1 Då denna vigtiga inrättnings angelägenheter med rätta väcka i landet ett allmänt intresse, ha vi begärt och benäget erhållit del af sednaste bolagsstämmas justerade protokoll, hvaraf hufvudsakligen följande inhämtas.
2 Bolagsstämmans förhandlingar begynte den 2 sistl.sistlidne Mars, f. m., sedan dagen förut 19 delägare och ombud, representerande inalles 1 555konsekvensändrat/normaliserat röster, behörigen legitimerat sig och senatorn m. m. R. Trapp dervid, på anmodan af de närvarande, öfvertagit ordförandeskapet. Revisorernes berättelse för de tre nästföregående åren upplästes, äfvensom direktionens dermed i sammanhang stående berättelser och protokoller.
3 S. d.Samma dag e. m. föredrogs skepparen J. C. Sjöbloms och vaktmästareenkan M. Aspelins ansökning att deras under N:ris 1852 och 2347 brandförsäkrade gårdar i Fredrikshamn, hvilka år 1855 nedbrunnit i följd af fiendteligt bombardement och derföre ej af bolaget blifvit godtgjorde, måtte från vidare delaktighet i bolaget afföras och sökanderne befrias från utskrifna extra afgifter till ett belopp af 25 rub.rubel 13 kop. s:rkopek silfver; som bifölls.
4 Direktionen underrättar bolaget i skrifvelse af den 8 sistl. Febr., att sedan bolaget genom Vasa och Björneborgs brand förlorat nära en half million och ytterligare genom Lovisa och Nystads brand 158 811konsekvensändrat/normaliserat rub. 56 kop. s:r, med anledning hvaraf årligen extra afgift måst utskrifvas; vore numera dessa brandskador, dels med nämnde afgifter, dels genom det bolaget d. 3 Nov. 1852 i nåder beviljade räntefria lån af 200 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, till fullo guldne; dock vore för kassans bringande till det i regl. § 75 stadgade belopp, än vidare tvenne års extra afgifter af nöden. Sedan numera äfven NyCarleby stad, med nästan alla der i bolaget försäkrade byggnader nedbrunnit, hvarigenom en ny förlust uppstått af omkr. 48 000konsekvensändrat/normaliserat rub. s:r, anser direktionen likväl icke någon ny extra afgift behöfva derföre utskrifvas, såframt bolaget förskonas från större förluster under de närmast följande åren.
5 Tvenne från 1855 års bolagsstämma hvilande förslag, om försäkringstagares rätt att genom komitéerne portofritt insända nödiga handlingar samt om ändring i brandstodskomitéernas tillsättande, ansågos, med anledning af förestående, mera omfattande reorganisationsförslag, böra tillsvidare bero. En äfvenledes från förra bolagsstämman hvilande besvärsinlaga af åtskillige brandskadade i Björneborg, rörande af dem öfverklagad liqvid för brandskadeersättning från 1852, granskades; och då liqviden befanns vara uppgjord enligt gällande föreskrifter och vedertagne grunder, ansågos besvären härutinnan ej kunna leda till vidare påföljd.
6 Direktionen anmälde vidare att, sedan grunderne för reglering af landets städer blifvit fastställde genom ny byggnadsordning af d. 18 Mars 1856 och direktionen erhållit uppdrag att genom brandstodskomitéerne vaka öfver förordningens noggranna efterlefnad, har direktionen, medelst cirkulär af d. 3 Maj nämnde år, derom meddelat komitéerna nödiga föreskrifter. Så vidare i samma förordning (24: 8), bland annat, stadgades, att såväl träd- som stenhus borde förses med tak af metallplåtar, skiffer, tegel eller andra eldfasta ämnen, hvaremot tak af trädspån, pertor, torf och papper icke vidare finge anläggas, ehuruväl (25: 8) tak af papper, tät takved samt hyflade bräder och plankor finge å redan uppförda hus af träd och resvirke tillsvidare begagnas, men borde vid omläggning utbytas mot tillåtna tak; – och sedan Hans Kejserliga Majestät jemväl i nåder tillåtit guvernörerne, på särskild ansökning, intill 1861 års utgång bevilja taks omläggning med trädspån eller bräder uti sistnämnde slags hus, som före den 18 Mars 1856 blifvit uppförde i Finlands städer, med undantag af Helsingfors, Åbo, Björneborg och Wiborg, samt i Wiborgs förstäder; – har numera jemväl i kejs. senaten fråga blifvit väckt om att invånarne i landets mindre städer måtte äfven framdeles förunnas rättighet att till taktäckning begagna sådana ämnen, som före meranämnde förordnings utgifvande varit tillåtne. Kejs. senatens kansliexpedition har, i skrifvelse af d. 20 Okt. 1857, underrättat direktionen härom, med befallning att i ämnet inhämta bolagsstämmans yttrande och detsamma, jemte eget underdånigt utlåtande, till kejs. senaten inlemna; hvarförutom direktionen, d. 21 April sistl. år, blifvit af kejs. senaten anbefalld att på kronans bekostnad införskrifva en behöflig qvantitet af det i Tyskland begagnade tak- eller stenpapper och låta anställa lämpliga försök till utrönande af samma ämnes ändamålsenlighet eller eldfarlighet samt derom i underdånighet inberätta. Af de, till åtlydnad häraf, sistl. höst anställda försök å antändt brädskjul i stadens närhet har inhämtats, att detta tak- eller stenpapper, som är starkt impregneradt med stenkolstjära och mineraliska substanser, i anseende till dess eldfasthet kan ställas i bredd såväl med tegel, som annan eldfast taktäckning, ja i vissa fall torde framför dem hafva företräde, emedan papperet hvarken sönderspricker som tegel af hettan, eller är värmeledande och i fara att rödglödgas såsom metaller; hvartill ännu kommer fördelen af detta ämnes billiga pris, utgörande omkr. 1 rub. 40 kop. s:r per qvadrat famn; hvarom allt direktionen, innan den i ämnet afgifvit sitt underd. utlåtande, velat inhämta bolagsstämmans mening.
