1 Lugnen eder, värdaste läsare, så ock ärade medbröder och systrar inom den finska publiciteten! Inga bannstrålar skola denna gång slungas mot våra egna högst aktningsvärda tidningar. Det gäller blott några utländska och Petersburgska blad, med hvilka vi under sednaste år haft nöjet eller missnöjet att göra bekantskap. Anmärkningarna komma för sent, för att vilja inverka på den utländska prenumerationen hos oss. Men de må gå på sin hals.
2 Journal de Saint Petersbourg är ett med omsorg redigeradt blad i den alfvarsamma stilen. Väl förundrar man sig stundom, att finna den jollrande fransyskan så diplomatiskt stel och regelrät, stundom torr; men innehållet erbjuder så mången notis af intresse, att bladet med nöje läses. Dess lilla pupill Messager de Saint Petersbourg är deremot, med förlof sagdt, en af de complettaste storljugare under solen. Hvad äro t. ex. våra finska tidningars (ouppfyllda) löften mot dem, som prunka under titeln på hvarje nummer af Messager: »Allmän revue af literaturen, vetenskaperna, de sköna konsterna, de nyttiga kunskaperna, handeln, industrin, theatern och moderna.» Det är i sanning något starkt. Och huru uppfyller bladet dessa löften? Genom att månadtligen införa en långtrådig Revue Parisienne, som till större delen upptages af utdrag ur nya theaterpjeser; genom långa noveller, aftryckta ur franska blad; genom diverse sedemålningar m. m. mest från Paris, då och då en modeartikel, samt slutligen genom faits divers, småsaker, tre eller fyra obetydliga plocknotisar i veckan. Den goda »allmänna revuen»!
3 S:t Petersburgische Zeitung. Tysk emigrant på rysk botten, utrustad med all tysk grundlighet och beskedlighet. Serverar med desert af ryska notiser och plockgods. Är 118 år gammal och kunde vara vår farfarsfarmor.
4 Sveriges Stats Tidning. Respekteras som officiellt blad, ganska ålderstegen, ganska conservativ, har stundom goda öfversättningar från Journal des Débats och la Presse samt meddelade nyligen Lamartines snillrika afhandling, om staten och kyrkan.
5 Svenska Biet. Det conservativa systemets s. k. förmur i Sverige mot den grumliga liberalismen, men tyvärr en ganska förfallen. Hade till uppgift att föra pressen på en värdigare bana, men förfördes snart att sjelf skena öfver till käbblets gebit. Vill äta upp sina motståndare bit för bit. Har en olycklig fallenhet för gnat och naggar på den sak, det kastar sig öfver, tills hela verlden är utledsen dervid. Har stundom goda insändare, men högst platta noveller.
6 Freja. Liberal, djerf, ofta oförskämd, ofta quick, särdeles i ovett. Utan att gilla dess stil och dess syften, bör man tro på dess uppriktighet. Har stundom saltade noveller. Har haft sina perioder. Piggade upp sig mot slutet af förl. år.
7 Minerva är rask och kry på gamla dagar.
8 Östgötha Correspondenten. Ej mera den sprittande quicka, som under Palmér. Har vidgat ut sitt format – och sitt förfall. Najaden, numera matt och betydelselös. Vi förbigå den stora mängden landsortsblad af blott lokalt intresse, vi lyfta utan saknad på hatten för Aftonbladet, Allehanda, Dagbladet, Götheeborgs Handels och Sjöfarts Tidning, Mjölner, Bytingen, Barometern m. fl., de der vilja »röra på saker och ting».konsekvensändrat/normaliseratThorgny synes pigg. Stockholms Musiktidning lofvar godt. Magazin för konst nyheter och moder är ålderstiget. Modejournalen ha vi ej sett.
9 (Slut följer.)
Notisen/artikeln ingår i HT 27/1 1844:|7 2|
Tidnings Revue.
(Slut fr. N:o 5).
10 Betrakte vi nu den svenska tidningspressen öfverhufvud, så vore det orättvist, att förneka densamma rörlighet och lif. Många krafter brottas der och många hetsiga strider utkämpas. De flesta af dagens ämnen, de mest enskilda stundom inberäknade, upptagas till discussion inom dessa tidningars spalter, bearbetas, digereras och mogna för det allmänna omdömet. I så måtto har pressen äfven i Sverige blifvit det allmänna omdömets digestionsorgan, och nödvändigheten att bibehålla denna organ vid oförderfvad helsa och sund verksamhet har äfven der blifvit klart insedd af alla sansade patrioter.
