1 I ett land, der publiciteten ännu är föga utvecklad och dess ställning beroende af många omständigheter, kan man väl tänka sig en större dårskap, än den, att sinsemellan kifvas med personliga tillmälen, att draga inför allmänheten dessa små sårade fåfängor, åt hvilka den blott kan egna ett medlidsamt småleende, och att sålunda afleda uppmärksamheten från ämnen af större vigt, hvilka dock återstå för den offentliga behandlingen? Publicister, som under sådana förhållanden bekämpa hvarandra, förekomma oss like vandrare, som brottas på en hal och svag is, förgätande att marken brister under deras fötter och att ens ofärd icke sällan blir allas. Vi, som på den slippriga banan hållit längst ut och som derunder genomgått flera och hetare strider än mången, vi hafva kanske någon anledning att säga till våra kolleger: bort med all personlig polemik! bort med allt käbbel! Vi få, som här i landet skrifva, kunna vi icke göra publiciteten stor och inflytelserik, så skola vi åtminstone söka att bevara henne ren, – ren för de små afsikterna, ren för grollet, ren för åtlöjet och värdig att åtminstone icke föraktas!
2 Ty det gifves en annan polemik, som är publicitetens lif och förutan hvilken hon förlorar sig i enstaka ljud utan återklang: det är striderna om sak, om åsigt, om tillämpning. Så trångt begränsadt än fältet är, har det likväl utrymme nog för en ärlig kamp med fläckfria vapen: låtom oss utan betänkande ingå deri! Ehuru parter, kunna vi med tillfredsställelse säga, att den finska tidningspressen de sednare åren vunnit en stor, ehuru negativ förtjenst deruti, att den alltmera sällan förlöper sig i dessa bittra personliga fejder, som förr voro så vanliga. Återstår då att vinna den positiva fördelen af en öppen och allmän diskussion, och deri finnes mycket öfrigt att önska. Vårt blad är deruti lika ofullständigt som något annat. Seden att resumera, eller dock summariskt nämna allt som i de öfriga bladen kan förtjena någon uppmärksamhet, är emellertid en god sed, och vi skola antaga den, äfven vi.
3 Här om tidningarna några ord, hvilka åtminstone torde fritaga oss från den förr gjorda beskyllningen att vilja uppställa en hög prenumerationsziffra såsom ett osvikligt vedermäle om en tidnings förtjenster.
4 Finlands Allmänna Tidning har under året vunnit en utvidgning, som af behofvet högeligen påkallats. Att på en gång vara landets enda politiska blad, den första och främsta källan för dess fortlöpande statistik samt organen för offentliga meddelanden af alla slag, dertill fordras ett utrymme af stora dimensioner, och vi vilja icke afgöra, om ens det nuvarande är tillräckligt. Tilläggom att dertill fordras måhända mindre talent uti att författa, men desto mera uti att välja och anordna. Onekligen har det officiela bladet tagit ett stort steg framåt och vunnit möjligheten för ett ännu större. Den omsorg derpå nedlagts, specielt af framl.framlidneProtokollssekreteraren Meurman, förtjenar ett erkännande, som icke minskas af ouppfyllda önskningar på några håll. Statistiken har vunnit i fullständighet, åt topografin och flera andra inhemska förhållanden har egnats en ökad och förtjent uppmärksamhet, som torde kunna ytterligare utsträckas. I den politiska afdelningen utbe vi oss att få erinra om den hållning och framför allt den öfversigt, som utgjorde en icke ringa förtjenst i framl. Professor Blomqvists behandling af detta ämne och som då hade att kämpa med utrymmets trängsel. Vi tro icke att t. ex. det svenska officiela bladets utrikesnotiser böra utgöra mönstret för ett blad, bestämdt att i klar sammanfattning återgifva dagens mångskiftande krönika. Valet är svårt, vi medgifva det, öfversigten än svårare, men båda nödvändiga. Äfven förmode vi, att Allmänna Tidningen detta år icke kommer att sakna ett numera oumbärligt register öfver innehållet.
5 Vi äro skyldiga Morgonbladet det erkännande, att dess nuvarande låga prenumerationsziffra, en svit af föregående år och af en företrädesvis literär plan, som sällan finner en talrikare publik, icke står i något förhållande till den penna, som sednast haft dess redaktion omhänder. Denna penna har obestridligen visat sig vuxen sitt kall, i det att, den röjt lika mycken värma för ämnen af allmänt intresse, som riktig uppfattning i sättet att dem behandla. I nyhetsväg har Mbl. öppnat med H:fors Tidn. en loflig konkurrens. Lägger man härtill en mjuk stil med icke ringa anlag åt satiren, så finner man den önskan naturlig, att en förmånligare ekonomisk ställning tillåtit red. för Mbl. att odeladt egna sin tid deråt, hvilket icke alltid varit möjligt. Vi för vår del önska uppriktigt åt Mbl en lyckligare framtid. Långt ifrån att betrakta dess ställning till oss ur synpunkten af en småstadsrivalitet, anse vi det för publiciteten oundgängligt, att de olika åsigter, hvilka måste uppstå här, i medelpunkten för så många allmänna intressen, hvardera äga skilda organer för sitt uppträdande, och vi såge ingenting hellre, än att ett sådant uppträdande oftare ägde rum. Att Mbl. frångått sin ursprungliga rent literära tendens, var måhända nödvändigt; men vi tro icke att Mbl. vunne på en utsträckning i planen utöfver den nuvarande. Vi|100 3| lida sjelfva för mycket af den ständiga striden mellan plan och utrymme, för att önska våra vänner en dylik olägenhet.
