Literatur. Förteckning öfver i tryck utgifne skrifter på Finska, [...]
Lukuteksti
Notisen/artikeln ingår i HT 14/10 1857:|80 2|
Literatur.
1 På Finska Literatursällskapets förlag, och såsom 20:de delen af dess handlingar, har dessa dagar ett verk utkommit, hvilket, ehvad man afser dess omfång, dess ämne eller den mångåriga möda, ihärdighet och intresse detsamma erfordrat, snarare kan ställas i bredd med förgångna tiders literära jätteverk – om hvilka skalden säger att till dem »en lifstid var alltför knapp» – än med våra tiders beqvämare skriftställeri, hvarom samme skald har begagnat en viss skämtsam och välbekant liknelse. Detta verk, som till vidd och arbetsdryghet närmast kan jemföras med Sursillska genealogin, men till sin betydelse intager en annan plats, är statsrådet F. W. Pippings förteckning öfver tryckpressens samtliga alster på finska språket; hvilket arbetes fullständiga titel lyder som följer:
2 Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia. 20 osa. Helsingissä, Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kirjapainossa 1856–1857. – Förteckning öfver i tryck utgifne skrifter på Finska, äfvensom öfver några andra arbeten, innehållande någon uppsats på detta språk, eller annars ledande till dess kännedom. – Luettelo Suomeksi präntätyistä kirjoista, kuin myös muutamista muista teoksista, joissa löytyy joku kirjoitus Suomen kielellä, tahi joku johdatus sitä tuntemaan. Helsingfors Finska Litteratursällskapets tryckeri 1856–1857. Imprimatur: L. Heimbürger. Företal XIV sid. Tecknens betydelse. Lithografierad kopia af titelbladet till Agricolas Abcbok. Förteckning öfver boktryck sid. 1–725; trädsnitt 725–728; stentryck 728–730. Rättelser och Tillägg 730–756. Register öfver författarne I–VI. Kort register öfver de skrifter, hvilka sakna Författarenes namn VI–XII, allt 4:to. Hinta 5 Ruplaa hop. (Pris 5 rub. s:rrubel silfver). Med särskild titel å omslaget, äfvensom ryggtitel.
3 I företalet skildrar förf. den första uppkomsten och vidare fortgången af detta arbete. Dåvar. bibliotheksamanuensen, sedermera förste lektorn i finska språket mag. C. N. Keckman utgaf år 1821 ett provisionelt utkast till en förteckning af detta syfte, upptagande hvad derutinnan till hans kunskap kommit och i afsigt att vidare kompletteras. Högv. domkapitlet i Åbo understödde företaget genom att i cirkulär anhålla om bidrag härtill af erkestiftets presterskap medelst anteckningar ur kyrkornas inventarier; hvilket ej synes ha blifvit utan all påföljd. Lektor Keckman, som år 1838 alltför tidigt frånrycktes sitt land och vetenskapen, hann ej fullborda detta arbete och hans anteckningar öfverlemnades till F. Literatursällskapet. Förf., dåförtiden universitetets bibliothekarie, ansåg sig i denna egenskap förpligtad att fullfölja arbetet, hvilket skett såväl med tillhjelp af lektor Keckmans anteckningar och flera namngifne landsmäns bidrag, som genom egen mångårig möda för samma ändamål.
