Notisen/artikeln ingår i HT 8/3 1851:|19 2|

Frågor angående Konstföreningen.

1 Vid Finska Konstföreningens årsmöte nästa måndag den 10 Mars torde, bland annat, följande tre af delägare i landsorten gjorda förslag till Föreningens bepröfvande hemställas, nemligen

2 1) Att äganderätt till aktier i Föreningen med thy åtföljande förmåner måtte, efter delägares död, öfvergå till hans arfvingar och rättsinnehafvare;

3 2) att afgiften för ständigt ledamotskap äfven framgent må modereras i mån af inbetalde årliga afgifter samt

4 3) Att föreningens årliga expositioner i Helsingfors och Åbo samt dermed följande utlottning måtte, med ändring af stadgarnes §. 8, hädanefter äga rum endast hvart tredje år.

5 I det vi taga oss friheten på förhand fästa resp. delägares uppmärksamhet på nämnde vigtiga frågor, tro vi oss för ingen del gå deras beslut i förväg, om vi för egen enskild del framkasta några korta anmärkningar rörande samma ämnen. Då vår åsigt, i alla tre frågorna är afgjordt förkastande, hade väl en opartisk framställning fordrat upptagande af de skäl man anfört för desamma. Men vårt utrymme är så trångt, att vi i detta hänseende nödgas inskränka oss att åberopa den motivering, som jemte propositionerna, kommer att vid tillfället uppläsas.

6 Första frågan om aktiers ärftlighet har redan förut varit å bane, ehuru indirekt, och då, jemte dermed sammanhängande propositioner, blifvit afböjd. Omisskänneligen härflyter den af ett missförstånd, föranledt af det i flera afseenden olämpliga och missledande uttrycket aktie, begagnadt om delaktighet i föreningen. Man kan icke bestrida, att ju aktie innefattar äganderätt och äganderätt åter ärftlighet, så att, derest här vore fråga om verkliga aktier, det vore den största orättvisa att vilja afskära denna äganderätt med innehafvarens död. Men nu kan den delaktighet, man här oriktigt betecknar med ordet aktie, omöjligt betyda annat än personligt ledamotskap af samma natur som i många andra föreningar inom landet, exempelvis hushållnings- och literatursällskaperna. Man kan icke invända att här äro materiela intressen, en genom delägarnes bidrag samlad fond, – på dylika fonder grunda sig alla föreningar; – icke heller att här är en materiel valuta, utlottningen, ty på samma grund kunde Trädgårdsodlingssällskapets ledamöter, som årligen erhållit valuta i frön, begära ärftlig rätt till samma förmån. I ingen af utlandets många konstföreningar exsisterar någon ärftlighet, och orsaken är helt enkelt den, att ett sådant medgifvande ledde till föreningens vissa ruin. Följden blefve den besynnerliga, att om några tiotal år pluraliteten af delägare ingen afgift erlade och dock behölle sina rättigheter vid lottning m. m. Hvarmed ville man då uppbära föreningens ekonomiska exsistens? Enda rimligheten för ett sådant förslag vore att man sammanbragte en fond tillräckligt stor att med sina räntor uppbära alla behofver. Och dertill är väl föga utsigt.

7 Andra frågan, ehuru skenbart mera utförbar, synes oss på likartade skäl icke antagelig. Stadgarnes medgifvande, att delägare, som i 15 år inbetalt årliga afgifter, derefter blir ständig och skattefri, är allt hvad billigt begäras kan. Det är sannt, han betalar inalles 45 rub., då engång för alla erlagd afgift aflöper med 30 rub. Men jemför man efter femton år räntan på de genast erlagda 30 rub. med räntan på de årligen inbetalda 3, så torde man finna, att den förras favör är ringa, om någon. Att äldste delägare à 5 rub. årligen fingo räkna sig ²⁄₃ häraf till godo, innebär icke det ringaste företräde framför sednare tillkomne, blott samma förmåner som gälla för dessa.

8 Tredje frågan åt intressantare i samma mån som den rör sig på ett mindre materielt gebit. Vi åberopa för dess bevarande en väl motiverad artikel i Literaturbladet för sistl. December månad. Att inskränka de årliga expositionerna till hvart tredje år, det vore, enligt vår tanke, att döda Konstföreningen genom likgiltigheten och glömskan. Låt vara att expositionerna nu, af brist på nya taflor, blifva fattiga till nummertal eller enformiga genom samma styckens förnyade utställande. De väcka dock alltid det slumrande intresset, den outbildade smaken; de gifva anledning till nya produktioner, som annars blefve uppskjutna; dem förutan kunde man svårligen tänka på årlig utlottning, och att denna är en oundgängligen nödvändig valuta för mången, helst i landsorterna, der man hvarken drager nytta af expositioner eller ritskolor, derom torde man vara ense.

9 Vi hafva någongång hört vänner af föreningen yttra den önskan, att densamma måtte på sin bekostnad utsända en kompetent artist i uppdrag att samla studier för nationela ämnens återgifvande på duken, såsom landskaper, interiörer, egendomliga folktyper, drägter, seder m. m. ehuruväl det kan vara ovisst, om icke föreningen dermed komme in på Literatursällskapets ethnografiska område, och ännu ovissare huruvida dess tillgångar medgifva en uppoffring åt detta håll, kunna vi icke annat än finna förslaget förtjent att be|19 3|hjertas, förutsatt, som sagdt, att inga närmare intressen komma att fördenskull sättas å sido.

10 Ett annat förslag, som förevarit inom direktionen, är att årligen publicera en tryckt öfversigt af föreningens verksamhet, tillgångar, delägare, konstverk m. m., hvarmed i en framtid möjligen kunde förenas notiser, artiklar o. m. d.och mera dylikt med specielt fästadt afseende på de sköna konsternas befordran inom fäderneslandet. För vår del anse vi en sådan ny lifsyttring af Föreningen i hög grad gynnsam för dess ändamål och kunna icke annat än önska dess snara verkställande.