7 Vid öfverläggningen härom yttrades skiljaktiga meningar rörande rättigheten för de mindre städerna att än vidare begagna tillförene tillåten taktäckning; hvarföre skreds till omröstning, då pluraliteten af de närvarande förenade sig i brukspatron F. Frenckells yttrande af följande hufvudsakliga innehåll:
8 Hos Hans Kejserliga Majestät hemställes i underdånighet, att nämnde städers invånare må, jemväl efter 1861 års utgång, framgent och intilldess bättre och lika billiga taktäckningsämnen blifva i landet allmänt tillgängliga, få till taktäckning begagna ej mindre förut tillåtna ämnen, än ock pertor, såsom varande mindre eldfarliga; allt i förmodan att styrelsen vid beviljande af byggnadslån för städernes invånare fäster det vilkor, att husen företrädesvis böra vara uppförde af sten och täckte med sådana ämnen, som äro föreskrifne i 1856 års byggnadsordning.
9 Mot tillstyrkandet af perttak reserverade sig tvenne af de närvarande, kommerserådet Borgström och konsul Säve, så mycket mer, som frågan härom vid sednaste bolagsstämma blifvit med stor pluralitet afslagen och 1856 års byggnadsordning fäste särskildt afseende vid dessa taks eldfarlighet; hvaremot reservanterne ville tillstyrka en längsta tid af 10 år för begagnande af brädtak i de mindre städerna. – Angående stenpappers användande kunde bolagsstämman, i brist på nödig erfarenhet, ej afgifva bestämdt utlåtande, men ville dock, på grund af direktionens yttrande, tillstyrka dess begagnande i landets samtliga städer, under förbehåll af behörig kontroll öfver fabrikatets duglighet och med önskan att tillförlitlig kännedom om dess tillverkning måtte, genom regeringens försorg, erhållas och offentliggöras.
10 Den 3 Mars f. m. Sedan en nådig kungörelse af d. 11 Juni 1856 till lån ur manufakturfonden berättigat de ägare af mekaniska verkstäder i landet, hvilka åtoge sig att tillhandahålla allmänheten eldsläckningsredskap till af direktionen för allmänna brandstodsbolaget godkändt pris och duglighet, men sådane lån ej ansökts, ej heller lån kommit i fråga till fabrikation af tjenliga taktäckningsämnen; anbefalldes direktionen d. 11 Mars 1857, att till kejs. senaten inkomma med underd. utlåtande om de åtgärder direktionen i förstnämnde afseende kunde vidtaga och huru tillverkningen af taktäckningsämnen lämpligast kunde uppmuntras. Direktionen, såsom en af reglementet begränsad förvaltande myndighet, ansåg sig likväl ej häri kunna annat företaga, än hänskjuta nämnde ärender till bolagsstämmans öfverläggning; tilläggande upplysningsvis, att direktionen sedermera, på anhållan af mekanikus A. Bade och kopparslagaren C. A. Osberg här i staden, granskat och godkännt åtskillig af dem förfärdigad brandredskap. Bolagsstämman ansåg direktionen härutinnan hafva fullgjort hvad på densamma ankommit och förmenade fabrikation af taktäckningsämnen lämpligast tillvägabringas genom lån för anläggande af nödiga fabriker, hvilka, i afseende å tillverkningens duglighet, skulle stå under manufakturdirektionens närmare tillsyn.
11 Kejs. senatens kansliexpedition har, i skrifvelse af den 2 sistl. Febr., anmodat direktionen fästa bolagsstämmans uppmäksamhet på nödvändigheten att närmare öfverlägga om tjenligaste medlen att för framtiden i möjligaste måtto förekomma större eldsvådor i städerna samt hos bolagets delägare, särdeles i städerna, utverka en ändamålsenligare inrättning af brandväsendet och släckningsanstalterna; hvarförutom h. ex. generalguvernören muntligen framställt den önskan till direktionens ordförande, att bolaget ville, till egen fördel och minskade brandskadeersättningar, med någon större summa årligen bidraga till anskaffande och underhåll af ändamålsenlig brandredskap i städerna. Bolagsstämman ansåg sig nu ej kunna något i ärendet tillgöra, utan borde detsamma vid skeende förslag till nytt reglemente tagas i närmare öfvervägande.
12 (Slut följer.)