6 Så vidt vi känna, är Literaturbladet den enda literära tidning i hela verlden, som redigeras af en hand. Redan en fullständig öfversigt af inhemska produkter, så få de må vara, pröfvar sin man; hvilken orimlighet att begära af samma hand en fortlöpande öfversigt af den utländska! Vi befarade derföre icke utan skäl, och mången med oss, att den vid förl.förlidet års slut afgående redaktionen icke kunde finna en efterträdare af nog omfattande förmåga, att ensam smälta och bedöma den massa af literatur, som måste komma inom ett sådant blads synkrets. Men vi bedrogo oss. Ltbl:s nuvarande redaktion, vi säga det med öfvertygelse och med nöje, har fyllt sin plats på ett sätt, som förtjenar ett rättvist loford. Samma lyckade bemödande att popularisera ämnet; samma klara och koncisa stil; samma riktiga uppfattning af »allmän medborgerlig bildning» utmärker den nya redaktionen, likasom den förra. Måste man äfven antaga, att den nya red. både i praktisk mångsidighet och theoretiskt djup är den förra underlägsen, så finnas deremot ämnen, i hvilka Hr S. E:s omdömen utfallit lyckligare än Hr J. W. S:s. Vi ville dertill räkna de poetiska, och vi stöda denna vår tanke på Ltbl:s korta anmälan af Almqvists imperialtörnros, andra delen. Vi minnas knappt, att vi om denne mångomordade förf. läst ett riktigare omdöme, än här i Ltbl:s två eller tre spalter. Kortheten i Ltbl:s stil går någongång ända till kärfhet, och vi tro, att det är på denna uttryckets skärpa man från några håll tagit stöt mera än på hvad man kallat Ltbl:s »diktatoriska» omdömen. Att vid det rapida anmälandet af en mängd olikartade arbeten misstag kunna insmyga sig, är naturligt. Vare härmed huru som helt, vår öfvertygelse är, att intet finskt blad bättre motsvarar sitt ändamål, än Ltbl., och det är omöjligt, att ju icke det allmänna erkännandet häraf skall visa sig i en ökad afsättning nästa år.
7 (Fortsättes).
Notisen/artikeln ingår i HT 21/12 1850:|101 3|
Revy af Tidningarna.
(Forts. och slut från föreg. N:o.)
8 Notisblad för läkare och pharmaceuter är landets enda specielt vetenskapliga blad, och som sådant förtjent af en större uppmärksamhet, än dess ringa omfång annars kunde anses påkalla. Inkompetente att yttra ett omdöme om dess värde, ha vi dock trott oss finna en borgen derföre i de förmågor, som deltagit uti dess redaktion, och i dess, så vidt en lekman kan inse, lyckliga val af ämnen. Men huru skaffa ett blad af denna speciela syftning en talrikare publik? Eller rättare: huru förskaffa en större allmänhet tillfälle att draga nytta af ett sådant blad? Otvifvelaktigt endast genom att något utsträcka dess plan och popularisera en del af dess innehåll. Visserligen vore detta att låta bladet frångå dess ursprungliga syfte, som i alla fall bör vara för männen af yrket en kärkommen vink i månget hänseende. Men vi ledas till en sådan önskan af en annan, nemligen den, att se de insigter, som så naturligt böra concentreras i närheten af universitetet, eller åtminstone der finna en organ att uttala sig, på allt sätt göras fruktbärande för en så talrik publik som möjligt. Medicinen med dess närmast sammanhängande philosophiska och naturvetenskaper är ett fält af sådan rikedom och intresse, att förmodligen ett något utvidgadt blad åt detta håll, innehållande vid sidan af rent vetenskapliga uppsatser och notiser för de i ämnet invigde, andra af mera populär tendens för alla bildade läsare, skulle vinna mången läsare utom fakulteten och på sitt håll utgöra, hvad Literaturbladet är bestämdt att utgöra på sitt, en förmedlande länk med utlandets framsteg på vetenskapens gebit.
9 Lemna vi Helsingfors, för att se oss omkring på andra håll, så finna vi i närmaste granskap Borgå Tidning. Detta beskedliga och i grunden oförargliga blad har alltifrån sin början haft det missödet, att mer än något utgöra en ständig skottafla för kamraternas inkast. Så alldeles oförskylldt har väl detta öde icke varit, såsom den naturliga följden af brist på kritik i valet af ämnen, hvaraf händt, att de sednare åren uppsatser af alla möjliga qvaliteter der funnit ständigt öppna spalter. Man har likväl icke gjort nog rättvisa dels åt den här mera ymniga korrespondansen|101 4| från landsorterna, dels åt de uppsatser af verkligt värdt, som icke så sällan varit synliga bland mängden, och öfverhufvud bör erkännas, att diskussion medelst olika åsigters inbördes kamp blifvit oftare förd i Borgå T:s spalter, än i något annat blad. Tidningens första redaktion erbjöd flera sakrika uppsatser af egen hand; dess efterträdare synas för det mesta hafva nöjt sig med rollen af redskap för andra pennor, eller ock blott aftryckare af den här i landet mycket lästa svenska Aftonposten. Vi tro red. fullkomligt på dess ord, att tiden icke medgifvit eget arbete och att sådant står att vänta af den nya red. nästa år. Vi tro också, att detta sednare är oundgängligt. Ty att, som den nuvar. redaktionen, uppfatta bladets syfte såsom det af en blott stiftstidning, är icke tillräckligt, och vore det äfven det, så innebure äfven detta syfte något förmer, än blotta notiser från domkapitlet, hvilka lätteligen kunde sökas i andra blad: det innebure i främsta rummet sådana i ecklesiastika ämnen skrifna uppsatser, som bladet i sin början verkligen hade många. Äfven Borgå T. har sin plats att värdigt fylla, och det skall fägna oss, om den nya red. uppfattat bladets ställning så som den det bör.
