Notisen/artikeln ingår i HT 9/10 1844:|80 1|

Literatur.

1 Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier af Joh. Edv. Öhman, Lector vid Gymn. i Borgå. H:fors, Wasenius, 1844. XII samt 303 sidd. 8:vo.

2 Äfven i våra aflägsna dygder förnimmes en återklang af den hetsiga kamp, som föranledts af realstudiernas och i allmänhet den moderna bildningens angrepp på den gamla klassiska, hvilken, i och medelst romerska och grekiska språken, utgör grundvalen för hela vår hittills öfliga skolbildning. I hvad mån nyare åsigter härutinnan förmått göra sig gällande, skall snart visa sig i det förväntade öfverhetliga bestämmandet af skolornas kurser och läroböcker. Emellertid uppträda sednast Hrr Forsman och Öhman som kämpar för skolornas klassiska hufvudstudium, latinet, och göra sina åsigter praktiskt gällande genom läroböcker. Mellan båda är den skilnad, att då Hr Forssman steg för steg försvarar den klassiska språkkunskapens hela vidsträckta territorium i våra läroverk, underhandlar Hr Öhman med de moderna studierna och synes villig att bortgifva hälften af latinets verldsmonarki, för att bevara den andra hälften oantastad. Sålunda efterskänker Hr Öhman romarspråkets hela användande som tal och skriftspråk i »det föråldrade latinska examens- och disputationsväsendet»,konsekvensändrat/normaliserat samt vill att »ynglingen skall söka så djupt som möjligt intränga i den klassiska, åtminstone i den latinska språkorganismen, för att, med af detta studium skärpt blick, kunna reda sig inom statens och lifvets månggrenade förhållanden.» Denna Hr Öhmans eftergift är stor, kanske för stor, emedan man deraf kunde sluta, att ändamålet med latinets studium låge helt och hållet utom språket sjelft, och blott skulle bestå i en formel tanke-öfning, med ständig hänsigt till praktiskt|80 2| gagn. Denna slutsats motsäges likväl af Hr Öhmans – och alla nyare språkforskares – oeftergifliga fordran, »att de gamla språken böra behandlas som vetenskapliga lärobygnader.» Något sådant har visserligen ej fallit den gamle hederlige Streling in. Då nu äfven Ellendts latinska språklära – den enda, som vid skolundervisningen här i landet vågat göra Streling rangen stridig*)Det bör anmärkas, att de flesta, hvilka under sina studier vid universitetet grundligare vinlagt sig om latinet, nödgats ånyo genomgå en gramatikalisk kurs efter tyska läroböcker, särdeles Zumpts., – ansetts i ett och annat afseende olämplig, har Hr Öhman deras funnit sig föranledd att utgifva denna sin gramatik, vid hvars utarbetande Ellendts, Madvigs, Blumes och Krügers, jemte andras, språkläror och philologiska arbeten blifvit rådfrågade. Der Förf. ansett vetenskapens och läroverkens fordringar stå med hvarandra i strid, hafva de sednare erhållit företrädet. Boken är fördelad i tre kurser. Den första är beräknad att läsas i bredd med läroböcker sådana som Snellmans Öfningsexempel i Latinska Etymologin. Andra kursen är bestämd att dels föregå, dels läsas i bredd med Cornelius, och den tredje förut andra kursen i syntaxen läsas i bredd med slutet af Cornelius, äfvensom med andra författare, hvilka komma att bestämmas för skolorna. Förf. är dessutom sinnad att till lättnad för den latinska analysen snart utgifva en upplaga af Cornelius. – Trycket är vackert och redigt samt bokens yttre i alla afseenden vårdadt, prydligt och tillika anspråkslöst, som det egnar en skolbok.

3 Äfven utan att våga ett omdöme, huruvida Förf. i detta sitt arbete lyckats uppfylla de stora anspråk, man numera fäster vid en grammatica latina, som skall läggas till grund för handledningen i skolornas älsklingsstudium och basen för hela den klassiska bildningen, bör man erkänna det förtjenstfulla redan i att våga ett företag af så vidt utseende inflytande och med en sådan legion af lärde förarbetare, som detta. Visserligen vore det för mången skolvän kärt, om en ej uteblifvande kritik här finner framgången hafva motsvarat den å arbetet nedlagda mödan. Förf. tror, att hans arbete »måste inleda en revolution i hela språkundervisningen».konsekvensändrat/normaliserat Denna revolution, hoppas vi, blir fredlig; intet blod må flyta dervid, ej engång under karbasen; på sin höjd bläck. Vi kunne emellertid ej sluta denna korta anmälan utan ett ömt farväl åt gamle Streling, som nu synes vara ohjelpligen dethroniserad. Frid med hans aska! I många år har han, som det bekanta rimmet säger, »lärt gossarna grina»;konsekvensändrat/normaliserat väl vore om hans efterträdare förmå uppfostra sådana latinare, som han dock uppfostrat. Han har icke vetat af några philosophiska »bestämningar»,konsekvensändrat/normaliserat för hvilka pojkarna baxna; utan när han sagt att adjectivum är ett ord, »efter hvilket man kan sätta man, quinna, ting»,konsekvensändrat/normaliserat så har han dermed uppställt en definition, som håller att taga i med båda händerna. Må vi medgifva att han var sin död värd, men dock rista på hans bautasten han egna gyllene ord: »Nemo mortalium omnibus horis sapit, ingen af de dödliga är vis vid alla tillfällen.»

 

 

1. *)Det bör anmärkas, att de flesta, hvilka under sina studier vid universitetet grundligare vinlagt sig om latinet, nödgats ånyo genomgå en gramatikalisk kurs efter tyska läroböcker, särdeles Zumpts.