Notisen/artikeln ingår i HT 14/4 1858:|29 2|
Allmänna Brandstodsbolaget.
(Slut från föreg. n:r.)
13 Den 3 Mars e. m. Sedan kamreraren G. Åkesson, hvilken redan den 16 Okt. 1821 antagits till kamrerare uti förra brandförsäkringsverket i Finland och sedermera hela tiden af allmänna brandstodsbolagets tillvaro, från den 4 Okt. 1833, bestridt samma befattning i bolagets direktion, anhållit om afsked från den 1 nästk. April och tillika, såsom utan annan utsigt till bergning vid snart uppnådda 70 år, anhållit att för sin återstående lifstid hugnas med pension af bolagets medel; och sedan direktionen vitsordat den samvetsgrannhet, ordning och drift, hvarmed kamrer Åkesson städse fullgjort sina vigtiga tjensteåligganden; fann bolagsstämman skäligt vara, att, jemte det bolaget uttalade sin erkänsla för nämnde mångåriga tjenstenit, tillägga kamrer Åkesson vid afskedstagandet hans nuvarande löneförmåner såsom lifstidspension.
14 Direktionen tillkännagaf, att, sedan dess ordförande, prokuratorn m. m. C. Trapp den 28 Mars 1856 med döden afgått, har ordförandebefattningen, enligt regl. § 65, öfvertagits af direktionens förste ledamot assessor O. Holmberg, hvarjemte länelandtmätaren C. Nyberg, såsom närmaste suppleant, då inträdt såsom ledamot uti samma direktion.
15 Härefter företogs till öfverläggning den redan förut vid särskilda tillfällen under bolagsstämman väckta frågan om en reorganisation af allmänna brandstodsbolaget. Såsom skäl härtill framställdes bland annat: hurusom 25 års erfarenhet, efter bolagets första inrättning år 1832, tillräckligen ådagalagt, att åtskilliga bland det nugällande reglementets hufvudsakliga stadganden vore mindre lämpliga, såsom dels icke motsvarande försäkringstagarnes rättmätiga anspråk, dels ock ledande till onödiga och kostsama vidlyftigheter; – att till följd deraf en mindre belåtenhet med den nu bestående inrättningen gifvit sig tillkänna bland månge delägare, hvarföre äfven ganska många innehafvare af större stadsgårdar redan vändt sig ifrån bolaget och sökt försäkring i andra assuransanstalter; – och vore det förthy att befara, det ännu flera fastighetsägare komme att följa samma exempel, hvarigenom förtroendet till bolaget samt dess framtida bestånd kunde äfventyras, såframt ej en snar och genomgripande ombildning af sjelfva inrättningen företoges. Bolagsstämman fann sig deraf förpligtad att ingå författning om uppgörande af förslag till nytt reglemente för bolaget, dervid följande omständigheter synnerligast borde tagas i öfvervägande:
16 1) Reglementets förenkling, såvidt ske kan, och förminskande af onödiga omgångar vid försäkringstagande;
17 2) Försäkringsrättens utsträckande till fulla värdet, i enlighet med de priser å byggnadsmaterialet, som vid tiden för värderingen gälla; likväl med förbehåll af agentens godkännande;
18 3) Att, vid inträffande brandskada, qvarblifne stockar, tegel och andra effekter borde af bolaget öfvertagas och för dess räkning försäljas, så att försäkringstagaren erhölle full ersättning för det afbrunna huset; likväl sålunda, att grundmurar, källrar och yttre väggar af stenhus, samt likaså å trädhus, som oskadade qvarstå, böra af ägaren behållas, efter värdering, som af agent eller kompromiss godkännes. Är åter branden allmän, och skola brandskadade hus, murar och källrar för stadens reglering raseras, må det ankomma på staden att vidtaga åtgärd om inlösen af nämnde qvarstående egendom;
19 4) Brandstodskomitéernas upphörande och agenters tillsättande i städerne genom direktionen. Försäkringshandlingar och afgifter inlemnas till agenten, som insänder dem till direktionen. Agenterne ställa borgen och åtnjuta antingen viss procent af de årligen inflytande medlen, eller hellre ett visst arfvode efter städernas storlek. Försäkringsrätten gäller från den dag, då agenten gifver qvitto på afgiften;
20 5) Direktionen, och isynnerhet dess ordförande, sätter sig under resor genom landet i direkt och personlig förbindelse med städernas borgmästare; äfven försäkrade större fabriker m. m. böra af honom besökas. Ordföranden bör äfven erhålla rätt att, tid efter annan, på bolagets bekostnad göra en resa till Petersburg, för att vinna erfarenhet om dervarande*)Europeiskt berömda. brandväsende samt tillämpa hvad möjligt är, för att i våra finska städer införa enhet i brandväsendets ordnande;
21 6) Kan bolaget ej bevilja försäkring till ett af ägaren uppgifvet värde, må det vara honom obetaget att, med direktionens begifvande, försäkra återstoden i något annat bolag;
22 7) Borde en ny och mindre invecklad samt efter andra försäkringsanstalter lämpad tariff å premier uppgöras samt vid försäkring af byggnad å landet en billigare grund för afgifterna införas, t. ex. hälften eller tre femtedelar af premien för lika beskaffade hus i städerna. Likaså borde härvid öfvervägas, huruvida icke, utom den vanliga inträdesafgiften, en lägre afgift kunde sedermera årligen uppbäras af hvarje delägare**)I ändamål att för framtiden, såvidt möjligt, undvika de nuvarande extraafgifterna.; samt
23 8) Framförallt, att flera i det nuvarande reglementet påbjudna vidlyftigheter vid instrumenters uppgörande, besigtningars anställande samt handlingars insändande måtte, såsom onödiga och kostsama, upphöra, äfvensom hela reglementet efter möjlighet förkortas; dock finge förslaget ej blifva så afvikande från det förra reglementets hufvudprinciper, i afseende å sjelfva försäkringen och delägarnes ömsesidiga ansvarighet, att samtliga äldre försäkringar borde i följd deraf alldeles omgöras, emedan sådant icke blott skulle tillskynda dessa försäkringstagare opåräknade kostnader, utan äfven kunde blifva hinderligt för förslagets godkännande.
