1 I sammanhang med ofvanstående anhålla vi att i korthet få upptaga ett dermed beslägtadt ämne, som nyligen behandlats af tvenne andra blad, Finl. Allm. Tidn. N:o 254, 255 samt Literaturbladet i dess Augtistihäfte.*)Saima m. fl. har på sin tid behandlat samma ämne. Äfven vi ha derom meddelat en utförlig artikel, »Finska Literaturen och dess framtid», Hfors T. 1844, N:o 34–36, 39, 40.
2 Med rätta anmärker landets officiela blad den omisskänneliga vexelverkan, som äger rum mellan ett lands literatur och dess läsande allmänhet. Båda äro en produkt af de tvenne stora faktorerna bildning och nationalitet, så att å ena sidan en egen literatur ej kan uppkomma, derest den icke uppbäres af en allmänhet, tillräckligt stor, bildad och fosterlandsälskande, för att hålla den vid godt mod, samt å andra sidan en sådan allmänhet icke kan finnas, derest den icke höjes och bildas af en literatur enkom för den. Både literaturen och dess publik måste derföre samtidigt utvecklas genom hvarandra och ur hvarandra, som orsak och verkan skiftevis hvarje slag, riktadt åt literaturen, drabbar jemväl allmänheten; hvarje vanlig uppmuntran, räckt åt den förra, kommer den sednare till godo, och tvärtom. Ty båda samfäldt utgöra den andliga sidan af en nations kultur, en sida så väsendteligt nödvändig och så ingripande in i den minsta detalj, att, der den saknas, intet materielt välstånd, intet framskridande i jordbruk, handel och industri kunna ersätta den, eller ens utan den kunna rotas på varaktig grund.
3 Det officiela bladet anmärker vidare ganska riktigt, att orsakerna till en literaturs och en läsande allmänhets ståndpunkt äro mångahanda. Denna ståndpunkt är produkten af en bildningsprocess, som fortgått genom sekler; den kan likaså litet med ens höjas, som med ens tillintetgöras. Men visserligen verka der många orsaker påskyndande eller hämmande. Att detaljera dessa, skulle föra oss för vida, och vi hålla oss derföre, i likhet med våra föregångare, till ämnet sådant det är, ett faktum, som engång, bättre belyst, skall taga sin plats i landets kulturhistoria.
4 Vi skola nu tala om literaturens publik; en annan gång skola vi tala om konstens.
5 Med »läsande allmänhet» förstå vi, liksom F. A. T., icke den allmänhet som kan läsa i bok, utan den som är intresserad af böckers innehåll, af literatur. Och derifrån undantaga vi ytterligare den rent religiösa läsningen, emedan den väsendtligen åsyftar andra behofver och icke låter binda sig af literaturens allmänna vilkor.
6 Vi tala om de tre riktningar i literaturen, som kunna kallas den vetenskapliga, den praktiska och den sköna. Vi fråga icke hvad som åt dessa håll skrifves och tryckes; det är ringa nog, det kan ingen förbise. Vi fråga blott hvilka läsare hvardera af dessa riktningar har att påräkna i Finland.
7 Vetenskapen har i alla länder på engång den minsta och den största publik: den minsta, när den framträder i sin stränga och högre form; den största, när den går att|100 3| meddela sina elementer åt nybegynnaren. Dess läsare åt hvardera hållet äro gifna: här universitetet, der skolan. I andra länder flödar vetenskapen utom dessa dess naturliga områden. I Finland icke så. Här undantränga vanligen lifvets praktiska bestyr hvarje vetenskapligt intresse, sedan man lyckligen kommit utom universitetet. Huru många äro de bildade landsmän, utom skolor och universitet, hvilka allt framgent med lefvande värma omfatta sin vetenskaps framsteg? Svar: tio prester bland hundrade; femtio embetsmän bland tusende; för öfrigt femtio andre landsmän bland en million sexhundratusende.
8 Det finnes en vetenskap, som härifrån gör ett undantag. Till läkarekorpsens beröm måste sägas, att de fleste dess medlemmar följa sin saks framsteg. Men dess personal är fåtalig; Notisbladet har 80 prenumeranter.
9 Emellertid kan en skolbok i landet afsätta 3 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar. Läsare, som befatta sig med skrifter af högre vetenskaplig tendens, kunna inalles ej uppskattas högre än till 1 000konsekvensändrat/normaliserat, och då ha vi bland dem inräknat 450 studenter. Fördelade på vetandets olika grenar blir denna publik vida ringare; så att historiska, naturhistoriska, teologiska och juridiska arbeten af strängare form hvardera föga kunna påräkna mer än 200 läsare inom landet, andra vetenskapliga skrifter än färre. Naturligtvis ökas likväl läsarnes antal i samma mån som arbetet affattas i populärare stil.
