Notisen/artikeln ingår i HT 29/3 1845:|3|

Två bofvar och två flickor.

(Meddeladt som verklig händelse.)

1 Det var en regnig höstafton för fem eller sex år tillbaka. I mangården af ett enstaka beläget hemman i nejden af Kuopio satt gårdsfolket omkring det långa bordet vid sina potatesfat, då tvenne vandrande qvinnor inträdde i pörtet, begärande herberge öfver natten. Vana att bjuda hvarje främling hvad det fattiga huset förmådde, voro värd och värdinna genast villiga att villfara de främmandes begäran, halm inbars till deras beqvämlighet, de lade sig trötta och insomnade snart. Följande morgon var söndag. Folket i gården stod upp, påklädde sina helgdagskläder och redde sig att färdas till kyrkan. De främmande qvinnorna väcktes och manades att göra gårdsfolket sällskap, men trötta och sömniga bådo de att ytterligare få hvila sig och utan misstroende bifölls deras begäran. Gårdsfolket aftågade och endast tvenne flickor qvarblefvo, den ena om 14, den andra om 11 eller 12 års ålder.

2 Kyrkogångarne voro icke väl ur sigte, innan en märkelig förvandlingoriginal: förvandlig i det ensama pörtet tilldrog sig. De främmande qvinnorna uppstodo plötsligen klarvakna, kjolarna bortföllo och ur denna lånade gestalt framkröpo tvenne karlar, väl beväpnade med knifvar samt den ena till och med pistoler. Häpna åsågo flickorna denna förvandling; anande bofstrecket, gaf den äldre sin yngre syster en vink att skynda till närmaste granskap efter hjelp, och denna skyndade ut. Men den ena af bofvarne hade märkt den flyende flickans afsigt och skyndade efter; om få minuter hördes ett skott, derpå ett svagt nödrop – det var det arma flyende barnets sista afskedshälsning.

3 Den qvarblifne röfvaren aflade nu all förställning och fordrade, under förskräckliga hotelser, att få veta, hvar husets penningar lågo förvarade. »Der i källaren under golfvet» – anvisade flickan – »der har far sina penningar gömda i en kista.» Med ögon glimmande af girighet nedsteg röfvaren i källaren, men i samma ögonblick hade det rådiga barnet igensmällt luckan, påsatt haken och till yttermera säkerhet släpat en tung kista öfver öppningen. Modig blefven af denna bedrift, väpnade sig flickan med en i pörtet befintelig bila, stängde dörren och afbidade så den andre röfvarens återkomst.

4 Hvar och en, som besökt ett finskt pörte, har sig bekant, att detta slags boningar sakna såväl fönster, som skorstenar. Skottgluggar insläppa den sparsama dagern och genom en öppning å taket, äfvenledes försedd med skottlucka, utgår röken, som under de mörka qvällarna fyller den vida stugan. Genom en sådan skottglugg sökte nu den utestängde röfvaren att intränga och instack högra armen, för att hjelpa sig upp genom den obeqväma öppningen. Denna manöver lyckades emellertid icke bättre, än att flickan innanföre medelst ett kraftigt hugg af bilan genast skilde honom vid denna ledamot. Numera upphörde alla vidare angrepp mot den så tappert försvarade gårdens säkerhet, men flickan, som utfört dessa hjeltedater, befanns vid kyrkofolkets hemkomst så förvirrad af ångest och skrämsel, att hon med möda kunde förmås att insläppa de hemkommande. I stöd af hennes berättelse vidtogos genast spaningar efter den yngre flickan, som på något afstånd från stugan befanns död med ett skott genom ryggen samt tvenne knifstygn i venstra sidan. Vid närmare eftersökande påfanns äfven den förutnämnde stympade röfvaren liggande under ett träd i närheten af stugan och redan i det närmaste förblödd. Likaledes framdrogs den i källaren instängde kamraten och förpassades till vederbörligt häkte, der han gjorde ett dyrt löfte att aldrig mer låta fånga sig som en råtta i fällan.