24 Till uppgörande af detta förslag utsågos bland bolagsstämmans medlemar statsrådet von Bonsdorff, kommerserådet Borgström, borgmästaren Brummer, apothekaren Carger, brukspatron Frenckell och professor Topelius, hvilka äfven åtogo sig uppdraget och de der alltså icke allenast äga att efter omständigheterna tillkalla andra sakkunnige och för frågan intresserade personer att i komiterades öfverläggningar deltaga, utan ock att, mot ersättning af bolagets medel, antaga en dertill skicklig person till biträde vid förslagets redigerande hvarförutom komiterade ålåge att muntligen kommunicera sig med direktionen. Och skall detta förslag före dess slutliga granskning på bolagets bekostnad tryckas.
25 Derefter och emedan, på sätt ofvan är antydt, sådana vigtiga omständigheter rörande bolagets säkerhet och bestånd, som i regl. § 112 förutsättas, nu hafva inträffat, fann bolagsstämman, hvars närvarande medlemar representerade mer än en femtedel af samtlige bolagsmäns röster, sig vara behörig att hos direktionen åstunda extra bolagsstämma, hvartill bolagets samtlige delägare skola af direktionen inkallas, för att granska och besluta om förenämnde förslag till nytt reglemente; i hvilket afseende nämnde förslag skall, på samma gång som kallelsen till extra bolagsstämma, genom direktionens försorg i föreskrifven ordning kungöras och genom vederbörande guvernören magistrater och brandstodskomitéer bolagets delägare tillhandahållas.
|29 3|
26 Den afgångna direktionen erhöll nu fullständig decharge för dess förvaltningstid, under betygande af bolagets erkänsla för den osparda omsorg, hvarmed direktionen sökt främja inrättningens bestånd och förkofran. Vid derefter anställdt val tillföllo af 1 555konsekvensändrat/normaliserat representerade röster 1 355konsekvensändrat/normaliserat senatorn R. Trapp såsom ordförande, 1 549konsekvensändrat/normaliserat protokollssekreteraren E. Hjelt såsom förste och 1 189konsekvensändrat/normaliserat universitetssekreteraren doktor G. A. Uhlenius såsom andre ledamot i direktionen. Till suppleanter valdes: justitierådmannen C. E. Strömberg med 1 367konsekvensändrat/normaliserat, apothekaren C. J. Wickberg med 1 131konsekvensändrat/normaliserat, kopisten juris utr. kandid. mag. E. G. Wasastjerna med 826 och handlanden F. Kiseleff med 775 röster.
27 D. 5 Mars f. m. öfverlemnade bolagsstämman, genom dess medlem lagmannen Hjelt, verkets förvaltning och styrelse i den nya direktionens vård. Bolagsstämmans protokoll justerades den 16 Mars.
28 Allmänna brandstodsbolaget har således, uppmuntradt, men icke förblindadt af den härtills i Finland så ohörda framgång, hvarmed detsamma fortgått och utvecklats under en tjugufemårig tillvaro, vid denna bolagsstämma sjelfmant tagit ett vigtigt steg framåt till en tidsenlig reform. För dem, som med rätta anse detta bolag, med dess inbördes ansvarighet, och för alla lika fördelar, äga ett ojemförligt företräde framför andra dylika inrättningar, återstår blott att önska, det reorganisationen må kunna verkställas till bolagets verkliga förkofran och i delägarnes gemensama välförstådda intresse. Såsom ett lyckligt förebud i detta hänseende bör ej blifva onämndt, att 1858 års vigtiga bolagsstämma, under en ganska liflig diskussion, med sällsynt endrägt, allvar och värdighet förhandlat bolagets angelägenheter och den skeende reformen, emot hvilken icke en enda röst vid detta tillfälle höjde sin talan. Och då bolagsstämman, genom förenämnde beslut om reformförslagets tryckning och utdelande före den slutliga granskningen, erkännt nödvändigheten af en öppen diskussion*)Hvilken utom bolaget jemväl varit påyrkad, sednast i Åbo Und:r N:o 27.; torde sakkunniges hithörande anmärkningar, adresserade till de komiterade i Helsingfors, jemväl derförinnan med tacksamhet emottagas.
Allmänna Brandstodsbolaget.
