1 Sednaste posters underrättelser gå för de flesta delar af Europa till årets slut, och det kan derföre vara tid att i en kort öfverblick sammanfatta det märkvärdigaste af detta tidskifte. Man bör aldrig prisa någon lycklig föredess död, icke engång ett gammalt år.
2 Nu ledsagar man på samma gång till grafven ett halft århundrade, och hvilket tidehvarf! Hundrade blodiga segrar, för evigt inristade i verldshistorien; de mest gigantiska strider och den långvarigaste fred; det största väldes stigande och fall; en ny Cæsar förvånande verlden och ännu en mansålder efter sin tragiska död regerande det svårstyrdaste folk med skuggan af ett namn; omätliga uppfinningar, gåtor, dem årtusenden förgäfves sökt utgrunda; en ny verldsmakt i vester, vaggan för en oberäknelig framtid, likasom framtrollad på andra sidan oceanen; en annan i fjerran öster uppskakad ur tretusenårig dvala; det europeiska samhället upproriskt mot sig sjelft, gäsande af okända krafter och likväl aldrig mera lagbundet; civilisationen i födslosmärtor, frambringande ömsom lysande meteorer och mörka vidunder; religionen trängd mellan otron och vantron i ständig kamp; det ideela i lifvet undanträngdt af materialismen, och likväl ständigt åter framstående mäktigare än förr ... allt detta hopar sig för betraktarens blick med lika anspråk på hans uppmärksamhet. Hvilket material för verldshistorien! Hvilka lärdomar för förstånd och hjerta!
3 I bredd med en sådan skatt af både ljus och sorglig erfarenhet synes det sistförflutna året betydelselöst och armt. Måhända var det ock sådant, så framt man med hvarandra jemför hopp och verklighet. Ty historien kommer att framställa året 1850, såsom i vissa afseenden ett blott supplement till de två föregående, hvilkas spår det med trägen flit bemödat sig att bort- och igensopa. Det saknar de stora och framför allt de afgörande händelser, på hvilka de föregående åren voro så rika; att återuppbygga, befästa, stadga och ordna, sådant var det problem året 1850 synes ha förelagt sig att lösa, utan att dock hafva frambragt något definitivt på de håll, der det mest var af nöden, och utan att hafva förmått genom inre garantier betrygga sitt eget verk ens för närmaste vindkast. Man har derföre någon rätt att likna året 1850 vid en vandrare, som oupphörligt ser sig tillbaka och derunder går baklänges framåt, – en period, som icke slutas med en punkt, utan med ett frågetecken.
4 Dock alla liknelser halta. Vi nöja oss med att här gifva den summariska krönikan af årets tilldragelser.
5 I. Franska Republiken. Januari: Frågan om krig med Buenos Ayres; 312 för krig, 312 för fred, och »handlingens ministere» vill intetdera. Färglös medelväg. Lagen om undervisningen; V. Hugos lysande tal och Montalemberts fiasco för jesuitismenoriginal: jeuitismen. »L’empereur de dimanche». Mobilgardet upplöst. – Februari:Thiers »epigrammes sans peril» tillrättavisade af Cavaignac och Lamartine. Bemedling i grekiska frågan. Republikens årsdag stilla. Kransarna på julikolonnen borttagna; agitation. – Mars:Vaucorbeils skrift: »il faut que le pouvoir executiv nous sauve». Chenu’s skrift »Les conspirateurs». Mars 10, Paris väljer tre demokrater: Carnot, Vidal, de Flotte, ty »election c’est protestation». Thiers säger: »vi hafva blott valet mellan socialismen och en diktatur af små och dumma menniskor». Mars 25, Larochejacqueleins projekt att votera republik eller monarki. Repressivlagar mot pressen, kaution höjd, stämpel införd, associationsrätten ytterligare suspenderad. Undervisningslagen voterad och sanktionerad; 62 biskopar protestera. – April. Deportationslagen. L. Napoleon helsas med tystnad af 60 000konsekvensändrat/normaliserat arbetare. Jernväg från Paris till Avignon. Bron i Angers instörtar med 700 man. April 28, Eugene Sue vald i Paris med 128 000konsekvensändrat/normaliserat röster. – Maj: »Revision af vallagen» inskränkes Frankrikes 9 millioner valmän till omkring 5 millioner. Väntadt uppror uteblir. Brytning med England i grekiska frågan bilagd. – Juni: Deportationslagen antagen. Grammonts förslag att flytta regeringens säte till Versailles. Juni 24, L. Napoleon får för detta år 2 400 000konsekvensändrat/normaliserat francs i representationskostnader. Sammansvärjning i Oran. Girardin,|5 3| den siste vald med allmän valrätt, föreslår skattereform och skattelikhet. – Juli. Sedan år 1703 har man ej haft så hett i Paris. Tignuy’s lag, som tvingar tidningarna att underteckna sina artiklar, afslöjar pressens anonymitet och undergräfver dess kollektiva makt. Hvarje följetong belagd med 1 centime i stämpel. Juli 15, presslagen går igenom, alla tidningar rasa. – Augusti 10, Nationalförsamlingen prorogerar sig; permanenta utskottet valdt i antibonapartistisk anda. Presidenten L. Napoleons »sommarfälttåg» genom provinserna, kejserliga tal och svikna illusioner. – September.L. N. inspekterar franska flottan i Cherbourg. Sällsk. Dix Decembres oskick vid pres:s återkomst. Generalkonseljerna yttra sig om författningens revision, 46 för, 39 emot. Barthelemys absoluta manifest å Henrik V:s vägnar. – Oktober. Lägret vid Versailles; L. Napoleon låter utdela champagne och cigarrer. Krigsmin. Hautpoul afskedad, efterträdes af Schramm. – November. Sällsk. Dix Decembre upplöst. Föregifven komplott mot Dupin och Changarnier. Nov. 11, Natförs:ns sessioner öppnade. L. Napoleons försonliga bådskap. – December 10, L. N. komplimenterar folksuveräniteten i Hotel de Ville och utdelar 500 kors af hederslegionen. Debatter om söndagens firande. Ny söndring mellan lagstiftande och verkställande makten. Alla partier försvagade af inre splittring. Republiken konsoliderar sig genom ordningens upprätthållande och dess fienders oenighet.
Notisen/artikeln ingår i HT 22/1 1851:|6 2|
1850 Års Krönika.
6 II. Britannien. Januari 1, sorgflaggor på half stång, när reformen i navigationslagarna träder i kraft. Stark agitation mot frihandeln. D’Israelis misslyckade försök att mot den inkasta ett tadel i underhusets svarsadress vid parlam:s öppnande. Vid en annan votering segrar frihandeln blott med 21 rösters pluralitet. Palmerstons våldsamheter mot Grekland. Februari. Stor meeting af tjufvar och röfvare. Ny expedition att uppsöka Franklin. Mars. Notvexling om Grekland. Hutts motion om den mot slafhandeln kryssande flottans återkallande förkastad. April. Fönstertaxans inskränkning afslagen med 3 rösters pluralitet. Rad af små nederlag för Lord Palmerston. Maj. Brytningen med Frankrike (ang. Grekland) bilagd. Juni 17, misstroendevotum i öfverhuset mot Palmerstons politik, som deremot, Juni 29, segrar med 37 rösters majoritet i underhuset. Juli 2, Sir Rob. Peels död betraktas af hela engelska folket som en nationalolycka. Rob. Pate slår drottningen med ett ridspö och dömes till 7 års deportation. Augusti 15, drottningen afslutar parlamentssessionen. Under denna har man ordnat Australiens styrelse, reorganiserat handelsmarinen, utsträckt rösträttigheten i Irland m. m. Finanserna blomstrande: statsinkomst: 52 778 635konsekvensändrat/normaliserat; statsutgift 49 991 313konsekvensändrat/normaliserat pund. Juli 2 och Aug. 4, Londonerprotokollen om Danmarks integritet. Drottningens resa till Skottland. September 4, Haynau misshandlad af Barclay & Perkins bryggare, som icke bestraffas. Palmerston vägrar att utvisa de politiska flyktingarne. Oktober. Påfven utnämner en erkebiskop af Westminster (kardinal Wiseman) samt 12 katholske biskopar i England. Stark och uthållande agitation med anledning af detta papismens ingrepp. Agitation för australiska koloniernas sjelfständighet. November, December.Kardinal Wiseman installerad. Agitation för fönstertaxans afskaffande. Joniska öarnas sjelfständighetsplaner. Tillredelser till exposition och handelskongress.
