1 Ur tidens oroliga vågor uppdykar för dagen än ett, än ett annat namn, som för en stund lyckas fängsla folkens uppmärksamhet, och ett bland dessa namn är äfven Helsingfors. Man betraktar det som ett ännu oskrifvet blad i tre mäktiga nationers krigshistoria, och man frågar sig hvilka bedrifter en dag komma att tecknas på dessa gråa klippor, som i årtusenden trotsat stormen och hafvets svall. Skola de äfven trotsa menniskors alla förstöringsmedel?
2 Här i Helsingfors har man redan länge upphört att göra sig denna fråga. Alla dessa kongrevska raketer, paixhans-kanoner, bombes asphyxiantes, grenades Gyges, projectils longitudinals etc. etc.etc., hvilka ännu i våras hade nyhetens behag, ha numera genom vanans makt förlorat sin verkan på sinnena, och talar man derom, så sker det med samma likgiltighet, som man talar om en ny förbättring af konsten att flyga eller ett nytt och »ofelbart» medel emot potatessjukan. Vaksamheten är icke förtröttad, försvarsmedlen ha vecka efter vecka blifvit utvidgade och fullkomnade, men sinnena ha förlorat den oroliga spänstighet, som i början af kriget med klappande hjerta uppfångade hvarje segel i fjerran, hvarje saga i ryktets mun, hvarje hopp eller fruktan, som dagligen vältrade fram likt skyhöga vågor, för att åter innan qvällen sjunka till intet, försvinna och glömmas i svallet af en ny tilldragelse, som kom för att aflösa den förra. Sommarens hetta har förslöat en af de mäktigaste, om också flyktigaste passioner, sjelfva nyfikenheten; vanans mäktiga inflytande har betagit sjelfva det utomordentliga dess tjusningskraft. Det betryck som kriget medbringar för handel och rörelse, den minskade arbetsförtjensten, de höjda priserna, rubbningen i enskilda förhållanden, ovissheten om kommande öden, allt detta, så ovanligt, så allmänt och djupt ingripande, är man i stånd att förgäta för dess alldaglighets skull. Hvilande på en gräsmatta eller aftorkande sin svettiga panna vid ett|58 3| arbetsbord, är man i stånd att säga laissez aller, laissez faire, låt gå,
tykonsekvensändrat/normaliserat, Betty, mins att folk och land
nog kunna styras dig förutan.konsekvensändrat/normaliserat
4 Och dessa ofantliga flottor, som i veckor och månader legat så nära Helsingfors, att man hvarje dag hört dånet af deras målskjutningar, än hör man att de samlas vid Porkala 60 segel starka, än hör man att de åter seglat derifrån, och ingen tager ett steg för deras skull, ingen annan, än de, hvilka af krigarens pligter manas att stå på sin post. Alla dagar kan man från bergen se, än två, än tre, än fyra, än en hel rad af fientliga seglare ute i sjön, och likväl äro bergen folktoma, öde och öfvergifna; knappt en fredlig kikare riktas mera från deras höjder mot den blåa hafsytan. Enda undantaget var den 11 Juli på aftonen, då den engelske parlamentären lockade en mängd nyfikne på höjderna; i hela två dagar var han ett samtalsämne, och så vardt han förgäten – förgäten som sjelfve den ryktbare sir Charles i denna stund.
5 De finnas, som tro detta lugn vara ett lugn före stormen, och klokast är det att icke befatta sig med spådomsyrket i denna tid. Men härtills, det måste man medgifva, har Englands och Frankrikes förenade sjömakt ingenting gjort, för att rättfärdiga ryktet om sin fruktansvärda styrka. Öresund, Libau, Ekenäs, Hangö, Brahestad, Uleåborg, Kemi, Torneå, GamlaCarleby, Windau, Bomarsund och nu sednast Korsör – det är allaredan en lång rad bedrifter, men huruvida de just utgöra en lysande rad i en mäktig stats sjökrigsannaler, det är något som mycket betviflas af tänkande män i sjelfva England. I alla fall måste sir Charles Napier ursäkta Finnarne, om de ej härtills kännt sig betagne af någon synnerlig beundran för hans tapperhet eller ädelmod; men törhända är hans vishet att icke riskera en för nära bekantskap af »trädvallar» med »stenmurar» desto mera förtjent af erkännande.
