Notisen/artikeln ingår i HT 11/10 1851:|81 2|

Exposition af inhemska målares arbeten.

1 För omkring två månader sedan erfor man af tidningarne, huruledes en för de sköna konsterna varmt nitälskande man, Professoren härstädes N. G. Gyldén, inbjöd allmänheten till befrämjande af en s. k. »Finsk Konstnärsförening».konsekvensändrat/normaliserat Då man redan förut äger en »Finsk Konstförening» och likheten i namnet är nog förvillande, befara vi att en förblandning hos mången ägt rum samt att afsigten med Professor Gyldéns förslag icke blifvit tillfyllest uppfattad. En kort erinran derom torde således icke vara ur vägen.

2 Professor Gyldén går ut från den åsigt, att Finska Konstföreningen, med allt dess obestridliga gagn i öfrigt, icke äger medel nog att förskaffa inhemske målare en jemn och säker afsättning af deras arbeten – hvilket i så måtto äger sin riktighet, att Konstföreningen, närmast till hoppgifvande talenters uppmuntran, anslår, och icke kan anslå mera än 4 à 600 rubel silfver årligen för uppköp af inhemska målningar. Prof. Gyldén inbjuder derföre, icke allmänheten, utan målarne sjelfve till den inbördes öfverenskommelse, att på bestämd tid i Helsingfors och Åbo exponera hvad de under året målat. Efter expositionstidens slut försäljas dessa deras målningar på öppen auktion; men då dervid är att befara, att auktionsinropen icke alltid uppgå till taflornas åsatta verkliga värde, hoppas man fylla det bristande genom tillskott af de medel, som inflyta medelst entrén till expositionerna. Allmänheten kan således direkt härtill medverka: 1) genom att besöka expositionerna och 2) genom att höja auktionsinropen.

3 Man måste tillstå, att derest detta förslag kunde med framgång realiseras, en kraftig impuls dermed vore gifven för produktivitet af inhemska målningar. Konstnären lefver tyvärr icke ensamt af äran; den materiela vinning, som tryggar hans exsistens, är tillika nödvändig för att göra nya ansträngningar möjliga. Det är ur denna synpunkt »Konstnärsföreningen» icke kan annat än arbeta »Konstföreningen» i händerna. Det frö till rivalitet, som kan uppstå mellan dessa båda föreningar, derigenom att den nya anstalten undanrycker en mängd inhemska taflor från den äldres expositioner, – och detta är, så vidt vi inse, den enda direkta beröringspunkten mellan dem båda – bör undvikas och göras oskadligt derigenom att de värdefullaste taflorna ånyo exponeras af Konstföreningen, och det för en större publik, ithy att den nya föreningen måste för sitt bestånd utfästa en högre expositions-entré än Konstföreningen. Det är öfverhufvud ett godt tidens tecken, att flera allmänna företag riktas åt samma håll och sätta flera krafter i rörelse; långtifrån att motverka hvarandra, skola de fastmer underlätta hvarandras bemödanden. Vi äro således öfvertygade, att Finska Konstföreningen i den nya föreningen helsar en bundsförvandt; och skulle det befinnas att den nya icke bär sig uti sin nu föreslagna organisation, torde ett sammanslående af båda icke möta särdeles hinder, derest den nya föreningen, i stället att sjelf exponera sina alster på egen hand, årligen inlemnar dem att exponeras af Konstföreningen, hvilken i sådant fall sannolikt skall anstå inkomsterna af sina expositioner till samma ändamål, som nu åsyftas med Konstnärsföreningens exposition.

4 Den nya Konstnärsföreningen har till en början medfört betydlig enskild uppoffring för stiftaren. Prof. Gyldén har nemligen af landets inhemska artister beställt oljemålningar, större delen under egen garanti, samt exponerar dem nu, tillika med några äldre och utländska stycken af värde, hvarje söknedag kl. 12–2 uti f. d. mineraliesalen i tredje våningen af universitetshuset. Entrén är hvarje lördag 50 kopek och öfriga dagar i veckan 25 kopek silfver. Expositionen varar blott till den 1 November.

5 Taflornas antal är för närvarande 27. Bland dem finner man ett större original af Hr Ekman, föreställande Platos akademi. Man ser den store vise, han som af sin närmaste efterverld kallades »den gudomlige»,konsekvensändrat/normaliserat omgifven af sina lärjungar i den ryktbara lunden invid Athén. Bakom honom står Aristoteles, längre bort sitter Diogenes med sin påse och sin lykta; i förgrunden Scythen Anacharsis med sin gästvän Apollodoros. Grupper af Atheniensare promenera i lunden. I bakgrunden, i varm sydländsk dager, ser man det sköna Athén i aftonrodnaden af sin herrlighet;|81 3| Akropolis höjer deröfver sina klippor, och på dem glänser det namnkunniga Minervatemplet med gudinnans kolossala staty af Phidias. Det hela är af en strålande skönhet.

6 Hr Godenhjelm har lemnat ett original af högt intresse: Homer och det grekiska folket. På hafvets strand står den gamle blinde barden med sin lyra och sjunger dessa odödliga hjeltedikter, hvilka beundrade gått genom tre årtusenden. Rundt kring honom lyssna åhörare af samhällets alla klasser: konungen med sin spira, den vise med det tankfulla anletet, arkitekten, bildhuggaren, målaren, krigaren, tempelsångaren, fiskaren, herden, jemte ynglingar och hustrur; Clio upptecknar hans sång på sin evärdeliga tafla, och en af de rhapsoder (sångare), hvilka sedan utbredde dem, pekar med handen bortåt de blåa bergen, likasom för att antyda huru dessa dikter skola genljuda fjerrran ut öfver hela jorden.

7 Hr Magnus von Wright har lemnat ett af dessa fågelstycken, som för sin utomordentliga trohet och finhet vunnit ett så förtjent rykte. Man ser ett landskap tidigt om våren, då isen ännu fläckvis qvarligger vid insjöns strand. En hel koloni af änder har der bosatt sig; de njuta med välbehag af den första öppna sjön; de tyckas vänta att se den fullkomligt fri och promenera i de mest omvexlande, lediga och behagliga ställningar på isstyckena. – Hr Löfgrén (nu i Stockholm) har inskickat en Psyche i half figur och naturlig storlek; händerna undergifvet hoplagda, blicken idealiskt riktad mot höjden. Stycket vittnar om vackra framsteg. – Hr Legler i Åbo har inskickat fyra landskapsstycken; Hr Lennart Forstén likaledes fyra landskapsstycken, målade efter naturen, bland dem ett vinterstycke. – Hr Holmberg har likaledes inlemnat fyra landskap, hvaribland en lyckad kopia af Fahlcrantz förträfliga utsigt öfver Åbo samt en vy af det skönt belägna finska Joensuu. – De öfriga taflorna äro af utländske målare, förutom en kopia af Lind. Man finner bland dem Maes’ beundransvärda Magdalena, med dess dubbla effekt af dager och eldsken; en utmärkt kopia efter Rafael m. fl. stycken af värde. Det minsta till omfånget, men icke till värdet är en liten flicka af Lundgren, så enkel och likväl så oskyldigt täck med sömnen i de små fuktiga ögonen, att man icke gerna bortvänder sin blick, när man engång kommit att stadna vid den.