4 Med synnerlig erkänsla nämner förf. såsom sin mest nitiske medhjelpare en ringa och obemärkt man, hvars bidrag och upplysningar härutinnan varit af största nytta, nemligen Maths Pohto, född 1817 i Ylistaro kapell och Storkyro socken af Vasa län*)Pohtos i företalet införda lefnadsteckning är af högsta intresse; men då ett annat blad redan aftryckt densamma, upptaga vi här blott det märkeligaste derutaf.. Föräldrarne, en tid hemmansägare, råkade sedan i fattigdom; gossen gick om somrarna i vall och om vintern på tiggeri. För sistnämnde ändamål vandrade han äfven utom länet och ställde sig någon tid döfstum, men blef 1833 såsom passlös häktad i Bjerno och skickad först till Åbo, sedan till Helsingfors kronohäkte, hvarifrån han 1834 återsändes till hemorten, då ock hans förställning blef upptäckt derigenom att han under forslingen glömde sin antagna rol. I barndomen hade han af sin mor lärt läsa och förkofrade sig nu deruti, så att han 1835 genomgick skriftskolan och om hösten samma år begaf sig på nya vandringar som kolportör, försedd med s. k. arkkivirret eller finska ströskrifter dem han sålde i byarna likväl ej utan att ännu engång, år 1836, häktas i Karvia och göra ofrivilliga resor först till Åbo och sedan till Vasa. Derefter, då hans oförviteliga frejd blef bättre känd och han hvarje år medförde förpassning från hemorten, lades intet hinder i vägen för hans vandringar; Pohto både sålde, inband och reparerade böcker, och då han var en ytterst måttlig man, som knappast smakade kaffe, långt mindre bränvin, kunde han med detta yrke ej blott tillfredsställa sina få behofver, utan hade äfven något derutöfver till inköp af böcker och sällsyntare mynt för egen räkning. Med dessa samlingar begynte han 1838 och bragte det under nitton års oupphörliga vandringar genom landet så långt, att han till slut ägde 3 000konsekvensändrat/normaliserat och några hundra af de 4 066konsekvensändrat/normaliserat numror finskt tryck, som i förevarande förteckning upptagas, och bland dem 1 500konsekvensändrat/normaliserat af de 1 900konsekvensändrat/normaliserat förteckn. upptager såsom utgifna före 1809. Denna samling af till stor del sällsynta skrifter har han redan 1851 testamenterat till universitetets samt Kuopio, Åbo och Vasa gymnasiers bibliotheker sålunda, att hvardera får i sin tur från samlingen uttaga hvad de sakna. Pohto, som på sednare åren gjort förf:s bekantskap och erhöll af nuvar. förteckning ark efter ark som kom ut, medförde dervid under årliga vandringar till Helsingfors både ett stort antal af förf. dertills okända skrifter och andra upplysningar samt lemnade, mot utbyte eller ringa ersättning, flera hundrade, förut saknade böcker och öfrigt finskt tryck till univ:s bibliotheket. Skrifva kunde han sjelf ej mer än efterapa latinska initialer och arabiska ziffror, men hans minne var så starkt, att han bestämdt kunde uppgifva hvart ett löst bokblad hörde; och när förf. visade Pohto två exemplar, som troddes höra till samma upplaga, var Pohto i stånd att bestrida detta på grund deraf, att på den eller den sidan, den eller den raden i det ena stod ett tryckfel, som ej fanns i den andra.
5 Denne ovanlige man, som, sjelf så olärd, visade ett så outtröttligt intresse för böcker, att han uteslutande lefde i deras umgänge och för deras samlande, föll olyckligtvis i sina bästa dagar ett offer för en nidings hand*)Vi påminna oss icke ha sett någon uppgift, att denne lömske usling ännu har fått sitt förtjenta straff., som mördade honom sofvande i Nuora by 9 verst söder om Wiborg, då Pohto i sistl.sistliden Juli månad var stadd på vandring i dessa förut oundersökta trakter och fattat det raska beslutet att utsträcka färden ända till Ingermanland och S:t Petersburg. Maths Pohto var utan tvifvel en enstaka företeelse, i vårt land, som i alla länder, och det så mycket mer, som han med samlarens nit icke förenade samlarens afundsama girighet att ensam äga hvad ingen annan ägde; men såsom en omedveten föregångare i nya sträfvanden inom hans folk, hans språk och hans samhällsklass, synes han snarare som ett förebud till kommande dagar, än såsom man af en tid, då väl högst få ens bland de bildade förstått att uppskatta hela betydelsen af hans sjelfvalda lefnadsmål.
6 Förteckningen upptager, utom rättelser och tillägg, 4 066konsekvensändrat/normaliserat numror boktryck, 30 trädsnitt och 9 stentryck. De tvenne sistnämnda kunna utan tvifvel betydligt ökas. I detta hänseende, nemligen hvad som icke upptagits, har väl ett så omfattande arbete erbjudit den största svårigheten, såsnart det engång gått utöfver det egentliga finska trycket till skrifter »som annars leda till finska språkets kännedom», en plan som torde få anses nära nog omöjlig att konseqvent genomföra. Förf. reserverar sig emellertid i företalet närmast mot dem, som anse förteckningen, under dess sträfvande till största möjliga fullständighet, hafva upptagit en mängd tryck af ringa betydelse, såsom lokala kungörelser, enskilda annonser m. m., äfvensom utförliga titlar (eller i brist deraf citater af texten) jemte imprimatur, tryckfel i titeln o. s. v. Förf. erinrar, »huru mörka många ställen nu förekomma oss hos forntidens författare, endast derföre att vi sakne kunskap om alla de särskilda omständigheter och förhållanden, som der åsyftas», och anmärker den lättnad, som vinnes i förteckningar och inventeringar öfver allmänna och lokala arkiver, derest man, i stället för titeln på en skrift, antecknar dess nummer ur denna förteckning.