6 Intresset för dagens frågor i landsorterna har visat sig, bland annat, äfven i en ökad afsättning af alla de tidningar som meddela krigsnyheter. Det egentligen märkeliga häri är, att den finska Suometar varit den som starkast ökat sina läsares antal*)Denna tillökning har jemnt fortgått de sednare åren.; den utgår nu i en upplaga af 1 600konsekvensändrat/normaliserat exemplar. En i allmänhet förtjenstfull redaktion gör bladet dertill så mycket mera berättigadt; men sin betydelse har detta faktum deri, att det visar hos landets finska allmoge en berömlig håg att intressera sig för allmänt menskliga förhållanden, ej blott för sådana som ligga inom det trånga omfånget af stugan, åkerfälten, soknen, eller på sin höjd länet. Många omständigheter intyga, att en långt lifligare håg för bildning och vetande, än mången föreställt sig, är verksam och vexande inom samma allmoges kretsar, och hvarje vän af folk och land måste önska att denna så fruktbara håg må finna näring och tillfälle att utveckla sig till allt godt.
7 Literärt råder här stort armod nuförtiden. Stiftsmatriklarne, Analecta Clinica, andra delen af de finska sagorna och några mindre skrifter utgjorde hela den annars temligen ymniga midsommarproduktionen, och ingen brådska ha tryckerierna under sommaren. Andra häftet af »Finlands minnesvärde män» lärer vara att vänta i Augusti. Stockholms tryckpressar, som annars hvarje vecka under sommaren försett våra boklådor, äro nu blockerade; likaså de tyska, franska och engelska. Literaturen är således hänvisad att suga på ramarna, med undantag af hvad som kan erhållas öfver Petersburg och Haaparanda. Telegrafliteraturen är nu den flitigaste och mest innehållsrika.
8 Så fogar nu ödet, att icke ens svenska Posttidningens fetstilsnotiser numera få simma sin gamla väg öfver Ålands haf. Den finska nyfikenheten lider visst mycket derpå, men jag fruktar att den svenska lider mer, ty af alla theaternotiser äro de från en krigstheater helt säkert de begärligaste. Numera skola säkerligen båtskepparnes berättelser vinna ett stort försprång framför den finska posten öfver Torneå.
9 Sommarlifvet i Helsingfors är enformigare än förr; många egne äro utflugne ur boet och de främmande ha icke ansett tiden lämplig för lustpartier. De flesta villor i brunnsparken stå toma; deremot äro öfriga sommarboningar rundtomkring mycket befolkade. Militäruniformer öfverallt, lyror ingenstädes; middagar och »stor harmonimusik» bland tidningarnas annonser, Thölö och Kajsaniemi föga besökta, alla badställen desto flitigare. I brunnshuset borttappas de få gästerne i den stora salen, men Hr Ganszauge fortfar att musicera der. En morgon hindrade regnet alla promenader; då samlade sig alla de 40 för att mäta salens längd och betraktade hvarandra småleende. Rari nantes in gurgite vasto. I brist på andra ämnen händer att man frågar hvarandra huru många fientliga fregatter som synas på sjön. Om onsdagarna äro abonnerade baler, stundom lifliga nog, ehuru det är att gå i elden för sina vänner, så varmt är der. Man hade ju ock en konsert – fröken Tolls – melodisk och sval som skogens fågelsång.