10 Åbo har tvenne på svenska språket utkommande blad, Åbo Tidningar och Åbo Underrättelser. Båda stå till hvarandra i den besynnerliga positionen af en fullständig konkurrens i plan och innehåll, en konkurrens, som sträcker sig ända till utgifningsdagarna. Vi tveka icke att kalla denna position å ömse sidor falsk. Den minsta olägenheten är det samtidiga meddelandet af notiser: ty så tråkigt detta kan synas för läsaren, ligger dock deri för honom en verklig vinst, nemligen den att, oberoende af nyheterna, kunna välja det blad, som synes honom i öfrigt äga det mesta värdet. Värre är att tvenne af landets så högst få publicistiska organer gå parallela, i stället att genom olika riktningar gagna dubbelt. Hvem kan väl tvifla, att, derest t. ex. Å. Tidningar egnade en specielare uppmärksamhet åt landthushållningen, Å. Underrättelser deremot åt industrin och Sjöfarten, båda derigenom skulle vinna i hållning och värde? Båda dessa riktningar sakna för närvarande en bestämd organ på svenska språket; båda skulle finna en tacksam publik, och båda äro slutligen egnade att främst uttala sig i Åbo, hvars egenskap af centrum för flera af landets vigtigaste ekonomiska intressen ingen med fog kan misskänna.
11 Som bekant, ha bland de båda medtäflarne, Å. Und:r, ehuru af vida yngre datum, en längre tid haft betydligt försprång i allmänhetens gunst framför sin äldre kollega. Detta försprång, en följd af den vid slutet af förl. år afgångna redaktionens öfverlägsna förmåga i både vigilans, stil och val af ämnen, hotade att gå förloradt genom den betänkliga brist på takt och de illa motsvarade anspråk, som röjdes i bladet under början af detta år. En tidning, likasom ett land, är lätt att ruinera, men svår att återupphjelpa. Till all lycka för Underrättelserna märktes denna fara i tid, och jemte förlagsrättigheten, som öfvergick på annan hand, röjdes äfven i redaktionen en ny omsvängning till det bättre, som sannolikt kommer att fortfarande betrygga bladets ställning. Å. Tidningars redaktion har varit måhända mindre vigilant, men mera jemn, och med den påpasslighet, som är den goda följden af all konkurrens, redigeras för närvarande båda Åbobladen på ett sätt, som, oberäknadt deras nämnda inbördes skefva ställning, bör tillfredsställa billiga fordringar. Åbos vestliga läge, som vintertid försvårar, men sommartid lättar tillgången af notiser från den stora handelsverlden, specielt öresundslistorna, tillåter den finska trafikanten att härifrån vänta de snabbaste handels- och sjöfartsnotiser, hvilka äfven båda bladen gjort till en hufvudsak.original: , Af samma orsak fås härifrån sommartid de färskaste, vintertid deremot de mest försenaste öfriga nyheter från utlandet. Resonnerande uppsatser hafva under året varit sällsynta i Åbobladen; deremot hafva båda slagit an på icke illa valda novellistiska uppsatser, bland hvilka förtjena nämnas de stundom något befängda, men i det hela friskt och egendomligt hållna noveller, dem en känd penna nyckfullt utströr i Å. Tidningar.
12 Nordbon Ilmarinen har med dess sydliga kollega B. T. delat egenskapen att, med få undantag, vara blott aftryckningsmaschin. Påtagligen har det icke felats red. förmåga, men väl tid och, vi befara det, äfven lust. Ilmarinenoriginal: Ilmarinnen har haft rykte om sig att vara landets torraste blad, och, man må tro oss eller ej, de täta och stela antiqva stilarna, jemte det lika stela tvärstrecket, som afdelar följetongen, hafva i icke ringa mån bidragit dertill. Läsaren vill ha en variation äfven för ögat. Då bladet emellertid ej saknat i någon mån tillfredsställande korrespondanser från Österbottens städer och kustnejder – det inre af provinsen har föga ihågkommits – så kunde dess bestämmelse af »notisblad för Österbotten» derigenom anses motsvarad, derest man antager, att notiser öfverhufvud kunna utgöra en tidnings främsta bestämmelse. Detta måste vi i grund förneka, vi som man dock beskyllt för att drifva nyhetskrämeriet som profession. Äfven ett provinsblad, och helst i en så rik och egendomlig provins som Österbotten, måste ur större synpunkter uppfatta sin bestämmelse; det måste vara icke blott en telegraf, som mekaniskt signalerar fakta, utan en lefvande organ, som jemte faktum återgifver dess orsak och bedömer det, som uttalar alla behof och afspeglar alla opinioner, hvilka det förtjena. Vi säga icke att en sådan tendens för ögonblicket kan fullt genomföras, hvarken i Vasa eller annorstädes, men vi anse det vara godt att fasthålla den och sträfva dertill så vidt man förmår. Vi önska den blifvande nya redaktionen af Ilmarinen all framgång och all frihet i ett sådant sträfvande, som säkert icke kan totalt förfelas, om det med allvar och ihärdighet vidhålles.
13 Medan vi tala om provinsblad, måste vi fortfarande högeligen beklaga, att så många vigtiga luckor i detta hänseende allt ännu lemnas ouppfyllda. Det vitnar antingen om utomordentligt ringa vitalitet eller om utomordentligt svåra hinder för publiciteten i Finland, att orter sådana som Wiborg, Tavastehus, Björneborg, – vi kunde tillägga Kuopio, ehuru det har ett finskt blad, och Uleåborg, ehuru det i någon mån representeras af Ilmarinen – sakna en publicistisk organ för deras lokala behofver och deras förbindelse med det öfriga landet. Och likväl äga alla dessa orter ett icke ringa antal både lärare och civile tjenstemän, bland hvilka dock någon eller några för sakens skull borde åtaga sig det visserligen föga tacksama publicistyrket, med nog förmåga att handhafva det. För t. ex. ett halfark i veckan behöfves dock föga ansträngning, och så trägna äro väl få befattningar, att de icke medgåfve ett sådant arbete på sidan, helst om tvenne pennor derom förenade sig. Tryckeri och tidning upstå i andra länder samtidigt och höra tillsamman som jernväg och lokomotiv, den sednare för att göra verkligt hvad det förra gör möjligt. Skulle Finland stå efter i detta afseende? Det skulle icke, om man blott klart uppfattade hvad en tidning, äfven en liten, innebär, när man tänker sig den som den offentliga rösten från en ort, om hvars öden och intressen man för öfrigt blott genom rykten och torr statistik har någon kännedom.