11 Härutinnan måste likväl den opartiske betraktaren finna åtskilligt öfrigt att önska. Den svenska pressen (vi förstå härmed den periodiska) lider af en svaghet, som under sednaste decennier märkbart igenfinnes i det svenska lynnet öfverhufvud: småaktighetens. Dermed förstå vi oförmågan att i storartade helheter sammanfatta dagens spridda intressen, bristen på en klart fattad enhet i hvarje sträfvande och högsinnade syften för publicistens verksamhet, oklarhet i gränslinierna mellan samhällets kraf och den enskildes anspråk, förkärlek för gnabb och personliga tvister, samt i allmänhet en närsynthet, som ej förmår sträcka sig utöfver samtidens partistrider till historiska blickar från forntid till framtid. Ett lifligt verksamhetsbegär är det svenska lynnet eget. Strid måste Svensken hafva, om icke med vapen, så med ord, och hans fred har alltid varit ett inbördes krig. Det obe|7 3|tydligaste svenska tidningsblad bär vitne derom. Så händer, att man vanlingen icke ser skogen för trädens skull. Och detta oupphörliga ordkrig har ganska menligt inverkat på tidningarnes stil, ett vidrigt oskick har deri uppkommit, ofta tadladt och beklagadt, men oupphörligt förnyadt, särdeles sedan Aftonbladet blef det tongifvande. För utländska och opartiska ögon måste detta oskick synas än mera påfallande, och mången gång har man med en viss tillfredsställelse tagit i handen Sveriges annars nog andeligen fattiga Statstidning, blott för dess lugna ståndpunkt öfver alla dagens ifriga käbbel och heta ordkrig.
12 Detta stilens okynne, samt pressens derigenom tråkade misskredit hos de sannt bildade i landet, torde man böra tillskrifva det factum, att i Sverige sällan någon rätt stor och notabel förmåga egnat sig åt det vanskeliga publicistyrket*)F. d. redaktören af Argus, Johansson, utgör härifrån ett undantag. Grefve Lagerbjelke skref en tid i Stats Tidningen. Almquist var en tid vikarierande chef för Aftonbladet, men misslyckades, som bekant. Askelöf, redaktör af Minerva, torde nu vara Sveriges solidaste publicist.. Kloke partimän styra efter sin vink de flitiga medelmåttor, hvilka fylla de Stockholmska tidningarnes spalter; och landsortspressen hämtar från dessa sin must. Med få undantag utom Stockholm och Götheborg, är förläggaren ofta ensam redaktör; flera provinsblad redigeras af sättaren. Sveriges störste skriftställare föredraga, att i den solidare bok-pressen nedlägga sina åsigter, derest de icke på sin höjd någon gång till Svenska Biet insända artiklar om någon dagens fråga.
13 Nyhetskrämeriet är ganska utbildadt i Sverige, särdeles när det gäller olyckor och brott. Att döma af tidningarne, måste den svenska allmogen lida af en beklagansvärd demoralisation; så många mord, stölder och annan våldsverkan förtäljas oupphörligt. Månget annat land ser likväl sedligt och fredligt ut, blott derföre att intet hörs af. – Särskildt förtjenar den svenska tidningspressen ett loford för dess verksamhet i ekonomi, technologi och öfverhufvud åt det praktiska hållet, för hvilket Svensken visar en afgjord förkärlek.
14 Medan svenska tidningar ganska allmänt läsas i Finland, finne vi, att under sistl. år knappt 20 exx. finska tidningar genom postverket förskrifvits till Sverige. Man har tillskrifvit detta förhållande Svenskarnes likgiltighet att, under alla exclamationer, taga någon notis om Finlands verkliga ställning och framsteg. Och icke utan skäl. Men en blick på Kongl, Svenska Tidnings Expeditionens taxa förklarar denna likgiltighet ur andra grunder. Enligt nämnde taxa kostar Finlands Allmänna Tidning i Stockholm 11 R:drRiksdalerRiksdaler, Borgå Tidning 8 R:drRiksdaler, Helsingfors Tidningar 10 R:drRiksdaler, H:fors Morgonblad 10 R:drRiksdaler, Åbo Tidning 10 R:drRiksdaler, Åbo Underrättelser 8 R:drRiksdalerallt Banko. I sanning ett ganska tillräckligt postarfvode, hvilket ställer de små finska tidningarne på samma prishöjd, som de stora och innehållsdigra Stockholmsbladen! Medan vi således årligen depensera ganska betydliga summor på svensk literatur och svenska tidningar, beläggas våra förlager i Sverige med 33⅓ proc. i tull och våra tidningar utestängas genom en orimlig prisförhöjning. Det är ett factum ... och vi reflektera icke vidare deröfver.
