1 Han kom då åter – som han ständigt kommer, ständigt densamma och ändock evigt ny – han kom, efter långa vintrar och mörker och sorger, den dag, då man åter leende säger i sitt hjerta: i dag är första Maj! Ungdomens och hoppets strålande första Maj har grytt, skön som fordom, öfver de föråldrade hjertan och de betryckta sinnen, och han säger till dem: sörjen icke; Gud lefver, och hoppet skall aldrig dö! Natt och död skola icke behålla sitt rof; den nya solen skall skina öfver en vissnad verld, och det nya lifvet skall stråla förklaradt genom dimmorna af döden!
2 Och naturen hör denna röst och breder mot solen sin stelnade famn; och sorgen hör denna röst och planterar blommor på sina tårsköljda grafvar till ett minne och en förhoppning; och de tunga bekymren förnimma samma röst och ljusna för den, såsom en uppgående sol förgyller de mörka skyar, nattens flyende barn. Alla, alla ila de ut till hoppets föryngrade verld, och nöden bortkastar sin tiggarepåse, och sjuklingen stapplar från sin bädd till den öppnade rutan och dricker i långa, djupa, törstande andedrag vårens luft och tror ännu på helsa och lif och kärlek och knäpper sina händer och prisar Gud. Ty utan kärlek kan icke menniskan förbättras, utan hopp kan hon icke lefva, utan tro kan hon icke dö.
3 Och klarare än ofta förr lyser solen i dag på den blåaste himmel, luften är så mild och ren som ett älskande hjertas bön, och lärkorna flyga, som ungdomens vårfröjd, högt i skyn. Klockorna ringa: lutheranerna ha bönsöndag och grekerna påsk. Frid, helsa och andakt genomströmma naturen. O säg oss icke att våren bedrager, att förra årets Maj har bortryckt, bland många, Castrén och grusat Björneborg, att sommaren och hösten, som derefter kommo, ha fördränkt i hafvet våra skepp och förstört våra skördar och lagt Vasa i aska och räknat bland sina offer Wallin och sändt rödsotens mordengel att härja familjernas lycka! Bort med den dystra misstron! Säg oss hellre att nådens och lifvets Herre i dag låter sin sol uppgå öfver en bättre tid, att hemsökelsens dagar äro till ända och att rikare skördar för andens och lefnadens behof skola blomstra på nytt ur askan af det förgångna!
4 Isen ligger ännu, och man undrar mindre derpå, när man vet att den i Februari, således före den starka kölden i Mars, varit på vissa strömfria ställen i södra hamnen ända till 11 qvarter tjock. Likväl är den numera, oaktadt sin tjocklek, pipig och skör och skall, för att döma af islossningen i Vanda, försvinna omkring den 7 Maj. Att åka derpå är numera förbjudet och flaggorna borttagna från vägen till fästningen; äfven fotgångare falla in. Att islossningen i Vanda varit ovanligt häftig, är bekant; flere nyfikne äro ditreste. Fredagens ryska post ankom först natten mot i dag. Orsaken lärer varit en lika våldsam isgång, som på flera ställen förstörde broarna och hindrade kommunikationen. Sedan Vanda förstört ej mindre än fyra broar, måste resande åt Tavastehus göra en omväg öfver Esbo. Alla gator äro bara och nästan alla torra; menföret på vägarna drägligt. April var mild, solklar i medlet och regnig i slutet. Frossorna florera öfverallt till stort antal, men icke särdeles svåra; så sjuklig som förra våren har icke denna varit härintills. Äfven sharlakansfebern bröt sig, efter några få häftiga fall, och har sedan ej uppträdt som farsot.
5 Tillförseln af alla förnödenheter har varit knapp under menföret. En handelsgren, nästan alldeles okänd för tio år sedan, har årligen tilltagit: handeln med blommor. Rader af blomster utbreda sin grönska på torgen, alla boklådor och flera handelsbodar uppfyllas af deras vällukt; de sprida sin doft ända in i den fattiges koja; från att ha varit en lyxartikel ha de efterhand blifvit ett behof. Denna blommornas landvinning saknar ej sin betydelse; umgänget med det oskyldigt sköna förädlar hjertat och mildrar sederna. I kretsen af sina blommor står man naturen närmare; »man blir du med den»,konsekvensändrat/normaliserat har Fredrika Bremer någonstädes sagt, och dess oskuld inverkar på lynnet välgörande som umgänget med ett godt barn. Detta är en stor vinst i ett klimat, der naturen är skendöd halfva året om. – Borta i landsorterna, särdeles borta i norr, är stor brist. Boskapen frukosterar halfmurkna halmtak rifna från toma lador, och mången af menige man spisar, Gudnåde, ej synnerligt bättre.