14 Vi återgå från det som icke finnes till det som finns.
15 Landet har detta år haft fyra tidningar och tidskrifter på finska språket. Bland dessa har Suometar, oaktadt allt hvad man, törhända ej utan skäl anmärkt emot dess språk, utan gensägelse intagit första rummet genom att uttala på studier stödda åsigter i flera ämnen af allmänt intresse, genom en sakrik och ymnig korrespondans samt i öfrigt väl valda ämnen. Denna dess verksamhet tog plötsligen på våren en alldeles ändrad riktning åt uteslutande religiösa eller sedolärande ämnen, hvarefter bladet, som en lampa utan olja, tynade af och under sommaren alldeles upphörde. – Hos Maamiehen Ystävä i Kuopio blef samtidigt en lika hastig förändring synbar, i det att dess innehåll, med undantag blott af de vanligaste officiela nyheter, tog en uteslutande ekonomisk riktning. M. Y., hvars tendens från början legat mest åt detta håll, kunde också bättre bära en|101 5| sådan förändring, och bladets stilla verksamhet fortfar derföre till, icke ringa gagn för en större publik, isynnerhet bland menige man. Samma omdöme torde kunna afgifvas om Lukemisia Maamiehille, hvars publik likväl är inskränktare. Ovanligt lyckligt lottad i sistnämnde hänseende är den i Åbo utkommande Kristillisiä Sanomia af uteslutande religiöst innehåll. Som folkskrift för billigt pris torde bladet skäligen väl försvara sitt innehåll; blott kunde anmärkas, att ett så ringa utrymme gör längre artiklars införande omöjligt utan stympning, som åter i hög grad försvagar intresset. Öfverhufvud synes den periodiska pressen på finska språket ha visat goda anlag att taga fart, likasom ock dess publik märkbart tillvuxit, och man bör endast önska, att den blefve så välsignelserik, som den kunde blifva.
16 Vi borde väl ock slutligen nämna något om Helsingfors Tidningar, men öfverlemna detta, som enklast är, åt allmänhetens bedömande. Så mycket tillåte vi oss nämna, att vi för ingen del äro blinda för detta blads flerfaldiga brister, af hvilka några finna en naturlig förklaring i en plan, som genom sin utsträckning icke stått något förhållande till utrymmet. Den välvilja bladet fått röna genom en ökad och talrik prenumeration pålägger oss mera än någonsin pligten att söka motsvara densamma genom tidtals vidtagna förbättringar, bland hvilka vi torde få räkna ett fördelaktigare yttre och vidgadt format under nu snart tilländalupna år. Annonsernas ständigt ökade vidd gör den öfriga texten icke ringa bryderi; dock hoppas vi genom ökade bihang kunna i någon mån afhjelpa denna olägenhet.
17 För tidningspressen, likasom för öfriga yttringar af ett folks intelligens, är ett stillastående omöjligt, och hvad som icke går framåt, det skrider ohjelpligen tillbaka. Vi vilja icke afgöra, om den finska periodiska pressen under året gått fram; denna tidrymd är i alla fall för kort för ett stadgadt omdöme. Men hvad som, under många bekymmersama omständigheter, ger oss en glädjande anledning att hoppas en bättre framtid, är det erkännande af publicitetens stora betydelse, som röjer sig utan styrelsens sednaste åtgärd till utvidgande och förbättrande af Finlands främsta periodiska blad. Vi se uti denna åtgärd, förestafvad af sann humanitet och aktning för ett bildadt folks intelligenta anspråk, en borgen, att jemväl i alla öfriga riktningar af publiciteten en värdigt hållen, bildande och i fosterländsk anda framgående tidningspress icke skall sakna styrelsens stöd och vänliga uppmuntran, likasom den säkerligen icke heller skall sakna allmänhetens.
18 Slutligen några få ord om de från Sverige hitförskrifna blad, som i Finland hafva den talrikaste publik. Bland dessa nämna vi i främsta rummet Bore, hvars värdiga lugna stil och vårdade framställningssätt, i förening med ett väl valdt och ordnadt innehåll samt ett varmt intresse för alla frågor på bildningens område fullkomligt berättiga den ökade spridning Bore vunnit äfven i Finland. Äfven Stockholms Aftonpost har här vunnit en icke obetydlig publik, som deri under året funnit ganska många artiklar af värde. Denna förtjenst har likväl motvägts af en för ögat villande blandning af olika ämnen om hvarandra samt isynnerhet ett fortfarande fult och oredigt tryck. Post- och Inrikes Tidningar stå i detta hänseende framom sin medtäflare, förmedelst dess nitida yttre och dess af fetstilsrubrikerna underhjelpta redighet för ögat, på hvilken alla läsare sätta så mycket värde. Äfven bör tilläggas, att dess notiser vanligen äro af färskare datum än andras, men i öfrigt saknar bladet både hållning och reda, synnerligen i dess politik, samt besvärar sig icke heller med ledande artiklar af läsbart innehåll. Bland danska tidningar ha vi haft tillfälle att taga notis om det med stor talent, och ofta med stor nationel hetsighet skrifna Fædrelandet samt den mycket deklinerade Korsaren, hvars fordom bitande satir numera, liksom StockholmsFriskytt, smakar nog mycket af krog.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Revy af Tidningarna.
