Notisen/artikeln ingår i HT 11/5 1844:|37 2|

Ögonkast.

3. Konung Otto.

1 På arkipelagens hundrade öar, på den sköna halfö, som i vester sköljes af Joniska hafvets böljor och i öster ser morgonsolen uppgå öfver Cycladernas besjungna fjärdar, bodde forntidens högtberömde Greker, österns besegrare, vesterlandets stolthet och blomma, nationernas lärare, alla tiders föredömen ej mindre genom sina fel, än genom sina förtjenster. Och Greker bo på dessa kuster än i dag och än i dag, ljuda på samma minnesrika jord samma namn och samma språk. Men en ny tids sol skiner öfver de grusade tempel, öfver de fallna gudabilder; som hängbjörken med ljusgrön krona skjuter fram öfver ruinerna af ett fordom herrligt fäste, så vexer nu bland de gamla minnen ett ungt folk af Ny-Greker, ett folk, hvars blod, likasom dess språk, är mycket uppblandadt med det de gamle Greker skulle kallat barbarism, men hvars hjeltemod och partistrider lifligt erinra om det gamla Hellas-folket; ty minnets makt kan skapa lynnen, liksom blodets.

2 Det nya Grekeland hade ock sina Perser: Turkarne. Efter fyra århundradens skändliga våldgästning, funno desto ändtligen sitt Marathon; 1827 blef Grekeland fritt. Men huru såg det sköna landet ut! Askhögar, ruiner, förtrampade fält, förbrända skogar, förstörd handel; vapen i mängd, men inga penningar; frihet nog, men ingen ordning; sköna förhoppningar, men intet bröd.

3 Man skulle dock äga ett ordnadt samhälle, ty hvartill båtade annars friheten? Man tillsatte en president: Capo d'Istria, en skicklig man, men svag och ärelysten. Under hans tid gladde man sig så mycket åt framtiden, att det gick på slarf med det närvarande. Han efterträddes af sitt bror; fem år förflöto, och då Grefve Augustin Capo d'Istria dog 1832, funnos 24 thaler i koppar uti Grekelands skattkammare.

4 Ryssland, England och Frankrike rådslogo nu. »Illa går det dig»,konsekvensändrat/normaliserat sade de till det unga Grekeland. »Se der, tag ett lån af 60 millioner; vi gå i borgen för dig, med|37 3| vilkor att du skickar dig väl och tar Prins Otto af Bayern till din konung, sedan Leopold af Sachsen Coburg afböjt denna ära.»

5 Skedde ock så som sades. Denne Prins Otto var 17 år, mera känd för hjertats, än för hufvudets egenskaper. Född främling, kunde han, ännu så ung, i Grekeland blifva en Grek, och honom blef det sköna kall betrodt, att till glans och ära återupprätta det mest frejdade folk historien känner. Den 6 Febr. 1833 var en glädjedag för Grekland; konungen intågade i Athen, åtföljd af en manstark skara Bayrare. Ty Bayern skulle nu uppfostra Grekeland till stat; regeringskonseljen fabricerades i München. Sålänge Maurer ledde ärenderna hördes intet knot; men sedan som Armansperg. De vigtigaste militära och civila tjenster besattes med Bayrare; till Bayern vandrade en stor del af det utländska lånet, och när Armansperg störtades efter konungens återkomst från sitt biläger 1837, voro de 60 millionerna med helsan förtärda och Grekeland fattigare än det var förut, ty det ägde nu en oerhörd skuld.

6 Men den kunglige ynglingen Otto var nu blefven en man, och han ville visa att han var det. Sedan tre år hade styrelsen regerat illa; nu ville konungen göra allt sjelf, för att göra det bättre. Hans redliga vilja och hans, stora arbetsamhet erkändes med allt beröm; blott trodde man, att statsmachinen var för invecklad för hans unga hand. I September 1843 var allt ännu långt ifrån hvad det kunde vara, dock redan mycket bättre än förr. Handel, åkerbruk och vinodling hade förkofrat sig, silkesskötseln på Morea afkastade en million, hvitbetsplantagerna gåfvo ymnigt socker. Statsinkomsterna (17 millioner), som 1834 med 10 millioner understego utgifterna, visade nu ett deficit af blott 1½ million. Athen hade återvunnit en skugga af sin fordna glans och från dess universitet spridde sig småningom bildningens välgerningar till det under krig och förtryck förvildade folket.

7 Men framstegen syntes Grekerna alltför långsama. »Konungen har lofvat oss en konstitution»,konsekvensändrat/normaliserat sade de. »Sålänge vi ej äge den, behandlar oss utlänningen som omyndiga och Bayrarne utsuga oss.» Diplomatiska intriger underblåste missnöjet. Redan 1840 dämpades en vidsträckt samansvärjning, kallad philorthodoxia. Nu, natten mot den 15 Sept. 1843, utbröt i Athen en revolution, hvilken utan all blodspillan hade till följd, att konungen lofvade landet en konstitution och en nationalförsamling för dess uppgörande genast samankallades.

8 Den 2 Mars 1844 hade nationalförsamlingen fulländat konstitutionen och få dagar derefter stadfästades den af konungen. Den nya författningen inskränker konungamakten medelst en representativ kammare, som väljes af folket, och en senat, hvars ledamöter utses af konungen på lifstid. Represetanternes kammare beviljar skatter och utskylder; för andra lagförslag fordras alla tre statsmakternas bifall. Konungens person är oantastelig, ministrarne ansvarige. Grekiska kyrkan står under ledning af en egen synod. Thronföljaren skall hädanefter bekänna sig till Grekiska religionen.*)Konung Otto äger inga barn med sin gemål. I händelse han dör barnlös, efterträdes han af sin yngre broder Luitpold. Men denne är katholik och vill ej byta tro. Bayern, Frankrike och England ogilla ofvannämnde stadgande, som åter understödes af Ryssland.

9 Emellertid bröt det länge närda hatet mot främlingarne löst. Bayrarne och alla Tyskar förafskedades, ja förjagades, och mången som uppoffrat sina bästa år i Grekelands tjenst, såg häri den svartaste otack. Så handlade äfven det fordna Grekeland, och ej utan skäl. Ty för nationernas sjelfbestånd gäller ej endast: en för alla, utan äfven: alla för en.

10 Och den unge konung Otto – han är nu 29 år – motser en ny bana. Ett omäteligt ansvar är lyftadt från hans skullror, men det sköna hoppet att en dag på marmorkistan i sin konungagrift bära inristad den stolta titeln af Grekelands återställare, det äger han ej mer. Hans folk är myndigt, men derför älskar det honom icke mindre. Och han förtjenar det, ty han har icke lyssnat till rösterna, som sade: »lemna det otacksama folket åt sitt öde!» Och han vet att Grekeland en dag skall söka sina naturliga gränser vida ut i den europeiska orienten; och Grekeland var aldrig stort, om det ej tillika var fritt.

 

 

1. *)Konung Otto äger inga barn med sin gemål. I händelse han dör barnlös, efterträdes han af sin yngre broder Luitpold. Men denne är katholik och vill ej byta tro. Bayern, Frankrike och England ogilla ofvannämnde stadgande, som åter understödes af Ryssland.