6 Universitetet examinerar, disputerar, opponerar (latin), tenterar och (innan kort) promoverar. Raden af kandidater tillvexer, likväl icke så i massa som förr; sista examen blir den 13:de och promotionen, som bekant, måndagen den 30 Maj. Gratialist och poet äro utsedde, men ännu icke primus, ultimus och kransbinderska.*)P. S. I dag kl. 11 f. m. utsågo de blifvande magistrarne kransbinderska; primus och ultimus namngifvas. För att ej begå en indiscretion, vill jag endast nämna, att primus tros ha 22 röster och ultimus 19. Promotor blir Professoren Woldstedt. Medeltalet af röster blir denna gång lägre än någonsin; flertalet går under 14, som berättigar till vitsordet admodum dignus; man tror icke att någon går högre än omkr. 22, hvilket anses som ett bevis att de gamla examinationsformerna och röstberäkningen öfverlefvat sig sjelfva. Sedan åttonde blifvande jubelmagistern, Prosten Hjerppe i Kiides, nyligen afgått med döden, komma följande sju år 1802 i Åbo promoverade magistrar, till hvilka inbjudning redan afgått, att erhålla den femtioåra lagern, nemligen: Professor emeritus Sahlberg i Yläne Promotor 1840); Prosten Höckert i Pedersöre; Prostarne Strandberg i Karis, Rönnbäck i Virmo, Wegelius i Malaks och Blomberg i Vexiö stift af Sverige samt f. d. Läraren i ryska språket Ståhle i Uleåborg.
7 Finska Vetenskapssocieteten firade i fredags sin årsdag i universitetets solennitetssal. Dagen förut och dagen efter hade Symfoniföreningen der sina musikaliska sammankomster. Så erinras man vackert om både gamla och nya statuternas upphöjda definition af universitetets bestämmelse, att »befordra vetenskapernas och de fria konsternas framsteg i Finland».konsekvensändrat/normaliserat Ty att vetenskap och konst båda äro på engång medel för och resultater af sann bildning och humanitet, derom vittnar alla tiders historia, och likaså litet som det sköna kan umbära det sanna och det sanna kan umbära det sköna, likaså litet kan endera af dessa båda ädla tvillingsystrar, vetenskap och konst, förneka sin innerliga förvandtskap och sitt inbördes ömsesidiga behof, den ena af den andra, till vinnandet af bådas stora ändamål, menniskans förädling och upplysning för samtid och efterverld.
8 Af literära företeelser nämnde jag redan sednast den förslagsvis uppkastade planen till ett biografiskt lexikon öfver utmärkta finska personligheter. Företaget är såvida avanceradt, att Hrr |159|Frenckell & Son åtagit sig förlagskostnaden – och förlaget bör bära sig godt – samt att åtta à tio härvarande literatörer, med påräknadt biträde af landsmän utom Helsingfors, förenat sig att bringa företaget i gång. Plan och prospekt torde offentliggöras i slutet af Maj. – För öfrigt har man den sedan någon tid ovanliga företeelsen af en ny diktsamling, »Molnbilder af J. Alfthan»,konsekvensändrat/normaliserat hvarom jag nu blott kan nämna, att förf. utan tvifvel är en af de rikast begåfvade, hvilka i sednaste tider uppträdt på den inhemska poesins område. Sannolikt har ni i H:fors Tidn. läst om den utmärka unga svenska skaldinnan Thekla Knös. Af hennes dikter, och med hennes personliga medverkan, förberedes en särskildt upplaga för Finland, försedd med ett inledande poem till Runeberg.