7 III. Preussen och öfriga Tyskland. Januari. Kamrarna i Berlin. Från konungen af P. utgår förslaget att bilda en pärkammare med ärftliga säten. – Mecklenburgs adel protesterar mot den nya författn:s ingrepp i dess medeltida prrivilegier. Frågan hänskjutes till en kompromiss under Preussens ledning, som i Sept. förklarar adeln hafva rätt, hvilket har konstitutionens upphäfvande i Mkbg till följd, oaktadt ständernas protest. – Februari, 6. Konungen af Pr. besvärjer konstitutionen. Pr:s trångmål i danska frågan. – Mars, 20. Parlamentet i Erfurt representerar den s. k. unionen mellan Preussen och de nordtyska småstaterna. Unionens själ är Radowitz; dess ändamål Preussens hegemoni. Bayern, Sachsen och Würtemberg inlemna deremot det s.k. trekungaförslaget till Wien, hvarest det skenbart gillas. Man förklarar i Erfurt att 21 millioner Tyskar vidhänga Preussen; detta råkar i skarpa konflikter med Hannover och Wtbg. Konungens af Wtbg throntal förklarar den tyska enheten för en fantasi. Preussen vacklar i sina beslut, men bemannar sig åter i April. Båda staterna Hessen affalla från unionen. Erfurter parlamentet antar en bloc den oktroyerade konstitutionen af den 26 Maj 1849. Småstaterna Hohenzollern Hechingen och Sigmaringen införlivas (8 och 5 April) med Preussen mot pensioner m. m. för furstarne. Reaktionens makt vexer, tyska kokarden aflägges af militären, och nu störtar sista ministeren från Mars 1848, den i Mklbg Schwerin. – Maj. Parlamentet i Erfurt efterträdes, Maj 16, af en furstekongress i Berlin, som deciderar sig för »das engere Bund» och protesterar mot den gamla förbundsdagen, som samtidigt i Frankfurt sammanträder under Ö:rikes ordförandeskap. Maj 26, Sefeloges attentat mot konungen af Preussen, tillskrifves utan all grund politiska afsigter. Kurhessens premierminister v. Hassenpflug dömd i första instansen till två veckors fängelse vid vatten och bröd för förfalskning, men frikänd i den andra. – Juni 4, stränga provisoriska presslagar i Berlin; postverket har rätt att vägra vissa blads spridande. Juni 15, Furstekongressen lemnar plats åt furstekollegium i Berlin, hvarest det sitter till inemot årets slut med allt färre deltagare och allt lamare beslut. Unionens provisorium förlänges; den har redan utspelt sin roll och faller i stycken. – Juli 2, separatfred med Danmark, hvartill Pr. förbinder sig att anskaffa det öfriga Tysklands bifall. Juni 19, organiseras formligen den gamla förbundsdagen i Frankfurt (af motpartiet kallad »der Eschenheimer-gassen-klubb») och förbjuder Badens militär att tåga till Preussen. Frågan, ehuru underkastad en skiljedomstol, väcker, jemte tvister om besättandet af förbundsfästningen Mayntz, stark spänning mellan Wien och Berlin. – Augusti. Rivaliteten mellan stormakterna röjes allt skarpare under Ö:rikes konseqvens och Preussens vankelmod. Aug. 23, 24, fredskongressen i Frankfurt: sublim i theorin, vansklig i praktiken, har den likväl fört mensklighetens talan. – September. Ständerna i Kassel afge ett misstroendevotum mot Hassenpflug och vägra på formela grunder skatternas beviljande. Kamrarnas upplösning, ministerens anklagande, krigstillstånd och konstitutionsvidriga förordningar. Sept. 14, Kurfursten med sina ministrar flyr till Wilhelmsbad; Hassenpflug anropar förbundsdagens hjelp, som lofvas. Preussen förklarar förbundsdagens löften af noll och intet värde. Själen i unionspolitiken, Radowitz, blir utrikesminister och förklarar sig mot intervention i Hessen och Holstein. Spegelfäkteri och långdragna noter. Kamrarna i Darmstadt vägra skatterna och upplösas; associationsrätten upphäfd m. m. Embetsmännens passiva motstånd i Kurhessen delas i Oktober af officerarne, som i massa begära sitt afsked. Okt. 21, Wrtbgs kamrar upplösta. Förbundsdagen ratificerar freden med Danmark. Preussens förslag om fria konferenser afslås. Unionen öfvergifven. Vankelmod och rådlöshet. Mötet i Bregenz mellan Österrikes, Baierns, Sachsens och Wrtbgs monarker. Sista ordet väntas från Warschau. – November 1, Radowitz entledigad. Ministern Brandenburg återkommer med fred från Warschau, men dör. Omkastning i Berlin, landtvärnet uppbådas, kriget står för dörren och blod flyter vid Fulda. Hela Tyskland under vapen, men Preussen kastar åter om, och v. Manteuffels fredspolitik får öfverhand samt leder Nov. 28–30 till »stipulationerna i Olmütz», hvarest de båda stormakterna uppgöra planen till Tysklands delning, det gamla förbundets restauration, de demokratiska tendensernas kufvande m. m., hvilket allt ytterligare förhandlas på de »fria konferenserna i Dresden», December 23 och ff., till de sekundära staternas stora missbelåtenhet. Kamrarna sammanträda i Berlin, äro stämda för krig och prorogeras. Allmän afväpning, heliga alliansen åberopad, kurfursten åter intågande i Kassel, motståndet qväfdt, men Preussens sympathier i Tyskland förlorade.
Notisen/artikeln ingår i HT 29/1 1851:|8 2|
1850 Års Krönika.
8 IV. Österrike, Ungern. Återupprättadt genom militärmakten ur det mest hotande förfall, åtskilssträfvande, inom sig ständigt sönderfallande och undergräfvet af nationaliteternas kamp och nya tendensers uppkomst inom föråldrade former, har detta rike sökt sin räddning i ett förnekande till en del af 1848 års rörelser, medan de då af händelserna påtvungna formerna bibehållits. Reaktion, organisation, finansnöd och vapenmakt, i dessa ord innefattas Österrikes historia för 1850. Under året ha de flesta provinser för sina landtständer m. m. erhållit en författning, som i alla frågor af vigt gör dem beroende af centralmakten i Wien. Municipalförfattningar äro uppgjorda i samma syftning. Förstärkt gensdarmeri har hållit missnöjet i tygel. Förutom ett mindre uppror i Dalmatien och här och der huserande röfvarband, har det inre lugnet icke varit stördt. Dock förklarades Prag i Mars i belägringstillstånd, och kort derefter installerades jesuiterne der högtidligen. Finansernas tillstånd har varit bedröfligt, tvångslån omvexlat med frivilliga, inkomsttaxan tryckande, agiot på guld och silfver omåttligt uppdrifvet, nytt pappersmynt utfärdadt och likväl allt otillräckligt att underhålla, en armé af 500 000konsekvensändrat/normaliserat man och genom flottans ökande göra Österrike till en sjömakt af andra rangen. Med utrikes makter har Ö. lefvat i fred, såframt man ej vill räkna ett missförstånd med Lord Palmerston i anl. af Haynaus misshandling. Med Preussen och det öfriga Tyskland har det goda förståndet tidtals varit afbrutet; Ö:s projekt till en tullförening har ej kunnat genomdrifvas; deremot har dess sträfvande efter ordförandeskap i tyska frågor haft önskad framgång i Frankfurt, hvartill konferenserna i Bregenz, Warschau, Olmütz och slutligen i Dresden mäktigt bidragit.
9 Ungerns nya organisation i enlighet med den centraliserande riksförfattningen trädde den 1 Sept. i verksamhet, dervid dess fordna, till hälften sjelfständiga författning de jure och de facto upphäfts. Dess militära ståthållare Haynau entledigades plötsligen i Juni, i följd af ingrepp i regeringens benådningsrätt m. m. Krigsrätterna, hvilkas straffdomar ännu i början af året drabbade flera hundrade insurgenter, upphäfdes under sommaren, och en mängd af de ännu odömde amnestierades. Flera tusende hade dock emigrerat, stora sträckor af landet lågo öde, och förgäfves gynnades på allt sätt invandringar af tyske kolonister; de fruktade att sätta sin fot på en ännu rykande vulkan. Tydligen vill man germanisera landet; då man erfor att alla föreläsningar i Pesth och Pressburg skulle hållas på tyska språket, afgingo flera professorer och hälften af studenterne. Äfven det s. k. altkonservativa partiet, som städse förblifvit regeringen troget, har numera dragit sig tillbaka från alla statsembeten. Under mattheten efter en förfärlig kris hvilar Ungern i vanmakt, och långa år torde förgå, innan dess smärtsama djupa sår blifvit läkta.
10 V. Italien, med undantag af Piemont, har hyllat reaktionen. Konungen i Neapel har allvarligen varit betänkt på den numera fullkomligt betydelselösa konstitutionens formela afskaffande. Något missnöje har väl försports, men lugnet dock blifvit lyckligen upprätthållet, så väl här, som på Sicilien genom en armé af 90 000konsekvensändrat/normaliserat man och en förstärkt örlogsflotta. – I Kyrkostaten har påfvemaktens och jesuiternes restauration fulländats under franska vapnens beskydd, den gamla goda tiden under presternes välde har återvändt, och man har vågat häkta sjelfva Cicerovachio. Man har väl hört att inqvisitionens bekanta index åter kommit till stånd; att konungen af Neapel erhållit titeln allrafrommaste majestät; att sämjan med Piemont varit störd för en upprorisk biskops skull; att en stor mängd nya kardinaler blifvit utnämnde och romerska hierarkin ånyo blifvit formligen organiserad i England. Deremot har man förgäfves väntat de af presidenten L. Napoleon påyrkade och af påfven utlofvade reformerna. D. 12 April återkom Pius IX som en främling till det eröfrade Rom; d. 11 Sept. utfärdades s. k. organiska lagar om ett statsråd m. m. Själen i påfliga regeringen har varit kardinalen Antonelli, hvars makt likväl blef bruten vid årets slut. Finanserna ha varit i stor nöd, och då utskylderna blifvit höjda med ¹⁄₆, sade man i Rom, att detta år hade 14 månader. Franska besättningen i Rom har successivt blifvit minskad. Österrikes inflytande säges der dominera. – Detta kan med än mera skäl sägas om Toscana, som i febr. afslöt med Österrike en konvention, i följd hvaraf ö:rikiska trupper fortfarande besätta landet. På våren var något bryderi med Englands kräfda skadestånd. D. 21 Sept. suspenderades den länge de facto afskaffade konstitutionen, tryckfriheten inskränktes och protesterande kommunalråd afsattes. Fråga var om Livornos besättande af Österrikarne. De små hertigdömena i granskapet ha följt samma system. – Piemont har varit den enda italienska stat, som haft allvar med sin konstitution. Demagogiska stämplingar, med kraft tillbakavisade, hafva icke förmått störa den imponerande anblicken af en upplyst regering, omgifven och tryggad af ett helt folks sympathier och kärlek. Allvarsam oro har endast väckts af kampen mot en anspråksfull hierarki, som fann sig sårad af den s. k. Sicardiska lagen, som upphäfde presternes egen domsrätt öfver andlige. Regeringen upprätthöll med värdighet sitt anseende, och den oefterrättlige erkebiskopen Franzoni landsförvisades; men ställningen till Rom var i följd af allt detta ganska betänkelig. – Om Lombardiet-Venedig må slutligen nämnas, att Österrikes system med konse|8 3|qvens vidhållits af den gamle Radetzky. Sinnenas söndring har endast ökats af tryckande krigsgärder och ekonomiskt obestånd.