1 I ett land, der publiciteten ännu är föga utvecklad och dess ställning beroende af många omständigheter, kan man väl tänka sig en större dårskap, än den, att sinsemellan kifvas med personliga tillmälen, att draga inför allmänheten dessa små sårade fåfängor, åt hvilka den blott kan egna ett medlidsamt småleende, och att sålunda afleda uppmärksamheten från ämnen af större vigt, hvilka dock återstå för den offentliga behandlingen? Publicister, som under sådana förhållanden bekämpa hvarandra, förekomma oss like vandrare, som brottas på en hal och svag is, förgätande att marken brister under deras fötter och att ens ofärd icke sällan blir allas. Vi, som på den slippriga banan hållit längst ut och som derunder genomgått flera och hetare strider än mången, vi hafva kanske någon anledning att säga till våra kolleger: bort med all personlig polemik! bort med allt käbbel! Vi få, som här i landet skrifva, kunna vi icke göra publiciteten stor och inflytelserik, så skola vi åtminstone söka att bevara henne ren, – ren för de små afsikterna, ren för grollet, ren för åtlöjet och värdig att åtminstone icke föraktas!
2 Ty det gifves en annan polemik, som är publicitetens lif och förutan hvilken hon förlorar sig i enstaka ljud utan återklang: det är striderna om sak, om åsigt, om tillämpning. Så trångt begränsadt än fältet är, har det likväl utrymme nog för en ärlig kamp med fläckfria vapen: låtom oss utan betänkande ingå deri! Ehuru parter, kunna vi med tillfredsställelse säga, att den finska tidningspressen de sednare åren vunnit en stor, ehuru negativ förtjenst deruti, att den alltmera sällan förlöper sig i dessa bittra personliga fejder, som förr voro så vanliga. Återstår då att vinna den positiva fördelen af en öppen och allmän diskussion, och deri finnes mycket öfrigt att önska. Vårt blad är deruti lika ofullständigt som något annat. Seden att resumera, eller dock summariskt nämna allt som i de öfriga bladen kan förtjena någon uppmärksamhet, är emellertid en god sed, och vi skola antaga den, äfven vi.
3 Här om tidningarna några ord, hvilka åtminstone torde fritaga oss från den förr gjorda beskyllningen att vilja uppställa en hög prenumerationsziffra såsom ett osvikligt vedermäle om en tidnings förtjenster.
4 Finlands Allmänna Tidning har under året vunnit en utvidgning, som af behofvet högeligen påkallats. Att på en gång vara landets enda politiska blad, den första och främsta källan för dess fortlöpande statistik samt organen för offentliga meddelanden af alla slag, dertill fordras ett utrymme af stora dimensioner, och vi vilja icke afgöra, om ens det nuvarande är tillräckligt. Tilläggom att dertill fordras måhända mindre talent uti att författa, men desto mera uti att välja och anordna. Onekligen har det officiela bladet tagit ett stort steg framåt och vunnit möjligheten för ett ännu större. Den omsorg derpå nedlagts, specielt af framl.framlidne Protokollssekreteraren Meurman, förtjenar ett erkännande, som icke minskas af ouppfyllda önskningar på några håll. Statistiken har vunnit i fullständighet, åt topografin och flera andra inhemska förhållanden har egnats en ökad och förtjent uppmärksamhet, som torde kunna ytterligare utsträckas. I den politiska afdelningen utbe vi oss att få erinra om den hållning och framför allt den öfversigt, som utgjorde en icke ringa förtjenst i framl. Professor Blomqvists behandling af detta ämne och som då hade att kämpa med utrymmets trängsel. Vi tro icke att t. ex. det svenska officiela bladets utrikesnotiser böra utgöra mönstret för ett blad, bestämdt att i klar sammanfattning återgifva dagens mångskiftande krönika. Valet är svårt, vi medgifva det, öfversigten än svårare, men båda nödvändiga. Äfven förmode vi, att Allmänna Tidningen detta år icke kommer att sakna ett numera oumbärligt register öfver innehållet.
5 Vi äro skyldiga Morgonbladet det erkännande, att dess nuvarande låga prenumerationsziffra, en svit af föregående år och af en företrädesvis literär plan, som sällan finner en talrikare publik, icke står i något förhållande till den penna, som sednast haft dess redaktion omhänder. Denna penna har obestridligen visat sig vuxen sitt kall, i det att, den röjt lika mycken värma för ämnen af allmänt intresse, som riktig uppfattning i sättet att dem behandla. I nyhetsväg har Mbl. öppnat med H:fors Tidn. en loflig konkurrens. Lägger man härtill en mjuk stil med icke ringa anlag åt satiren, så finner man den önskan naturlig, att en förmånligare ekonomisk ställning tillåtit red. för Mbl. att odeladt egna sin tid deråt, hvilket icke alltid varit möjligt. Vi för vår del önska uppriktigt åt Mbl en lyckligare framtid. Långt ifrån att betrakta dess ställning till oss ur synpunkten af en småstadsrivalitet, anse vi det för publiciteten oundgängligt, att de olika åsigter, hvilka måste uppstå här, i medelpunkten för så många allmänna intressen, hvardera äga skilda organer för sitt uppträdande, och vi såge ingenting hellre, än att ett sådant uppträdande oftare ägde rum. Att Mbl. frångått sin ursprungliga rent literära tendens, var måhända nödvändigt; men vi tro icke att Mbl. vunne på en utsträckning i planen utöfver den nuvarande. Vi|100 3| lida sjelfva för mycket af den ständiga striden mellan plan och utrymme, för att önska våra vänner en dylik olägenhet.