9 Af musikaliska företeelser har man endast haft Symfoniföreningens femte repetition och konsert. Troligen har ni observerat, att dessa sammankomster blifvit flera gånger uppskjutna, åter annonserade och åter uppskjutna. Jag anser det derföre lämpligt att nämna rätta orsaken, nemligen att det musikaliska kapell, på hvilket man med allt skäl räknat såsom instrumentalmusikens kärna och stöd, på ett förvånande sätt mankerat i uppfyllandet af sina skyldigheter. Jag bör tillägga, att detta beteende, som saknar all rimlig grund, väckt det allmännaste ogillande af alla tänkande. Lyckligtvis blef det, genom ledares och amatörers nit, möjligt att utan kapellets biträde ännu engång uppfylla symfoniföreningens åtagna förpligtelser. – En konsert af gardesmusiken i theatern har väckt någon polemik, men alla ha erkännt att musikanterne hedrat sig. – I Åbo gafs helt nyss på fröken Mina Boijes konsert ouvertyren och en kör (preghiera alla capella, en icke just »verkligt inhemsk» titel) ur operan »Junkerns förmyndare»,konsekvensändrat/normaliserat hvartill Hr A. G. Ingelius skrifvit musiken. Åbobladen yttra om båda numrorna mycket godt, ehuru instrumenteringen torde haft brister. Hr I. borde resa ut, säga Å. U., och det är sannt, hvad blir det af dem som dikta i Finland, om de aldrig mäta sina verk med mästarnes skapelse utomlands! Dock – resa, det är godt, men huru och med hvad? Säkert är att tonernas Herre hos Hr Ingelius nedlagt rika gåfvor, allenast utbildning och vård svara deremot, och likaså visst är det, att hvarje vän af konsten och det fosterländska uppriktigt skall glädjas, om detta nya musikverk är ett ädelt och godt verk, genomträngdt af den sanna skönhetens ande, som alltid är tillika en ande af oskuld och ödmjukhet.
10 Finska Konstföreningens exposition upphörde i fredags. 238 besökande hade köpt inträdeskort, men derutöfver erhålles, som bekant, en fri entrée för hvarje aktie. Hvarje söndags eftermiddag, när de obemedlade klasserna hade fritt tillträde, var För:s lokal ända till trängsel fylld af besökande som med särdeles intresse och nöje betraktade taflorna. Detta förhållande är godt och glädjande; det bevisar äfven hos de lägre klasserna en håg för det vackra, som icke förgäfves väckes och underhållas. Anblicken af sådana ämnen bidrar i sin mån att bilda och förädla, och jag tror, att detta anspråkslösa, nästan opåräknade resultat af Konstföreningen icke är utan sin goda betydelse för den allmänna bildningen. – De artistiska soiréerna ha fortfarit, hvarom nästa gång mera. Jag vill endast nämna, att åtskilliga taflor af särdeles intresse blivit der synliga: utmärkta fågelstycken af tre bröder v. Wright, landskapsstycken af L. Forstén och F. von Wright m. fl. – äfven en eskiss af Knutson »Runeberg på jagt» – i båt på fågelskytt med sina söner – den bäst träffade bild jag ännu sett af den lika oträffelige, som oöfverträffelige skalden, ehuru i miniatyr.
11 Theatersejouren i April har för det mesta upptagits af »Regina von Emmeritz»,konsekvensändrat/normaliserat som i morgon ges sjunde gången. Stycket har, bland andra fel, också det, att icke vara beräknadt för Helsingfors scen; så mycket tacksamare måste förf. vara för visad välvilja. Det kommer att i flera delar omarbetas, innan det uppträder i Sverige och i tryck – Nästa fredag uppträder »Kungens läkare» på scenen, en fri och för nutidens sceniska fordringar lämpad bearbetning efter Shakespeares »När slutet är godt, är allting godt». konsekvensändrat/normaliseratDanska bearbetningen är, med råd af Heiberg, gjord af Mad:lle Sofi Beyer och har i Köpenhamn gjort mycken lycka.
12 Hr Stjernströms theater spelar här till den 18 Maj, i förmodan att segelleden till Åbo strax derefter är isfria. Sejouren slutas med samma utmärkta stycke, hvarmed Hr Stjernström begynte i Finland: »Don Cesar de Bazano».konsekvensändrat/normaliserat Hr Pierre Deland har underhandlat med direktionen för theaterhuset om en sejour för nästa vinter, men har icke ansett sig äga den repertoir att han kunnat binda sig här för mer än tre månader. Denna tid har, kanske med skäl, ansetts för kort, hvarföre underhandlingen afbrutits. Till nyåret lärer man derföre få vänta Hr Hessler, som betingat Åbo theater för hösten; oafgjordt är ännu om Helsingfors scen blir sluten under mellantiden. Säkert är, att Helsingfors kan uppbära sin theater både höst, vinter och vår, endast repertoir och utförande motsvara stegrade fordringar – något som icke är lätt. Klena dramatiska tillgångar ruinera sig här; rikare tillgångar deremot rikta sig. Hr Stjernström är den förste, som insett detta, och resultaterna visa att beräkningen slagit in. Det skall bli eget att se, om andra förstå att profitera af denna erfarenhet.