Notisen/artikeln ingår i HT 1/2 1851:|9 2|
1850 Års Krönika.
11 VI. Spanien och Portugal. Om Spanien har föga annat förljudits, än kamarilla-intriger vid hofvet. Vidpass engång i månaden har den allrådande ministern Narvaez spelat Augustus, afsagt sig diktaturen och låtit med böner förmå sig att återtaga den.*)Sednaste posten medförde nyheten om Narvaez’ fall. Landet såg sitt hopp bedraget, när drottningen d. 12 Juli nedkom med en kronprins, men denne två timmar derefter dog. Hertiginnan af Montpensier, jemte hennes bröstarfvingar, äro således ännu de närmaste till kronan. I Sept. valdes nya Cortes af moderat färg, utan att landets ställning veterligen förändrats; i Okt. ombyttes finansminister, utan att finanserna förbättrats. Med undantag af nya jernvägar, synes Spanien stå stilla, om sådant vore möjligt. Inom landet har varit lugnt; grefvens af Montemolin anhängare synas ha tappat kuraget. Tvisten med England bilades under årets lopp; från Kyrkostaten drogos spanska trupperna tillbaka, efter att der ha föga uträttat.
12 Narvaez’ roll i Spanien spelar i Portugal grefven af Thomar, Costa Cabral, med den skillnad blott, att diktaturen här framträder än mera ohöljd och konstitutionelt mindre respekteras. Alla försök att störta den mäktige gunstlingen ha härtills endast bragt hans fiender på fall. Landets ställning skildras i regeringens egna blad som högst usel, förvaltningen vårdslösad, landets rika hjelpkällor bortförpaktade, de förnämsta artiklar ett byte för Engelsmännen, som ock under året hållit en vaksam flotta i Tajo. Under sådane förhållanden klingar det nästan som en satir, att portugisiska regeringen för mordet på dess guvernör i Macao hotat China med krig.
13 VII. Schweitz, Holland, Belgien. Om dessa medeleuropeiska stater har under året ganska litet försports och deras ställning öfverhufvud varit lycklig. Schweitz har ej saknat partistrider, som der nästan öfverallt slutat till förmån för det konservativa partiet, men förutom ett af jesuiterne tillställdt och snöpligen misslyckadt försök mot Freiburg, har lugnet inom landet icke varit stördt. Den gamla tvistefrågan med närmaste stormakter om flyktingarnes utvisande har ock detta år varit å bane och haft ett af grannarne önskadt resultat. Kantonen Neuschatels samband med Preussens krona fortfar att vara de facto upphäfdt, men de jure har konungen af Preussen icke afträdt sin rätt, endast lemnat frågan öppen. Mot Neapels värfningar i Schweitz läggas numera inga hinder. – Holland har under året vidtagit en för handeln högst vigtig reform, i det att utländska fartyg i dess hamnar blifvit fullkomligt likställda med egna. Någon tvist har varit med tyskhetsifrarne om Luxemburg och Limburg, och fjerran i Sunda öarnas kolonier ha moderlandets besittningaroriginal: besittninnar blifvit tryggade med blodiga segrar. – Belgien har under året förlorat sin drottning. Detta lands ställning fortfar att vara en bland de lyckligaste i Europa, all verklig frihet garanterad och förtroendet mellan en upplyst regering och ett laglydigt folk städse orubbadt.
Notisen/artikeln ingår i HT 8/2 1851:|11 2|
1850 Års Krönika.
14 VIII. Danmark och hertigdömena.Londonerprotokollerna, som garanterade Danmarks integritet, hade visat sig overksama. Kriget, under förra hälften af 1850 afbrutet genom den förnyade vapenhvilan, utbrast ånyo, sedan Danmark d. 2 Juli afslutat med Preussen, och medelbart med Tyskland, en fred, som, utan att afgöra tvistefrågan, beröfvade upproret de tyska staternas öppna understöd. Holstein och den tyskt sinnade delen af Schleswig stodo således ensama i kampen, men endast skenbart, ty från de flesta delar af Tyskland, isynnerhet Preussen, tillströmmade fortfarande såväl penningar, vapen och andra förnödenheter, som permitterade militärer af alla grader. Värfningsbyråer för Schleswig-Holstein inrättades i sjelfva Berlin, och den tyska pressen underhöll den svalnade enthusiasmen med de vidunderligaste och öfverdrifnaste berättelser om Danskarnes grymma framfart. Upproret disponerade i följd häraf en styrka fullt jemförlig med Danmarks, och dess armé steg slutligen till 40 000konsekvensändrat/normaliserat man under den preussiske generalen v. Willisen. Likväl drabbades insurrektionen af det ena nederlaget efter det andra, i följd af Danskarnes moraliska öfverlägsenhet, tapperhet och kloka taktik. D. 24 och 25 Juli slog Krogh med sina Danskar insurgenterne fullkomligt vid Idsted, under stor manspillan, och tvang dem att ut|11 3|rymma nästan hela Schleswigs område. Derefter höllo sig Danskarne i en starkt befästad defensiv ställning söder om staden Schleswig. D. 7 Aug. sprang laboratorium i Rendsburg i luften med stor förödelse. D. 12 Sept. slogos Schl. Holsteinarne med betydlig förlust tillbaka vid Missunde, och slutligen nödgades de d. 4 Okt. med ringa ära, men högst kännbart nederlag, upphäfva ett barbariskt åtta dagars bombardement mot det obefästade Friedrichstadt, förenadt med bestormning af danska skansarne derinvid. Förgäfves sökte insurgenterne i prunkande proklamationer dölja sitt nederlag och godtgöra det genom nya ansträngningar. Deras i början så stora sjelfförtroende var brutet, oenighet uppstod inom befälet, d. 7 Dec. afsattes Willisen snöpligen från kommandot, som anförtroddes åt von der Horst, hvilken ej heller förmådde uträtta något; intill dess slutligen Rysslands, Englands och Frankrikes energiska föreställningar föranläto de tyska makterna att fullkomligt desavouera upproret och till dess kufvande afsända en interventionsarmé.
15 Under dessa ansträngningar, kännbara nog för ett så litet land, fortfor i Danmark den vackraste endrägt att herska mellan regering och folk. Riksdagen öppnades d. 5 Okt. och handlade med nit och allvar flera vigtiga frågor för rikets väl; det enda skifte i öfrigt af någon betydenhet var ombyte af minister för marinen. Danmarks befolkning utom hertigdömena utgjorde vid början af året 1 407 747konsekvensändrat/normaliserat.
Notisen/artikeln ingår i HT 12/2 1851:|12 2|
1850 Års Krönika.
16 IX. Sverige och Norige. Årets vigtigaste händelse var för Sverige förkastandet af regeringens förslag till ändring af representationen (två kamrar i stället för fyra). Förslaget hvilade sedan förra riksdagen, men ansågs af både liberale och konservative otillfredsställande. De förre föranstaltade under sommaren ett s. k. reformmöte i Örebro, hvarest diskuterades ett af Prof. Wingqvist uppgjordt förslag i radikal syftning. De sednare agiterade klokare och lyckades vinna en afgjord öfvervigt vid den i Nov. öppnade nya riksdagen, som ock med tre stånd mot ett (borgarene) kort före julen förkastade reformen för denna gång. Sannolika följden anses vara, att den sedan 1844 upplösta oppositionen ånyo tätnar och rekryterar sig med sansadt liberala tendenser. Radikala syften ha väl undertiden låtit sig förnimma i vissa blad (tidn. Reform m. fl.) och arbetareföreningar, men synas icke äga något egentligt fotfäste. Läraren Borgs ateistiska föredrag, läsareförföljelserna i Stockholm och Upsala, jemte skandalen mot Gützlaff, stå med dem i otvunget sammanhang. Ett motsatt försök att tillvägabringa en s. k. inre mission af methodistisk syftning möttes af regeringen med en hänvisning till de lagliga formerna. Med undantag af ett bondetumult på Öland, har lugnet ingenstädes blifvit stördt, men inre tvister och käbbel det oaktadt fortfarit och funnit näring i en mängd ofta skandalösa tryckfrihetsprocesser (F. Sjöberg m. fl.) – Inom förvaltningen ha flera förbättringar blifvit vidtagna, såsom med postväsendet i andra förberedas. Rikets financiela ställning är ganska lycklig, och statsinkomsterna hafva sedan 1844 gifvit ständiga öfverskott. Röster ha höjts för sundstullens kapitalisering. I Örebro hölls under sommaren landtbruksmöte. Koleran har under året härjat vissa delar af södra Sverige, isynnerhet Malmö och Götheborg, men likväl icke så svårt, som år 1834. – En gladare tilldragelse var H. K. H. Kronprinsens förmälning i Juni med prinsessan Louise af Nederländerna.
17 Norige fortfar att gläda sig åt ett vexande välstånd och utvidgar årligen sin sjöfart. Inre tvister saknas dock ej, och får man tro oppositionsbladen, vore många behofver otillfredsställda. Samma språk föres af den på sitt sätt ryktbare kommunisten Marcus Thrane, som ihärdigt söker att bearbeta massorna för sina ändamål. En tysk demagog, Harro Harring, blef under våren utvisad från Norige. – Konungen besökte under sommaren Christiania. Under hösten visade sig koleran derstädes, dock lindrigt.
Notisen/artikeln ingår i HT 15/2 1851:|13 2|
1850 Års Krönika.
18 X. Grekeland och Turkiet. Året begynte för Grekland med de orimliga fordringar, som gjordes af engelska regeringen såsom skadestånd för juden Pacificos förmenta lidanden. Då denna fordran afslogs, blokerade ami|13 3|ral Parker med hela engelska medelhafsflottan Greklands kuster, och det var först d. 27 April tvisten definitivt afgjordes sålunda, att Grekland, jemte några ursäkter, erlade 60 000konsekvensändrat/normaliserat drachmer. Emellertid hade det lilla landets uppblomstrande handel och sjöfart högst kännbart lidit. Dess finanser fortforo att vara bekymmersama och rika naturförmåner obegagnade i brist på kapitaler. Ställningen inom landet i öfrigt lugnare än förr; blott oroad af röfvarband. Regeringens system och sympathier i fortfarande samband med en stor nordisk makt. Konungen rest till München och drottningen under tiden regentinna, ett bidrag till qvinnans emancipation från det österländska tvång hon här varit underkastad. I Augusti ny ministere under Kriesis, med oförändradt system; icke långt derefter mördades kultusministern Korphiotakis af en fanatisk Mainot. Som en tilldragelse ej utan vigt förtjenar nämnas, att grekiska kyrkan nu ändteligen blifvit af patriarken i Konstantinopel erkänd som oberoende.
