Notisen/artikeln ingår i HT 3/2 1844:|9 1|

2. Unga Debet och lilla Credit.

(En Myth.)

1 Se här, värdaste läsare, tvenne af tidehvarfvets märkvärdigaste personligheter, alla Rotschildars afgudar, alla praktiska karlars intimaste vänner, alla studenters leda förföljare, alla lejons dödliga fiender. Du känner dem, ty de känna alla och alla dem. Deras lefvernesbeskrifning kan vara så intressant som någons.

2 De äro syskonebarn och föddes i hvar sin vrå af en kassakista. Lilla Credits fader hette Mitt och gifte sig med en tolfskilling, deraf den söta kärlekspanten framalstrades i flickformat. Unga Debets pappa hette Ditt och förklarade sin kärlek för en oskuldsfull revers med vackra stämplar på, friade, fick ja och ansågs med skäl för upphofvet till den feta pojkbytinge, som gaf honom det ljufva fadersnamnet. Mitt och Ditt voro tvillingsbröder, men lefde i oupphörligt gnabb och gräl, så att slägtkärleken i det hela satt något på skrufvar. Det oaktadt visade man hvarandra mycken ömhet, när främmande sågo på, och förmanade barnen, som hvar minut hårlufvades, att göra detsamma.

3 Nu kan man tänka, att de ungas uppfostran ej var den bästa just. Lilla Credits mamma, tolfskillingen, förmanade sin dotter att äta mera, och mera, och åter mera, på det hon måtte vexa stor och med tiden blifva en plåt. Unga Debets fru mor, reversen, som vid tio års ålder dog af sorg öfver den nya chartasigillata förordningen, förmanade på sin sotsäng den feta och plussiga pojken att styra sin orimliga snålhet, på det han måtte vexa upp till en elegant ungherre och blifva så smal som en välvext gärdsgårdsstör. Men tyvärr hjelpte inga förmaningar, och det var underligt att se, huru lilla Credit alltmera smalnade af till en korpulent myggfigur, medan unga Debet förkofrade sig till en verklig grofhuggare.

4 Vid den tiden råkade Mitt och Ditt i ett så bullersamt handgemäng om råskillnaden i kassakistan, att rättvisan, i skepnad af en fiskal, fann sig föranlåten att blanda sig i saken och utdrifva båda parterna från deras dittillsvarande boning i kistan, hvilken då tillföll samma rättvisas tjenare, som tillbörligt var. Mitt och Ditt ströko nu husville kring verlden och tillställde gräseliga oredor, tills de slutligen häktades som lösdrifvare och smiddes vid hvar sin perm af en gamla verldsens lagbok, der|9 2| de än i dag sitta och visa tänderna åt hvarandra. Det var sköna lärdomar de båda ungdomarna Debet och Credit inhämtade under denna skojartid, helst sedan äfven mamma tolfskilling vådeligen omkommit i ett bränvinsglas.

5 Nu fingo barnen till förmyndare ett Oekonomie-Råd, som lånade ut pengar mot laga ränta med 20 procents douceurer, och höll unga Debet på så smal kost, att han med hvar dag magrade, tills han fick mycken likhet med en ospänd paraply. Lilla Credit deremot vexte så skenbarligen, att hennes lilla säng i Rådets schatull snart blef både för smal och för kort samt måste utbytas mot en stor jernkista. Der måste hon alltid gömma sig, när det kom främmande, för att ej visa sin vidunderliga storhet. Så blefvo barnen småningom mogna för lifvets mysterier och gifte sig, Debet med en protesterad skomakarräkning och Credit med ett stenhus.

6 Men Oekonomie-Rådet dog ihjäl sig och lemnade hela kalaset i arf åt sin systers brorson, som var student och längesedan friat till Credit, men fått korgen. Strax anmodade studenten en björn att uppäta stenhuset och gifta sig med Credit, som nu var enka och af fetma knapt kunde röra sig ur fläcken. Denna olägenhet hjelptes likväl snart genom motion på baler och i handelsbodar, och nu såg man den unga frun allt smalare och nättare svänga sig på soiréer och spektakler. Det var en ganska lycklig tid, ty äfven Debet mådde som en krona, gaf sin hustru på båten och förälskade sig i en björninna, en välvillig dam, som höll table d'hôte, af hvilken spis han snart blef så frodig som en rättskaffens prost. Men all lycka är vanskelig, lilla Credit fick lungsot och tynade så erbarmligen af, att exsecutionsläkare tillkallades för att utmäta hennes återstående lefnadstråd, hvilkenoriginal: hviken befanns så kort, att hennes dyra man, studenten, rymde sin kos, for till Mexico, anstiftade en revolution och vid dess misslyckande begagnades till förladdning i en kanon.

7 Nu var unga Debet så ohyggligt uppblåst, som en väl fylld luftballon, och lilla Credit så fin, som en engelsk strumpsticka, då Hr Bromander kom till staden. Han såg deras ömklighet och tillskref den naturliga oordningar i matsmältningen. »Mina barn»konsekvensändrat/normaliserat, sade han, »konsekvensändrat/normaliseratI hafven varit olyckligt gifta.»

8 »Ja»konsekvensändrat/normaliserat, suckade Debet – »konsekvensändrat/normaliseratmin saliga hustru, skomakarräkningen ...» »Ja»konsekvensändrat/normaliserat, snyftade Credit, – »konsekvensändrat/normaliseratmin salig man, stenhuset och min salig man, studenten, de rå för allt.»

9 »Mina barn»konsekvensändrat/normaliserat, sade Hr Bromander, »konsekvensändrat/normaliseratI bören gifta er med hvarandra. Du Debet, svält! och du Credit, ät! Sedan omfamnen hvarann och I skolen bli lyckliga.»

10 Skedde ock så, som sagdt var. En talrik afkomma af väluppfostrade silfverrublar har redan välsignat detta utomordentligtoriginal: ut mordentligt lyckliga äktenskap.