13 Fruntimmersföreningen – jag ber om tillgift för min oartighet att så sent tala om damerna – har haft både exposition, lotteri och årsmöte. Att Föreningen omfattas med fortfarande välvilja synes deraf, att expositionen i femkopeker inbragt 87 rub. 30 kop. samt med lotteri och bal 1 183konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Vinsterna, hvaribland ganska många dyrbara och smakfulla, utdelades nyckfullt som vanligt af en skämtande slump, så att stundom karduser och likörer vunnos af unga flickor, negligéer af studenter, barnleksaker af allvarsame gamla ungkarlar och abcböcker af lärde män. Bland vinsterna voro isynnerhet två, som med stor begärlighet betraktades af piltar och små flickor: en krokan, som i höjd kunde mäta sig med Nikolai-tornet i Helsingfors (prutmån inberäknad) och en stor skål af det raraste kristalliserade socker. Ingendera, befarar jag, föllo direkt på de händer, hvilka med lifligaste lystnad sträcktes efter dem; men törhända kommo de i andra hand att hamna på deras af naturen anvisade bestämmelseort.
14 Jag skall någongång meddela er en beräkning af hvad Helsingfors publik under nio månader af året – den förvildade sommaren undantagen – depenserar på välgörande ändamål, på literatur, konst och offentliga nöjen. Ni skall deraf finna, att intet samhälle i Finland, relativt till sin folkmängd, depenserar så betydliga summor på det slags föremål, som icke inbringa direkt valuta och icke höra till hvad man annars anser för eget dagligt bröd. Och ni skall deraf draga den slutsats, att om Helsingfors ännu i flera af dessa afseenden ej kan representera sin rang som hufvudstad, så ligger felet hvarken i bristande vilja eller uppoffringar hos flertalet af dess bildade innevånare.
15 Den vanliga annonsen om bad- och brunnssejouren har varit synlig i tidningarna, ökad med förhoppningar om källvattenkurer. Vattumännen äro ett envist slägte; Jupiters vålnad förvandlade sig i ett guldregn; Priessnitz, mera tidsenlig, söker sin Danaë i skepnad af en iskall dusch. Ryktet att vattenkuranstalten i Åbo skulle upphöra flög kring landet som ett dunderslag för alla dem som vintern igenom gnolat på Bellmans »simmen Tritoner och sjungen millioner ...» Lyckligtvis vederlägges ryktet af sednaste Åbopost, som lofvar att Tritonerna skola simma som förr, om också ej millionerna sjunga Priessnitz lof.
16 Nu är det qväll, och första Maj är med helsan öfverstånden. Jag säger med helsan, ty naturens älskvärda frestelser, mjödets behag, påskens frukostar och värdshusens annonser ha hvar på sitt håll inspirerat till en stående fond af förkylningar, frossor och indigestion. Hr Kleineh hade björnmiddag – alltsen i vintras kallar man alla Hr Kleinehs middagar så – Thölö hade horn, förstås musikaliska, och kryddade mjödet med sitt gula goda Tavastehus-öl; Kajsaniemi, annars så anspråkslöst, skröt med sin utsigt öfver Hr Otto von Pohlmanns villa, af ålder kallad sparbanken; det var der den finska lättrogenheten nedlade sina kapitaler i löjtnantens rymliga sparbössa. Brunnsparken låg ännu till hälften snöbetäckt; dess villor utsträckte sin längtande famn mot väntade stenrike gäster som ej heller torde uteblifva. Så långt ögat kunde nå, syntes hafvet betäckt af is ... men det spökar också i den, stundom hör man dånet af milslånga remnor; öfverdådige piltar och envisa gummor falla tid efter annan i putten vid hamnarna. Luften har varit lugn och sommarlik, kl. mellan 3 och 4 e. m. |160|räknades 12 graders värme i skuggan. Lärkorna drilla, myggorna dansa, svalorna väntas, studenterne sjunga »o hur herrligt Majsol ler»,konsekvensändrat/normaliserat och pojkarne stupa kullerbytta af hjertans lust. Det är vår, och lefve våren! slefve glädjen! lefve hoppet!
17 Au revoir.
*)P. S. I dag kl. 11 f. m. utsågo de blifvande magistrarne kransbinderska; primus och ultimus namngifvas. För att ej begå en indiscretion, vill jag endast nämna, att primus tros ha 22 röster och ultimus 19.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 32.
