Veckan: 8 April

Notisen/artikeln ingår i HT 9/4 1859:|28 1|

1 – Veckan: 8 April. Intet nytt i väderlekens kuranta krönika. Wanda å befinner sig i en intressant situation och väntar alla dagar sin befrielse. Helsingfors ångbåtar och »Wiborg» annonsera sina turer. Jagtvännerna draga ut åt iskanten bortom Rödbergen på fågelskytte. Fiskare påstå, att sjöfåglarne i år uppehållit sig hela vintern vid våra kuster, hvilket förtjenar annoteras bland årets naturhistoriska märkvärdigheter. Svalorna ha redan mer än 6 veckor varit i Paris. – Den nya telegrafen lärer blifva den gamla lik. En »öfverpresskomité» har varit allmänt samtalsämne. Måttlighetsföreningen har icke heller undgått ryktets tungor. – Hr Löfgren har, utom det exponerade porträttet, lyckats bereda intagande drag en evig ungdom på duken. För musiken äro åtskilliga lofvande planer i görning: en blifvande musikskola äfven med theoretisk underbyggnad, en blifvande sångförening, en blifvande tysk opera m. m. Det är hr Nielitz, som lärer stå i underhandling om att i sommar hitföra ett nybildadt tyskt operasällskap, och från Stockholm lära planer vara framkastade att låta en liten ballett göra ett sommarfälttåg i Finland. – Hr Andersson tyckes fortfarande göra en god, om också ej gyllene sejour i Wiborg, och recensionerna derifrån klinga fördelaktigt.

2 P. S. En af veckans gladaste företeelser är den betydliga gåfvan till Finska Literatursällskapet. Så hedras en saknad mans minne genom att befordra det fosterländska mål, som i tiden utgjorde hans käraste sträfvan. Någon närmare disposition om gåfvans användande gjordes icke. Då Literatursällskapets öfriga tillgångar motsvara behofven för ögonblicket, är sannolikt, ehuru intet derom ännu beslutits, att en »Kellgrensk fond»,konsekvensändrat/normaliserat likasom den Sirénska, kommer att för framtiden bevara gifvarinnans minne. – »Kuopion Hippakunnan Sanomia» annonseras nu af postdirektionen till prenumeration à 75 kopek s:rsilfver för half årgång, räknadt från och med Juli, då tidningen börjar sin bana. – Vid ett nyligen hållet skolläraremöte i Vasa yrkades på nödvändigheten af en i hufvudstaden förlagd centralstyrelse för undervisningsverken i landet samt i hvarje stad med skola en lokalstyrelse, sammansatt af de för bildningen mest nitälskande män på orten, vare sig utom eller inom lärareståndet. Detta förslag sammanhänger nära med skolans på flera håll förordade emancipation från kyrkan och förtjenar synnerlig uppmärksamhet.