar och fem kadriller, ja man log rätt godt, när i mindre salongen, – der Hr Ganzauges kapell varit ämnadt att spela, men kontramanderats i följd af mankemanget – den aflägsna musiken stundom ej hördes alls, och dansen blef deraf endast muntrare. För att vara uppriktig, vunno Hr Kleinehs arrangementer, särdeles vid soupern, ej synnerligt bifall; jag tillägger, som postscriptum, att arrangementerna vid balen i dag den 3 Juni voro mera lyckade och mera motsvarande värdarnes önskan. Deremot vunno de af Hr Galetzski verkställda dekorationerna af societetssalen allmänt bifall.
14 Rääpiäis (rådbråkadt: reipele) följande dagen fortfor till kl. 6 på aftonen enligt gammal sed, och sången ljöd hela dagen genom de öppna fönsterna mot torget och de solbelysta hamnarna.
15 Tisdagsafton var konsert i theaterhuset. Mad:lle Thalins röst är, efter en långvarig nyss öfverstånden sjukdom, ännu mycket angripen, och äfven ackompagnemangets brister gjorde att de talrika resande åhörarne ej fingo särdeles höga tankar om musiken i Helsingfors.
|43 3|16 Lördagen före promotionen var generalrepetition i solennitetssalen. Derifrån promenerade hela sångpersonalen, damer och sångare, till Kajsaniemis nylöfvade parker, der Neckens polska och andra herrliga sånger i ständig vexling ljödo vid stränderna af den spegelblanka viken. Aftonen var skön som en af Runebergs idyller, och talrika åhörare stodo i brokiga grupper rundtomkring på höjderna.
17 Söndagen väntades Runeberg med Majava. Man hade öfverenskommit att mottaga honom med »Vårt land»,konsekvensändrat/normaliserat men förgäfves uthärdade ungdomen två fulla timmar i solbaddet af de ännu löflösa promenaderna. Majava kom, men den efterlängtade ej.
18 Dyningarna af promotionen fortfara i talrika lustpartier, brunnsbaler m. m. I afton ger ett antal af Helsingfors ungherrar en bal för de resande i brunnssalongen.
19 Nu har jag sagt hvad jag ämnat om dagens främsta samtalsämne. Tillåt mig att tillägga några ord om ett ämne, som redan torde vara glömdt, – om de artistiska soiréerna, af hvilka den sista var den 19 Maj.
20 Meningen dermed var, som ni mins, att införa musik, måleri, theater och poesi som lifvande elementer i umgänget. Flera omständigheter – bland annat den betydliga kostnaden af 7 à 800 rub. silfver – gjorde att soiréerna icke alldeles kunde bibehålla den anspråkslösa och enskilda karakter man från början ville gifva dem. Och likväl kunde de icke vara publika; det förbjöds både af utrymmet och af amatörers lätt förklarliga skygghet att uppträda för en obegränsad krets, som måhända icke alltid ihågkommit, att deras uppträdande var en godhet, som borde afväpna all kritik. Jag är dock öfvertygad, att de fleste närvarande med tacksamhet erinra sig de unga konstvänner, som här uppträdde på scenen, i sången och vid tafleexpositionerna, icke för att roa dem som blott begärde att roas, utan för ett bättre mål, för att i sin mån medverka till något vackert och gladt. Emellertid voro dessa soiréer en lärspån, som torde komma till nytta en annan gång. Säkert är, att om de artistiska soiréerna framdeles upplefva, de då komma att arrangeras på annan fot.
21 För att gifva er en idé om hvad som vid dessa qvällar förehafts, vill jag här afskrifva programmerna. 1) Inbjuden soirée d. 16 sistl. November: »Ingen ros utan törne», proverb i en akt af Topelius med kupletter af Berndtson; soloqvartett af Truhn; romans af Collan; »Kung Lear», tablå; kör af Mörike; »Lärkröster i Maj», kör af Collan; taflor, hvaribland »Gåsen och räfven», original af F. von Wright. – 2) Första soiréen d. 22 Februari: »Judith och Holofernes»,konsekvensändrat/normaliserat tablå; »Kung Lear»,konsekvensändrat/normaliserat tablå; trio af Beethoven; »Frieri och förställning»,konsekvensändrat/normaliserat komedi i en akt från franskan; sånger för baryton af Kücken och Berens; duetter af Mendelsohn; taflor, hvaribland »Söndagsmorgonen»,konsekvensändrat/normaliserat original af Holmberg, och landskapsstycke af Forsten. – 3) Andra soiréen d. 31 Mars: »Porträtterna»,konsekvensändrat/normaliserat af Fru Lenngren, med tillägg; »Engelsmännen intaga China»,konsekvensändrat/normaliserat tablå; kör ur Semiramis; kör af Collan; aria ur Barberarn; kör ur Pretendenten; taflor, hvaribland fåglar, originaler af M. och F. von Wright. – 4) Tredje soiréen den 26 April: solo för piano; »Theodora»,konsekvensändrat/normaliserat dramatiserad legend af Berndtson; italiensk röfvarscen, tablå; »Giftermålskandidaten»,konsekvensändrat/normaliserat vaudeville-monolog af Berndtson; »Corinna»,konsekvensändrat/normaliserat tablå; sång; taflor, hvaribland landskap, originaler af F. von Wright och Forstén samt en madonna efter Murillo. – 5) Fjerde soiréen d. 19 Maj: kör ur Semiramis; kör ur Regina von Emmeritz; »Titians första kärlek»,konsekvensändrat/normaliserat af Topelius; »Saknaden» och »Till Emma»,konsekvensändrat/normaliserat sånger af Collan; »Poesin, musiken och målarekonsten»,konsekvensändrat/normaliserat allegorisk tablå; taflor, hvaribland ett original (interiör) af Ekman och fyra originaler af Lauraeus. – Dessutom ha alla soiréerna börjat med instrumentalmusik och slutat med dans.