H:fors 1 Maj 1853.
1 Han kom då åter – som han ständigt kommer, ständigt densamma och ändock evigt ny – han kom, efter långa vintrar och mörker och sorger, den dag, då man åter leende säger i sitt hjerta: i dag är första Maj! Ungdomens och hoppets strålande första Maj har grytt, skön som fordom, öfver de föråldrade hjertan och de betryckta sinnen, och han säger till dem: sörjen icke; Gud lefver, och hoppet skall aldrig dö! Natt och död skola icke behålla sitt rof; den nya solen skall skina öfver en vissnad verld, och det nya lifvet skall stråla förklaradt genom dimmorna af döden!
2 Och naturen hör denna röst och breder mot solen sin stelnade famn; och sorgen hör denna röst och planterar blommor på sina tårsköljda grafvar till ett minne och en förhoppning; och de tunga bekymren förnimma samma röst och ljusna för den, såsom en uppgående sol förgyller de mörka skyar, nattens flyende barn. Alla, alla ila de ut till hoppets föryngrade verld, och nöden bortkastar sin tiggarepåse, och sjuklingen stapplar från sin bädd till den öppnade rutan och dricker i långa, djupa, törstande andedrag vårens luft och tror ännu på helsa och lif och kärlek och knäpper sina händer och prisar Gud. Ty utan kärlek kan icke menniskan förbättras, utan hopp kan hon icke lefva, utan tro kan hon icke dö.
3 Och klarare än ofta förr lyser solen i dag på den blåaste himmel, luften är så mild och ren som ett älskande hjertas bön, och lärkorna flyga, som ungdomens vårfröjd, högt i skyn. Klockorna ringa: lutheranerna ha bönsöndag och grekerna påsk. Frid, helsa och andakt genomströmma naturen. O säg oss icke att våren bedrager, att förra årets Maj har bortryckt, bland många, Castrén och grusat Björneborg, att sommaren och hösten, som derefter kommo, ha fördränkt i hafvet våra skepp och förstört våra skördar och lagt Vasa i aska och räknat bland sina offer Wallin och sändt rödsotens mordengel att härja familjernas lycka! Bort med den dystra misstron! Säg oss hellre att nådens och lifvets Herre i dag låter sin sol uppgå öfver en bättre tid, att hemsökelsens dagar äro till ända och att rikare skördar för andens och lefnadens behof skola blomstra på nytt ur askan af det förgångna!
4 Isen ligger ännu, och man undrar mindre derpå, när man vet att den i Februari, således före den starka kölden i Mars, varit på vissa strömfria ställen i södra hamnen ända till 11 qvarter tjock. Likväl är den numera, oaktadt sin tjocklek, pipig och skör och skall, för att döma af islossningen i Vanda, försvinna omkring den 7 Maj. Att åka derpå är numera förbjudet och flaggorna borttagna från vägen till fästningen; äfven fotgångare falla in. Att islossningen i Vanda varit ovanligt häftig, är bekant; flere nyfikne äro ditreste. Fredagens ryska post ankom först natten mot i dag. Orsaken lärer varit en lika våldsam isgång, som på flera ställen förstörde broarna och hindrade kommunikationen. Sedan Vanda förstört ej mindre än fyra broar, måste resande åt Tavastehus göra en omväg öfver Esbo. Alla gator äro bara och nästan alla torra; menföret på vägarna drägligt. April var mild, solklar i medlet och regnig i slutet. Frossorna florera öfverallt till stort antal, men icke särdeles svåra; så sjuklig som förra våren har icke denna varit härintills. Äfven sharlakansfebern bröt sig, efter några få häftiga fall, och har sedan ej uppträdt som farsot.
5 Tillförseln af alla förnödenheter har varit knapp under menföret. En handelsgren, nästan alldeles okänd för tio år sedan, har årligen tilltagit: handeln med blommor. Rader af blomster utbreda sin grönska på torgen, alla boklådor och flera handelsbodar uppfyllas af deras vällukt; de sprida sin doft ända in i den fattiges koja; från att ha varit en lyxartikel ha de efterhand blifvit ett behof. Denna blommornas landvinning saknar ej sin betydelse; umgänget med det oskyldigt sköna förädlar hjertat och mildrar sederna. I kretsen af sina blommor står man naturen närmare; »man blir du med den»,konsekvensändrat/normaliserat har Fredrika Bremer någonstädes sagt, och dess oskuld inverkar på lynnet välgörande som umgänget med ett godt barn. Detta är en stor vinst i ett klimat, der naturen är skendöd halfva året om. – Borta i landsorterna, särdeles borta i norr, är stor brist. Boskapen frukosterar halfmurkna halmtak rifna från toma lador, och mången af menige man spisar, Gudnåde, ej synnerligt bättre.