7 Vi kunne ej bedöma, i hvilka afseenden en framtida kritik, med än vidare ökade materialer till sin disposition, skall härutinnan gifva förf. rätt eller orätt. Hvad som deremot synes oss klart, är att denna förteckning öfver finska språkets och literaturens härtills samlade tryckta förråder i alla tider måste erkännas intaga en utmärkt plats ibland vår tids literära företeelser, både för dess mångfaldiga gagn och isynnerhet för det att den likasom tagit fasta uppå detta språks och dess alsters plats uti literaturhistorien samt dymedelst likasom lagligen häfdat vårt folks berättigande att intaga ett, om än ringa, men dyrbart säte i den europeiska civilisationens literära areopag. För detta vigtiga resultat, som med så mycket skäl har vunnit Finska Literatursällskapets medverkan, skola otvifvelaktigt både samtid och efterverld stadna i outplånlig förbindelse hos den vördade veteran, som åt detta arbete offrat aftonen af en lefnad, tillbragt bland visdomens skatter och oaflåtligen egnad åt bildningen och fosterlandet. Att försyner unnat honom upplefva detta arbetes fullbordan, är redan en lön, stor nog för den som icke begär en högre belöning, än den att hafva gagnat sitt land och den vetenskap, för hvilken han lefvat.
8 Arbetets typografiska utstyrsel är ganska vacker och hedrar tryckeriet så mycket mer, som den icke saknat svårigheter. Det af F. Lit.sällskapet bestämda priset är icke drygt i förhållande till det stora arktalet (98 ark); men för tillgängligheten och afsättningen hade det kunnat önskas lägre. Upplagan är 400 exemplar.
*)Pohtos i företalet införda lefnadsteckning är af högsta intresse; men då ett annat blad redan aftryckt densamma, upptaga vi här blott det märkeligaste derutaf.
*)Vi påminna oss icke ha sett någon uppgift, att denne lömske usling ännu har fått sitt förtjenta straff.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Literatur.
1 På Finska Literatursällskapets förlag, och såsom 20:de delen af dess handlingar, har dessa dagar ett verk utkommit, hvilket, ehvad man afser dess omfång, dess ämne eller den mångåriga möda, ihärdighet och intresse detsamma erfordrat, snarare kan ställas i bredd med förgångna tiders literära jätteverk – om hvilka skalden säger att till dem »en lifstid var alltför knapp» – än med våra tiders beqvämare skriftställeri, hvarom samme skald har begagnat en viss skämtsam och välbekant liknelse. Detta verk, som till vidd och arbetsdryghet närmast kan jemföras med Sursillska genealogin, men till sin betydelse intager en annan plats, är statsrådet F. W. Pippings förteckning öfver tryckpressens samtliga alster på finska språket; hvilket arbetes fullständiga titel lyder som följer:
2 Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia. 20 osa. Helsingissä, Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kirjapainossa 1856–1857. – Förteckning öfver i tryck utgifne skrifter på Finska, äfvensom öfver några andra arbeten, innehållande någon uppsats på detta språk, eller annars ledande till dess kännedom. – Luettelo Suomeksi präntätyistä kirjoista, kuin myös muutamista muista teoksista, joissa löytyy joku kirjoitus Suomen kielellä, tahi joku johdatus sitä tuntemaan. Helsingfors Finska Litteratursällskapets tryckeri 1856–1857. Imprimatur: L. Heimbürger. Företal XIV sid. Tecknens betydelse. Lithografierad kopia af titelbladet till Agricolas Abcbok. Förteckning öfver boktryck sid. 1–725; trädsnitt 725–728; stentryck 728–730. Rättelser och Tillägg 730–756. Register öfver författarne I–VI. Kort register öfver de skrifter, hvilka sakna Författarenes namn VI–XII, allt 4:to. Hinta 5 Ruplaa hop. (Pris 5 rub. s:rrubel silfver). Med särskild titel å omslaget, äfvensom ryggtitel.
