Notisen/artikeln ingår i HT 28/11 1861:|140 2|

Grefve Feodor Feodorovitsch Berg.

1 Vi taga oss friheten att omsider efter en tysk tidskrift*)»Männer der Zeit», häft. 14. meddela några biografiska detaljer rörande den man, hvilken i nära sju års tid af sin monark haft sig högsta ledningen af Finlands styrelse ombetrodd.

2 Grefve Berg härstammar från en gammal tysk adelig ätt, hvilken hörde till Lifflands förste eröfrare, och är född d. 27 Maj 1790**)Finska adelskalendern uppgifver 1794. På samma ställe uppgifves, att grefve B. på mödernet härstammar från den gamla adliga ätten von Ermes, hvars förfäder deltagit i korstågen. på sin familjs stamgods Sagnitz i Liffland. Efter det hans uppfostran blifvit fulländad vid gymnasiet och universitetet i Dorpat, ingick grefve B. på den militära banan, då kejsar Alexander I år 1812 uppmanade sin adel att gripa till vapen. Snart befordrad till officer och placerad på generalstaben, deltog han i nästan alla de större affärerna under 1812, 1813 och 1814 års fälttåg ända till intagandet af staden Paris. Redan strax efter krigets slut hade han hunnit avancera till kapten i gardets generalstab, och han återvände med denna grad till fäderneslandet. De ansträngningar, kriget hade medfört, gjorde det nu nödvändigt för grefve B. att en längre tid uppehålla sig i ett sydligare klimat, hvilken tid blef använd till grundliga studier af Schweiz’ och norra Italiens valplatser samt till resor i södra Italien, Grekland och Turkiet. Vid återkomsten till Ryssland 1819 befordrades B. till öfverste, och tillika önskade kejsaren, som genom hans reserapporter hade blifvit uppmärksamgjord på hans utmärkta anlag, att få använda den lofvande unge mannen vid den diplomatiska korpsen, samt öfverförde honom derföre på den civila banan med värdighet af kollegiiråd och kammarherre. Grefve B. var nu anställd i ett års tid vid legationen i München och ett år i Neapel, men återkallades 1822 för att emottaga det vigtiga uppdraget att undersöka tillståndet i Orenburgska guvernementet, att återställa de störda handelsförhållandena med Indien öfver Bokhara samt ordna de orenburgska kirgishordernas styrelse. Detta uppdrag kunde icke verkställas utan krigiska expeditioner, hvilka inträffade åren 1822–24; men B. lyckades dock till slut och utförde dessutom vigtiga topografiska arbeten emellan Aral-sjön och Kaspiska hafvet. Vid kejsar Nikolais thronbestigning befordrades B. till generalmajor. Följande år afsändes han till Constantinopel såsom legationsråd, och vistelsen der var honom till ingen ringa nytta, när han vid krigets utbrott erhöll befattningen af chef för arméns stab. Såsom sådan hade han en vigtig del i ledningen af ryska arméns berömda operationer under Wittgenstein och Diebitsch åren 1828 och 1829. Efter freden i Adrianopel erhöll B. tillstånd att resa till öfra Italien, der han gifte sig med venetianska grefvinnan Leopoldina Cicogna. Vid underrättelsen om polska revolutionens utbrott skyndade han tillbaka och inträffade i April 1831 vid general Rüdigers korps, just då denne hade tvungit Dvernicki att gå öfver galiziska gränsen, och med skicklig diplomatisk hand bedref han här den nämnda polska korpsens afväpnande genom österrikiska myndigheterna. Diebitsch anförtrodde honom derefter befälet öfver avant-gardet. I slaget vid Ostrolenka utmärkte B. sig mycket, och af ännu större betydelse var hans verksamhet vid Warschaus bestormning, der det var han som från ryska sidan bedref underhandlingarne om stadens kapitulation. På samma sätt användes han vid de sista operationerna emot Rybinski. Hans namn är således nära förbundet med flera af de olycksdigraste händelserna för polska armén under detta krig.

3 Efter krigets slut blef grefve Berg utnämnd till generallöjtnant och chef för aktiva arméns i Warschau förlagda stab, hvilket embete han beklädde i tolf år. Han utnämndes emellertid derjemte till generaladjutant och användes i många diplomatiska underhandlingar med hofven i Wien och Berlin. År 1843 blefven general af infanteriet och generalqvartermästare för hela armén, erhöll han fortfarande många diplomatiska uppdrag, hvaribland särskildt måste ihågkommas hans sändning till Wien 1849, då Österrike hade begärt Rysslands hjelp emot det ungerska upproret. I de båda högqvarteren lyckades han att utjemna alla tvistigheter emellan öfverbefälhafvarne Haynau och Paskevitsch, och till tack för hans åtgöranden, belönade kejsar Frans Josef honom med österrikiska grefve-värdigheten.

4 Vid det orientaliska krigets utbrott emottog grefve Berg värfvet att skydda sin fädernebygd, de tyska Östersjö-provinserna, emot den engelska flottans landstigningsförsök, och det var ifrån denna plats han i December 1854 kom för att öfvertaga ledningen af de militära och civila angelägenheterna i Finland.

5 Grefve Bergs verksamhet såsom generalguvernör i detta land är för klart inpräglad i allas medvetande, för att här behöfva ens till sina hufvudsakliga drag antydas.

 

 

1. *)»Männer der Zeit», häft. 14.
2. **)Finska adelskalendern uppgifver 1794. På samma ställe uppgifves, att grefve B. på mödernet härstammar från den gamla adliga ätten von Ermes, hvars förfäder deltagit i korstågen.