1 Om detta ämne läses i Borgå Tidning N:o 87 och 88 en af C–s (Mag. Cygnæus) insänd artikel af det praktiska intresse, att vi, i likhet med Morgonbladet, ej kunna underlåta att derpå fästa den allmänna uppmärksamheten. Hvarje försvar för dessa byskolors vigt är fullkomligen öfverflödigt i dessa dagar, då folkbildningen öfverhufvud är vorden en af tidens mäktigaste lifsfrågor. »Ingen klok man», säger Mbl., »lärer numera bestrida folkskolors nödvändighet, utan att tillika vilja folkets moraliska försämring.» Den omständighet alltså, kring hvilken frågan hvälfver sig, är icke bildningens vigt, utan sättet, medlen för dess spridande, och den måttstock, efter hvilken man bör bedöma ett förslag härutinnan, är allenast utförbarhetens, den praktiska tillämpningens. Det är också ur denna synpunkt förslaget om byskolors inrättande förtjenar det allmännaste behjertande. Det är så enkelt, så lätt verkställbart, att man kunde förundra sig, huru man icke långt för detta kommit derpå, om man ej visste, att öfverallt de enklaste methoder, just derföre att de äro de fullkomligaste, framträda till tiden sednare än mångahanda klyftiga uträkningar.
2 Förslaget är i korthet följande. Presten i församlingen utser inom byalaget en aktad och duglig man, likgodt hvilken, som läser bra och föröfrigt antages vara lämpelig till skolmästare. Hemma hos denne eller i en annan rymlig stuga sammankallas barnen på bestämdt klockslag en sön- eller helgedagseftermiddag, då presten lärer den utsedde skolmästaren att undervisa enligt den kända Bell-lankasterska methoden, först i stafning, hvartill psalmboken, såsom den för allmogens barn allmännast tillgängliga bok, mest lämpar sig, och sedan i innanläsning. Härmed fortfares sedan hvarje sön- och helgedagseftermiddag under bylärarens tillsyn. Barnen delas efter sin färdighet i tvenne flockar och de skickligaste bland dem utses till monitörer och monitricer, »koulumästarin apulaiset» en hederspost, som väcker täflan och uppmuntran. Stafning och innanläsning fortgå hela skoltiden igenom, men efterhand vid|97 2|taga katekeslexor för de mera försigkomna. Är då i byskolan nödig kristendomskunskap inhämtad, flyttas de längst hunna barnen till helgedagsskolan i kyrkobyn, der lättast i hvar församling undervisning lemnas uti skrifning i sand, räkning m. fl. för allmogen nyttiga och lämpliga ämnen.
3 Den först i ögonen fallande fördel vid inrättningen af ofvannämnde byskolor är utan tvifvel den, att de ingenting kosta. Det lärer icke blifva svårt, att i hvarje by finna ett läskunnig och lämplig man, som, öfvertygad om sakens nytta, åtager sig det ringa besväret dermed, utan annat arfvode, än hvad möjligen byamännens välvilja kan af erkänsla bestå*)De lekamligen fattige åtnjuta i sitt hedervärda byskolmästareembete fri söndagsmiddag af hemmansägarne i byalaget, mellan hvilkas stugor byskolan, i likhet med läsförhören, kan ambulera., helst hans eget arbete icke derigenom eftersättes. Hvarochen, som pröfvat lankastermethoden, vet ock, att barnen genom samläsningen underbarligen lifvas och intresseras för skolgången, hvarföre från deras sida motsträfvighet icke kan förutsättas. Vigtigare är att föräldrarne bland allmogen lära sig inse nyttan af de föreslagna byskolorna, för hvilket ändamål man föreslagit en s. k. normalskolas inrättande i hvarje kyrkoby, der hvem som helst af de äldre