19 På joniska öarna rådde under året mycken gäsning mot Engelsmännen. Nationela sympathier ledde till tanken på en förening med det öfriga Grekland, och dessa tendenser måste tidtals undertryckas med våld.
20 Turkiet började året med en reform af eget slag, en ed som högtidligen aflades främst af sultanen och sedan af alla rikets embetsmän, den att icke taga mutor. I hvad mån den kan verka, må lemnas derhän. Visst är att regeringen, ledd af den personligt humane Sultan Abdul Medschid och hans upplyste minister Redschid Pascha, med allvar sökt afskaffa de rådande missbruken. Så bilades ett uppror på Samos med den girige paschans afsättning, och Said Pascha i Damascus, sultanens svåger, blef för misshandling af en preussisk undersåte degraderad till ett af de minsta ostliga paschalikaterna. Ett annat utbrott af den turkiska fanatismen, blodbadet bland de kristne i Aleppo 1 Nov., blef med stränghet bestraffadt. För öfrigt har Turkiet lidit af dessa våldsama inre skakningar, som hvarje år komma den murkna statskroppen att lossna i sina fogningar. På våren och sommaren var en stor del af Bulgarien i fullt uppror i följd af vissa rättigheteroriginal: rättigheeer medgifna de kristne; mycket blod spilldes och lugnet återstäldes dock endast för ett ögonblick. Bosnien var likaså under sednare delen af året ett rof för upproriska rörelser; att detta land skulle af turkiska regeringen blifvit erkändt som särskild stat med Greken Vogorides till knäs, är ett påstående, som ännu torde fordra bekräftelse. Med Österrike har Turkiet stått i diplomatiska underhandlingar rörande ungerska flyktingarnes bevakande. – I Servien, Moldau och Vallachiet ha inga förändringar af betydenhet tilldragit sig.
21 XI. Amerika. Förenta Staterna blomstra. Deras president, den moderate och förtjenstfulle Z. Taylor, afled den 9 Juli och efterträddes af den lika moderate, men mera energiske vice presidenten Fillimore. Vigtiga frågor ha under året upprört sinnena: i främsta rummet frågan om slafveriet, som bilades genom koncessioner å ömse sidor, i det att man å ena sidan medgaf förrymde slafvars gripande utom den stat, till hvilken de höra, medan man å den andra biföll Kaliforniens upptagande i unionen såsom ickeslafägande stat (unionens 31:sta). Texas, som på egen hand ville tillskansa sig ett gebit af provinsen Nya Mexico, afspisades med 10 mill. dollars. Gen. Lopez’ beryktade fribytareexpedition mot Kuba hade nära nog åstadkommit en brytning med Spanien. Kalifornien fortfor att tilldraga sig ett oafbrutet flöde af emigranter från alla verldens delar; dess guld har snarare ökats än minskats, och hvad som är mer, dess samhällsförhållanden hafva ordnat sig, och allt tyckes antyda, att detta land, med sin ställning gentemot China, kommer att intaga en högst betydande plats i framtidens historia. – I sitt slag märkvärdigt är det afguderi man i Förenta Staterna egnat sångerskan Jenny Lind. Om guld och jubelrop ensama kunde frambringa snillet, hade Amerika långt för detta öfverträffat Europa. Men Amerika är armt i skön konst; guld och jubelrop göra mycket, men icke allt.
22 Mexico tvinar i vanmakt och oreda, hvilka den nye presidenten Arista väl föga kan afhjelpa. I Centralamerika tilldrager sig den blifvande Panamakanalen, hvars neutralitet d. 11 Okt. garanterades i London, hela den civiliserade verldens uppmärksamhet. Hayti, deladt mellan republiken S:t Domingo och Faustin Souluques på sitt sätt ryktbara kejsaredöme, sönderslites af barbariska fejder. Brasilien, som förlorat genom döden sin unge kronprins, har ändtligen, på Englands energiska föreställningar, gjort ett försök att utrota slafhandeln och stämplat densamma som sjöröfveri. Ett krig står på punkten att utbrista mellan denna stat och Buenos Ayres, hvars ärelystne och grymme diktator Rosas med stolthet afvisat Franska republikens af en svag eskader understödda bemedling till förmån för Montevideo. De öfriga sydamerikanska republikerna sönderslitas som vanligt af inre tvister, revolutionsförsök och fejder sinsemellan. Svåra farsoter ha utmärkt detta år; gula febern härjade Brasiliens kuster, medan koleran svårt hemsökte Förenta Staterna, Mexico och vestindiska öarna.
Notisen/artikeln ingår i HT 1/3 1851:|17 5|
1850 Års Krönika.
23 XII. De öfriga verldsdelarna. I norden af Afrika har det fransyska Algerie, med undantag af några ströftåg på gränsen, njutit ostördt lugn. Abd-el-Kader sitter fången ännu. I Egypten har Abbas Mirzas regering ju längre desto mera blifvit fanatiskt reaktionär, så att af alla Mehemed Alis reformer väl föga återstår. Kapkolonin i söder har mindre störts af inbördes tvist, men råkat i ny fejd med Kaffrerne på gränsen. Märkvärdig är den visshet man nu vunnit om tillvaron af en stor sjö i det inre af denna så föga kända kontinent. – I vestra Asien vacklar det turkiska väldet under religionshatet och pascharnes egenmäktighet. Persiens regering är svag, militärrevolter och anarki resa än här, än der sitt hufvud. Englands nya ostindiska besittningar (Pendschjab) ha oroats af de stridslystne Afghanerne och freden ej utan förluster blifvit återställd. Napier, den tappre chefen för armén, råkade i tvist med guvernören Dalhousie och tog afsked med ett dagbefäl, hvari han klandrar med de skarpaste ord den demoralisation och det slöseri, som råda bland officerarne i den ostindiska armén. – I Kina utbrast under sommaren ett uppror, som ännu fortfar och hvars följder, om det ej qväfves, kunna blifva af stor vigt, emedan man åsyftar ingenting mindre, än att utrota hela den nu regerande Mantschu dynastin. Den sedan kriget med England berömde mandarinen Lin har aflidit. Den gamle kejsaren dog, den unge skildras som god, men svag. – Från söderhafvet och Polynesien intet faktum af eminent betydelse.
24 XIII. Naturhändelser*)Strödda anteckningar.. Vintern 1850 var i södra Europa strängare än den varit på 40 år. I Madrid åkte man skridsko. Rom var betäckt af snö, i Turin fröso skyltvakter och i Konstantinopel 158 menniskor ihjäl. Vesuvius begynte spruta eld den 8 Febr., ett kort, men starkt utbrott, som ödelade tre byar. I April hade man jordbäfning i Ragusa; vid samma tid rasade koleran på spridda punkter af Tyskland (Braunschweig), gula febern på Brasiliens kuster, och en förfärlig brand förstörde Pont à Pitre på Guadeloupeoriginal: Martinique. Sommaren blef lika het, som vintern varit kall. I Juni hade man 38 graders värme i Paris, hvilket man ej haft sedan 1703. På Java skedde ett stort jordras, Krakau härjades af en svår brand, och jordbäfningarna i nejden af Ragusa förnyades. Juli månad var likaledes het. I Augusti hade man öfversvämning i Brüssel och bergras i Schweitz. Hösten var ovanligt stormig, äfven i norden, och d. 23 Nov. betäcktes Englands vestra kuster af spillror och vrak.
25 XIV. Kultur och uppfinningar*)Strödda anteckningar.. Januari, Plan att förbinda Newyork och ön Wight med en elektrisk telegraf, outförd, likasom jätteplanen att förbinda Calais och Multan med en jernvägssträcka. – Febr. Upptäckt att lösgöra värme ur vatten (hade varit af omätelig vigt, men synes ej bekräfta sig). Nytt krut tillverkadt af cyankalium. Antediluvianska ruiner vid San Diego (Amerika). – Mars. Görlitzska processen i Darmstadt och problemet af sjelfförbränning. Munck af Rosensköld vill ändra hela tonsystemet och göra skalans 12 toner till 19. Ambjörn Sparres konst att totalt utplåna skrift. – Juni.Bixios och Lepoitvins luftresor. – Aug. Vätgasen brukad som lys- och värmeapparat (synes ej bekräfta sig), fredskongressen i Frankfurt. Uppfinning att genom hästtramp umbära lokomotiver på jernvägar. – Sept. Elektriska telgrafen under engelska kanalen fulländad, afsliten af strömdrag, men åter starkare fästad. Plan till en dylik mellan England och Irland. Förslag till en hängbro med Jernväg öfver kanalen. Petins föreläsningar i Paris om ett luftskepp bestämdt att bära 1 000konsekvensändrat/normaliserat man. Apothekaren Lemoins kanonpiller. Elektromagnetismen begagnad som rörelsekraft. – Okt. 14, Panamakanalens neutralitet garanterad i London. Montemajors ofantliga luftballong. Amerikanarne uppfinna ett sätt att styra ballongen. »Sympathisk kompass för det allmänna verldsspråket» (charlataneri). – Nov. Ny uppfinning, att bleka och bereda lin. Märkvärdig var upptäckten af en fornromersk stad i grefskapet Kent. – Dec. Uppfinning att direkte skrifva med elektriska telegrafen (ända till 600 bokstäfver i minuten) förmedelst en vals, kring hvilken man lägger det skrifna, hvarefter en dylik vals vid den station man önskar ögonblickligen frambringar en dylik skrift.
*)Sednaste posten medförde nyheten om Narvaez’ fall.