6 Universitetet examinerar, disputerar, opponerar (latin), tenterar och (innan kort) promoverar. Raden af kandidater tillvexer, likväl icke så i massa som förr; sista examen blir den 13:de och promotionen, som bekant, måndagen den 30 Maj. Gratialist och poet äro utsedde, men ännu icke primus, ultimus och kransbinderska.*)P. S. I dag kl. 11 f. m. utsågo de blifvande magistrarne kransbinderska; primus och ultimus namngifvas. För att ej begå en indiscretion, vill jag endast nämna, att primus tros ha 22 röster och ultimus 19. Promotor blir Professoren Woldstedt. Medeltalet af röster blir denna gång lägre än någonsin; flertalet går under 14, som berättigar till vitsordet admodum dignus; man tror icke att någon går högre än omkr. 22, hvilket anses som ett bevis att de gamla examinationsformerna och röstberäkningen öfverlefvat sig sjelfva. Sedan åttonde blifvande jubelmagistern, Prosten Hjerppe i Kiides, nyligen afgått med döden, komma följande sju år 1802 i Åbo promoverade magistrar, till hvilka inbjudning redan afgått, att erhålla den femtioåra lagern, nemligen: Professor emeritus Sahlberg i Yläne Promotor 1840); Prosten Höckert i Pedersöre; Prostarne Strandberg i Karis, Rönnbäck i Virmo, Wegelius i Malaks och Blomberg i Vexiö stift af Sverige samt f. d. Läraren i ryska språket Ståhle i Uleåborg.
7 Finska Vetenskapssocieteten firade i fredags sin årsdag i universitetets solennitetssal. Dagen förut och dagen efter hade Symfoniföreningen der sina musikaliska sammankomster. Så erinras man vackert om både gamla och nya statuternas upphöjda definition af universitetets bestämmelse, att »befordra vetenskapernas och de fria konsternas framsteg i Finland».konsekvensändrat/normaliserat Ty att vetenskap och konst båda äro på engång medel för och resultater af sann bildning och humanitet, derom vittnar alla tiders historia, och likaså litet som det sköna kan umbära det sanna och det sanna kan umbära det sköna, likaså litet kan endera af dessa båda ädla tvillingsystrar, vetenskap och konst, förneka sin innerliga förvandtskap och sitt inbördes ömsesidiga behof, den ena af den andra, till vinnandet af bådas stora ändamål, menniskans förädling och upplysning för samtid och efterverld.
8 Af literära företeelser nämnde jag redan sednast den förslagsvis uppkastade planen till ett biografiskt lexikon öfver utmärkta finska personligheter. Företaget är såvida avanceradt, att Hrr |159|Frenckell & Son åtagit sig förlagskostnaden – och förlaget bör bära sig godt – samt att åtta à tio härvarande literatörer, med påräknadt biträde af landsmän utom Helsingfors, förenat sig att bringa företaget i gång. Plan och prospekt torde offentliggöras i slutet af Maj. – För öfrigt har man den sedan någon tid ovanliga företeelsen af en ny diktsamling, »Molnbilder af J. Alfthan»,konsekvensändrat/normaliserat hvarom jag nu blott kan nämna, att förf. utan tvifvel är en af de rikast begåfvade, hvilka i sednaste tider uppträdt på den inhemska poesins område. Sannolikt har ni i H:fors Tidn. läst om den utmärka unga svenska skaldinnan Thekla Knös. Af hennes dikter, och med hennes personliga medverkan, förberedes en särskildt upplaga för Finland, försedd med ett inledande poem till Runeberg.