10 Och ute på de brännheta gatorna skiner julisolen, och åkande och gående framskrida mödosamt, än till embetsrummet, än till dagsverket, än till en grön fläck, för att andas ut under lönnarnes skuggor. För icke många år sedan funnos tre öppna platser, der sällan en vandrare vågade sig ut i sommarens sol; det var Elisabethstorg, Trekantiga torget och den fria planen norrom lutherska trädkyrkan. Alla dessa äro de sednare åren planterade i cirkelrunda inhägnader med blommor och buskvexter, der mången familj, som ej hinner med längre utflykter, »går ut i det gröna» med lekande barn. Hvilken nyttig sak de nya esplanaderna äro från Skillnaden alltintill Esbo tull, det börjar man nu först rätt begripa, sedan de unga lindarne blifvit så lummiga, att man går i skugga under deras mörkgröna tak.
11 Ständig medgång är vådlig; man tänker uppå Polykrates’ ring. Förra sommarens ständiga torka och solhetta från medlet af Maj ända till slutet af Juli hade något förskräckande, och sorgerna dröjde ej heller att infinna sig. Nu, under den herrligaste sommar för öfrigt, har man dock haft kyla i Juni, åska och störtregn i Juni och Juli; sednaste veckan äfven storm. Måtte dessa uppfriskande afbrott mildra sommarens vådor för helsan och afböja de förra hårda dagarnas återkomst.
12 Denna sommar, den är ju så ovanlig i alla afseenden. Natur och menniskor uppbjuda allt för att göra den minnesvärd. Men hvilken skillnad i dessa bemödanden! Menniskors vilda fejder bloda våra stränder, medan naturens rikaste moderskärlek höljer Finlands fält med välsignade skördar. En stor försynens nåd räcker det fattiga landet det bröd, som en fiende utan miskund gjort allt för att bortrycka. Aldrig i mannaminne vet man här en så fruktbar sommar som denna. Den 17 Juli har man i södra Finland skurit mogen råg. Under oafbruten stark värme och herrliga regn stå ängar och åkrar i sydländsk yppighet. Hvart ögat ser uppå landsbygderna, der är grönska och välsignelse och hoppfulla ansigten midt under krigets betryck. Ännu två veckor utan frost, och Finland skall äta ett rikeligt bröd, om ock stundom fuktadt af tårar. Sjelfva de fruktade jernnätterna mellan d. 1 och 8 Augusti torde ej mera blifva så vådliga, då skördarne väl till största delen hunnit mogna derförinnan. Frukter och bär, skogsfågel och fiske äro ymniga i år. Italiens oranger skulle ha mognat i denna finska sommar; Rhens drufvor skulle här ha burit sin saftiga nektar. Så skänker den gudomliga nåden vid sidan af stora bekymmer en stor hugnad i ersättning. Låtom oss icke vara otacksame och misströsta om framtiden.
13 Här i Helsingfors slites man derunder med »die kleinen Leiden des menschlichen Lebens» – den sura grädden, det sura hvetbrödet, de skämda potäterna, de upptinade iskällrarne, det uppljummade hafsvattnet, de varma nätterna och flugorna – dessa myriader af näsvise fiender, mot hvilka man förgäfves utställer vatteminor dränkta i quassia. Angenämare syner ha stundom erbjudit sig. På torgen och vid fiskarhamnen har varit stor kommers med smultron i mängd och färsk lax, hitförd från Kymmene, emedan den vanliga transporten till Petersburg haft sina svårigheter. Småningom har man vant sig att betala kaffe och socker med 30 kopek; åtskilligt annat i proportion, men bär och grönsaker äro mycket billiga. Nu är för öfrigt »namnsdagsveckan», och de som göra sig alltför ängsliga föreställningar om Helsingfors kunna vara öfvertygade om att glada ansigten, rykande thekök, blomsterbord, musik, och namnsdagsverser, och à la glace, och muntra påhitt, och lekande barn för ingen del saknas i denna brokiga tafla af ett krig utanför portarne och en sommar inom och utom. Det ges ögonblick, när man, äfven midtunder denna allvarsama tid, endast minnes denna gyllene regel för glädjen – den evigt unga –:
Glömkonsekvensändrat/normaliserat hvad om forntid du och framtid vet;
Det är all ungdoms enkla hemlighet.konsekvensändrat/normaliserat
*)Denna tillökning har jemnt fortgått de sednare åren.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Bref från Helsingfors.
