Notisen/artikeln ingår i HT 31/3 1852:|26 1|

Ny Theater af sten.

1 Det ges tider i lifvet, stundom ganska långa, då det goda och sköna synes utan makt att arbeta sig väg, då nationers och menniskors utveckling synes stå stilla eller framskrida omärkligt med snäckans gång. Men den lefvande anden arbetar i det tysta, och när man knappt det anat, kommer ett ögonblick, blixtlikt, hänförande, fruktbringande, när man plötsligen känner sig hafva gjort ett stort steg framåt och frågar sig sjelf, huru det är möjligt att på en kort stund genomlefva mera, än man dertills tyckte sig ha genomlefvat på mansåldrar.

2 I sig sjelfva äro dessa ögonblick långtifrån så plötsliga, som de synas. De äro resultater af många års förarbeten, samlade i en punkt, såsom solglaset samlar spridda strålar i en brännande ljuspunkt, och synas blott derföre|26 2| så stora, emedan ögat i dem uppfattar det härtills spridda som helt. Men sådana ögonblick få icke förspillas, ty ofantligt mycket beror uppå dem.

3 Ett sådant ögonblick är Hr Pacii nya opera för konsten i Finland, och så nytt synes detta företag, att allt hvad musiken härtills förmått i vårt land synes i bredd med detta blott såsom en älskvärd lek med toner och harmonier. Hvarföre? Emedan Hr Pacii verk i sig samlar all den kärlek Finland länge hyst för musikens sköna konst; emedan det är en mogen frukt af många förgätna blommor. Hade icke allmänhetens rättvisa bifall uppburit Hr Pacii förra mindre arbeten; hade icke de främmande store mästarnes verk i Finland väckt en aning om en musik af högre stil än polkorna; hade icke oratorierna lärt Helsingfors bildade ungdom möjligheten att utföra stora verk samt operorna »Kärleksdrycken» och »Barberarn i Sevilla» gifvit denna ungdom mod att uppträda på scenen – aldrig hade Hr Pacius då vågat det verk, som nu är musikens triumf i Finland och i sig innebär en hel framtid.

4 Att hufvudstadens och landets bildade allmänhet med så lifligt deltagande omfattat Hr Pacii verk, det hedrar dess omdöme och berättigar till glada förhoppningar. Det innebär ett medvetande deraf, att musiken, att scenen, att hela konsten i vårt land nu går en ny tid till möte. Fördenskull har man velat äfven i yttre måtto närma denna tid sin fullbordan genom ett varaktigt minne af den 24 Mars 1852 – genom att bygga i Finlands hufvudstad en theater af sten.

5 Det är öfverflödigt att upprepa hvad tusen gånger blifvit sagdt förut: att vår theater är trång och obeqväm, en dålig musikplats samt förenad med allt det förfall och de vådor, som åtfölja ett trädhus,*)Hfors Tidn. ha någongång förut tagit byggnaden i försvar, nemligen i brist på bättre. Vare det långtifrån oss att förneka hvad bolaget och direktionen velat göra för huset i sednare tider. Den goda viljan har icke förmått det omöjliga. då deremot en theater af sten, uppförd med omsorg och beräkning efter ritning t. ex. af en så utmärkt arkitekt, som Hr Chiewitz, skulle pryda den yppersta plats i Helsingfors samt för både skådespelare och publik medföra de vigtigaste fördelar.

6 Detta allt är klart; men hvad som måhända ej blifvit tillräckligt insedt, är nödvändigheten för Helsingfors att erbjuda den dramatiska konsten och musiken en värdig fristad. Att Åbo har ett vackert teaterhus af sten; att Wiborg med betydlig kostnad inredt sin theater till den prydligaste i Finland, behöfver ej inverka på Helsingfors. Det vigtiga ligger icke blott deri, att Helsingfors som hufvudstad bör värdigt representera landet äfven i konst; det ligger deri, att det bästa och mesta af hvad i Finland produceras endast här är möjligt att utföra. De största resurserna böra icke ha det minsta utrymmet. Om någonsin Helsingfors skall uppfylla sin vackra bestämmelse att, med dess relativt betydliga tillgångar, sprida kring Finland de sköna konsternas morgonrodnad, så kan det endast ske derigenom att theater- och musikstycken – både in- och utländska, ty båda behöfva så väl all uppmuntran – icke nedstämmas genom en olämplig scen. Redan äga vi början till en inhemsk dramatik; först då skall den taga fart, när den uppmuntras genom en god skådeplats. Ty behandla theatern med förakt, och den skall gifva idel uselhet igen; visa den aktning, välvilja, och den skall blifva en skola för det sköna och en spegel för lifvet!

7 I sanning, när vi nyss sett denna talrika, vackra och blygsama ungdom, blomman af hufvudstadens mest bildade kretsar, uppträda på scenen, för att genom sin medverkan göra en inhemsk opera möjlig, då har det förekommit oss, som hade den finska scenen derigenom blifvit adlad och invigd till en bättre tid. Numera är det omöjligt att missakta en konst, som funnit så älskvärda förespråkare. Helsingfors skall förstå den maning detta innebär. Finlands hufvudstad skall icke afsäga sig den ära, hvilken alla länders hufvudstäder anse för sitt största företräde, – äran att i sitt land vara konsternas främsta beskyddarinna.

8 Det är bekant, att en aktieteckning är öppnad för uppförandet af en ny theater. Att det förra theaterhuset icke skall lägga hinder i vägen derför, sluta vi af den vackra beredvillighet, hvarmed flera af det gamlas aktieägare antecknat sig till det nya. Sannolikt skola bådas intressen kunna förlikas. Det är anmärkt, att aktiebeloppet (500 rub. s:r) är alltför högt. Vi tro oss veta, att också den mindre bemedlade kan ingå för mindre summor; hvarom allt de tecknande utan svårighet kunna öfverenskomma.

 

 

1. *)Hfors Tidn. ha någongång förut tagit byggnaden i försvar, nemligen i brist på bättre. Vare det långtifrån oss att förneka hvad bolaget och direktionen velat göra för huset i sednare tider. Den goda viljan har icke förmått det omöjliga.