finge vara tillstädes under skoltimmarna, för att sjelf öfvertygas om anstaltens gagn, äfvensom blifvande bylärare der finge inhemta praktisk insigt i läromethoden och öfning i nödiga stycken**)Herr Cygnæi uppmaning till de förnuftigaste dannemän inom den socken, der han var lärare, att i ofvanuppgifna ändamål besöka den i församlingens kyrkoby inrättade Normalskolan följdes af ingen, af orsak att alla voro öfvertygade att hvar och en i sinom tid i egen by skulle få se det af alla för behöfligt erkända förslaget realiseradt. Hvilket intressanta factum på det ögonskenligaste bevittnar, att å den förnuftiga allmogens sida intet hinder möter nu ifrågavarande skolprojekt, som ej kostar en kopek, ehuru det kan framkalla kostbara resultater, bland hvilka i förbigående här nämnas t. ex. allmän färdighet i hela landet i innanläsning, skrifning och räkning samt härintill saknadt tillfälle för församlingarnes hulde lärare att redan i byskorna lära känna och till normalskolorna oförtöfvadt uppdraga de ljufaste och bäst begåfvade ämnesvenner ur folket sjelft, som obestridligen inom sig hyser »godt virke till det myckna arbetet i andens verld».tillagt av utgivaren. Det faller af sig sjelft, att en sådan normalskola bör (likasom alla byskolor i gemen) stå under prestens närmaste tillsyn och så ofta som möjligt af honom besökas.
4 Det är ock förnämligast presterskapet, såsom det der har sig det dyra kall anförtrodt att närmast vaka öfver folkbildningen i landet, till hvilket vi härmedelst vända oss med den mest enträgna anhållan, att icke lemna detta förslag till byskolors inrättande oförsökt. Väl vete vi, att detta stånd inom sig räknar ett stort antal upplyste män, som säkert icke skola försumma något tillfälle att direkt eller medelbarligen verka för sina församlingars förkofran i intellektuelt, likasom i sedligt hänseende. Men likaså litet kan man förbise den stora betänksamhet, det misstroende till oförsökta methoder, hvarför man ej utan skäl förebrått vårt finska folk, och hvarmed man torde möta äfven detta förslag. Det är isynnerhet derföre vi fördriste oss påyrka anställandet af försök med slika byskolor, tilläggande, att de allaredan hafva åtminstone någon god erfarenhet för sig. Kyrkoherden Bergh i Jakimvaara tillkommer nemligen äran att först i Nurmijärvi hafva inrättat slika undervisningsanstalter, och det med utmärkt framgång, äfvensom Mag. Cygnæus inom ganska kort tid lärer föranstaltat öfver 20 sådana i den socken, der han sednast varit anställd. Mången ädel godsägare torde jemväl ej underlåta att med första bereda sina underhafvande och grannar detta lätt åtkomliga tillfälle att fly allt det onda, som söndagsdrifveriet förorsakar. Man behöfver endast erinra om de vackra frukter verkställandet af förslaget om bysälste eller ordningsmän i flere församlingar redan medfört. Den som i öfrigt önskar mera detaljerade upplysningar om byskolors första uppsättande hänvisas till ofvanciterade numror af Borgå Tidning, hvilka vi äro i tillfälle att tillsända de Hrr landsmän, som möjligen ej äga nämnde blad, men intressera sig för företaget. Om dettas framgång på olika orter kunne vi möjligen framdeles lemna notis.
*)De lekamligen fattige åtnjuta i sitt hedervärda byskolmästareembete fri söndagsmiddag af hemmansägarne i byalaget, mellan hvilkas stugor byskolan, i likhet med läsförhören, kan ambulera.