1 Då denna vigtiga inrättnings angelägenheter med rätta väcka i landet ett allmänt intresse, ha vi begärt och benäget erhållit del af sednaste bolagsstämmas justerade protokoll, hvaraf hufvudsakligen följande inhämtas.
2 Bolagsstämmans förhandlingar begynte den 2 sistl.sistlidne Mars, f. m., sedan dagen förut 19 delägare och ombud, representerande inalles 1 555konsekvensändrat/normaliserat röster, behörigen legitimerat sig och senatorn m. m. R. Trapp dervid, på anmodan af de närvarande, öfvertagit ordförandeskapet. Revisorernes berättelse för de tre nästföregående åren upplästes, äfvensom direktionens dermed i sammanhang stående berättelser och protokoller.
3 S. d.Samma dag e. m. föredrogs skepparen J. C. Sjöbloms och vaktmästareenkan M. Aspelins ansökning att deras under N:ris 1852 och 2347 brandförsäkrade gårdar i Fredrikshamn, hvilka år 1855 nedbrunnit i följd af fiendteligt bombardement och derföre ej af bolaget blifvit godtgjorde, måtte från vidare delaktighet i bolaget afföras och sökanderne befrias från utskrifna extra afgifter till ett belopp af 25 rub.rubel 13 kop. s:rkopek silfver; som bifölls.
4 Direktionen underrättar bolaget i skrifvelse af den 8 sistl. Febr., att sedan bolaget genom Vasa och Björneborgs brand förlorat nära en half million och ytterligare genom Lovisa och Nystads brand 158 811konsekvensändrat/normaliserat rub. 56 kop. s:r, med anledning hvaraf årligen extra afgift måst utskrifvas; vore numera dessa brandskador, dels med nämnde afgifter, dels genom det bolaget d. 3 Nov. 1852 i nåder beviljade räntefria lån af 200 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, till fullo guldne; dock vore för kassans bringande till det i regl. § 75 stadgade belopp, än vidare tvenne års extra afgifter af nöden. Sedan numera äfven NyCarleby stad, med nästan alla der i bolaget försäkrade byggnader nedbrunnit, hvarigenom en ny förlust uppstått af omkr. 48 000konsekvensändrat/normaliserat rub. s:r, anser direktionen likväl icke någon ny extra afgift behöfva derföre utskrifvas, såframt bolaget förskonas från större förluster under de närmast följande åren.
5 Tvenne från 1855 års bolagsstämma hvilande förslag, om försäkringstagares rätt att genom komitéerne portofritt insända nödiga handlingar samt om ändring i brandstodskomitéernas tillsättande, ansågos, med anledning af förestående, mera omfattande reorganisationsförslag, böra tillsvidare bero. En äfvenledes från förra bolagsstämman hvilande besvärsinlaga af åtskillige brandskadade i Björneborg, rörande af dem öfverklagad liqvid för brandskadeersättning från 1852, granskades; och då liqviden befanns vara uppgjord enligt gällande föreskrifter och vedertagne grunder, ansågos besvären härutinnan ej kunna leda till vidare påföljd.
6 Direktionen anmälde vidare att, sedan grunderne för reglering af landets städer blifvit fastställde genom ny byggnadsordning af d. 18 Mars 1856 och direktionen erhållit uppdrag att genom brandstodskomitéerne vaka öfver förordningens noggranna efterlefnad, har direktionen, medelst cirkulär af d. 3 Maj nämnde år, derom meddelat komitéerna nödiga föreskrifter. Så vidare i samma förordning (24: 8), bland annat, stadgades, att såväl träd- som stenhus borde förses med tak af metallplåtar, skiffer, tegel eller andra eldfasta ämnen, hvaremot tak af trädspån, pertor, torf och papper icke vidare finge anläggas, ehuruväl (25: 8) tak af papper, tät takved samt hyflade bräder och plankor finge å redan uppförda hus af träd och resvirke tillsvidare begagnas, men borde vid omläggning utbytas mot tillåtna tak; – och sedan Hans Kejserliga Majestät jemväl i nåder tillåtit guvernörerne, på särskild ansökning, intill 1861 års utgång bevilja taks omläggning med trädspån eller bräder uti sistnämnde slags hus, som före den 18 Mars 1856 blifvit uppförde i Finlands städer, med undantag af Helsingfors, Åbo, Björneborg och Wiborg, samt i Wiborgs förstäder; – har numera jemväl i kejs. senaten fråga blifvit väckt om att invånarne i landets mindre städer måtte äfven framdeles förunnas rättighet att till taktäckning begagna sådana ämnen, som före meranämnde förordnings utgifvande varit tillåtne. Kejs. senatens kansliexpedition har, i skrifvelse af d. 20 Okt. 1857, underrättat direktionen härom, med befallning att i ämnet inhämta bolagsstämmans yttrande och detsamma, jemte eget underdånigt utlåtande, till kejs. senaten inlemna; hvarförutom direktionen, d. 21 April sistl. år, blifvit af kejs. senaten anbefalld att på kronans bekostnad införskrifva en behöflig qvantitet af det i Tyskland begagnade tak- eller stenpapper och låta anställa lämpliga försök till utrönande af samma ämnes ändamålsenlighet eller eldfarlighet samt derom i underdånighet inberätta. Af de, till åtlydnad häraf, sistl. höst anställda försök å antändt brädskjul i stadens närhet har inhämtats, att detta tak- eller stenpapper, som är starkt impregneradt med stenkolstjära och mineraliska substanser, i anseende till dess eldfasthet kan ställas i bredd såväl med tegel, som annan eldfast taktäckning, ja i vissa fall torde framför dem hafva företräde, emedan papperet hvarken sönderspricker som tegel af hettan, eller är värmeledande och i fara att rödglödgas såsom metaller; hvartill ännu kommer fördelen af detta ämnes billiga pris, utgörande omkr. 1 rub. 40 kop. s:r per qvadrat famn; hvarom allt direktionen, innan den i ämnet afgifvit sitt underd. utlåtande, velat inhämta bolagsstämmans mening.
