Från Helsingfors. 7

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 30/9 1843:|76 1|

Från Helsingfors.

7.

1843 Sept. 29.

1 Min Herre!*)Till Lieutenant Leopold i Grusien.

2 Såvida ni ännu lefver – hvilket är föga troligt, efter det ej hörs af, att ni med er omenskliga tapperhet|76 2| jemnat Kaukasus med jorden och gastkramat Tscherkesserna så, att efter dem finnes öfrig endast en våt fläck – förlåt min under sommaren försummade correspondence. Ej bör ni dervid tänka på den amerikanska redaktören, som engång bad om ursäkt att hans blad ej kom ut i rättan tid; »saken är den», sade han, »att i går gick min hustru ut till en af sina vänner och jag måste sitta hemma och sköta barnen». Jag har hvarken lyckan att vara förmäld eller stå under toffeln .. Utan ... jag har afbrutit min pennknif vid skalandet af en apelsin, mitt bläck har torkat under rötmån och flugorna hafva varit oartiga på mitt postpapper. Är ni nu nöjd?

3 I Helsingfors har den nu genompustade sommaren varit vacker, varm och torr. Veterligen har ingen frusit ihjäl, ej engång i theaterhuset. Kålhufvuna hafva frodats förträffligt, nötkreaturen hafva haft det yppersta bete, allt trädaktigt har vuxit till i ålder och visdom. Besynnerligt ändå, att hvarken kapitaler eller äppelträd burit god frukt i år. Här, som i större delen af landet, har höstsädet gifvit ringa afkastning. Och här är man dock van att skörda mycket.

4 Staden och dess omgifningar hafva förskönat sig. Villorna i nejden af brunnslokalen hafva completterat sina behag. Ni skulle ej mer igenkänna den förr så ruskiga planen mellan salutorget och skatudden i nejden af palatset. En smakfull högvakt har upprest sig derpå, den öfriga delen af planen är fri, jemn och belagd med krossad sten. De fula planken hafva försvunnit och öga och fot äga fritt tillträde till den lilla vackra bro, som öfver den ännu ej fulländade kanalen leder till skatboen och den bortom dem sig höjande stolta kasernen. Tvenne de praktfullaste privata hus i staden, Handlanden Welenes och Commerce-Rådet Heidenstrauchs, hafva rest sig till sin fulla höjd och medelst sistnämnde bygnad är hela den ståtliga norra långsidan af salutorget completterad. Senatens arkivbygnad har likaledes uppnått sin blifvande höjd. I norra delen af staden lägges en vidlyftig grund till de nya kliniska bygnaderna och den hittills kala nejden utanför Esbo tull samt der liggande kasern vinna ofantligt i omvexling och behag genom Geheime-Rådet Walléns der påbörjade storartade och kostsama anläggningar. Rörande Nikolaikyrkan, hvars inredning ännu ej lärer vara fullbordad, är endast att nämna, det man flitigt arbetat på iståndsättandet af den bristfälliga trappan.

5 Norra hamnen förskönas af våra i vinterqvarter åter inlupna örlogsfartyg Leipzig och Melpomene, hvilkas aftackling nu är i det närmaste fullborbad. Skonerten Meteor kryssar ännu ute i de otrefliga höststormarna. Det skall gläda er, att våra Finska örlogssegel, ej mindre än vår gardesbataljon, gjort sin sommarcampagne med berömlig utmärkelse och haft lyckan tillvinna sig bifall af H. M. Kejsarens skarpa kännareöga. Hans Majestät har, vid ett besök i egen hög person, behagat med särdeles huldhet loforda den ombord å linieskeppet Leipzig rådande ordning och snygghet samt med välbehag anmärkt manskapets raska och kraftiga utseende. Alla underrättelser sammanstämma för öfrigt deri, att hela vår lilla Finska örlogsflottille, särdeles mot slutet af campagnen, manövrerat med en snabbhet och en precision, som uthärdat en täflan med de i sådant afseende berömdaste fartyg inom Ryska Östersjöflottan. Och detta efter en så kort öfning, att denna sommarcampagne rätteligen kan anses såsom dess första! Förtjensten häraf tillfaller till en stor del den utmärkta chef, som nu fört befälet; men äfven om Finska nationens förträffliga sjömannaanlag kan man häraf draga slutsatser, hvilka en långvarig erfarenhet hittills aldrig jäfvat. Ty har detta ej med särdeles moraliskt urval från alla delar af landet samlade folk i sådan han förvandlats från okunniga och ovana bondedrängar till dugliga matroser, hvad vore ej då att göra af de bepröfvade sjömännen på vår talrika handelsflotta! Det måste gläda oss, Min Herre, att vi möjligen i en krigisk framtid kunne hoppas medelst reela tjenster äfven i den vägen till någon del återgälda den huldhet och den omvårdnad, hvarmed vi omfattas af en älskad Monark.