6 Så vidt vi känna, är Literaturbladet den enda literära tidning i hela verlden, som redigeras af en hand. Redan en fullständig öfversigt af inhemska produkter, så få de må vara, pröfvar sin man; hvilken orimlighet att begära af samma hand en fortlöpande öfversigt af den utländska! Vi befarade derföre icke utan skäl, och mången med oss, att den vid förl.förlidet års slut afgående redaktionen icke kunde finna en efterträdare af nog omfattande förmåga, att ensam smälta och bedöma den massa af literatur, som måste komma inom ett sådant blads synkrets. Men vi bedrogo oss. Ltbl:s nuvarande redaktion, vi säga det med öfvertygelse och med nöje, har fyllt sin plats på ett sätt, som förtjenar ett rättvist loford. Samma lyckade bemödande att popularisera ämnet; samma klara och koncisa stil; samma riktiga uppfattning af »allmän medborgerlig bildning» utmärker den nya redaktionen, likasom den förra. Måste man äfven antaga, att den nya red. både i praktisk mångsidighet och theoretiskt djup är den förra underlägsen, så finnas deremot ämnen, i hvilka Hr S. E:s omdömen utfallit lyckligare än Hr J. W. S:s. Vi ville dertill räkna de poetiska, och vi stöda denna vår tanke på Ltbl:s korta anmälan af Almqvists imperialtörnros, andra delen. Vi minnas knappt, att vi om denne mångomordade förf. läst ett riktigare omdöme, än här i Ltbl:s två eller tre spalter. Kortheten i Ltbl:s stil går någongång ända till kärfhet, och vi tro, att det är på denna uttryckets skärpa man från några håll tagit stöt mera än på hvad man kallat Ltbl:s »diktatoriska» omdömen. Att vid det rapida anmälandet af en mängd olikartade arbeten misstag kunna insmyga sig, är naturligt. Vare härmed huru som helt, vår öfvertygelse är, att intet finskt blad bättre motsvarar sitt ändamål, än Ltbl., och det är omöjligt, att ju icke det allmänna erkännandet häraf skall visa sig i en ökad afsättning nästa år.
7 (Fortsättes).
Notisen/artikeln ingår i HT 21/12 1850:|101 3|Revy af Tidningarna.
(Forts. och slut från föreg. N:o.)
8 Notisblad för läkare och pharmaceuter är landets enda specielt vetenskapliga blad, och som sådant förtjent af en större uppmärksamhet, än dess ringa omfång annars kunde anses påkalla. Inkompetente att yttra ett omdöme om dess värde, ha vi dock trott oss finna en borgen derföre i de förmågor, som deltagit uti dess redaktion, och i dess, så vidt en lekman kan inse, lyckliga val af ämnen. Men huru skaffa ett blad af denna speciela syftning en talrikare publik? Eller rättare: huru förskaffa en större allmänhet tillfälle att draga nytta af ett sådant blad? Otvifvelaktigt endast genom att något utsträcka dess plan och popularisera en del af dess innehåll. Visserligen vore detta att låta bladet frångå dess ursprungliga syfte, som i alla fall bör vara för männen af yrket en kärkommen vink i månget hänseende. Men vi ledas till en sådan önskan af en annan, nemligen den, att se de insigter, som så naturligt böra concentreras i närheten af universitetet, eller åtminstone der finna en organ att uttala sig, på allt sätt göras fruktbärande för en så talrik publik som möjligt. Medicinen med dess närmast sammanhängande philosophiska och naturvetenskaper är ett fält af sådan rikedom och intresse, att förmodligen ett något utvidgadt blad åt detta håll, innehållande vid sidan af rent vetenskapliga uppsatser och notiser för de i ämnet invigde, andra af mera populär tendens för alla bildade läsare, skulle vinna mången läsare utom fakulteten och på sitt håll utgöra, hvad Literaturbladet är bestämdt att utgöra på sitt, en förmedlande länk med utlandets framsteg på vetenskapens gebit.
9 Lemna vi Helsingfors, för att se oss omkring på andra håll, så finna vi i närmaste granskap Borgå Tidning. Detta beskedliga och i grunden oförargliga blad har alltifrån sin början haft det missödet, att mer än något utgöra en ständig skottafla för kamraternas inkast. Så alldeles oförskylldt har väl detta öde icke varit, såsom den naturliga följden af brist på kritik i valet af ämnen, hvaraf händt, att de sednare åren uppsatser af alla möjliga qvaliteter der funnit ständigt öppna spalter. Man har likväl icke gjort nog rättvisa dels åt den här mera ymniga korrespondansen|101 4| från landsorterna, dels åt de uppsatser af verkligt värdt, som icke så sällan varit synliga bland mängden, och öfverhufvud bör erkännas, att diskussion medelst olika åsigters inbördes kamp blifvit oftare förd i Borgå T:s spalter, än i något annat blad. Tidningens första redaktion erbjöd flera sakrika uppsatser af egen hand; dess efterträdare synas för det mesta hafva nöjt sig med rollen af redskap för andra pennor, eller ock blott aftryckare af den här i landet mycket lästa svenska Aftonposten. Vi tro red. fullkomligt på dess ord, att tiden icke medgifvit eget arbete och att sådant står att vänta af den nya red. nästa år. Vi tro också, att detta sednare är oundgängligt. Ty att, som den nuvar. redaktionen, uppfatta bladets syfte såsom det af en blott stiftstidning, är icke tillräckligt, och vore det äfven det, så innebure äfven detta syfte något förmer, än blotta notiser från domkapitlet, hvilka lätteligen kunde sökas i andra blad: det innebure i främsta rummet sådana i ecklesiastika ämnen skrifna uppsatser, som bladet i sin början verkligen hade många. Äfven Borgå T. har sin plats att värdigt fylla, och det skall fägna oss, om den nya red. uppfattat bladets ställning så som den det bör.