7 Vid öfverläggningen härom yttrades skiljaktiga meningar rörande rättigheten för de mindre städerna att än vidare begagna tillförene tillåten taktäckning; hvarföre skreds till omröstning, då pluraliteten af de närvarande förenade sig i brukspatron F. Frenckells yttrande af följande hufvudsakliga innehåll:
8 Hos Hans Kejserliga Majestät hemställes i underdånighet, att nämnde städers invånare må, jemväl efter 1861 års utgång, framgent och intilldess bättre och lika billiga taktäckningsämnen blifva i landet allmänt tillgängliga, få till taktäckning begagna ej mindre förut tillåtna ämnen, än ock pertor, såsom varande mindre eldfarliga; allt i förmodan att styrelsen vid beviljande af byggnadslån för städernes invånare fäster det vilkor, att husen företrädesvis böra vara uppförde af sten och täckte med sådana ämnen, som äro föreskrifne i 1856 års byggnadsordning.
9 Mot tillstyrkandet af perttak reserverade sig tvenne af de närvarande, kommerserådet Borgström och konsul Säve, så mycket mer, som frågan härom vid sednaste bolagsstämma blifvit med stor pluralitet afslagen och 1856 års byggnadsordning fäste särskildt afseende vid dessa taks eldfarlighet; hvaremot reservanterne ville tillstyrka en längsta tid af 10 år för begagnande af brädtak i de mindre städerna. – Angående stenpappers användande kunde bolagsstämman, i brist på nödig erfarenhet, ej afgifva bestämdt utlåtande, men ville dock, på grund af direktionens yttrande, tillstyrka dess begagnande i landets samtliga städer, under förbehåll af behörig kontroll öfver fabrikatets duglighet och med önskan att tillförlitlig kännedom om dess tillverkning måtte, genom regeringens försorg, erhållas och offentliggöras.
10 Den 3 Mars f. m. Sedan en nådig kungörelse af d. 11 Juni 1856 till lån ur manufakturfonden berättigat de ägare af mekaniska verkstäder i landet, hvilka åtoge sig att tillhandahålla allmänheten eldsläckningsredskap till af direktionen för allmänna brandstodsbolaget godkändt pris och duglighet, men sådane lån ej ansökts, ej heller lån kommit i fråga till fabrikation af tjenliga taktäckningsämnen; anbefalldes direktionen d. 11 Mars 1857, att till kejs. senaten inkomma med underd. utlåtande om de åtgärder direktionen i förstnämnde afseende kunde vidtaga och huru tillverkningen af taktäckningsämnen lämpligast kunde uppmuntras. Direktionen, såsom en af reglementet begränsad förvaltande myndighet, ansåg sig likväl ej häri kunna annat företaga, än hänskjuta nämnde ärender till bolagsstämmans öfverläggning; tilläggande upplysningsvis, att direktionen sedermera, på anhållan af mekanikus A. Bade och kopparslagaren C. A. Osberg här i staden, granskat och godkännt åtskillig af dem förfärdigad brandredskap. Bolagsstämman ansåg direktionen härutinnan hafva fullgjort hvad på densamma ankommit och förmenade fabrikation af taktäckningsämnen lämpligast tillvägabringas genom lån för anläggande af nödiga fabriker, hvilka, i afseende å tillverkningens duglighet, skulle stå under manufakturdirektionens närmare tillsyn.
11 Kejs. senatens kansliexpedition har, i skrifvelse af den 2 sistl. Febr., anmodat direktionen fästa bolagsstämmans uppmäksamhet på nödvändigheten att närmare öfverlägga om tjenligaste medlen att för framtiden i möjligaste måtto förekomma större eldsvådor i städerna samt hos bolagets delägare, särdeles i städerna, utverka en ändamålsenligare inrättning af brandväsendet och släckningsanstalterna; hvarförutom h. ex. generalguvernören muntligen framställt den önskan till direktionens ordförande, att bolaget ville, till egen fördel och minskade brandskadeersättningar, med någon större summa årligen bidraga till anskaffande och underhåll af ändamålsenlig brandredskap i städerna. Bolagsstämman ansåg sig nu ej kunna något i ärendet tillgöra, utan borde detsamma vid skeende förslag till nytt reglemente tagas i närmare öfvervägande.
12 (Slut följer.)