6 Beträffande sommarens öfriga tilldragelser, anmärkes det jemförelsevis ringa antal brunns- och badgäster, som i år besökt härvarande inrättningar. Huru förklara ett så betänkligt kasus? Icke kan felet påbördas Direktionen för nämnde inrättningar, hvilken tvärtom uppbjudit allt för sina gästers nytta och nöje. Skulle väl modet...? Kanske till någon del. Men sannolikast synes det, att våra goda Helsingforsare alldeles för häftigt velat inberga gyllene skördar af främmande tegar. Tänk om snålheten – tusen gånger om förlåtelse! – denna gång bedragit visheten! Det säkra är, att mången, som hitlockats af ryktet om de goda priserna på allt, med hjeltesorg sett sina silfverrublar försvinna långt hastigare än ämnadt var och vid hemkomsten sagt till sina vänner: »nein, fahren sie lieber nach Reval, da ist's wohlfeiler, vielleicht auch besser». Och så ändra de goda vännerna kurs till Reval och vi leka här kurra gömma med våra sköna inrättningar, våra Petersburgska priser och vår stegrade lyx...... I sanning, vi böre önska våra grannar och vänner Revalenserne allt godt, men efter vi nu äro snikna, borde vi vara det med hof och besked samt taga skeden i vackra hand och skinna med behag. I vår lilla täflan med Reval hade vi lätt öfverhanden, om vi aldrig så litet ville hejda våra passioner. Om sednaste brunnssejouren i Reval förmäles, att »die Gäste haben sich schlecht amusirt», musik och restauration voro under medelmåttan, af 15 brunnsbaler voro knappt tre eller fyra rätt besökta och vida flere måste inställas af öfverflöd på tilloppsbrist. Och likväl voro inrättningarna derstädes mera besökta än våra. Man förmodar ett förändradt förhållande nästa år.

7 Så lysande affärer Thorslowska truppen här gjorde, så skrala gjorde deremot den Koehlerska. Något bättre, åtminstone medelmåttig framgång hade den förtjenstfulle Hr Stjernström. Efter hans bortresa har theaterhuset stått öde och endast familjen Moll befolkar nu detsamma med några glesa åskådare, liknande hordar af nomader i den torra öknen. Ho hör vår röst? säger Hr Moll. Är icke Thaliatemplet nyss fejadt och putsat såsom till gästabud? Men ziffrorna på de toma platserna grina stygga i lampskenet och här spelas sorgeligt i veritabel moll.

8 Musiken har under sommaren varit rik, omvexlande, förtjusande. Blaes, Meerty, Gelhaar m. fl. äro namn af erkänd musikalisk klang. Länge dröjer hos oss minnet af Jenny Lind: det var hon, som lärde oss sångens oskuld. Hon sjöng så varmt och friskt. Hvem kom ihåg, att det var konst och studium i hennes sång? Och det var likväl så. Men hon sjöng af hjertat, det var allt. Det|76 3| var det älskeliga och hänförande, naturens goda gåfva, som aldrig läres. Ty till hjertat går på denna jord blott det som från hjertat kommer. O att de stora konstnärerna alltid visste det! »Förr – sade en man, som äger öga för det sköna i allt – förr har jag alltid trott, att i sången lefde ord och musik på ungkarlsfot med hvarandra. Jenny Lind har visat, att de kunna förmälas».