10 Åbo har tvenne på svenska språket utkommande blad, Åbo Tidningar och Åbo Underrättelser. Båda stå till hvarandra i den besynnerliga positionen af en fullständig konkurrens i plan och innehåll, en konkurrens, som sträcker sig ända till utgifningsdagarna. Vi tveka icke att kalla denna position å ömse sidor falsk. Den minsta olägenheten är det samtidiga meddelandet af notiser: ty så tråkigt detta kan synas för läsaren, ligger dock deri för honom en verklig vinst, nemligen den att, oberoende af nyheterna, kunna välja det blad, som synes honom i öfrigt äga det mesta värdet. Värre är att tvenne af landets så högst få publicistiska organer gå parallela, i stället att genom olika riktningar gagna dubbelt. Hvem kan väl tvifla, att, derest t. ex. Å. Tidningar egnade en specielare uppmärksamhet åt landthushållningen, Å. Underrättelser deremot åt industrin och Sjöfarten, båda derigenom skulle vinna i hållning och värde? Båda dessa riktningar sakna för närvarande en bestämd organ på svenska språket; båda skulle finna en tacksam publik, och båda äro slutligen egnade att främst uttala sig i Åbo, hvars egenskap af centrum för flera af landets vigtigaste ekonomiska intressen ingen med fog kan misskänna.
11 Som bekant, ha bland de båda medtäflarne, Å. Und:r, ehuru af vida yngre datum, en längre tid haft betydligt försprång i allmänhetens gunst framför sin äldre kollega. Detta försprång, en följd af den vid slutet af förl. år afgångna redaktionens öfverlägsna förmåga i både vigilans, stil och val af ämnen, hotade att gå förloradt genom den betänkliga brist på takt och de illa motsvarade anspråk, som röjdes i bladet under början af detta år. En tidning, likasom ett land, är lätt att ruinera, men svår att återupphjelpa. Till all lycka för Underrättelserna märktes denna fara i tid, och jemte förlagsrättigheten, som öfvergick på annan hand, röjdes äfven i redaktionen en ny omsvängning till det bättre, som sannolikt kommer att fortfarande betrygga bladets ställning. Å. Tidningars redaktion har varit måhända mindre vigilant, men mera jemn, och med den påpasslighet, som är den goda följden af all konkurrens, redigeras för närvarande båda Åbobladen på ett sätt, som, oberäknadt deras nämnda inbördes skefva ställning, bör tillfredsställa billiga fordringar. Åbos vestliga läge, som vintertid försvårar, men sommartid lättar tillgången af notiser från den stora handelsverlden, specielt öresundslistorna, tillåter den finska trafikanten att härifrån vänta de snabbaste handels- och sjöfartsnotiser, hvilka äfven båda bladen gjort till en hufvudsak.original: , Af samma orsak fås härifrån sommartid de färskaste, vintertid deremot de mest försenaste öfriga nyheter från utlandet. Resonnerande uppsatser hafva under året varit sällsynta i Åbobladen; deremot hafva båda slagit an på icke illa valda novellistiska uppsatser, bland hvilka förtjena nämnas de stundom något befängda, men i det hela friskt och egendomligt hållna noveller, dem en känd penna nyckfullt utströr i Å. Tidningar.
12 Nordbon Ilmarinen har med dess sydliga kollega B. T. delat egenskapen att, med få undantag, vara blott aftryckningsmaschin. Påtagligen har det icke felats red. förmåga, men väl tid och, vi befara det, äfven lust. Ilmarinenoriginal: Ilmarinnen har haft rykte om sig att vara landets torraste blad, och, man må tro oss eller ej, de täta och stela antiqva stilarna, jemte det lika stela tvärstrecket, som afdelar följetongen, hafva i icke ringa mån bidragit dertill. Läsaren vill ha en variation äfven för ögat. Då bladet emellertid ej saknat i någon mån tillfredsställande korrespondanser från Österbottens städer och kustnejder – det inre af provinsen har föga ihågkommits – så kunde dess bestämmelse af »notisblad för Österbotten» derigenom anses motsvarad, derest man antager, att notiser öfverhufvud kunna utgöra en tidnings främsta bestämmelse. Detta måste vi i grund förneka, vi som man dock beskyllt för att drifva nyhetskrämeriet som profession. Äfven ett provinsblad, och helst i en så rik och egendomlig provins som Österbotten, måste ur större synpunkter uppfatta sin bestämmelse; det måste vara icke blott en telegraf, som mekaniskt signalerar fakta, utan en lefvande organ, som jemte faktum återgifver dess orsak och bedömer det, som uttalar alla behof och afspeglar alla opinioner, hvilka det förtjena. Vi säga icke att en sådan tendens för ögonblicket kan fullt genomföras, hvarken i Vasa eller annorstädes, men vi anse det vara godt att fasthålla den och sträfva dertill så vidt man förmår. Vi önska den blifvande nya redaktionen af Ilmarinen all framgång och all frihet i ett sådant sträfvande, som säkert icke kan totalt förfelas, om det med allvar och ihärdighet vidhålles.
13 Medan vi tala om provinsblad, måste vi fortfarande högeligen beklaga, att så många vigtiga luckor i detta hänseende allt ännu lemnas ouppfyllda. Det vitnar antingen om utomordentligt ringa vitalitet eller om utomordentligt svåra hinder för publiciteten i Finland, att orter sådana som Wiborg, Tavastehus, Björneborg, – vi kunde tillägga Kuopio, ehuru det har ett finskt blad, och Uleåborg, ehuru det i någon mån representeras af Ilmarinen – sakna en publicistisk organ för deras lokala behofver och deras förbindelse med det öfriga landet. Och likväl äga alla dessa orter ett icke ringa antal både lärare och civile tjenstemän, bland hvilka dock någon eller några för sakens skull borde åtaga sig det visserligen föga tacksama publicistyrket, med nog förmåga att handhafva det. För t. ex. ett halfark i veckan behöfves dock föga ansträngning, och så trägna äro väl få befattningar, att de icke medgåfve ett sådant arbete på sidan, helst om tvenne pennor derom förenade sig. Tryckeri och tidning upstå i andra länder samtidigt och höra tillsamman som jernväg och lokomotiv, den sednare för att göra verkligt hvad det förra gör möjligt. Skulle Finland stå efter i detta afseende? Det skulle icke, om man blott klart uppfattade hvad en tidning, äfven en liten, innebär, när man tänker sig den som den offentliga rösten från en ort, om hvars öden och intressen man för öfrigt blott genom rykten och torr statistik har någon kännedom.