15 Refer. hade för afsigt, att med några allmänna drag söka återgifva äfven den tyska tidningspressens profil, men finner likväl bekantskapen med 10 eller 12 af dess oräkneliga koryfeer alltför otillräcklig för ett sådant vågstycke. Emedlertid kan refer. icke motstå frestelsen, att här offentligen betyga sin tacksamhet för den af Aug. Lewald i Karlsruhe utgifna tidskriften Europa, Chronik der gebildeten Welt, på hvilken refer. sistl. år hade nöjet prenumerera med 20 Rub.Rubel 70 kop. S:rkopek Silfver, i afsigt att, med densammas biträde, göra Helsingfors Tidningars publik så europeisk, som möjligt. Detta Europa bär på det vackra orangegula omslaget ett slags himmelsglob, med constellationerna »Wetenskap, Poesi, Bildande Konst, Architektur, Theater och Musik», samt säger sig hafva commissionärer i Surinam och Rio-Janeiro. För en sådan skatt af verldsvisdom kan man väl ock betala något. Och sannt är det, att detta orangegula Europa ger sina prenumeranter tre elegant tryckta ark i veckan, dertill flera täcka plancher, flera vackra musikbilagor och några icke oäfna poesier. Men hvar dess europeiska löften för öfrigt skulle uppsökas i texten, det har refer. ej ännu hunnit blifva klok på. Färglösa resebeskrifningar om Italien, Spanien, Belgien, långa noveller, några af fransysk fabrik, i allt afseende obetydliga feuilletoner om tysk literatur, »Gesellschaft» theater och musik, några Parisar notiser om den och den aktrisen o. s. v. samt öfverallt ett för alla icke-Tyskar odrägligt Deutschtümlerei, se der Europas innehåll, som till bevis tacksamligen intygas. O, be stora löftena i den djupsinniga »Chronik der gebildeten Welt»!konsekvensändrat/normaliserat
*)F. d. redaktören af Argus, Johansson, utgör härifrån ett undantag. Grefve Lagerbjelke skref en tid i Stats Tidningen. Almquist var en tid vikarierande chef för Aftonbladet, men misslyckades, som bekant. Askelöf, redaktör af Minerva, torde nu vara Sveriges solidaste publicist.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Tidnings Revue.
1 Lugnen eder, värdaste läsare, så ock ärade medbröder och systrar inom den finska publiciteten! Inga bannstrålar skola denna gång slungas mot våra egna högst aktningsvärda tidningar. Det gäller blott några utländska och Petersburgska blad, med hvilka vi under sednaste år haft nöjet eller missnöjet att göra bekantskap. Anmärkningarna komma för sent, för att vilja inverka på den utländska prenumerationen hos oss. Men de må gå på sin hals.
2 Journal de Saint Petersbourg är ett med omsorg redigeradt blad i den alfvarsamma stilen. Väl förundrar man sig stundom, att finna den jollrande fransyskan så diplomatiskt stel och regelrät, stundom torr; men innehållet erbjuder så mången notis af intresse, att bladet med nöje läses. Dess lilla pupill Messager de Saint Petersbourg är deremot, med förlof sagdt, en af de complettaste storljugare under solen. Hvad äro t. ex. våra finska tidningars (ouppfyllda) löften mot dem, som prunka under titeln på hvarje nummer af Messager: »Allmän revue af literaturen, vetenskaperna, de sköna konsterna, de nyttiga kunskaperna, handeln, industrin, theatern och moderna.» Det är i sanning något starkt. Och huru uppfyller bladet dessa löften? Genom att månadtligen införa en långtrådig Revue Parisienne, som till större delen upptages af utdrag ur nya theaterpjeser; genom långa noveller, aftryckta ur franska blad; genom diverse sedemålningar m. m. mest från Paris, då och då en modeartikel, samt slutligen genom faits divers, småsaker, tre eller fyra obetydliga plocknotisar i veckan. Den goda »allmänna revuen»!
3 S:t Petersburgische Zeitung. Tysk emigrant på rysk botten, utrustad med all tysk grundlighet och beskedlighet. Serverar med desert af ryska notiser och plockgods. Är 118 år gammal och kunde vara vår farfarsfarmor.
4 Sveriges Stats Tidning. Respekteras som officiellt blad, ganska ålderstegen, ganska conservativ, har stundom goda öfversättningar från Journal des Débats och la Presse samt meddelade nyligen Lamartines snillrika afhandling, om staten och kyrkan.