9 Af musikaliska företeelser har man endast haft Symfoniföreningens femte repetition och konsert. Troligen har ni observerat, att dessa sammankomster blifvit flera gånger uppskjutna, åter annonserade och åter uppskjutna. Jag anser det derföre lämpligt att nämna rätta orsaken, nemligen att det musikaliska kapell, på hvilket man med allt skäl räknat såsom instrumentalmusikens kärna och stöd, på ett förvånande sätt mankerat i uppfyllandet af sina skyldigheter. Jag bör tillägga, att detta beteende, som saknar all rimlig grund, väckt det allmännaste ogillande af alla tänkande. Lyckligtvis blef det, genom ledares och amatörers nit, möjligt att utan kapellets biträde ännu engång uppfylla symfoniföreningens åtagna förpligtelser. – En konsert af gardesmusiken i theatern har väckt någon polemik, men alla ha erkännt att musikanterne hedrat sig. – I Åbo gafs helt nyss på fröken Mina Boijes konsert ouvertyren och en kör (preghiera alla capella, en icke just »verkligt inhemsk» titel) ur operan »Junkerns förmyndare»,konsekvensändrat/normaliserat hvartill Hr A. G. Ingelius skrifvit musiken. Åbobladen yttra om båda numrorna mycket godt, ehuru instrumenteringen torde haft brister. Hr I. borde resa ut, säga Å. U., och det är sannt, hvad blir det af dem som dikta i Finland, om de aldrig mäta sina verk med mästarnes skapelse utomlands! Dock – resa, det är godt, men huru och med hvad? Säkert är att tonernas Herre hos Hr Ingelius nedlagt rika gåfvor, allenast utbildning och vård svara deremot, och likaså visst är det, att hvarje vän af konsten och det fosterländska uppriktigt skall glädjas, om detta nya musikverk är ett ädelt och godt verk, genomträngdt af den sanna skönhetens ande, som alltid är tillika en ande af oskuld och ödmjukhet.
10 Finska Konstföreningens exposition upphörde i fredags. 238 besökande hade köpt inträdeskort, men derutöfver erhålles, som bekant, en fri entrée för hvarje aktie. Hvarje söndags eftermiddag, när de obemedlade klasserna hade fritt tillträde, var För:s lokal ända till trängsel fylld af besökande som med särdeles intresse och nöje betraktade taflorna. Detta förhållande är godt och glädjande; det bevisar äfven hos de lägre klasserna en håg för det vackra, som icke förgäfves väckes och underhållas. Anblicken af sådana ämnen bidrar i sin mån att bilda och förädla, och jag tror, att detta anspråkslösa, nästan opåräknade resultat af Konstföreningen icke är utan sin goda betydelse för den allmänna bildningen. – De artistiska soiréerna ha fortfarit, hvarom nästa gång mera. Jag vill endast nämna, att åtskilliga taflor af särdeles intresse blivit der synliga: utmärkta fågelstycken af tre bröder v. Wright, landskapsstycken af L. Forstén och F. von Wright m. fl. – äfven en eskiss af Knutson »Runeberg på jagt» – i båt på fågelskytt med sina söner – den bäst träffade bild jag ännu sett af den lika oträffelige, som oöfverträffelige skalden, ehuru i miniatyr.
11 Theatersejouren i April har för det mesta upptagits af »Regina von Emmeritz»,konsekvensändrat/normaliserat som i morgon ges sjunde gången. Stycket har, bland andra fel, också det, att icke vara beräknadt för Helsingfors scen; så mycket tacksamare måste förf. vara för visad välvilja. Det kommer att i flera delar omarbetas, innan det uppträder i Sverige och i tryck – Nästa fredag uppträder »Kungens läkare» på scenen, en fri och för nutidens sceniska fordringar lämpad bearbetning efter Shakespeares »När slutet är godt, är allting godt». konsekvensändrat/normaliseratDanska bearbetningen är, med råd af Heiberg, gjord af Mad:lle Sofi Beyer och har i Köpenhamn gjort mycken lycka.
12 Hr Stjernströms theater spelar här till den 18 Maj, i förmodan att segelleden till Åbo strax derefter är isfria. Sejouren slutas med samma utmärkta stycke, hvarmed Hr Stjernström begynte i Finland: »Don Cesar de Bazano».konsekvensändrat/normaliserat Hr Pierre Deland har underhandlat med direktionen för theaterhuset om en sejour för nästa vinter, men har icke ansett sig äga den repertoir att han kunnat binda sig här för mer än tre månader. Denna tid har, kanske med skäl, ansetts för kort, hvarföre underhandlingen afbrutits. Till nyåret lärer man derföre få vänta Hr Hessler, som betingat Åbo theater för hösten; oafgjordt är ännu om Helsingfors scen blir sluten under mellantiden. Säkert är, att Helsingfors kan uppbära sin theater både höst, vinter och vår, endast repertoir och utförande motsvara stegrade fordringar – något som icke är lätt. Klena dramatiska tillgångar ruinera sig här; rikare tillgångar deremot rikta sig. Hr Stjernström är den förste, som insett detta, och resultaterna visa att beräkningen slagit in. Det skall bli eget att se, om andra förstå att profitera af denna erfarenhet.