1850 Års Krönika.
1 Sednaste posters underrättelser gå för de flesta delar af Europa till årets slut, och det kan derföre vara tid att i en kort öfverblick sammanfatta det märkvärdigaste af detta tidskifte. Man bör aldrig prisa någon lycklig föredess död, icke engång ett gammalt år.
2 Nu ledsagar man på samma gång till grafven ett halft århundrade, och hvilket tidehvarf! Hundrade blodiga segrar, för evigt inristade i verldshistorien; de mest gigantiska strider och den långvarigaste fred; det största väldes stigande och fall; en ny Cæsar förvånande verlden och ännu en mansålder efter sin tragiska död regerande det svårstyrdaste folk med skuggan af ett namn; omätliga uppfinningar, gåtor, dem årtusenden förgäfves sökt utgrunda; en ny verldsmakt i vester, vaggan för en oberäknelig framtid, likasom framtrollad på andra sidan oceanen; en annan i fjerran öster uppskakad ur tretusenårig dvala; det europeiska samhället upproriskt mot sig sjelft, gäsande af okända krafter och likväl aldrig mera lagbundet; civilisationen i födslosmärtor, frambringande ömsom lysande meteorer och mörka vidunder; religionen trängd mellan otron och vantron i ständig kamp; det ideela i lifvet undanträngdt af materialismen, och likväl ständigt åter framstående mäktigare än förr ... allt detta hopar sig för betraktarens blick med lika anspråk på hans uppmärksamhet. Hvilket material för verldshistorien! Hvilka lärdomar för förstånd och hjerta!
3 I bredd med en sådan skatt af både ljus och sorglig erfarenhet synes det sistförflutna året betydelselöst och armt. Måhända var det ock sådant, så framt man med hvarandra jemför hopp och verklighet. Ty historien kommer att framställa året 1850, såsom i vissa afseenden ett blott supplement till de två föregående, hvilkas spår det med trägen flit bemödat sig att bort- och igensopa. Det saknar de stora och framför allt de afgörande händelser, på hvilka de föregående åren voro så rika; att återuppbygga, befästa, stadga och ordna, sådant var det problem året 1850 synes ha förelagt sig att lösa, utan att dock hafva frambragt något definitivt på de håll, der det mest var af nöden, och utan att hafva förmått genom inre garantier betrygga sitt eget verk ens för närmaste vindkast. Man har derföre någon rätt att likna året 1850 vid en vandrare, som oupphörligt ser sig tillbaka och derunder går baklänges framåt, – en period, som icke slutas med en punkt, utan med ett frågetecken.
4 Dock alla liknelser halta. Vi nöja oss med att här gifva den summariska krönikan af årets tilldragelser.
5 I. Franska Republiken. Januari: Frågan om krig med Buenos Ayres; 312 för krig, 312 för fred, och »handlingens ministere» vill intetdera. Färglös medelväg. Lagen om undervisningen; V. Hugos lysande tal och Montalemberts fiasco för jesuitismenoriginal: jeuitismen. »L’empereur de dimanche». Mobilgardet upplöst. – Februari: Thiers »epigrammes sans peril» tillrättavisade af Cavaignac och Lamartine. Bemedling i grekiska frågan. Republikens årsdag stilla. Kransarna på julikolonnen borttagna; agitation. – Mars: Vaucorbeils skrift: »il faut que le pouvoir executiv nous sauve». Chenu’s skrift »Les conspirateurs». Mars 10, Paris väljer tre demokrater: Carnot, Vidal, de Flotte, ty »election c’est protestation». Thiers säger: »vi hafva blott valet mellan socialismen och en diktatur af små och dumma menniskor». Mars 25, Larochejacqueleins projekt att votera republik eller monarki. Repressivlagar mot pressen, kaution höjd, stämpel införd, associationsrätten ytterligare suspenderad. Undervisningslagen voterad och sanktionerad; 62 biskopar protestera. – April. Deportationslagen. L. Napoleon helsas med tystnad af 60 000konsekvensändrat/normaliserat arbetare. Jernväg från Paris till Avignon. Bron i Angers instörtar med 700 man. April 28, Eugene Sue vald i Paris med 128 000konsekvensändrat/normaliserat röster. – Maj: »Revision af vallagen» inskränkes Frankrikes 9 millioner valmän till omkring 5 millioner. Väntadt uppror uteblir. Brytning med England i grekiska frågan bilagd. – Juni: Deportationslagen antagen. Grammonts förslag att flytta regeringens säte till Versailles. Juni 24, L. Napoleon får för detta år 2 400 000konsekvensändrat/normaliserat francs i representationskostnader. Sammansvärjning i Oran. Girardin,|5 3| den siste vald med allmän valrätt, föreslår skattereform och skattelikhet. – Juli. Sedan år 1703 har man ej haft så hett i Paris. Tignuy’s lag, som tvingar tidningarna att underteckna sina artiklar, afslöjar pressens anonymitet och undergräfver dess kollektiva makt. Hvarje följetong belagd med 1 centime i stämpel. Juli 15, presslagen går igenom, alla tidningar rasa. – Augusti 10, Nationalförsamlingen prorogerar sig; permanenta utskottet valdt i antibonapartistisk anda. Presidenten L. Napoleons »sommarfälttåg» genom provinserna, kejserliga tal och svikna illusioner. – September. L. N. inspekterar franska flottan i Cherbourg. Sällsk. Dix Decembres oskick vid pres:s återkomst. Generalkonseljerna yttra sig om författningens revision, 46 för, 39 emot. Barthelemys absoluta manifest å Henrik V:s vägnar. – Oktober. Lägret vid Versailles; L. Napoleon låter utdela champagne och cigarrer. Krigsmin. Hautpoul afskedad, efterträdes af Schramm. – November. Sällsk. Dix Decembre upplöst. Föregifven komplott mot Dupin och Changarnier. Nov. 11, Natförs:ns sessioner öppnade. L. Napoleons försonliga bådskap. – December 10, L. N. komplimenterar folksuveräniteten i Hotel de Ville och utdelar 500 kors af hederslegionen. Debatter om söndagens firande. Ny söndring mellan lagstiftande och verkställande makten. Alla partier försvagade af inre splittring. Republiken konsoliderar sig genom ordningens upprätthållande och dess fienders oenighet.
Notisen/artikeln ingår i HT 22/1 1851:|6 2|1850 Års Krönika.
6 II. Britannien. Januari 1, sorgflaggor på half stång, när reformen i navigationslagarna träder i kraft. Stark agitation mot frihandeln. D’Israelis misslyckade försök att mot den inkasta ett tadel i underhusets svarsadress vid parlam:s öppnande. Vid en annan votering segrar frihandeln blott med 21 rösters pluralitet. Palmerstons våldsamheter mot Grekland. Februari. Stor meeting af tjufvar och röfvare. Ny expedition att uppsöka Franklin. Mars. Notvexling om Grekland. Hutts motion om den mot slafhandeln kryssande flottans återkallande förkastad. April. Fönstertaxans inskränkning afslagen med 3 rösters pluralitet. Rad af små nederlag för Lord Palmerston. Maj. Brytningen med Frankrike (ang. Grekland) bilagd. Juni 17, misstroendevotum i öfverhuset mot Palmerstons politik, som deremot, Juni 29, segrar med 37 rösters majoritet i underhuset. Juli 2, Sir Rob. Peels död betraktas af hela engelska folket som en nationalolycka. Rob. Pate slår drottningen med ett ridspö och dömes till 7 års deportation. Augusti 15, drottningen afslutar parlamentssessionen. Under denna har man ordnat Australiens styrelse, reorganiserat handelsmarinen, utsträckt rösträttigheten i Irland m. m. Finanserna blomstrande: statsinkomst: 52 778 635konsekvensändrat/normaliserat; statsutgift 49 991 313konsekvensändrat/normaliserat pund. Juli 2 och Aug. 4, Londonerprotokollen om Danmarks integritet. Drottningens resa till Skottland. September 4, Haynau misshandlad af Barclay & Perkins bryggare, som icke bestraffas. Palmerston vägrar att utvisa de politiska flyktingarne. Oktober. Påfven utnämner en erkebiskop af Westminster (kardinal Wiseman) samt 12 katholske biskopar i England. Stark och uthållande agitation med anledning af detta papismens ingrepp. Agitation för australiska koloniernas sjelfständighet. November, December. Kardinal Wiseman installerad. Agitation för fönstertaxans afskaffande. Joniska öarnas sjelfständighetsplaner. Tillredelser till exposition och handelskongress.