5 Svenska Biet. Det conservativa systemets s. k. förmur i Sverige mot den grumliga liberalismen, men tyvärr en ganska förfallen. Hade till uppgift att föra pressen på en värdigare bana, men förfördes snart att sjelf skena öfver till käbblets gebit. Vill äta upp sina motståndare bit för bit. Har en olycklig fallenhet för gnat och naggar på den sak, det kastar sig öfver, tills hela verlden är utledsen dervid. Har stundom goda insändare, men högst platta noveller.
6 Freja. Liberal, djerf, ofta oförskämd, ofta quick, särdeles i ovett. Utan att gilla dess stil och dess syften, bör man tro på dess uppriktighet. Har stundom saltade noveller. Har haft sina perioder. Piggade upp sig mot slutet af förl. år.
7 Minerva är rask och kry på gamla dagar.
8 Östgötha Correspondenten. Ej mera den sprittande quicka, som under Palmér. Har vidgat ut sitt format – och sitt förfall. Najaden, numera matt och betydelselös. Vi förbigå den stora mängden landsortsblad af blott lokalt intresse, vi lyfta utan saknad på hatten för Aftonbladet, Allehanda, Dagbladet, Götheeborgs Handels och Sjöfarts Tidning, Mjölner, Bytingen, Barometern m. fl., de der vilja »röra på saker och ting».konsekvensändrat/normaliserat Thorgny synes pigg. Stockholms Musiktidning lofvar godt. Magazin för konst nyheter och moder är ålderstiget. Modejournalen ha vi ej sett.
9 (Slut följer.)
Notisen/artikeln ingår i HT 27/1 1844:|7 2|Tidnings Revue.
(Slut fr. N:o 5).
10 Betrakte vi nu den svenska tidningspressen öfverhufvud, så vore det orättvist, att förneka densamma rörlighet och lif. Många krafter brottas der och många hetsiga strider utkämpas. De flesta af dagens ämnen, de mest enskilda stundom inberäknade, upptagas till discussion inom dessa tidningars spalter, bearbetas, digereras och mogna för det allmänna omdömet. I så måtto har pressen äfven i Sverige blifvit det allmänna omdömets digestionsorgan, och nödvändigheten att bibehålla denna organ vid oförderfvad helsa och sund verksamhet har äfven der blifvit klart insedd af alla sansade patrioter.
11 Härutinnan måste likväl den opartiske betraktaren finna åtskilligt öfrigt att önska. Den svenska pressen (vi förstå härmed den periodiska) lider af en svaghet, som under sednaste decennier märkbart igenfinnes i det svenska lynnet öfverhufvud: småaktighetens. Dermed förstå vi oförmågan att i storartade helheter sammanfatta dagens spridda intressen, bristen på en klart fattad enhet i hvarje sträfvande och högsinnade syften för publicistens verksamhet, oklarhet i gränslinierna mellan samhällets kraf och den enskildes anspråk, förkärlek för gnabb och personliga tvister, samt i allmänhet en närsynthet, som ej förmår sträcka sig utöfver samtidens partistrider till historiska blickar från forntid till framtid. Ett lifligt verksamhetsbegär är det svenska lynnet eget. Strid måste Svensken hafva, om icke med vapen, så med ord, och hans fred har alltid varit ett inbördes krig. Det obe|7 3|tydligaste svenska tidningsblad bär vitne derom. Så händer, att man vanlingen icke ser skogen för trädens skull. Och detta oupphörliga ordkrig har ganska menligt inverkat på tidningarnes stil, ett vidrigt oskick har deri uppkommit, ofta tadladt och beklagadt, men oupphörligt förnyadt, särdeles sedan Aftonbladet blef det tongifvande. För utländska och opartiska ögon måste detta oskick synas än mera påfallande, och mången gång har man med en viss tillfredsställelse tagit i handen Sveriges annars nog andeligen fattiga Statstidning, blott för dess lugna ståndpunkt öfver alla dagens ifriga käbbel och heta ordkrig.