**)Herr Cygnæi uppmaning till de förnuftigaste dannemän inom den socken, der han var lärare, att i ofvanuppgifna ändamål besöka den i församlingens kyrkoby inrättade Normalskolan följdes af ingen, af orsak att alla voro öfvertygade att hvar och en i sinom tid i egen by skulle få se det af alla för behöfligt erkända förslaget realiseradt. Hvilket intressanta factum på det ögonskenligaste bevittnar, att å den förnuftiga allmogens sida intet hinder möter nu ifrågavarande skolprojekt, som ej kostar en kopek, ehuru det kan framkalla kostbara resultater, bland hvilka i förbigående här nämnas t. ex. allmän färdighet i hela landet i innanläsning, skrifning och räkning samt härintill saknadt tillfälle för församlingarnes hulde lärare att redan i byskorna lära känna och till normalskolorna oförtöfvadt uppdraga de ljufaste och bäst begåfvade ämnesvenner ur folket sjelft, som obestridligen inom sig hyser »godt virke till det myckna arbetet i andens verld».tillagt av utgivaren
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Byskolors Inrättande.
1 Om detta ämne läses i Borgå Tidning N:o 87 och 88 en af C–s (Mag. Cygnæus) insänd artikel af det praktiska intresse, att vi, i likhet med Morgonbladet, ej kunna underlåta att derpå fästa den allmänna uppmärksamheten. Hvarje försvar för dessa byskolors vigt är fullkomligen öfverflödigt i dessa dagar, då folkbildningen öfverhufvud är vorden en af tidens mäktigaste lifsfrågor. »Ingen klok man», säger Mbl., »lärer numera bestrida folkskolors nödvändighet, utan att tillika vilja folkets moraliska försämring.» Den omständighet alltså, kring hvilken frågan hvälfver sig, är icke bildningens vigt, utan sättet, medlen för dess spridande, och den måttstock, efter hvilken man bör bedöma ett förslag härutinnan, är allenast utförbarhetens, den praktiska tillämpningens. Det är också ur denna synpunkt förslaget om byskolors inrättande förtjenar det allmännaste behjertande. Det är så enkelt, så lätt verkställbart, att man kunde förundra sig, huru man icke långt för detta kommit derpå, om man ej visste, att öfverallt de enklaste methoder, just derföre att de äro de fullkomligaste, framträda till tiden sednare än mångahanda klyftiga uträkningar.
2 Förslaget är i korthet följande. Presten i församlingen utser inom byalaget en aktad och duglig man, likgodt hvilken, som läser bra och föröfrigt antages vara lämpelig till skolmästare. Hemma hos denne eller i en annan rymlig stuga sammankallas barnen på bestämdt klockslag en sön- eller helgedagseftermiddag, då presten lärer den utsedde skolmästaren att undervisa enligt den kända Bell-lankasterska methoden, först i stafning, hvartill psalmboken, såsom den för allmogens barn allmännast tillgängliga bok, mest lämpar sig, och sedan i innanläsning. Härmed fortfares sedan hvarje sön- och helgedagseftermiddag under bylärarens tillsyn. Barnen delas efter sin färdighet i tvenne flockar och de skickligaste bland dem utses till monitörer och monitricer, »koulumästarin apulaiset» en hederspost, som väcker täflan och uppmuntran. Stafning och innanläsning fortgå hela skoltiden igenom, men efterhand vid|97 2|taga katekeslexor för de mera försigkomna. Är då i byskolan nödig kristendomskunskap inhämtad, flyttas de längst hunna barnen till helgedagsskolan i kyrkobyn, der lättast i hvar församling undervisning lemnas uti skrifning i sand, räkning m. fl. för allmogen nyttiga och lämpliga ämnen.