14 Vi återgå från det som icke finnes till det som finns.
15 Landet har detta år haft fyra tidningar och tidskrifter på finska språket. Bland dessa har Suometar, oaktadt allt hvad man, törhända ej utan skäl anmärkt emot dess språk, utan gensägelse intagit första rummet genom att uttala på studier stödda åsigter i flera ämnen af allmänt intresse, genom en sakrik och ymnig korrespondans samt i öfrigt väl valda ämnen. Denna dess verksamhet tog plötsligen på våren en alldeles ändrad riktning åt uteslutande religiösa eller sedolärande ämnen, hvarefter bladet, som en lampa utan olja, tynade af och under sommaren alldeles upphörde. – Hos Maamiehen Ystävä i Kuopio blef samtidigt en lika hastig förändring synbar, i det att dess innehåll, med undantag blott af de vanligaste officiela nyheter, tog en uteslutande ekonomisk riktning. M. Y., hvars tendens från början legat mest åt detta håll, kunde också bättre bära en|101 5| sådan förändring, och bladets stilla verksamhet fortfar derföre till, icke ringa gagn för en större publik, isynnerhet bland menige man. Samma omdöme torde kunna afgifvas om Lukemisia Maamiehille, hvars publik likväl är inskränktare. Ovanligt lyckligt lottad i sistnämnde hänseende är den i Åbo utkommande Kristillisiä Sanomia af uteslutande religiöst innehåll. Som folkskrift för billigt pris torde bladet skäligen väl försvara sitt innehåll; blott kunde anmärkas, att ett så ringa utrymme gör längre artiklars införande omöjligt utan stympning, som åter i hög grad försvagar intresset. Öfverhufvud synes den periodiska pressen på finska språket ha visat goda anlag att taga fart, likasom ock dess publik märkbart tillvuxit, och man bör endast önska, att den blefve så välsignelserik, som den kunde blifva.
16 Vi borde väl ock slutligen nämna något om Helsingfors Tidningar, men öfverlemna detta, som enklast är, åt allmänhetens bedömande. Så mycket tillåte vi oss nämna, att vi för ingen del äro blinda för detta blads flerfaldiga brister, af hvilka några finna en naturlig förklaring i en plan, som genom sin utsträckning icke stått något förhållande till utrymmet. Den välvilja bladet fått röna genom en ökad och talrik prenumeration pålägger oss mera än någonsin pligten att söka motsvara densamma genom tidtals vidtagna förbättringar, bland hvilka vi torde få räkna ett fördelaktigare yttre och vidgadt format under nu snart tilländalupna år. Annonsernas ständigt ökade vidd gör den öfriga texten icke ringa bryderi; dock hoppas vi genom ökade bihang kunna i någon mån afhjelpa denna olägenhet.
17 För tidningspressen, likasom för öfriga yttringar af ett folks intelligens, är ett stillastående omöjligt, och hvad som icke går framåt, det skrider ohjelpligen tillbaka. Vi vilja icke afgöra, om den finska periodiska pressen under året gått fram; denna tidrymd är i alla fall för kort för ett stadgadt omdöme. Men hvad som, under många bekymmersama omständigheter, ger oss en glädjande anledning att hoppas en bättre framtid, är det erkännande af publicitetens stora betydelse, som röjer sig utan styrelsens sednaste åtgärd till utvidgande och förbättrande af Finlands främsta periodiska blad. Vi se uti denna åtgärd, förestafvad af sann humanitet och aktning för ett bildadt folks intelligenta anspråk, en borgen, att jemväl i alla öfriga riktningar af publiciteten en värdigt hållen, bildande och i fosterländsk anda framgående tidningspress icke skall sakna styrelsens stöd och vänliga uppmuntran, likasom den säkerligen icke heller skall sakna allmänhetens.
18 Slutligen några få ord om de från Sverige hitförskrifna blad, som i Finland hafva den talrikaste publik. Bland dessa nämna vi i främsta rummet Bore, hvars värdiga lugna stil och vårdade framställningssätt, i förening med ett väl valdt och ordnadt innehåll samt ett varmt intresse för alla frågor på bildningens område fullkomligt berättiga den ökade spridning Bore vunnit äfven i Finland. Äfven Stockholms Aftonpost har här vunnit en icke obetydlig publik, som deri under året funnit ganska många artiklar af värde. Denna förtjenst har likväl motvägts af en för ögat villande blandning af olika ämnen om hvarandra samt isynnerhet ett fortfarande fult och oredigt tryck. Post- och Inrikes Tidningar stå i detta hänseende framom sin medtäflare, förmedelst dess nitida yttre och dess af fetstilsrubrikerna underhjelpta redighet för ögat, på hvilken alla läsare sätta så mycket värde. Äfven bör tilläggas, att dess notiser vanligen äro af färskare datum än andras, men i öfrigt saknar bladet både hållning och reda, synnerligen i dess politik, samt besvärar sig icke heller med ledande artiklar af läsbart innehåll. Bland danska tidningar ha vi haft tillfälle att taga notis om det med stor talent, och ofta med stor nationel hetsighet skrifna Fædrelandet samt den mycket deklinerade Korsaren, hvars fordom bitande satir numera, liksom Stockholms Friskytt, smakar nog mycket af krog.