3 I företalet skildrar förf. den första uppkomsten och vidare fortgången af detta arbete. Dåvar. bibliotheksamanuensen, sedermera förste lektorn i finska språket mag. C. N. Keckman utgaf år 1821 ett provisionelt utkast till en förteckning af detta syfte, upptagande hvad derutinnan till hans kunskap kommit och i afsigt att vidare kompletteras. Högv. domkapitlet i Åbo understödde företaget genom att i cirkulär anhålla om bidrag härtill af erkestiftets presterskap medelst anteckningar ur kyrkornas inventarier; hvilket ej synes ha blifvit utan all påföljd. Lektor Keckman, som år 1838 alltför tidigt frånrycktes sitt land och vetenskapen, hann ej fullborda detta arbete och hans anteckningar öfverlemnades till F. Literatursällskapet. Förf., dåförtiden universitetets bibliothekarie, ansåg sig i denna egenskap förpligtad att fullfölja arbetet, hvilket skett såväl med tillhjelp af lektor Keckmans anteckningar och flera namngifne landsmäns bidrag, som genom egen mångårig möda för samma ändamål.
4 Med synnerlig erkänsla nämner förf. såsom sin mest nitiske medhjelpare en ringa och obemärkt man, hvars bidrag och upplysningar härutinnan varit af största nytta, nemligen Maths Pohto, född 1817 i Ylistaro kapell och Storkyro socken af Vasa län*)Pohtos i företalet införda lefnadsteckning är af högsta intresse; men då ett annat blad redan aftryckt densamma, upptaga vi här blott det märkeligaste derutaf.. Föräldrarne, en tid hemmansägare, råkade sedan i fattigdom; gossen gick om somrarna i vall och om vintern på tiggeri. För sistnämnde ändamål vandrade han äfven utom länet och ställde sig någon tid döfstum, men blef 1833 såsom passlös häktad i Bjerno och skickad först till Åbo, sedan till Helsingfors kronohäkte, hvarifrån han 1834 återsändes till hemorten, då ock hans förställning blef upptäckt derigenom att han under forslingen glömde sin antagna rol. I barndomen hade han af sin mor lärt läsa och förkofrade sig nu deruti, så att han 1835 genomgick skriftskolan och om hösten samma år begaf sig på nya vandringar som kolportör, försedd med s. k. arkkivirret eller finska ströskrifter dem han sålde i byarna likväl ej utan att ännu engång, år 1836, häktas i Karvia och göra ofrivilliga resor först till Åbo och sedan till Vasa. Derefter, då hans oförviteliga frejd blef bättre känd och han hvarje år medförde förpassning från hemorten, lades intet hinder i vägen för hans vandringar; Pohto både sålde, inband och reparerade böcker, och då han var en ytterst måttlig man, som knappast smakade kaffe, långt mindre bränvin, kunde han med detta yrke ej blott tillfredsställa sina få behofver, utan hade äfven något derutöfver till inköp af böcker och sällsyntare mynt för egen räkning. Med dessa samlingar begynte han 1838 och bragte det under nitton års oupphörliga vandringar genom landet så långt, att han till slut ägde 3 000konsekvensändrat/normaliserat och några hundra af de 4 066konsekvensändrat/normaliserat numror finskt tryck, som i förevarande förteckning upptagas, och bland dem 1 500konsekvensändrat/normaliserat af de 1 900konsekvensändrat/normaliserat förteckn. upptager såsom utgifna före 1809. Denna samling af till stor del sällsynta skrifter har han redan 1851 testamenterat till universitetets samt Kuopio, Åbo och Vasa gymnasiers bibliotheker sålunda, att hvardera får i sin tur från samlingen uttaga hvad de sakna. Pohto, som på sednare åren gjort förf:s bekantskap och erhöll af nuvar. förteckning ark efter ark som kom ut, medförde dervid under årliga vandringar till Helsingfors både ett stort antal af förf. dertills okända skrifter och andra upplysningar samt lemnade, mot utbyte eller ringa ersättning, flera hundrade, förut saknade böcker och öfrigt finskt tryck till univ:s bibliotheket. Skrifva kunde han sjelf ej mer än efterapa latinska initialer och arabiska ziffror, men hans minne var så starkt, att han bestämdt kunde uppgifva hvart ett löst bokblad hörde; och när förf. visade Pohto två exemplar, som troddes höra till samma upplaga, var Pohto i stånd att bestrida detta på grund deraf, att på den eller den sidan, den eller den raden i det ena stod ett tryckfel, som ej fanns i den andra.
