Veckan: 13 Dec

Notisen/artikeln ingår i HT 14/12 1861:|147 2|

1 – Veckan: 13 Dec. Farande och kommande julgäster fingo dessa dagar ett nätt slädföre, som också flitigt begagnats. Men »tillfället måste gripas vid de flygande lockarna»; i dag är allt åter slask och 3 graders värme. Isarna ligga, men ofarbara. Upp i landet vinter och före. Vid universitet examina. I dag, på ungdomens glada Lucia, stängas de flesta läroverken. Lyceum och fruntimmersskolan fira i morgon deras Lucia med illumination och pepparkakor.

2 Veckans stora nyhet afslutar i full konseqvens den märkvärdiga utvecklingsperioden af år 1861 i landets folk- och rättsmedvetande. Med det kejserliga ordet på ena, grundlagarna och de lyckligt genomgångna valkriserna på andra sidan, har Finlands konstitutionela lif trädt från papperet in i verkligheten. Landtdagen – eller »riksdagen», som man numera äfven kallat den – är den nödvändiga, gifna, icke längre på en oviss framtid ställda faktiska bekräftelsen på detta nu af regering och folk fullt erkända rättsförhållande, en för Finland lika vigtig konseqvens af kejsar Alexanders upplysta och ädla tänkesätt, som lifegenskapens upphäfvande är detsamma för Ryssland och menskligheten. Hvem hade ännu för sex år sedan, då prof. Schauman först uttalade ordet landtdag – detta ord, som då väckte så mycken förvåning och häpnad – kunnat föreställa sig, att detta ord var ett frö, som fattade rot i den fruktbara jordmånen af en ny tid och grönskade upp genom drifvorna, – ja, att detta ord skulle småningom vexa till handling och fylla den klyfta, hvilken under mer än en mansålder uppstått emellan oss och samtidens högsta kultur? Men stunden var kommen; vårliga fläktar, nya krafter spordes länge förut, och det var icke första gången mythens dikter om ordets makt hade blifvit en sanning äfven hos oss. Återstår nu, att med fast mod och lugn förtröstan afbida uppfyllandet af landets käraste önskan. Återstår att visa oss värdige att vara ett fritt folk.

3 Tillfälligheter af den obetydligaste art skola icke störa de allmänna förhoppningar, hvarmed underrättelsen om ständernas snara sammankallande öfverallt emottages. Här nedan läsas tvenne protester mot ett i onsdags förefallet klandervärdt och obetänkt upptåg. Det är icke med pöbelexesser man värnar yttranderättens upphöjda och dyrbara sak. Och det som för sex eller sju år, ja ännu för ganska kort tid sedan, möjligen varit vågadt och fordrat mod, det är numera endast ett omanligt hån mot en redan tillspillogifven qvarlefva från mörkare tider.

4 Dyningarna af den polemiska fejden fortfara. I Björneborgs Tidning läses en af 20 personer undertecknad adress till förmån för mag. Schauman. I Åbo Und:r läses en enskild reklamation, erinrande om prof. Snellmans förtjenster. Finlands Allm. Tidning har aftryckt denna, ställande sig på samma sida. Borgåbladet bemödar sig att intaga en öfver den personliga fejden upphöjd ståndpunkt. »Ett äldre fruntimmer från Åbo» insänder till H:fors Tidn. en motadress mot »de trettio från landsorten», beskyllande dem att ha gjort deras köns myndighet tvifvelaktigt genom att »blåsa i samma ton som de svensk-finska tidningarna».konsekvensändrat/normaliserat Slutligen börjar nu frågan med dess kommentarier spöka äfven i Stockholmspressen. Allt detta blir i längden oändeligen tröttsamt och pinsamt, i främsta rummet för dem striden gäller, och det vore derföre sannerligen på tiden, att »sorlet tystnar».konsekvensändrat/normaliserat

5 Studenternes sångförening gaf i måndags en talrikt besökt och lifvad soiré till förmån för studentbyggnaden. Man fann med fägnad, att sångaretolfvan, sammansatt till tre fjerdedelar af 1861 års och en fjerdedel af 1858 års resande tolfvor, icke qvarlemnat sina friska toner i landsorternas gästfria sexor. Prof. Pacius anförde åter med segrande hand sina unga leder och bidrog sjelf med en ljufvelig komposition, »Philomela». Hr Meissner hade välviljan biträda med en vacker violoncellnummer.

6 I går slöt hr v. Schantz ett nytt och lyckligt förbund med dramatiska konsten i theatern, hvars salong var talrikt fylld och belåten. Detta försök torde förtjena att göras om.

7 I Arkadia theatern ätes och drickes, i förbidan på dekorationerna, som målas i Borgå af vår landsman, artisten Hård.