Notisen/artikeln ingår i HT 31/1 1846:|9 1|

En Konstförening i Helsingfors.

1 Knappt torde man på hela jorden kunna framvisa ett folk, som redan i århundraden haft äran räknas bland civiliserade, som i boklig bildning, i sedlig hyfsning, i statsinstitutioner, ja i de flesta grenar af mensklig kultur, redan länge stått i jemnhöjd med samtiden, – som icke heller är vanlottadt på naturanlag, och som likväl stått så långt tillbaka i skön konst med allt hvad dertill hörer, som det finska folket. Att ju denna brist, hvars tillvaro man fåfängt ville neka, är en ganska stor, att den i folkets hela bildning lemnar en öppen lucka, hvilken de få undantagen ej mäkta öfverskyla, – det är väl icke för tidigt att nu erkänna. Och man börjar omsider erkänna det. Sådan väckelser till ett nytt friskt lif, som de, hvilka nu omisskänneligen visa sig äfven i denna aflägsna nord, bära god frukt hundradefallt. Allt godt och ädelt drages af sig sjelft in i deras verkningskrets, och sålunda bör det icke förundra någon, att äfven den milda konsten äger sin vinning af sednaste tiders sträfvanden att höja finska folket till ett i andlig måtto sjelfständigt folk.

2 En konstförening har bildat sig i Helsingfors.

3 Vore denna företeelse en isolerad, framkallad blott af några enskildes kärlek till konsten, skulle företaget otvifvelaktigt stå och falla med dessa enskildes nit och drift. Nu är likväl föreningen, – man kan ej tvifla derpå – framgången ur ett erkändt behof; deri ligger på engång borgen för dess fortbestånd och hoppet om ett allmännare gagn af dess verksamhet.

4 Väl kan man finna den här rådande totala bristen på konst i högre mening till dato icke, blott förklarlig, utan i viss mening äfven ursäktlig. Det är icke under den ständiga hårdnackade kampen mot nöd och brist, som konsten uvecklar sina ljufva blommor. För att trifvas, behöfver dess milda genius något mer än det knappa brödet för dagen, förbittradt af bekymmer för morgondagen. Sinnets fria hängifvenhet, betraktelsens odelade ro äro de första vilkor för uppkomsten af konstverk och konstsinne. Dertill har det finska folket under dess hårda och stormiga barndomsdagar icke haft ledighet. Men nu, när efter så långa pröfningar en snart fyratioårig fred betryggat dess välstånd, när kampen för dess materiela sjelfbestånd icke mer tar alla dess krafter i anspråk, när dess andliga intressen vaknat till nytt lif och storartade allmänna företag höjt dess sjelfkänsla, just nu är rätta tidpunkten inne att äfven ihågkomma konsten.

5 Ögonblicket är således, ur allmännare synpunkter, väl valdt för en förening af det syfte, som ofvan nämndes. Men har man ock beräknat resourcerna? Kan med dem något uträttas? Och, hvad mången torde sätta i fråga, kan konsten öfverhufvud blifva inhemsk här i norden?

|9 2|

6 Små äro tillgångarna; men vinner föreningen deltagande, skola de sannolikt ej blifva ofruktbara. Föreningen är grundad på aktier, hvardera beräknad till 5 Rubel Silfver årligen; teckningen förbinder till denna afgifts erläggande i tre års tid. För de sålunda sammanbragta medlen uppköpas målningar, teckningar, skulptur-arbeten m.m. af utmärktare värde och helst inhemska, derest sådana äro tillgängliga. Dessa konsverk, hvilkas val bestämmes af en Direktion, uppköpas hvarje år och utställas någon tid till exposition, hvarefter de bortlottas mellan aktieägarne, hvilka, utom denna förmån, jemväl äga rösträttighet vid Föreningens sammanträden, i förhållande till antalet af sina aktier. Härmed vinnes nu den tredubbla fördel, 1) att allmänhetens smak och konstsinne utbildas genom expositionerna; 2) att inhemska konstnärsanlag uppmuntras genom afsättning på sina arbeten och ett mot arbetets värde svarande pris, samt 3) att enskilde komma i besittning af konstverk, hvilka de måhända icke annars varit i tillfälle att inköpa, och hvilka, äfven de, i sin mån bidraga till konstsinnets uppodlande inom fäderneslandet.

7 Sålunda organiserad, har Föreningen allt skäl att hoppas gagnande resultater af sin verksamhet. Den har i första § af sina statuter för sig uppställt det syftemål, »att inom fäderneslandet befordra smaken för bildande konst samt att till dess utöfning uppmuntra personer, som dertill äga anlag af naturen, men sakna medel och utvägar att utan främmande understöd sig deri förkofra».konsekvensändrat/normaliserat Och detta syftemål är visserligen vackert. Att det derjemte är något mer än blott en chimére, till detta hopp äger man grundade anledningar vid betraktandet af den väsendtliga nytta likartade föreningar i andra länder lyckats åstadkomma.

8 Södern har sina stora företräden. Hvem tänker ej på ett Grekeland, när man talar om bildhuggarekonst, och talar man om målning, hvem tänker ej då på ett Italien? Der, omgifven af naturens yppighet, bevingad af snillet och hänförd af dess eld, mejslar konsten med ledig hand det sublima ur marmorn och framtrollar skönheten på målarens duk. Af det egentligt sköna, af lifvet i sin fullhet, äger norden icke mycket; men af det sublima desto mer. Hvar finna värdigare ämnen för penseln, än vintertaflorna af en nordisk skog, omgifven af natt, stjernor och norrsken, eller dessa glimmande isfält med skyarnes färgspel i bakgrunden, hvilka, kopierade af Svensken Wickenbergs mästarehand, förtjusat sjelfva Paris? Vore det t. ex. möjligt att bilda en målareskola, uppvuxen under intrycken af en nordisk natur och genomträngd af dess lynne, hvilken ny och storartad utvecklingsform hade man icke derigenom gifvit den bildande konsten! Något sådant kan visserligen icke åstadkommas genom konstföreningar allena; dertill fordrades ännu konstsamlingar och en konstakademi. Till de förra kan nu blott en ringa början göras och den sednare torde väl hänskjutas åt en fullkomligt obestämd framtid. Emellertid, hvem inser icke, att oändligt mycket vinnes redan genom konstsinnets väckande, smakens och omdömets bildande samt den konstnärliga talentens hägn och uppmuntran att framskrida? Det är ur dessa synpunkter man kan säga, att det ligger en framtid i den ringa begynnelse man nu gör med en konstförening i Helsingfors.

9 Planen till denna förening är allaredan flera år gammal, ehuru den först nu kommit till utförande. Måhända har den påskyndats af hoppet att på expositionerna kunna framvisa några inhemska konstalster af värde, främst bland alla Hr Ekmans. Äfven har man hopp, att vid samma expositioner få förevisa äldre taflor och andra konstverk, tillhörige ägare inom och utom Föreningen. Sådana arbeten af inhemsk industri, som i någon mån äga konstvärde, emottagas och exponeras äfvenså.

10 Föreningen inbjuder samtelige konstälskare och fosterlandsvänner i och utom Helsingfors till deltagande medelst aktieteckning. Anteckningslistor, försedda med aftryck af Föreningens stadgar, finnas innan kort att tillgå i boklådorna härstädes samt skola jemväl försändas till landsorterna.