Notisen/artikeln ingår i HT 14/4 1858:|29 2|Allmänna Brandstodsbolaget.
(Slut från föreg. n:r.)
13 Den 3 Mars e. m. Sedan kamreraren G. Åkesson, hvilken redan den 16 Okt. 1821 antagits till kamrerare uti förra brandförsäkringsverket i Finland och sedermera hela tiden af allmänna brandstodsbolagets tillvaro, från den 4 Okt. 1833, bestridt samma befattning i bolagets direktion, anhållit om afsked från den 1 nästk. April och tillika, såsom utan annan utsigt till bergning vid snart uppnådda 70 år, anhållit att för sin återstående lifstid hugnas med pension af bolagets medel; och sedan direktionen vitsordat den samvetsgrannhet, ordning och drift, hvarmed kamrer Åkesson städse fullgjort sina vigtiga tjensteåligganden; fann bolagsstämman skäligt vara, att, jemte det bolaget uttalade sin erkänsla för nämnde mångåriga tjenstenit, tillägga kamrer Åkesson vid afskedstagandet hans nuvarande löneförmåner såsom lifstidspension.
14 Direktionen tillkännagaf, att, sedan dess ordförande, prokuratorn m. m. C. Trapp den 28 Mars 1856 med döden afgått, har ordförandebefattningen, enligt regl. § 65, öfvertagits af direktionens förste ledamot assessor O. Holmberg, hvarjemte länelandtmätaren C. Nyberg, såsom närmaste suppleant, då inträdt såsom ledamot uti samma direktion.
15 Härefter företogs till öfverläggning den redan förut vid särskilda tillfällen under bolagsstämman väckta frågan om en reorganisation af allmänna brandstodsbolaget. Såsom skäl härtill framställdes bland annat: hurusom 25 års erfarenhet, efter bolagets första inrättning år 1832, tillräckligen ådagalagt, att åtskilliga bland det nugällande reglementets hufvudsakliga stadganden vore mindre lämpliga, såsom dels icke motsvarande försäkringstagarnes rättmätiga anspråk, dels ock ledande till onödiga och kostsama vidlyftigheter; – att till följd deraf en mindre belåtenhet med den nu bestående inrättningen gifvit sig tillkänna bland månge delägare, hvarföre äfven ganska många innehafvare af större stadsgårdar redan vändt sig ifrån bolaget och sökt försäkring i andra assuransanstalter; – och vore det förthy att befara, det ännu flera fastighetsägare komme att följa samma exempel, hvarigenom förtroendet till bolaget samt dess framtida bestånd kunde äfventyras, såframt ej en snar och genomgripande ombildning af sjelfva inrättningen företoges. Bolagsstämman fann sig deraf förpligtad att ingå författning om uppgörande af förslag till nytt reglemente för bolaget, dervid följande omständigheter synnerligast borde tagas i öfvervägande:
16 1) Reglementets förenkling, såvidt ske kan, och förminskande af onödiga omgångar vid försäkringstagande;
17 2) Försäkringsrättens utsträckande till fulla värdet, i enlighet med de priser å byggnadsmaterialet, som vid tiden för värderingen gälla; likväl med förbehåll af agentens godkännande;
18 3) Att, vid inträffande brandskada, qvarblifne stockar, tegel och andra effekter borde af bolaget öfvertagas och för dess räkning försäljas, så att försäkringstagaren erhölle full ersättning för det afbrunna huset; likväl sålunda, att grundmurar, källrar och yttre väggar af stenhus, samt likaså å trädhus, som oskadade qvarstå, böra af ägaren behållas, efter värdering, som af agent eller kompromiss godkännes. Är åter branden allmän, och skola brandskadade hus, murar och källrar för stadens reglering raseras, må det ankomma på staden att vidtaga åtgärd om inlösen af nämnde qvarstående egendom;
19 4) Brandstodskomitéernas upphörande och agenters tillsättande i städerne genom direktionen. Försäkringshandlingar och afgifter inlemnas till agenten, som insänder dem till direktionen. Agenterne ställa borgen och åtnjuta antingen viss procent af de årligen inflytande medlen, eller hellre ett visst arfvode efter städernas storlek. Försäkringsrätten gäller från den dag, då agenten gifver qvitto på afgiften;
20 5) Direktionen, och isynnerhet dess ordförande, sätter sig under resor genom landet i direkt och personlig förbindelse med städernas borgmästare; äfven försäkrade större fabriker m. m. böra af honom besökas. Ordföranden bör äfven erhålla rätt att, tid efter annan, på bolagets bekostnad göra en resa till Petersburg, för att vinna erfarenhet om dervarande*)Europeiskt berömda. brandväsende samt tillämpa hvad möjligt är, för att i våra finska städer införa enhet i brandväsendets ordnande;
21 6) Kan bolaget ej bevilja försäkring till ett af ägaren uppgifvet värde, må det vara honom obetaget att, med direktionens begifvande, försäkra återstoden i något annat bolag;
22 7) Borde en ny och mindre invecklad samt efter andra försäkringsanstalter lämpad tariff å premier uppgöras samt vid försäkring af byggnad å landet en billigare grund för afgifterna införas, t. ex. hälften eller tre femtedelar af premien för lika beskaffade hus i städerna. Likaså borde härvid öfvervägas, huruvida icke, utom den vanliga inträdesafgiften, en lägre afgift kunde sedermera årligen uppbäras af hvarje delägare**)I ändamål att för framtiden, såvidt möjligt, undvika de nuvarande extraafgifterna.; samt
23 8) Framförallt, att flera i det nuvarande reglementet påbjudna vidlyftigheter vid instrumenters uppgörande, besigtningars anställande samt handlingars insändande måtte, såsom onödiga och kostsama, upphöra, äfvensom hela reglementet efter möjlighet förkortas; dock finge förslaget ej blifva så afvikande från det förra reglementets hufvudprinciper, i afseende å sjelfva försäkringen och delägarnes ömsesidiga ansvarighet, att samtliga äldre försäkringar borde i följd deraf alldeles omgöras, emedan sådant icke blott skulle tillskynda dessa försäkringstagare opåräknade kostnader, utan äfven kunde blifva hinderligt för förslagets godkännande.