12 Detta stilens okynne, samt pressens derigenom tråkade misskredit hos de sannt bildade i landet, torde man böra tillskrifva det factum, att i Sverige sällan någon rätt stor och notabel förmåga egnat sig åt det vanskeliga publicistyrket*)F. d. redaktören af Argus, Johansson, utgör härifrån ett undantag. Grefve Lagerbjelke skref en tid i Stats Tidningen. Almquist var en tid vikarierande chef för Aftonbladet, men misslyckades, som bekant. Askelöf, redaktör af Minerva, torde nu vara Sveriges solidaste publicist.. Kloke partimän styra efter sin vink de flitiga medelmåttor, hvilka fylla de Stockholmska tidningarnes spalter; och landsortspressen hämtar från dessa sin must. Med få undantag utom Stockholm och Götheborg, är förläggaren ofta ensam redaktör; flera provinsblad redigeras af sättaren. Sveriges störste skriftställare föredraga, att i den solidare bok-pressen nedlägga sina åsigter, derest de icke på sin höjd någon gång till Svenska Biet insända artiklar om någon dagens fråga.
13 Nyhetskrämeriet är ganska utbildadt i Sverige, särdeles när det gäller olyckor och brott. Att döma af tidningarne, måste den svenska allmogen lida af en beklagansvärd demoralisation; så många mord, stölder och annan våldsverkan förtäljas oupphörligt. Månget annat land ser likväl sedligt och fredligt ut, blott derföre att intet hörs af. – Särskildt förtjenar den svenska tidningspressen ett loford för dess verksamhet i ekonomi, technologi och öfverhufvud åt det praktiska hållet, för hvilket Svensken visar en afgjord förkärlek.
14 Medan svenska tidningar ganska allmänt läsas i Finland, finne vi, att under sistl. år knappt 20 exx. finska tidningar genom postverket förskrifvits till Sverige. Man har tillskrifvit detta förhållande Svenskarnes likgiltighet att, under alla exclamationer, taga någon notis om Finlands verkliga ställning och framsteg. Och icke utan skäl. Men en blick på Kongl, Svenska Tidnings Expeditionens taxa förklarar denna likgiltighet ur andra grunder. Enligt nämnde taxa kostar Finlands Allmänna Tidning i Stockholm 11 R:drRiksdalerRiksdaler, Borgå Tidning 8 R:drRiksdaler, Helsingfors Tidningar 10 R:drRiksdaler, H:fors Morgonblad 10 R:drRiksdaler, Åbo Tidning 10 R:drRiksdaler, Åbo Underrättelser 8 R:drRiksdaler allt Banko. I sanning ett ganska tillräckligt postarfvode, hvilket ställer de små finska tidningarne på samma prishöjd, som de stora och innehållsdigra Stockholmsbladen! Medan vi således årligen depensera ganska betydliga summor på svensk literatur och svenska tidningar, beläggas våra förlager i Sverige med 33⅓ proc. i tull och våra tidningar utestängas genom en orimlig prisförhöjning. Det är ett factum ... och vi reflektera icke vidare deröfver.
15 Refer. hade för afsigt, att med några allmänna drag söka återgifva äfven den tyska tidningspressens profil, men finner likväl bekantskapen med 10 eller 12 af dess oräkneliga koryfeer alltför otillräcklig för ett sådant vågstycke. Emedlertid kan refer. icke motstå frestelsen, att här offentligen betyga sin tacksamhet för den af Aug. Lewald i Karlsruhe utgifna tidskriften Europa, Chronik der gebildeten Welt, på hvilken refer. sistl. år hade nöjet prenumerera med 20 Rub.Rubel 70 kop. S:rkopek Silfver, i afsigt att, med densammas biträde, göra Helsingfors Tidningars publik så europeisk, som möjligt. Detta Europa bär på det vackra orangegula omslaget ett slags himmelsglob, med constellationerna »Wetenskap, Poesi, Bildande Konst, Architektur, Theater och Musik», samt säger sig hafva commissionärer i Surinam och Rio-Janeiro. För en sådan skatt af verldsvisdom kan man väl ock betala något. Och sannt är det, att detta orangegula Europa ger sina prenumeranter tre elegant tryckta ark i veckan, dertill flera täcka plancher, flera vackra musikbilagor och några icke oäfna poesier. Men hvar dess europeiska löften för öfrigt skulle uppsökas i texten, det har refer. ej ännu hunnit blifva klok på. Färglösa resebeskrifningar om Italien, Spanien, Belgien, långa noveller, några af fransysk fabrik, i allt afseende obetydliga feuilletoner om tysk literatur, »Gesellschaft» theater och musik, några Parisar notiser om den och den aktrisen o. s. v. samt öfverallt ett för alla icke-Tyskar odrägligt Deutschtümlerei, se der Europas innehåll, som till bevis tacksamligen intygas. O, be stora löftena i den djupsinniga »Chronik der gebildeten Welt»!konsekvensändrat/normaliserat