5 Denne ovanlige man, som, sjelf så olärd, visade ett så outtröttligt intresse för böcker, att han uteslutande lefde i deras umgänge och för deras samlande, föll olyckligtvis i sina bästa dagar ett offer för en nidings hand*)Vi påminna oss icke ha sett någon uppgift, att denne lömske usling ännu har fått sitt förtjenta straff., som mördade honom sofvande i Nuora by 9 verst söder om Wiborg, då Pohto i sistl.sistliden Juli månad var stadd på vandring i dessa förut oundersökta trakter och fattat det raska beslutet att utsträcka färden ända till Ingermanland och S:t Petersburg. Maths Pohto var utan tvifvel en enstaka företeelse, i vårt land, som i alla länder, och det så mycket mer, som han med samlarens nit icke förenade samlarens afundsama girighet att ensam äga hvad ingen annan ägde; men såsom en omedveten föregångare i nya sträfvanden inom hans folk, hans språk och hans samhällsklass, synes han snarare som ett förebud till kommande dagar, än såsom man af en tid, då väl högst få ens bland de bildade förstått att uppskatta hela betydelsen af hans sjelfvalda lefnadsmål.
6 Förteckningen upptager, utom rättelser och tillägg, 4 066konsekvensändrat/normaliserat numror boktryck, 30 trädsnitt och 9 stentryck. De tvenne sistnämnda kunna utan tvifvel betydligt ökas. I detta hänseende, nemligen hvad som icke upptagits, har väl ett så omfattande arbete erbjudit den största svårigheten, såsnart det engång gått utöfver det egentliga finska trycket till skrifter »som annars leda till finska språkets kännedom», en plan som torde få anses nära nog omöjlig att konseqvent genomföra. Förf. reserverar sig emellertid i företalet närmast mot dem, som anse förteckningen, under dess sträfvande till största möjliga fullständighet, hafva upptagit en mängd tryck af ringa betydelse, såsom lokala kungörelser, enskilda annonser m. m., äfvensom utförliga titlar (eller i brist deraf citater af texten) jemte imprimatur, tryckfel i titeln o. s. v. Förf. erinrar, »huru mörka många ställen nu förekomma oss hos forntidens författare, endast derföre att vi sakne kunskap om alla de särskilda omständigheter och förhållanden, som der åsyftas», och anmärker den lättnad, som vinnes i förteckningar och inventeringar öfver allmänna och lokala arkiver, derest man, i stället för titeln på en skrift, antecknar dess nummer ur denna förteckning.
7 Vi kunne ej bedöma, i hvilka afseenden en framtida kritik, med än vidare ökade materialer till sin disposition, skall härutinnan gifva förf. rätt eller orätt. Hvad som deremot synes oss klart, är att denna förteckning öfver finska språkets och literaturens härtills samlade tryckta förråder i alla tider måste erkännas intaga en utmärkt plats ibland vår tids literära företeelser, både för dess mångfaldiga gagn och isynnerhet för det att den likasom tagit fasta uppå detta språks och dess alsters plats uti literaturhistorien samt dymedelst likasom lagligen häfdat vårt folks berättigande att intaga ett, om än ringa, men dyrbart säte i den europeiska civilisationens literära areopag. För detta vigtiga resultat, som med så mycket skäl har vunnit Finska Literatursällskapets medverkan, skola otvifvelaktigt både samtid och efterverld stadna i outplånlig förbindelse hos den vördade veteran, som åt detta arbete offrat aftonen af en lefnad, tillbragt bland visdomens skatter och oaflåtligen egnad åt bildningen och fosterlandet. Att försyner unnat honom upplefva detta arbetes fullbordan, är redan en lön, stor nog för den som icke begär en högre belöning, än den att hafva gagnat sitt land och den vetenskap, för hvilken han lefvat.
8 Arbetets typografiska utstyrsel är ganska vacker och hedrar tryckeriet så mycket mer, som den icke saknat svårigheter. Det af F. Lit.sällskapet bestämda priset är icke drygt i förhållande till det stora arktalet (98 ark); men för tillgängligheten och afsättningen hade det kunnat önskas lägre. Upplagan är 400 exemplar.