7 III. Preussen och öfriga Tyskland. Januari. Kamrarna i Berlin. Från konungen af P. utgår förslaget att bilda en pärkammare med ärftliga säten. – Mecklenburgs adel protesterar mot den nya författn:s ingrepp i dess medeltida prrivilegier. Frågan hänskjutes till en kompromiss under Preussens ledning, som i Sept. förklarar adeln hafva rätt, hvilket har konstitutionens upphäfvande i Mkbg till följd, oaktadt ständernas protest. – Februari, 6. Konungen af Pr. besvärjer konstitutionen. Pr:s trångmål i danska frågan. – Mars, 20. Parlamentet i Erfurt representerar den s. k. unionen mellan Preussen och de nordtyska småstaterna. Unionens själ är Radowitz; dess ändamål Preussens hegemoni. Bayern, Sachsen och Würtemberg inlemna deremot det s.k. trekungaförslaget till Wien, hvarest det skenbart gillas. Man förklarar i Erfurt att 21 millioner Tyskar vidhänga Preussen; detta råkar i skarpa konflikter med Hannover och Wtbg. Konungens af Wtbg throntal förklarar den tyska enheten för en fantasi. Preussen vacklar i sina beslut, men bemannar sig åter i April. Båda staterna Hessen affalla från unionen. Erfurter parlamentet antar en bloc den oktroyerade konstitutionen af den 26 Maj 1849. Småstaterna Hohenzollern Hechingen och Sigmaringen införlivas (8 och 5 April) med Preussen mot pensioner m. m. för furstarne. Reaktionens makt vexer, tyska kokarden aflägges af militären, och nu störtar sista ministeren från Mars 1848, den i Mklbg Schwerin. – Maj. Parlamentet i Erfurt efterträdes, Maj 16, af en furstekongress i Berlin, som deciderar sig för »das engere Bund» och protesterar mot den gamla förbundsdagen, som samtidigt i Frankfurt sammanträder under Ö:rikes ordförandeskap. Maj 26, Sefeloges attentat mot konungen af Preussen, tillskrifves utan all grund politiska afsigter. Kurhessens premierminister v. Hassenpflug dömd i första instansen till två veckors fängelse vid vatten och bröd för förfalskning, men frikänd i den andra. – Juni 4, stränga provisoriska presslagar i Berlin; postverket har rätt att vägra vissa blads spridande. Juni 15, Furstekongressen lemnar plats åt furstekollegium i Berlin, hvarest det sitter till inemot årets slut med allt färre deltagare och allt lamare beslut. Unionens provisorium förlänges; den har redan utspelt sin roll och faller i stycken. – Juli 2, separatfred med Danmark, hvartill Pr. förbinder sig att anskaffa det öfriga Tysklands bifall. Juni 19, organiseras formligen den gamla förbundsdagen i Frankfurt (af motpartiet kallad »der Eschenheimer-gassen-klubb») och förbjuder Badens militär att tåga till Preussen. Frågan, ehuru underkastad en skiljedomstol, väcker, jemte tvister om besättandet af förbundsfästningen Mayntz, stark spänning mellan Wien och Berlin. – Augusti. Rivaliteten mellan stormakterna röjes allt skarpare under Ö:rikes konseqvens och Preussens vankelmod. Aug. 23, 24, fredskongressen i Frankfurt: sublim i theorin, vansklig i praktiken, har den likväl fört mensklighetens talan. – September. Ständerna i Kassel afge ett misstroendevotum mot Hassenpflug och vägra på formela grunder skatternas beviljande. Kamrarnas upplösning, ministerens anklagande, krigstillstånd och konstitutionsvidriga förordningar. Sept. 14, Kurfursten med sina ministrar flyr till Wilhelmsbad; Hassenpflug anropar förbundsdagens hjelp, som lofvas. Preussen förklarar förbundsdagens löften af noll och intet värde. Själen i unionspolitiken, Radowitz, blir utrikesminister och förklarar sig mot intervention i Hessen och Holstein. Spegelfäkteri och långdragna noter. Kamrarna i Darmstadt vägra skatterna och upplösas; associationsrätten upphäfd m. m. Embetsmännens passiva motstånd i Kurhessen delas i Oktober af officerarne, som i massa begära sitt afsked. Okt. 21, Wrtbgs kamrar upplösta. Förbundsdagen ratificerar freden med Danmark. Preussens förslag om fria konferenser afslås. Unionen öfvergifven. Vankelmod och rådlöshet. Mötet i Bregenz mellan Österrikes, Baierns, Sachsens och Wrtbgs monarker. Sista ordet väntas från Warschau. – November 1, Radowitz entledigad. Ministern Brandenburg återkommer med fred från Warschau, men dör. Omkastning i Berlin, landtvärnet uppbådas, kriget står för dörren och blod flyter vid Fulda. Hela Tyskland under vapen, men Preussen kastar åter om, och v. Manteuffels fredspolitik får öfverhand samt leder Nov. 28–30 till »stipulationerna i Olmütz», hvarest de båda stormakterna uppgöra planen till Tysklands delning, det gamla förbundets restauration, de demokratiska tendensernas kufvande m. m., hvilket allt ytterligare förhandlas på de »fria konferenserna i Dresden», December 23 och ff., till de sekundära staternas stora missbelåtenhet. Kamrarna sammanträda i Berlin, äro stämda för krig och prorogeras. Allmän afväpning, heliga alliansen åberopad, kurfursten åter intågande i Kassel, motståndet qväfdt, men Preussens sympathier i Tyskland förlorade.
Notisen/artikeln ingår i HT 29/1 1851:|8 2|1850 Års Krönika.
8 IV. Österrike, Ungern. Återupprättadt genom militärmakten ur det mest hotande förfall, åtskilssträfvande, inom sig ständigt sönderfallande och undergräfvet af nationaliteternas kamp och nya tendensers uppkomst inom föråldrade former, har detta rike sökt sin räddning i ett förnekande till en del af 1848 års rörelser, medan de då af händelserna påtvungna formerna bibehållits. Reaktion, organisation, finansnöd och vapenmakt, i dessa ord innefattas Österrikes historia för 1850. Under året ha de flesta provinser för sina landtständer m. m. erhållit en författning, som i alla frågor af vigt gör dem beroende af centralmakten i Wien. Municipalförfattningar äro uppgjorda i samma syftning. Förstärkt gensdarmeri har hållit missnöjet i tygel. Förutom ett mindre uppror i Dalmatien och här och der huserande röfvarband, har det inre lugnet icke varit stördt. Dock förklarades Prag i Mars i belägringstillstånd, och kort derefter installerades jesuiterne der högtidligen. Finansernas tillstånd har varit bedröfligt, tvångslån omvexlat med frivilliga, inkomsttaxan tryckande, agiot på guld och silfver omåttligt uppdrifvet, nytt pappersmynt utfärdadt och likväl allt otillräckligt att underhålla, en armé af 500 000konsekvensändrat/normaliserat man och genom flottans ökande göra Österrike till en sjömakt af andra rangen. Med utrikes makter har Ö. lefvat i fred, såframt man ej vill räkna ett missförstånd med Lord Palmerston i anl. af Haynaus misshandling. Med Preussen och det öfriga Tyskland har det goda förståndet tidtals varit afbrutet; Ö:s projekt till en tullförening har ej kunnat genomdrifvas; deremot har dess sträfvande efter ordförandeskap i tyska frågor haft önskad framgång i Frankfurt, hvartill konferenserna i Bregenz, Warschau, Olmütz och slutligen i Dresden mäktigt bidragit.
9 Ungerns nya organisation i enlighet med den centraliserande riksförfattningen trädde den 1 Sept. i verksamhet, dervid dess fordna, till hälften sjelfständiga författning de jure och de facto upphäfts. Dess militära ståthållare Haynau entledigades plötsligen i Juni, i följd af ingrepp i regeringens benådningsrätt m. m. Krigsrätterna, hvilkas straffdomar ännu i början af året drabbade flera hundrade insurgenter, upphäfdes under sommaren, och en mängd af de ännu odömde amnestierades. Flera tusende hade dock emigrerat, stora sträckor af landet lågo öde, och förgäfves gynnades på allt sätt invandringar af tyske kolonister; de fruktade att sätta sin fot på en ännu rykande vulkan. Tydligen vill man germanisera landet; då man erfor att alla föreläsningar i Pesth och Pressburg skulle hållas på tyska språket, afgingo flera professorer och hälften af studenterne. Äfven det s. k. altkonservativa partiet, som städse förblifvit regeringen troget, har numera dragit sig tillbaka från alla statsembeten. Under mattheten efter en förfärlig kris hvilar Ungern i vanmakt, och långa år torde förgå, innan dess smärtsama djupa sår blifvit läkta.
10 V. Italien, med undantag af Piemont, har hyllat reaktionen. Konungen i Neapel har allvarligen varit betänkt på den numera fullkomligt betydelselösa konstitutionens formela afskaffande. Något missnöje har väl försports, men lugnet dock blifvit lyckligen upprätthållet, så väl här, som på Sicilien genom en armé af 90 000konsekvensändrat/normaliserat man och en förstärkt örlogsflotta. – I Kyrkostaten har påfvemaktens och jesuiternes restauration fulländats under franska vapnens beskydd, den gamla goda tiden under presternes välde har återvändt, och man har vågat häkta sjelfva Cicerovachio. Man har väl hört att inqvisitionens bekanta index åter kommit till stånd; att konungen af Neapel erhållit titeln allrafrommaste majestät; att sämjan med Piemont varit störd för en upprorisk biskops skull; att en stor mängd nya kardinaler blifvit utnämnde och romerska hierarkin ånyo blifvit formligen organiserad i England. Deremot har man förgäfves väntat de af presidenten L. Napoleon påyrkade och af påfven utlofvade reformerna. D. 12 April återkom Pius IX som en främling till det eröfrade Rom; d. 11 Sept. utfärdades s. k. organiska lagar om ett statsråd m. m. Själen i påfliga regeringen har varit kardinalen Antonelli, hvars makt likväl blef bruten vid årets slut. Finanserna ha varit i stor nöd, och då utskylderna blifvit höjda med ¹⁄₆, sade man i Rom, att detta år hade 14 månader. Franska besättningen i Rom har successivt blifvit minskad. Österrikes inflytande säges der dominera. – Detta kan med än mera skäl sägas om Toscana, som i febr. afslöt med Österrike en konvention, i följd hvaraf ö:rikiska trupper fortfarande besätta landet. På våren var något bryderi med Englands kräfda skadestånd. D. 21 Sept. suspenderades den länge de facto afskaffade konstitutionen, tryckfriheten inskränktes och protesterande kommunalråd afsattes. Fråga var om Livornos besättande af Österrikarne. De små hertigdömena i granskapet ha följt samma system. – Piemont har varit den enda italienska stat, som haft allvar med sin konstitution. Demagogiska stämplingar, med kraft tillbakavisade, hafva icke förmått störa den imponerande anblicken af en upplyst regering, omgifven och tryggad af ett helt folks sympathier och kärlek. Allvarsam oro har endast väckts af kampen mot en anspråksfull hierarki, som fann sig sårad af den s. k. Sicardiska lagen, som upphäfde presternes egen domsrätt öfver andlige. Regeringen upprätthöll med värdighet sitt anseende, och den oefterrättlige erkebiskopen Franzoni landsförvisades; men ställningen till Rom var i följd af allt detta ganska betänkelig. – Om Lombardiet-Venedig må slutligen nämnas, att Österrikes system med konse|8 3|qvens vidhållits af den gamle Radetzky. Sinnenas söndring har endast ökats af tryckande krigsgärder och ekonomiskt obestånd.