22 Den tablå, som afslöt soiréerna, hade en fosterländsk tendens. Man såg ett grönt landskap med naturliga blommor. Der sutto på en klippa målarekonsten med sin tafla och musiken med sin lyra, blickande tankfullt mot höjden, och mellan dem stod poesin, som med eldig förtröstan höjde en rulle af pergament med inskriften Kalevala. I förgrunden syntes å ömse sidor höga och mörka klippor; till venster lästes i transparent belysning de i klipporna huggna namnen Franzén, Lauraeus, Crusell, till höger namnen Runeberg, Ekman, Pacius, och bortom scenen ljödo på afstånd de kända och kära tonerna af »Vårt land».konsekvensändrat/normaliserat
23 Efter Hr Stjernström, som afreste d. 21 Maj, väntas dessa dagar det förut omnämnda, men för öfrigt här alldeles okända tyska operasällskapet från Reval. Något närmare om theaterns förhoppningar för hösten har jag mig icke bekant.
24 De dansande borden ha här, som öfverallt, väckt uppmärksamhet och olika tankar, varierande mellan otro och öfvertro, båda lika blinda. Mellan den lättrogenhet, som håller till godo allt hvad mysticismen uppdukar, och den sjelfklokhet, som förnekar ända till möjligheten af allt som icke genast passar in i gängse theorier och erfarenhet härintills, ligger utan tvifvel ett sätt att se, som gör att den lugne betraktaren kan le åt beskyllningar både från ena och andra sidan. Och det är, att helt enkelt, efter upprepad erfarenhet, godkänna fenomenet som faktum och sedan låta vetenskapen i sinom tid utreda dess naturliga grund. Jag inser icke hvad deri kan finnas för bildningen nedsättande; tvärtom befarar jag, att det tanklösa förlöjligandet af en i sig sjelf märkvärdig företeelse vittnar om mera jargon, än verkligt intresse för bildningens sak.
25 Medlet af Maj var kyligt, men alltsedan har ett nästan oafbrutet herrligt vårväder med värma, solsken och lugn strålat öfver parker och vikar. Och från bittida om morgonen inpå sena natten ha vikar och parker varit uppfyllda af seglare och vandrare, begärliga att andas vårens luft. Wärdshusen utom staden ha dervid sin olika bestämmelse. Alla klasser besöka dem, men brunnshuset lockar mest sommarens beau monde, den ryska och tyska publiken, som finner sig hemmastadd der; Kajsaniemi tilldrager sig mest den bildade finska publiken, och Thölö har sin dragningskraft för de större folkmassorna, som der finna allehanda nöjen för deras trefnad.
26 Det är visst icke likgiltigt huru och af hvem de skötas, dessa almänna hvilopunkter, der tjenstemannen andas ut från sina mödor, borgaren från sina bekymmer, studenten från sitt bokdam, arbetaren från sin omsorg för dagen. Ställ en finsk restauration i brunnshuset, en tysk på Kajsaniemi, en rysk på Thölö, och dessa orter skola förlora halfva sitt värde, emedan de icke mera äro hvardera efter sin publiks olika lynne. Jag bekänner uppriktigt, och många dela min tanke, att det oklokaste, det förderfligaste man kunde göra för den allmänna trefnaden, vore att genom obilliga vilkor vid arrendets förnyande drifva från Kajsaniemi dess nuvarande restauration, som, hvad man än må anmärka mot trängsel, uppassning o. s. v., likväl, på det hela taget, är, både till priser och qvalité, den bästa vårt finska lynne kan önska sig. Placera i dessa gröna landtliga parker tyska priser och tysk champagne, och Kajsaniemi skall aldrig mera blifva hvad det varit och är; de några rublar, som vunnits på arrendet, skola mångfaldt förloras på fördubblade räkningar och stigande lyx, och trefnaden kommer då ej i beräkning.
27 Dock – sommaren kommer, svalorna flyga åt norr och skogarna löfvas i ständigt rikare grönska. Ut vill hjertat, ut i den fria vida verlden att dricka sommarens luft och svalka det trötta sinnet med naturens ungdom och helsa. Jag bjuder er derföre icke farväl, men ett återseende, grönt som skogen och blått som hafvet – ett godt, ett friskt, ett gladt au revoir.