9 Hr Jules Ghys, numera rest, qvarstadnade här en längre tid, i afsigt att afbida den lämpliga tidpunkten för sin uppträdande i Stockholm. Tre concerter och några musikaliska qvällar i privata kretsar lärde oss känna en af de mest beundransvärda konstnärer, som någonsin tjusat ett nordiskt öra. Har ni läst Heines hänförande skildring af Paganini? Först när man hör sådana män som Ghys, fattar man rätt hvad det är för en tid vi lefve uti. Nittonde seklets ande talar genom honom, det är en djupt sårad, lidelsefull ande, som förlorat sin eviga ro och med outsäglig längtan söker kring hela verlden sin frid och finner den icke. Stundom, för att glömma sin brännande oro, kastar sig denna ande in på de rent jordiska, de materiella bestyren, och arbetar med förtviflad verksamhet uppå att förgäta sig sjelf i dem. Stundom kastar den sig in på den vetenskapliga forskningen och intränger i jordens inelfvor, eller svärmar den fridlös bland stjernornas verldar på den klara aftonhimmeln och finner dock ej heller der sin ro. Men när den engång i musiken får ord för sin längtan, när anden talar i välljud – för att nytja Morgonbladets vackra uttryck – då talar den ... som Hr Ghys. Då säger den oss allt hvad den lider och allt hvad den hoppas, och dess hopp är fjerran. Nittonde seklet kämpar andens strid med sig sjelf och har ej segrat ännu. Derföre gick Beethoven under i djupt svårmod. – Ghys äger för öfrigt en bjert originalitet och en sällsynt teknisk färdighet, samt är, enligt kännares vitsord, en förträfflig qvartettspelare, något som icke är allmänt bland annars utmärkte musici. Hans yttre är mörkt, blekt, lidelsefullt; i sälskaper är han icke alltid hemma på denna jorden. I mycket, med undantag af föredragets innerlighet, var han en fullkomlig musikalisk motsats till den firade Lind. Han slog ej heller an som hon, hans concerter voro föga besökta. Blott på den sista, der studenterna utgjorde en tredjedel af åhörarne, upphäfdes förfärliga bravorop. Dock bör anmärkas, att härvarande musikkännare täflat uti att göra Hr Ghys all rättvisa.

10 Hr Möller har här inkasserat vackra rublar med sin talent att sätta vaxnäsa på folk. Hans dödsmasker, hans Oehlenschläger, Goethe, Napoleon m. fl. förtjena allt loford. Må vi blott gå hans Carl XII förbi; en sådan slusk med gemen uppsyn, som Hr Möllers shackspelare, kan i verldshistorien på sin höjd spela rollen af stöfvelputsare åt någon stor man. Hr Möllers plastiska konst är vacker, men ännu i sin barndom; vi skola en dag se den fullkomna sig.

11 A. Duché och J. Lexe förevisa ett panorama eller s. k. optisk resa, som förtjenar ses och är öfver all jemförelse med alla här förut visade. Belysningens skönhet och perspektivets lyckade villa skänka en angenäm anblick. Gerna dröjer ögat vid »hvalfiskfångsten invid Isbergen», der ismassorna glimma underbart och midnattssolen kastar sitt röda sken öfver vågorna, eller vid Hamburgs brand, maslinitzan i Petersburg, Hofkapellet i Madrid m. fl. stycken af vacker effekt.

12 Hr Frickel, erkesvartkonstmästaren, hitväntas och man puffar starkt för honom från Reval.

13 Emedan vi för närvarande ej hafva någon väderlek, underlåter jag att derom referera samt slutar med anhållan, att ni, för att här uppväcka något mera lif och rörelse, ville per posto tillsända stadens damer ett krimskt äple af sednaste skörd, med påskrift: till den skönaste.

 

 

  1. *)Till Lieutenant Leopold i Grusien.

Kommentaari

Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

Faksimile