7.
24 Juli 1854.
1 Ur tidens oroliga vågor uppdykar för dagen än ett, än ett annat namn, som för en stund lyckas fängsla folkens uppmärksamhet, och ett bland dessa namn är äfven Helsingfors. Man betraktar det som ett ännu oskrifvet blad i tre mäktiga nationers krigshistoria, och man frågar sig hvilka bedrifter en dag komma att tecknas på dessa gråa klippor, som i årtusenden trotsat stormen och hafvets svall. Skola de äfven trotsa menniskors alla förstöringsmedel?
2 Här i Helsingfors har man redan länge upphört att göra sig denna fråga. Alla dessa kongrevska raketer, paixhans-kanoner, bombes asphyxiantes, grenades Gyges, projectils longitudinals etc. etc.etc., hvilka ännu i våras hade nyhetens behag, ha numera genom vanans makt förlorat sin verkan på sinnena, och talar man derom, så sker det med samma likgiltighet, som man talar om en ny förbättring af konsten att flyga eller ett nytt och »ofelbart» medel emot potatessjukan. Vaksamheten är icke förtröttad, försvarsmedlen ha vecka efter vecka blifvit utvidgade och fullkomnade, men sinnena ha förlorat den oroliga spänstighet, som i början af kriget med klappande hjerta uppfångade hvarje segel i fjerran, hvarje saga i ryktets mun, hvarje hopp eller fruktan, som dagligen vältrade fram likt skyhöga vågor, för att åter innan qvällen sjunka till intet, försvinna och glömmas i svallet af en ny tilldragelse, som kom för att aflösa den förra. Sommarens hetta har förslöat en af de mäktigaste, om också flyktigaste passioner, sjelfva nyfikenheten; vanans mäktiga inflytande har betagit sjelfva det utomordentliga dess tjusningskraft. Det betryck som kriget medbringar för handel och rörelse, den minskade arbetsförtjensten, de höjda priserna, rubbningen i enskilda förhållanden, ovissheten om kommande öden, allt detta, så ovanligt, så allmänt och djupt ingripande, är man i stånd att förgäta för dess alldaglighets skull. Hvilande på en gräsmatta eller aftorkande sin svettiga panna vid ett|58 3| arbetsbord, är man i stånd att säga laissez aller, laissez faire, låt gå,
tykonsekvensändrat/normaliserat, Betty, mins att folk och land
nog kunna styras dig förutan.konsekvensändrat/normaliserat
4 Och dessa ofantliga flottor, som i veckor och månader legat så nära Helsingfors, att man hvarje dag hört dånet af deras målskjutningar, än hör man att de samlas vid Porkala 60 segel starka, än hör man att de åter seglat derifrån, och ingen tager ett steg för deras skull, ingen annan, än de, hvilka af krigarens pligter manas att stå på sin post. Alla dagar kan man från bergen se, än två, än tre, än fyra, än en hel rad af fientliga seglare ute i sjön, och likväl äro bergen folktoma, öde och öfvergifna; knappt en fredlig kikare riktas mera från deras höjder mot den blåa hafsytan. Enda undantaget var den 11 Juli på aftonen, då den engelske parlamentären lockade en mängd nyfikne på höjderna; i hela två dagar var han ett samtalsämne, och så vardt han förgäten – förgäten som sjelfve den ryktbare sir Charles i denna stund.
5 De finnas, som tro detta lugn vara ett lugn före stormen, och klokast är det att icke befatta sig med spådomsyrket i denna tid. Men härtills, det måste man medgifva, har Englands och Frankrikes förenade sjömakt ingenting gjort, för att rättfärdiga ryktet om sin fruktansvärda styrka. Öresund, Libau, Ekenäs, Hangö, Brahestad, Uleåborg, Kemi, Torneå, GamlaCarleby, Windau, Bomarsund och nu sednast Korsör – det är allaredan en lång rad bedrifter, men huruvida de just utgöra en lysande rad i en mäktig stats sjökrigsannaler, det är något som mycket betviflas af tänkande män i sjelfva England. I alla fall måste sir Charles Napier ursäkta Finnarne, om de ej härtills kännt sig betagne af någon synnerlig beundran för hans tapperhet eller ädelmod; men törhända är hans vishet att icke riskera en för nära bekantskap af »trädvallar» med »stenmurar» desto mera förtjent af erkännande.