3 Den först i ögonen fallande fördel vid inrättningen af ofvannämnde byskolor är utan tvifvel den, att de ingenting kosta. Det lärer icke blifva svårt, att i hvarje by finna ett läskunnig och lämplig man, som, öfvertygad om sakens nytta, åtager sig det ringa besväret dermed, utan annat arfvode, än hvad möjligen byamännens välvilja kan af erkänsla bestå*)De lekamligen fattige åtnjuta i sitt hedervärda byskolmästareembete fri söndagsmiddag af hemmansägarne i byalaget, mellan hvilkas stugor byskolan, i likhet med läsförhören, kan ambulera., helst hans eget arbete icke derigenom eftersättes. Hvarochen, som pröfvat lankastermethoden, vet ock, att barnen genom samläsningen underbarligen lifvas och intresseras för skolgången, hvarföre från deras sida motsträfvighet icke kan förutsättas. Vigtigare är att föräldrarne bland allmogen lära sig inse nyttan af de föreslagna byskolorna, för hvilket ändamål man föreslagit en s. k. normalskolas inrättande i hvarje kyrkoby, der hvem som helst af de äldre finge vara tillstädes under skoltimmarna, för att sjelf öfvertygas om anstaltens gagn, äfvensom blifvande bylärare der finge inhemta praktisk insigt i läromethoden och öfning i nödiga stycken**)Herr Cygnæi uppmaning till de förnuftigaste dannemän inom den socken, der han var lärare, att i ofvanuppgifna ändamål besöka den i församlingens kyrkoby inrättade Normalskolan följdes af ingen, af orsak att alla voro öfvertygade att hvar och en i sinom tid i egen by skulle få se det af alla för behöfligt erkända förslaget realiseradt. Hvilket intressanta factum på det ögonskenligaste bevittnar, att å den förnuftiga allmogens sida intet hinder möter nu ifrågavarande skolprojekt, som ej kostar en kopek, ehuru det kan framkalla kostbara resultater, bland hvilka i förbigående här nämnas t. ex. allmän färdighet i hela landet i innanläsning, skrifning och räkning samt härintill saknadt tillfälle för församlingarnes hulde lärare att redan i byskorna lära känna och till normalskolorna oförtöfvadt uppdraga de ljufaste och bäst begåfvade ämnesvenner ur folket sjelft, som obestridligen inom sig hyser »godt virke till det myckna arbetet i andens verld».tillagt av utgivaren. Det faller af sig sjelft, att en sådan normalskola bör (likasom alla byskolor i gemen) stå under prestens närmaste tillsyn och så ofta som möjligt af honom besökas.
4 Det är ock förnämligast presterskapet, såsom det der har sig det dyra kall anförtrodt att närmast vaka öfver folkbildningen i landet, till hvilket vi härmedelst vända oss med den mest enträgna anhållan, att icke lemna detta förslag till byskolors inrättande oförsökt. Väl vete vi, att detta stånd inom sig räknar ett stort antal upplyste män, som säkert icke skola försumma något tillfälle att direkt eller medelbarligen verka för sina församlingars förkofran i intellektuelt, likasom i sedligt hänseende. Men likaså litet kan man förbise den stora betänksamhet, det misstroende till oförsökta methoder, hvarför man ej utan skäl förebrått vårt finska folk, och hvarmed man torde möta äfven detta förslag. Det är isynnerhet derföre vi fördriste oss påyrka anställandet af försök med slika byskolor, tilläggande, att de allaredan hafva åtminstone någon god erfarenhet för sig. Kyrkoherden Bergh i Jakimvaara tillkommer nemligen äran att först i Nurmijärvi hafva inrättat slika undervisningsanstalter, och det med utmärkt framgång, äfvensom Mag. Cygnæus inom ganska kort tid lärer föranstaltat öfver 20 sådana i den socken, der han sednast varit anställd. Mången ädel godsägare torde jemväl ej underlåta att med första bereda sina underhafvande och grannar detta lätt åtkomliga tillfälle att fly allt det onda, som söndagsdrifveriet förorsakar. Man behöfver endast erinra om de vackra frukter verkställandet af förslaget om bysälste eller ordningsmän i flere församlingar redan medfört. Den som i öfrigt önskar mera detaljerade upplysningar om byskolors första uppsättande hänvisas till ofvanciterade numror af Borgå Tidning, hvilka vi äro i tillfälle att tillsända de Hrr landsmän, som möjligen ej äga nämnde blad, men intressera sig för företaget. Om dettas framgång på olika orter kunne vi möjligen framdeles lemna notis.