Notisen/artikeln ingår i HT 1/2 1851:|9 2|1850 Års Krönika.
11 VI. Spanien och Portugal. Om Spanien har föga annat förljudits, än kamarilla-intriger vid hofvet. Vidpass engång i månaden har den allrådande ministern Narvaez spelat Augustus, afsagt sig diktaturen och låtit med böner förmå sig att återtaga den.*)Sednaste posten medförde nyheten om Narvaez’ fall. Landet såg sitt hopp bedraget, när drottningen d. 12 Juli nedkom med en kronprins, men denne två timmar derefter dog. Hertiginnan af Montpensier, jemte hennes bröstarfvingar, äro således ännu de närmaste till kronan. I Sept. valdes nya Cortes af moderat färg, utan att landets ställning veterligen förändrats; i Okt. ombyttes finansminister, utan att finanserna förbättrats. Med undantag af nya jernvägar, synes Spanien stå stilla, om sådant vore möjligt. Inom landet har varit lugnt; grefvens af Montemolin anhängare synas ha tappat kuraget. Tvisten med England bilades under årets lopp; från Kyrkostaten drogos spanska trupperna tillbaka, efter att der ha föga uträttat.
12 Narvaez’ roll i Spanien spelar i Portugal grefven af Thomar, Costa Cabral, med den skillnad blott, att diktaturen här framträder än mera ohöljd och konstitutionelt mindre respekteras. Alla försök att störta den mäktige gunstlingen ha härtills endast bragt hans fiender på fall. Landets ställning skildras i regeringens egna blad som högst usel, förvaltningen vårdslösad, landets rika hjelpkällor bortförpaktade, de förnämsta artiklar ett byte för Engelsmännen, som ock under året hållit en vaksam flotta i Tajo. Under sådane förhållanden klingar det nästan som en satir, att portugisiska regeringen för mordet på dess guvernör i Macao hotat China med krig.
13 VII. Schweitz, Holland, Belgien. Om dessa medeleuropeiska stater har under året ganska litet försports och deras ställning öfverhufvud varit lycklig. Schweitz har ej saknat partistrider, som der nästan öfverallt slutat till förmån för det konservativa partiet, men förutom ett af jesuiterne tillställdt och snöpligen misslyckadt försök mot Freiburg, har lugnet inom landet icke varit stördt. Den gamla tvistefrågan med närmaste stormakter om flyktingarnes utvisande har ock detta år varit å bane och haft ett af grannarne önskadt resultat. Kantonen Neuschatels samband med Preussens krona fortfar att vara de facto upphäfdt, men de jure har konungen af Preussen icke afträdt sin rätt, endast lemnat frågan öppen. Mot Neapels värfningar i Schweitz läggas numera inga hinder. – Holland har under året vidtagit en för handeln högst vigtig reform, i det att utländska fartyg i dess hamnar blifvit fullkomligt likställda med egna. Någon tvist har varit med tyskhetsifrarne om Luxemburg och Limburg, och fjerran i Sunda öarnas kolonier ha moderlandets besittningaroriginal: besittninnar blifvit tryggade med blodiga segrar. – Belgien har under året förlorat sin drottning. Detta lands ställning fortfar att vara en bland de lyckligaste i Europa, all verklig frihet garanterad och förtroendet mellan en upplyst regering och ett laglydigt folk städse orubbadt.
Notisen/artikeln ingår i HT 8/2 1851:|11 2|1850 Års Krönika.
14 VIII. Danmark och hertigdömena. Londonerprotokollerna, som garanterade Danmarks integritet, hade visat sig overksama. Kriget, under förra hälften af 1850 afbrutet genom den förnyade vapenhvilan, utbrast ånyo, sedan Danmark d. 2 Juli afslutat med Preussen, och medelbart med Tyskland, en fred, som, utan att afgöra tvistefrågan, beröfvade upproret de tyska staternas öppna understöd. Holstein och den tyskt sinnade delen af Schleswig stodo således ensama i kampen, men endast skenbart, ty från de flesta delar af Tyskland, isynnerhet Preussen, tillströmmade fortfarande såväl penningar, vapen och andra förnödenheter, som permitterade militärer af alla grader. Värfningsbyråer för Schleswig-Holstein inrättades i sjelfva Berlin, och den tyska pressen underhöll den svalnade enthusiasmen med de vidunderligaste och öfverdrifnaste berättelser om Danskarnes grymma framfart. Upproret disponerade i följd häraf en styrka fullt jemförlig med Danmarks, och dess armé steg slutligen till 40 000konsekvensändrat/normaliserat man under den preussiske generalen v. Willisen. Likväl drabbades insurrektionen af det ena nederlaget efter det andra, i följd af Danskarnes moraliska öfverlägsenhet, tapperhet och kloka taktik. D. 24 och 25 Juli slog Krogh med sina Danskar insurgenterne fullkomligt vid Idsted, under stor manspillan, och tvang dem att ut|11 3|rymma nästan hela Schleswigs område. Derefter höllo sig Danskarne i en starkt befästad defensiv ställning söder om staden Schleswig. D. 7 Aug. sprang laboratorium i Rendsburg i luften med stor förödelse. D. 12 Sept. slogos Schl. Holsteinarne med betydlig förlust tillbaka vid Missunde, och slutligen nödgades de d. 4 Okt. med ringa ära, men högst kännbart nederlag, upphäfva ett barbariskt åtta dagars bombardement mot det obefästade Friedrichstadt, förenadt med bestormning af danska skansarne derinvid. Förgäfves sökte insurgenterne i prunkande proklamationer dölja sitt nederlag och godtgöra det genom nya ansträngningar. Deras i början så stora sjelfförtroende var brutet, oenighet uppstod inom befälet, d. 7 Dec. afsattes Willisen snöpligen från kommandot, som anförtroddes åt von der Horst, hvilken ej heller förmådde uträtta något; intill dess slutligen Rysslands, Englands och Frankrikes energiska föreställningar föranläto de tyska makterna att fullkomligt desavouera upproret och till dess kufvande afsända en interventionsarmé.
15 Under dessa ansträngningar, kännbara nog för ett så litet land, fortfor i Danmark den vackraste endrägt att herska mellan regering och folk. Riksdagen öppnades d. 5 Okt. och handlade med nit och allvar flera vigtiga frågor för rikets väl; det enda skifte i öfrigt af någon betydenhet var ombyte af minister för marinen. Danmarks befolkning utom hertigdömena utgjorde vid början af året 1 407 747konsekvensändrat/normaliserat.
Notisen/artikeln ingår i HT 12/2 1851:|12 2|1850 Års Krönika.
16 IX. Sverige och Norige. Årets vigtigaste händelse var för Sverige förkastandet af regeringens förslag till ändring af representationen (två kamrar i stället för fyra). Förslaget hvilade sedan förra riksdagen, men ansågs af både liberale och konservative otillfredsställande. De förre föranstaltade under sommaren ett s. k. reformmöte i Örebro, hvarest diskuterades ett af Prof. Wingqvist uppgjordt förslag i radikal syftning. De sednare agiterade klokare och lyckades vinna en afgjord öfvervigt vid den i Nov. öppnade nya riksdagen, som ock med tre stånd mot ett (borgarene) kort före julen förkastade reformen för denna gång. Sannolika följden anses vara, att den sedan 1844 upplösta oppositionen ånyo tätnar och rekryterar sig med sansadt liberala tendenser. Radikala syften ha väl undertiden låtit sig förnimma i vissa blad (tidn. Reform m. fl.) och arbetareföreningar, men synas icke äga något egentligt fotfäste. Läraren Borgs ateistiska föredrag, läsareförföljelserna i Stockholm och Upsala, jemte skandalen mot Gützlaff, stå med dem i otvunget sammanhang. Ett motsatt försök att tillvägabringa en s. k. inre mission af methodistisk syftning möttes af regeringen med en hänvisning till de lagliga formerna. Med undantag af ett bondetumult på Öland, har lugnet ingenstädes blifvit stördt, men inre tvister och käbbel det oaktadt fortfarit och funnit näring i en mängd ofta skandalösa tryckfrihetsprocesser (F. Sjöberg m. fl.) – Inom förvaltningen ha flera förbättringar blifvit vidtagna, såsom med postväsendet i andra förberedas. Rikets financiela ställning är ganska lycklig, och statsinkomsterna hafva sedan 1844 gifvit ständiga öfverskott. Röster ha höjts för sundstullens kapitalisering. I Örebro hölls under sommaren landtbruksmöte. Koleran har under året härjat vissa delar af södra Sverige, isynnerhet Malmö och Götheborg, men likväl icke så svårt, som år 1834. – En gladare tilldragelse var H. K. H. Kronprinsens förmälning i Juni med prinsessan Louise af Nederländerna.
17 Norige fortfar att gläda sig åt ett vexande välstånd och utvidgar årligen sin sjöfart. Inre tvister saknas dock ej, och får man tro oppositionsbladen, vore många behofver otillfredsställda. Samma språk föres af den på sitt sätt ryktbare kommunisten Marcus Thrane, som ihärdigt söker att bearbeta massorna för sina ändamål. En tysk demagog, Harro Harring, blef under våren utvisad från Norige. – Konungen besökte under sommaren Christiania. Under hösten visade sig koleran derstädes, dock lindrigt.
Notisen/artikeln ingår i HT 15/2 1851:|13 2|1850 Års Krönika.