6 Intresset för dagens frågor i landsorterna har visat sig, bland annat, äfven i en ökad afsättning af alla de tidningar som meddela krigsnyheter. Det egentligen märkeliga häri är, att den finska Suometar varit den som starkast ökat sina läsares antal*)Denna tillökning har jemnt fortgått de sednare åren.; den utgår nu i en upplaga af 1 600konsekvensändrat/normaliserat exemplar. En i allmänhet förtjenstfull redaktion gör bladet dertill så mycket mera berättigadt; men sin betydelse har detta faktum deri, att det visar hos landets finska allmoge en berömlig håg att intressera sig för allmänt menskliga förhållanden, ej blott för sådana som ligga inom det trånga omfånget af stugan, åkerfälten, soknen, eller på sin höjd länet. Många omständigheter intyga, att en långt lifligare håg för bildning och vetande, än mången föreställt sig, är verksam och vexande inom samma allmoges kretsar, och hvarje vän af folk och land måste önska att denna så fruktbara håg må finna näring och tillfälle att utveckla sig till allt godt.
7 Literärt råder här stort armod nuförtiden. Stiftsmatriklarne, Analecta Clinica, andra delen af de finska sagorna och några mindre skrifter utgjorde hela den annars temligen ymniga midsommarproduktionen, och ingen brådska ha tryckerierna under sommaren. Andra häftet af »Finlands minnesvärde män» lärer vara att vänta i Augusti. Stockholms tryckpressar, som annars hvarje vecka under sommaren försett våra boklådor, äro nu blockerade; likaså de tyska, franska och engelska. Literaturen är således hänvisad att suga på ramarna, med undantag af hvad som kan erhållas öfver Petersburg och Haaparanda. Telegrafliteraturen är nu den flitigaste och mest innehållsrika.
8 Så fogar nu ödet, att icke ens svenska Posttidningens fetstilsnotiser numera få simma sin gamla väg öfver Ålands haf. Den finska nyfikenheten lider visst mycket derpå, men jag fruktar att den svenska lider mer, ty af alla theaternotiser äro de från en krigstheater helt säkert de begärligaste. Numera skola säkerligen båtskepparnes berättelser vinna ett stort försprång framför den finska posten öfver Torneå.
9 Sommarlifvet i Helsingfors är enformigare än förr; många egne äro utflugne ur boet och de främmande ha icke ansett tiden lämplig för lustpartier. De flesta villor i brunnsparken stå toma; deremot äro öfriga sommarboningar rundtomkring mycket befolkade. Militäruniformer öfverallt, lyror ingenstädes; middagar och »stor harmonimusik» bland tidningarnas annonser, Thölö och Kajsaniemi föga besökta, alla badställen desto flitigare. I brunnshuset borttappas de få gästerne i den stora salen, men Hr Ganszauge fortfar att musicera der. En morgon hindrade regnet alla promenader; då samlade sig alla de 40 för att mäta salens längd och betraktade hvarandra småleende. Rari nantes in gurgite vasto. I brist på andra ämnen händer att man frågar hvarandra huru många fientliga fregatter som synas på sjön. Om onsdagarna äro abonnerade baler, stundom lifliga nog, ehuru det är att gå i elden för sina vänner, så varmt är der. Man hade ju ock en konsert – fröken Tolls – melodisk och sval som skogens fågelsång.
