Notisen/artikeln ingår i HT 3/4 1852:|27 3|

Tidningarnas nyheter.

1 Ilmarinen har behjertat den visserligen ofta hörda klagan, att de små finska bladen fylla så många spalter med aftryck af hvarandras nyheter, hvilka läsaren sålunda har den förtreten att sju gånger läsa om igen. För att afhjelpa denna olägenhet föreslår Ilmarinen, som för sitt läge vanligen kommer sist med en förbrukad vara, att Hfors Tidn. må i ett skildt nyhetsblad aftrycka en fullständig samling af alla nyheter och taga deraf en så stor upplaga, att äfven andra tidningars prenumeranter, som sådant önskade, finge deraf del.

2 Härom är för det första blott att säga, det botemedlet är befängdare än sjelfva sjukdomen, och man skulle nästan tro, att ett elakt smålöje lurade bakom Ilm:s förslag. Vi rekommendera derföre till Ilm:s genomläsning den ganska lifliga polemik, som just i samma sak fördes mellan Morgonbladet och Borgå Tidning år 1841 och sedermera tid efter annan åter uppdykat. H:fors Tidn. voro de första som här i landet införde frihandelssystemet – i nyhetsväg, ett system, hvars afgjorda anhängare de äro än i dag, med förbebåll att importerad vara stämplas med produktionsortens namn. Men Morgonbladet tillkommer förtjensten att hafva logiskt och bindande bevisat frihandelns nödvändighet samt alldeles kullhäft monopoliesystemets grundvalar. Borgå Tidn. hade nemligen häremot tvenne hufvudinkast: 1) att en tidnings äganderätt förunnades genom att dess notiser aftrycktes i andra blad, samt 2) att läsaren alldeles icke vore belåten att köpa och läsa samma nyhet sju gånger. Häremot har Morgonbl. segrande bevisat, 1) att den nyhet jag publicerat i tryck lika litet dåmera är min egendom, som det ord jag utsagt för tusende menniskor på torg och gator, samt 2) att läsaren just är den som mest skulle vinna uppå att, om möjligt, alla nyheter stode att läsa i alla blad, emedan detta blefve en garanti, att ingen tidning kunde grunda sitt bestånd endast på nyheter, utan alla blefve tvungne att bemöda sig om ett deraf oberoende värde. Tvingas icke läsaren att hålla ett blad endast för dess nyheters skull, så har han frihet att välja det eller de, som synas honom dugligast; deremot, ju mera nyheterna monopoliseras på en hand, desto närmare är frestelsen att lemna annat åsido, när man dock har en gifven publik. De läsare tänka derföre alltför litet på sitt eget bästa, som önska de tider tillbaka, när man måste hålla Borgå Tidn. för stiftsnyheternas skull, Åbo Und:r för militärnyheterna, Hfors Tidn. för universitetsnyheterna o. s. v.

3 Det enda rimliga inkast, som häremot kan göras, är att de finska bladen påtagligen äro för små, för att genomföra detta system fullständigt. En inskränkning är nödvändig, ty att, som Borgå Tidn. i början af året, fylla halfva sitt utrymme med aftryck, bevisar brist på beräkning. För sin del ha Hfors Tidn. uppgifvit alla anspråk uppå fullständiga nyheter. Vi meddela inga sjöfartsnotiser, inga domar och utslag, inga föräringar (utom till univ:t); vi sammandraga de flesta lånade nyheter till hälften och mindre af deras utrymme i andra blad, och ville andra blad göra sig samma möda, skulle det lända till läsarens fromma. Vi skatta icke nyheterna för högt, ty en tidning har högre pligter att uppfylla; men det må man förlåta oss, att vi anse nyheterna ändock utgöra en så väsendtlig del af en tidnings läsbarhet, att också denna afdelning förtjenar att med urskiljning behandlas. Hvad man ock stundom hör talas om allmänhetens »valuta för sina penningar» har visst sin riktighet, men det kan ej vara ur vägen att erinra, det våra finska blad, om de ej innehålla mycket, ej heller kosta mycket, ty det finnes icke något civiliseradt land, som proportionsvis depenserar så litet som Finland på sin periodiska press. Hvarom för denna gång vare nog sagdt.