18 X. Grekeland och Turkiet. Året begynte för Grekland med de orimliga fordringar, som gjordes af engelska regeringen såsom skadestånd för juden Pacificos förmenta lidanden. Då denna fordran afslogs, blokerade ami|13 3|ral Parker med hela engelska medelhafsflottan Greklands kuster, och det var först d. 27 April tvisten definitivt afgjordes sålunda, att Grekland, jemte några ursäkter, erlade 60 000konsekvensändrat/normaliserat drachmer. Emellertid hade det lilla landets uppblomstrande handel och sjöfart högst kännbart lidit. Dess finanser fortforo att vara bekymmersama och rika naturförmåner obegagnade i brist på kapitaler. Ställningen inom landet i öfrigt lugnare än förr; blott oroad af röfvarband. Regeringens system och sympathier i fortfarande samband med en stor nordisk makt. Konungen rest till München och drottningen under tiden regentinna, ett bidrag till qvinnans emancipation från det österländska tvång hon här varit underkastad. I Augusti ny ministere under Kriesis, med oförändradt system; icke långt derefter mördades kultusministern Korphiotakis af en fanatisk Mainot. Som en tilldragelse ej utan vigt förtjenar nämnas, att grekiska kyrkan nu ändteligen blifvit af patriarken i Konstantinopel erkänd som oberoende.
19 På joniska öarna rådde under året mycken gäsning mot Engelsmännen. Nationela sympathier ledde till tanken på en förening med det öfriga Grekland, och dessa tendenser måste tidtals undertryckas med våld.
20 Turkiet började året med en reform af eget slag, en ed som högtidligen aflades främst af sultanen och sedan af alla rikets embetsmän, den att icke taga mutor. I hvad mån den kan verka, må lemnas derhän. Visst är att regeringen, ledd af den personligt humane Sultan Abdul Medschid och hans upplyste minister Redschid Pascha, med allvar sökt afskaffa de rådande missbruken. Så bilades ett uppror på Samos med den girige paschans afsättning, och Said Pascha i Damascus, sultanens svåger, blef för misshandling af en preussisk undersåte degraderad till ett af de minsta ostliga paschalikaterna. Ett annat utbrott af den turkiska fanatismen, blodbadet bland de kristne i Aleppo 1 Nov., blef med stränghet bestraffadt. För öfrigt har Turkiet lidit af dessa våldsama inre skakningar, som hvarje år komma den murkna statskroppen att lossna i sina fogningar. På våren och sommaren var en stor del af Bulgarien i fullt uppror i följd af vissa rättigheteroriginal: rättigheeer medgifna de kristne; mycket blod spilldes och lugnet återstäldes dock endast för ett ögonblick. Bosnien var likaså under sednare delen af året ett rof för upproriska rörelser; att detta land skulle af turkiska regeringen blifvit erkändt som särskild stat med Greken Vogorides till knäs, är ett påstående, som ännu torde fordra bekräftelse. Med Österrike har Turkiet stått i diplomatiska underhandlingar rörande ungerska flyktingarnes bevakande. – I Servien, Moldau och Vallachiet ha inga förändringar af betydenhet tilldragit sig.
21 XI. Amerika. Förenta Staterna blomstra. Deras president, den moderate och förtjenstfulle Z. Taylor, afled den 9 Juli och efterträddes af den lika moderate, men mera energiske vice presidenten Fillimore. Vigtiga frågor ha under året upprört sinnena: i främsta rummet frågan om slafveriet, som bilades genom koncessioner å ömse sidor, i det att man å ena sidan medgaf förrymde slafvars gripande utom den stat, till hvilken de höra, medan man å den andra biföll Kaliforniens upptagande i unionen såsom ickeslafägande stat (unionens 31:sta). Texas, som på egen hand ville tillskansa sig ett gebit af provinsen Nya Mexico, afspisades med 10 mill. dollars. Gen. Lopez’ beryktade fribytareexpedition mot Kuba hade nära nog åstadkommit en brytning med Spanien. Kalifornien fortfor att tilldraga sig ett oafbrutet flöde af emigranter från alla verldens delar; dess guld har snarare ökats än minskats, och hvad som är mer, dess samhällsförhållanden hafva ordnat sig, och allt tyckes antyda, att detta land, med sin ställning gentemot China, kommer att intaga en högst betydande plats i framtidens historia. – I sitt slag märkvärdigt är det afguderi man i Förenta Staterna egnat sångerskan Jenny Lind. Om guld och jubelrop ensama kunde frambringa snillet, hade Amerika långt för detta öfverträffat Europa. Men Amerika är armt i skön konst; guld och jubelrop göra mycket, men icke allt.
22 Mexico tvinar i vanmakt och oreda, hvilka den nye presidenten Arista väl föga kan afhjelpa. I Centralamerika tilldrager sig den blifvande Panamakanalen, hvars neutralitet d. 11 Okt. garanterades i London, hela den civiliserade verldens uppmärksamhet. Hayti, deladt mellan republiken S:t Domingo och Faustin Souluques på sitt sätt ryktbara kejsaredöme, sönderslites af barbariska fejder. Brasilien, som förlorat genom döden sin unge kronprins, har ändtligen, på Englands energiska föreställningar, gjort ett försök att utrota slafhandeln och stämplat densamma som sjöröfveri. Ett krig står på punkten att utbrista mellan denna stat och Buenos Ayres, hvars ärelystne och grymme diktator Rosas med stolthet afvisat Franska republikens af en svag eskader understödda bemedling till förmån för Montevideo. De öfriga sydamerikanska republikerna sönderslitas som vanligt af inre tvister, revolutionsförsök och fejder sinsemellan. Svåra farsoter ha utmärkt detta år; gula febern härjade Brasiliens kuster, medan koleran svårt hemsökte Förenta Staterna, Mexico och vestindiska öarna.
Notisen/artikeln ingår i HT 1/3 1851:|17 5|1850 Års Krönika.
23 XII. De öfriga verldsdelarna. I norden af Afrika har det fransyska Algerie, med undantag af några ströftåg på gränsen, njutit ostördt lugn. Abd-el-Kader sitter fången ännu. I Egypten har Abbas Mirzas regering ju längre desto mera blifvit fanatiskt reaktionär, så att af alla Mehemed Alis reformer väl föga återstår. Kapkolonin i söder har mindre störts af inbördes tvist, men råkat i ny fejd med Kaffrerne på gränsen. Märkvärdig är den visshet man nu vunnit om tillvaron af en stor sjö i det inre af denna så föga kända kontinent. – I vestra Asien vacklar det turkiska väldet under religionshatet och pascharnes egenmäktighet. Persiens regering är svag, militärrevolter och anarki resa än här, än der sitt hufvud. Englands nya ostindiska besittningar (Pendschjab) ha oroats af de stridslystne Afghanerne och freden ej utan förluster blifvit återställd. Napier, den tappre chefen för armén, råkade i tvist med guvernören Dalhousie och tog afsked med ett dagbefäl, hvari han klandrar med de skarpaste ord den demoralisation och det slöseri, som råda bland officerarne i den ostindiska armén. – I Kina utbrast under sommaren ett uppror, som ännu fortfar och hvars följder, om det ej qväfves, kunna blifva af stor vigt, emedan man åsyftar ingenting mindre, än att utrota hela den nu regerande Mantschu dynastin. Den sedan kriget med England berömde mandarinen Lin har aflidit. Den gamle kejsaren dog, den unge skildras som god, men svag. – Från söderhafvet och Polynesien intet faktum af eminent betydelse.
24 XIII. Naturhändelser*)Strödda anteckningar.. Vintern 1850 var i södra Europa strängare än den varit på 40 år. I Madrid åkte man skridsko. Rom var betäckt af snö, i Turin fröso skyltvakter och i Konstantinopel 158 menniskor ihjäl. Vesuvius begynte spruta eld den 8 Febr., ett kort, men starkt utbrott, som ödelade tre byar. I April hade man jordbäfning i Ragusa; vid samma tid rasade koleran på spridda punkter af Tyskland (Braunschweig), gula febern på Brasiliens kuster, och en förfärlig brand förstörde Pont à Pitre på Guadeloupeoriginal: Martinique. Sommaren blef lika het, som vintern varit kall. I Juni hade man 38 graders värme i Paris, hvilket man ej haft sedan 1703. På Java skedde ett stort jordras, Krakau härjades af en svår brand, och jordbäfningarna i nejden af Ragusa förnyades. Juli månad var likaledes het. I Augusti hade man öfversvämning i Brüssel och bergras i Schweitz. Hösten var ovanligt stormig, äfven i norden, och d. 23 Nov. betäcktes Englands vestra kuster af spillror och vrak.
25 XIV. Kultur och uppfinningar*)Strödda anteckningar.. Januari, Plan att förbinda Newyork och ön Wight med en elektrisk telegraf, outförd, likasom jätteplanen att förbinda Calais och Multan med en jernvägssträcka. – Febr. Upptäckt att lösgöra värme ur vatten (hade varit af omätelig vigt, men synes ej bekräfta sig). Nytt krut tillverkadt af cyankalium. Antediluvianska ruiner vid San Diego (Amerika). – Mars. Görlitzska processen i Darmstadt och problemet af sjelfförbränning. Munck af Rosensköld vill ändra hela tonsystemet och göra skalans 12 toner till 19. Ambjörn Sparres konst att totalt utplåna skrift. – Juni. Bixios och Lepoitvins luftresor. – Aug. Vätgasen brukad som lys- och värmeapparat (synes ej bekräfta sig), fredskongressen i Frankfurt. Uppfinning att genom hästtramp umbära lokomotiver på jernvägar. – Sept. Elektriska telgrafen under engelska kanalen fulländad, afsliten af strömdrag, men åter starkare fästad. Plan till en dylik mellan England och Irland. Förslag till en hängbro med Jernväg öfver kanalen. Petins föreläsningar i Paris om ett luftskepp bestämdt att bära 1 000konsekvensändrat/normaliserat man. Apothekaren Lemoins kanonpiller. Elektromagnetismen begagnad som rörelsekraft. – Okt. 14, Panamakanalens neutralitet garanterad i London. Montemajors ofantliga luftballong. Amerikanarne uppfinna ett sätt att styra ballongen. »Sympathisk kompass för det allmänna verldsspråket» (charlataneri). – Nov. Ny uppfinning, att bleka och bereda lin. Märkvärdig var upptäckten af en fornromersk stad i grefskapet Kent. – Dec. Uppfinning att direkte skrifva med elektriska telegrafen (ända till 600 bokstäfver i minuten) förmedelst en vals, kring hvilken man lägger det skrifna, hvarefter en dylik vals vid den station man önskar ögonblickligen frambringar en dylik skrift.