13 Fruntimmersföreningen – jag ber om tillgift för min oartighet att så sent tala om damerna – har haft både exposition, lotteri och årsmöte. Att Föreningen omfattas med fortfarande välvilja synes deraf, att expositionen i femkopeker inbragt 87 rub. 30 kop. samt med lotteri och bal 1 183konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Vinsterna, hvaribland ganska många dyrbara och smakfulla, utdelades nyckfullt som vanligt af en skämtande slump, så att stundom karduser och likörer vunnos af unga flickor, negligéer af studenter, barnleksaker af allvarsame gamla ungkarlar och abcböcker af lärde män. Bland vinsterna voro isynnerhet två, som med stor begärlighet betraktades af piltar och små flickor: en krokan, som i höjd kunde mäta sig med Nikolai-tornet i Helsingfors (prutmån inberäknad) och en stor skål af det raraste kristalliserade socker. Ingendera, befarar jag, föllo direkt på de händer, hvilka med lifligaste lystnad sträcktes efter dem; men törhända kommo de i andra hand att hamna på deras af naturen anvisade bestämmelseort.
14 Jag skall någongång meddela er en beräkning af hvad Helsingfors publik under nio månader af året – den förvildade sommaren undantagen – depenserar på välgörande ändamål, på literatur, konst och offentliga nöjen. Ni skall deraf finna, att intet samhälle i Finland, relativt till sin folkmängd, depenserar så betydliga summor på det slags föremål, som icke inbringa direkt valuta och icke höra till hvad man annars anser för eget dagligt bröd. Och ni skall deraf draga den slutsats, att om Helsingfors ännu i flera af dessa afseenden ej kan representera sin rang som hufvudstad, så ligger felet hvarken i bristande vilja eller uppoffringar hos flertalet af dess bildade innevånare.
15 Den vanliga annonsen om bad- och brunnssejouren har varit synlig i tidningarna, ökad med förhoppningar om källvattenkurer. Vattumännen äro ett envist slägte; Jupiters vålnad förvandlade sig i ett guldregn; Priessnitz, mera tidsenlig, söker sin Danaë i skepnad af en iskall dusch. Ryktet att vattenkuranstalten i Åbo skulle upphöra flög kring landet som ett dunderslag för alla dem som vintern igenom gnolat på Bellmans »simmen Tritoner och sjungen millioner ...» Lyckligtvis vederlägges ryktet af sednaste Åbopost, som lofvar att Tritonerna skola simma som förr, om också ej millionerna sjunga Priessnitz lof.
16 Nu är det qväll, och första Maj är med helsan öfverstånden. Jag säger med helsan, ty naturens älskvärda frestelser, mjödets behag, påskens frukostar och värdshusens annonser ha hvar på sitt håll inspirerat till en stående fond af förkylningar, frossor och indigestion. Hr Kleineh hade björnmiddag – alltsen i vintras kallar man alla Hr Kleinehs middagar så – Thölö hade horn, förstås musikaliska, och kryddade mjödet med sitt gula goda Tavastehus-öl; Kajsaniemi, annars så anspråkslöst, skröt med sin utsigt öfver Hr Otto von Pohlmanns villa, af ålder kallad sparbanken; det var der den finska lättrogenheten nedlade sina kapitaler i löjtnantens rymliga sparbössa. Brunnsparken låg ännu till hälften snöbetäckt; dess villor utsträckte sin längtande famn mot väntade stenrike gäster som ej heller torde uteblifva. Så långt ögat kunde nå, syntes hafvet betäckt af is ... men det spökar också i den, stundom hör man dånet af milslånga remnor; öfverdådige piltar och envisa gummor falla tid efter annan i putten vid hamnarna. Luften har varit lugn och sommarlik, kl. mellan 3 och 4 e. m. |160|räknades 12 graders värme i skuggan. Lärkorna drilla, myggorna dansa, svalorna väntas, studenterne sjunga »o hur herrligt Majsol ler»,konsekvensändrat/normaliserat och pojkarne stupa kullerbytta af hjertans lust. Det är vår, och lefve våren! slefve glädjen! lefve hoppet!
17 Au revoir.