24 Till uppgörande af detta förslag utsågos bland bolagsstämmans medlemar statsrådet von Bonsdorff, kommerserådet Borgström, borgmästaren Brummer, apothekaren Carger, brukspatron Frenckell och professor Topelius, hvilka äfven åtogo sig uppdraget och de der alltså icke allenast äga att efter omständigheterna tillkalla andra sakkunnige och för frågan intresserade personer att i komiterades öfverläggningar deltaga, utan ock att, mot ersättning af bolagets medel, antaga en dertill skicklig person till biträde vid förslagets redigerande hvarförutom komiterade ålåge att muntligen kommunicera sig med direktionen. Och skall detta förslag före dess slutliga granskning på bolagets bekostnad tryckas.
25 Derefter och emedan, på sätt ofvan är antydt, sådana vigtiga omständigheter rörande bolagets säkerhet och bestånd, som i regl. § 112 förutsättas, nu hafva inträffat, fann bolagsstämman, hvars närvarande medlemar representerade mer än en femtedel af samtlige bolagsmäns röster, sig vara behörig att hos direktionen åstunda extra bolagsstämma, hvartill bolagets samtlige delägare skola af direktionen inkallas, för att granska och besluta om förenämnde förslag till nytt reglemente; i hvilket afseende nämnde förslag skall, på samma gång som kallelsen till extra bolagsstämma, genom direktionens försorg i föreskrifven ordning kungöras och genom vederbörande guvernören magistrater och brandstodskomitéer bolagets delägare tillhandahållas.
|29 3|26 Den afgångna direktionen erhöll nu fullständig decharge för dess förvaltningstid, under betygande af bolagets erkänsla för den osparda omsorg, hvarmed direktionen sökt främja inrättningens bestånd och förkofran. Vid derefter anställdt val tillföllo af 1 555konsekvensändrat/normaliserat representerade röster 1 355konsekvensändrat/normaliserat senatorn R. Trapp såsom ordförande, 1 549konsekvensändrat/normaliserat protokollssekreteraren E. Hjelt såsom förste och 1 189konsekvensändrat/normaliserat universitetssekreteraren doktor G. A. Uhlenius såsom andre ledamot i direktionen. Till suppleanter valdes: justitierådmannen C. E. Strömberg med 1 367konsekvensändrat/normaliserat, apothekaren C. J. Wickberg med 1 131konsekvensändrat/normaliserat, kopisten juris utr. kandid. mag. E. G. Wasastjerna med 826 och handlanden F. Kiseleff med 775 röster.
27 D. 5 Mars f. m. öfverlemnade bolagsstämman, genom dess medlem lagmannen Hjelt, verkets förvaltning och styrelse i den nya direktionens vård. Bolagsstämmans protokoll justerades den 16 Mars.
28 Allmänna brandstodsbolaget har således, uppmuntradt, men icke förblindadt af den härtills i Finland så ohörda framgång, hvarmed detsamma fortgått och utvecklats under en tjugufemårig tillvaro, vid denna bolagsstämma sjelfmant tagit ett vigtigt steg framåt till en tidsenlig reform. För dem, som med rätta anse detta bolag, med dess inbördes ansvarighet, och för alla lika fördelar, äga ett ojemförligt företräde framför andra dylika inrättningar, återstår blott att önska, det reorganisationen må kunna verkställas till bolagets verkliga förkofran och i delägarnes gemensama välförstådda intresse. Såsom ett lyckligt förebud i detta hänseende bör ej blifva onämndt, att 1858 års vigtiga bolagsstämma, under en ganska liflig diskussion, med sällsynt endrägt, allvar och värdighet förhandlat bolagets angelägenheter och den skeende reformen, emot hvilken icke en enda röst vid detta tillfälle höjde sin talan. Och då bolagsstämman, genom förenämnde beslut om reformförslagets tryckning och utdelande före den slutliga granskningen, erkännt nödvändigheten af en öppen diskussion*)Hvilken utom bolaget jemväl varit påyrkad, sednast i Åbo Und:r N:o 27.; torde sakkunniges hithörande anmärkningar, adresserade till de komiterade i Helsingfors, jemväl derförinnan med tacksamhet emottagas.
29 Z. T.