10 Och ute på de brännheta gatorna skiner julisolen, och åkande och gående framskrida mödosamt, än till embetsrummet, än till dagsverket, än till en grön fläck, för att andas ut under lönnarnes skuggor. För icke många år sedan funnos tre öppna platser, der sällan en vandrare vågade sig ut i sommarens sol; det var Elisabethstorg, Trekantiga torget och den fria planen norrom lutherska trädkyrkan. Alla dessa äro de sednare åren planterade i cirkelrunda inhägnader med blommor och buskvexter, der mången familj, som ej hinner med längre utflykter, »går ut i det gröna» med lekande barn. Hvilken nyttig sak de nya esplanaderna äro från Skillnaden alltintill Esbo tull, det börjar man nu först rätt begripa, sedan de unga lindarne blifvit så lummiga, att man går i skugga under deras mörkgröna tak.
11 Ständig medgång är vådlig; man tänker uppå Polykrates’ ring. Förra sommarens ständiga torka och solhetta från medlet af Maj ända till slutet af Juli hade något förskräckande, och sorgerna dröjde ej heller att infinna sig. Nu, under den herrligaste sommar för öfrigt, har man dock haft kyla i Juni, åska och störtregn i Juni och Juli; sednaste veckan äfven storm. Måtte dessa uppfriskande afbrott mildra sommarens vådor för helsan och afböja de förra hårda dagarnas återkomst.
12 Denna sommar, den är ju så ovanlig i alla afseenden. Natur och menniskor uppbjuda allt för att göra den minnesvärd. Men hvilken skillnad i dessa bemödanden! Menniskors vilda fejder bloda våra stränder, medan naturens rikaste moderskärlek höljer Finlands fält med välsignade skördar. En stor försynens nåd räcker det fattiga landet det bröd, som en fiende utan miskund gjort allt för att bortrycka. Aldrig i mannaminne vet man här en så fruktbar sommar som denna. Den 17 Juli har man i södra Finland skurit mogen råg. Under oafbruten stark värme och herrliga regn stå ängar och åkrar i sydländsk yppighet. Hvart ögat ser uppå landsbygderna, der är grönska och välsignelse och hoppfulla ansigten midt under krigets betryck. Ännu två veckor utan frost, och Finland skall äta ett rikeligt bröd, om ock stundom fuktadt af tårar. Sjelfva de fruktade jernnätterna mellan d. 1 och 8 Augusti torde ej mera blifva så vådliga, då skördarne väl till största delen hunnit mogna derförinnan. Frukter och bär, skogsfågel och fiske äro ymniga i år. Italiens oranger skulle ha mognat i denna finska sommar; Rhens drufvor skulle här ha burit sin saftiga nektar. Så skänker den gudomliga nåden vid sidan af stora bekymmer en stor hugnad i ersättning. Låtom oss icke vara otacksame och misströsta om framtiden.
13 Här i Helsingfors slites man derunder med »die kleinen Leiden des menschlichen Lebens» – den sura grädden, det sura hvetbrödet, de skämda potäterna, de upptinade iskällrarne, det uppljummade hafsvattnet, de varma nätterna och flugorna – dessa myriader af näsvise fiender, mot hvilka man förgäfves utställer vatteminor dränkta i quassia. Angenämare syner ha stundom erbjudit sig. På torgen och vid fiskarhamnen har varit stor kommers med smultron i mängd och färsk lax, hitförd från Kymmene, emedan den vanliga transporten till Petersburg haft sina svårigheter. Småningom har man vant sig att betala kaffe och socker med 30 kopek; åtskilligt annat i proportion, men bär och grönsaker äro mycket billiga. Nu är för öfrigt »namnsdagsveckan», och de som göra sig alltför ängsliga föreställningar om Helsingfors kunna vara öfvertygade om att glada ansigten, rykande thekök, blomsterbord, musik, och namnsdagsverser, och à la glace, och muntra påhitt, och lekande barn för ingen del saknas i denna brokiga tafla af ett krig utanför portarne och en sommar inom och utom. Det ges ögonblick, när man, äfven midtunder denna allvarsama tid, endast minnes denna gyllene regel för glädjen – den evigt unga –:
Glömkonsekvensändrat/normaliserat hvad om forntid du och framtid vet;
Det är all ungdoms enkla hemlighet.konsekvensändrat/normaliserat