Notisen/artikeln ingår i HT 8/3 1843:|19 1|

Literatur.

1 Inländsk. Alexanders Universitetets i Finland Matrikel 1842, utgifven af J. Palm, H:fors J. Frenckell & Son 1843, 100 sidd.sidor 8:o, har i dessa dagar utkommit. Med detta arbete har Utgifvaren fyllt en länge erkänd brist och Universitetet ej mindre än allmänheten torde tacksamt erkänna det förtjenstfulla i ett sådant företag, hvilket, i brist på förarbeten, erfordrat ej ringa möda och noggranhet. Den tillförlitlighet och det intresse, matrikeln vunnit derigenom, att de flesta deri inflytande biografiska och literära notiser blifvit af Hrr Academici sjelfva meddelade, bör ytterligare försäkra arbetet om|19 2| allmänhetens välvilja. Boken innehåller 1) Universitetets Styrelse, Lärare- och tjenstemanna-personal, samt särskilda vetenskapliga, diciplinära och förvaltningen rörande inrättningar, Afdelningarnes Inspectorer samt uppgift å högsta och lägsta antalet af närvarande Studerande åren 1838–1842. 2) Vetenskapliga understöd och Stipendier vid Universitetet. Häraf inhämtas, att de Studerande åtnjuta 113 regelbundet utfallande stipendier och understöd till ett sammanräknadt belopp af 5 873konsekvensändrat/normaliserat Rub.Rubel ²⁰⁄₂₁ kopek Silfver. 3) Den egentliga Matrikeln, innefattande i mån af utrymmet fullständiga biografiska uppgifter om Universitetets Lärare och Tjenstemän i alfabetisk ordning, samt deras utgifne skrifter, hvartill kommer ett mindre tillägg. – Till sitt yttre är arbetet vackert och stilarna rediga.

2 – Utländsk. Fouqué är död! Den gamle hjeltesångarn, som engång, vid den tid då Tyskland böjde sig under oket, lät sina djupt poetiska dikter så kraftigt ljuda; – han, hvilken under kriget både fäktade och sjöng och hvilken den närvarande tiden misskände och så kärlekslöst behandlade, han har nu ändtligen fulländat sitt peligrimslopp och qvarstår för alla tider såsom en skön sångarbild i Tysklands literatur. Den nu lefvande generationen vet icke mer af den förtjusning, med hvilken fordom ett nytt verk af Fouqué blef emottaget, en förtjusning, ojemförligt varmare, än den, med hvilken den Tyska allmänheten i våra dagar fattar en ny roman af Fru von Paalzow eller Hr von Sternberg, och vida mer enthusiastisk, än den kalla belåtenhet, med hvilken kritiken nu ej kan undgå att erkänna den afsomnades förtjenster. – Fouqué hade ännu före sin död den glädjen, att i 12 band utgifva sina valda skrifter. Allt är sorgfälligt utgallradt och innehåller det bästa, han skapat: Undine, Sintram, Zauberring, Held des Nordens. Rörande är det, att Fouqué vid fulländandet af denna samling säger i sin slutord: »det vore icke en afskedshelsning till den läsande verlden, han här ville bjuda. Det funnes ännu många pilar i hans koger, dels ännu i begrepp att smidas, dels nu först uttänkta, men ingen enda förgiftad bland dem, hvilka han var sinnad att utsända, om tid och stunder komme.»konsekvensändrat/normaliserat – Men emellertid kom den stunden, som oundvikligt engång kommer, och han har träffats af en pil, som aldrig felar målet: Han har blifvit oss till löfte skyldig, måhända står ännu mycket af värde att finnas bland hans literära qvarlåtenskap.

3 (Europa.)