Notisen/artikeln ingår i HT 24/11 1852:|94 3|

Literatur.

1 »Nordiska resor och forskningar af M. A. Castrén. Första bandet. Reseminnen från åren 1838–1844». Hfors Finska Literatursällskaps tryckeri 1852. – 320 sidd. 8:vo, med porträtt, förord, innehållsförteckning, en planche och en karta. Pris 1 rub. 35 kop. s:r.

2 Detta arbete, som nyss lemnat pressen, är det första samlade minnet af Castréns långväga vandringar och tillika det sista hvarpå hans hand arbetat. Spridda drag voro förut bekanta genom tidskrifter och tidningar*)De flesta i Morgonbladet. Äfven H:fors Tidn. ha hedrats med förtroendet att publicera enskilda delar deraf., intill dess förf. år 1849 begynte sammanfatta detaljerna till ett helt och rikta dem med förut otryckta anteckningar. När han nedlades på sjuksängen; fattades endast sista kapitlet, och äfven dettas fulländades egenhändigt de stunder då sjukdomen medgaf några ögonblicks ro.

3 Tre resor äro här skildrade hvar för sig efter tidsföljden. Första resan skedde i Lappland sommaren 1838; andra resan i Ryska Karelen sommaren 1839; tredje resan i Lappland, norra Ryssland och Sibirien från November 1841 till Mars 1844. Tre stentryck medfölja: det första är Castréns välträffade**)Första upplagan af lithografin är bättre än den andra. porträtt efter en photografi af Mebius 1851 det andra afbildar fyra Samojeder i half figur, särdeles väl kopierade efter teckningar meddelade af Middendorff; det tredje upptager en liten vacker karta öfver Ishafvets flacka kustland från Enare sjö till floden Ob – Lappars, Samojeders, Syrjäners och Ostjakers område – efter de nyaste och bästa uppgifter. Denna karta öfver glömda och nästan okända trakter af norden bidrager i väsendtlig mån att höja resebeskrifningens intresse.

4 Vi kunna icke ingå i detta arbetets detaljer; läsaren skall icke ångra att göra det sjelf. Det äger en märkvärdighet, en vigt och ett intresse, alldeles oberoende deraf, att mannen, som vandrat i dessa aflägsna ödemarker, var dyrbar för vetenskapen, dyrbar för sitt fosterland. Det sprider ett klart, ett härtills okändt ljus öfver dessa stiglösa kulna nordanländer, prisgifna åt köldens hela tyranni och Ishafvets stormar, glest bebodda af halfvilda folk, utstötta från menskligheten, nedtyngda under naturens yttersta hårdhet och likväl, äfven de, under allt sitt elände röjande spår af ädlare, mildare känslor, förtjenta af ett bättre öde på jorden. Vetenskapen skall draga sin skörd af dessa vandringar; men hjertats erfarendet skall dervid icke bli lottlös. Man går till Castréns bok med tankarna uppfyllda af ödemarken, natten, rofdjurens tjut och den eviga kölden. Och man finner allt detta, men man finner något mer; man finner i ödemarken ett tält, i natten och kölden en värmande eld, i rofdjurens afklädda pels ett vänligt grinande menniskoansigte. Man finner varma menskliga hjertan under detta täcke af is, man återfinner passionerna, lasterna, dygderna, kärleken, hatet; man ser med förvåning ett helt främmande och dock välbekant lif röra sig bortom dessa slätter af snö, och när man bortlägger Castréns bok, finner man sin erfarenhet riktad med en ny och stor sida af lifvet: anblicken af menniskans kamp på lif och död med naturen.

5 Lägg härtill en vacker, klar, åskådlig och träffande stil, en skarp observationsförmåga, en spelande satir och detta lagom, som alltid bör ställa resebeskrifvarens person midt i händelserna, utan att ställa honom skymmande framför dem – och man skall lätt inse att denna bok bör vara lika underhållande, som lärorik. Bokens typografiska utstyrsel är vacker och värdig ett sådant verk.

 

 

1. *)De flesta i Morgonbladet. Äfven H:fors Tidn. ha hedrats med förtroendet att publicera enskilda delar deraf.
2. **)Första upplagan af lithografin är bättre än den andra.