10 För att nu taga blott den materiela sidan i betraktande, bör man erinra sig, att vanligen 200 sålda exemplar af en bok beräknas ersätta tryckningskostnaden; andra 200 exx. beräknas ersätta författarens arfvode; hvad derutöfver säljes är förläggarens vinst. Då nu, med afräkning af akademiska kurser och skolböcker, intet strängt vetenskapligt arbete kan inom landet påräkna 400 läsare, än mindre köpare, så är klart, att allt skriftställeri åt det hållet, öfverlemnadt åt sig sjelft, vore förknippadt med ekonomiska uppoffringar, dem vetenskapsmannens magra börs ej gerna vill vidkännas. Men lyckligtvis saknar ej vetenskapen det stöd och de impulser den så väl behöfver. Sedan latinet icke mera står som en skymmande skiljemur för vetandet, kan den akademiska literaturen gå ut att lära allt folk och blifva vida mera fruktbärande än den varit. Här finnas en vetenskapssocietet och tvenne lärda sällskaper, hvilka åt sina håll gynna skriftställeriet. Slutligen finnes för vetenskapen äfven en utländsk publik – särdeles Sverige*)Man akte sig dock för illusioner. Sverige bekymrar sig föga om Finlands literatur. Vi hafva nyss sett detta land prenumerera på 2 (säger två) exemplar af Finlands Literaturblad. Men undantag gifvas. Sådana äro v. Bonsdorffs Kamerallagfarenhet och Nordströms Bidrag till Sv. Samhällsförf:s historia. – ringa måhända för afsättningen, men ej utan vigt i vågskålen, om man betraktar den impuls, som deraf kan hämtas för dugliga arbeten. Må vetenskapen derföre skrifva och trycka; fåtaligheten af dess läsare skall icke utgöra ett oöfverstigeligt hinder, och, lyckligare än andra grenar af literaturen, skall den inom sig sjelf söka sina korrektiver och sina förhoppningar. (Slut följer).
Notisen/artikeln ingår i HT 18/12 1852:|101 2|
Den läsande allmänheten i Finland.
(Slut från föreg. N:r.)
11 Till det praktiska skriftställeriet räkna vi all populär behandling af vetenskapens resultater och öfverhufvud all annan literatur, som ej kan hänföras till den sköna. Äfven tidningarna taga häri sin plats. Detta fält är vidsträckt och blandadt, måste ock derföre äga en vidsträckt och blandad publik. Det söker sina läsare bland alla samhällsklasser ända ned till torparen, som studerar bihanget till almanackan, och det faller sig derför nära nog omöjligt att ens på ett ungefär bestämma ziffran af dess publik. Det är naturligt, att folksskrifter af ringa omfång och pris der äga största antalet läsare. Här lägga likväl kommunikationernas tröghet och folkets fördomar många hinder i vägen. Man måste gifva bonden hans bok i hand, ty han kommer icke att hämta den, och med bok förstår han mest en gudelig bok. Oss veterligen ha icke ens de populäraste skrifter i landtbruket, almanackans bihang undantaget, afsatt öfver 1 400konsekvensändrat/normaliserat exemplar.
12 Tidningarna, med undantag af de finska, gå sällan lägre ned i samhället, än till klockaren på landet och handtverkaren i städerna. Deras publik är jemförelsevis stor, ty två bland dem hafva 1 200konsekvensändrat/normaliserat till 1 400konsekvensändrat/normaliserat köpare och – när man känner omfånget af socknarnas och städernas tidningsbolag – minst 12 à 14 000konsekvensändrat/normaliserat läsare. Likväl är dervid att märka: 1) att det vida vägnar större antalet af tidningar, och deribland flera af oneklig förtjenst, hafva en ganska ringa publik och med möda hålla sig uppe, samt 2) att tidningarna af mången hållas blott för nyheter och annonser samt af ganska få inbindas, och att deras literära betydelse i samma mån på samma händer sjunker ganska lågt. Det skall derförutan blifva lätt att visa, huruledes Finland, jemfördt med andra bildade länder, depenserar oändligt litet på sin tidningspress, som der äfven är fattigare än i de flesta andra länder.
13 I ett land, der skriftställare, förläggare, bokhandlare äro så få och omsättningen af böcker är så liten, vore det ingen särdeles svårighet, att på ziffran beräkna hvad som årligen köpes af den inhemska literaturen. Nu äga vi sådana ziffror blott för tidningspressen. Denna beräkning visar, att tidningarnas afsättning en tid bortåt varit i tilltagande och derefter hållit sig stationär, så att visserligen några blad vunnit, men andra förlorat köpare. Vi skola ej trötta läsaren med många ziffror. Summan af genom postverket reqvirerade inländska tidningar var år 1836: 3 450konsekvensändrat/normaliserat; – 1842: 2 947konsekvensändrat/normaliserat; – 1846: 5 431konsekvensändrat/normaliserat; – 1849: 4 518konsekvensändrat/normaliserat;– 1852: 5 216konsekvensändrat/normaliserat½ . Summan af alla exemplar, de inberäknade som utdelas på tryckningsorten, var år 1846: 7 268konsekvensändrat/normaliserat; år 1852: 7 100konsekvensändrat/normaliserat. Nämnde år 1846 ha vi beräknat den finska allmänhetens depens på inländska tidningar till silfv. rub. 14 217konsekvensändrat/normaliserat. Enligt beräkningar, dem vi ha skäl att anse tillförlitliga, utgjorde samma depens år 1852 vidpass silfv. rub. 14 595konsekvensändrat/normaliserat, och för båda åren är postarfvodet inräknadt. Man finner häraf, att Finland depenserar ungefär lika mycket om året på sina tidningar, som på kanel och peppar.
14 For öfrigt kan man ock i någon mån af tidningarnas innehåll och spridning beräkna hvilka ämnen finna den största publik. Tidningar, som hufvudsakligen representera populärt vetenskapliga och literära intressen, hafva en liten publik; tidningar och tidskrifter, hvilka (såsom Teknologin) representerat uteslutande praktiska syften eller (såsom Wanadis och Läsebibliotheket i Borgå) uteslutande skönliteratur, hafva icke heller tillräckligt många läsare. En uteslutande politisk tidning skulle likaså litet vinna debit. Detta tvingar en tidning i Finland, så framt den vill vinna en större spridning, att samla sina läsare från alla håll, hvilket i sjelfva verket är en stor olägenhet, emedan tidningarna, tvungna af sitt låga pris till ett trångt utrymme, derigenom icke kunna åt något håll vinna en önskvärd fullständighet.
15 Den tredje riktningen i ett lands literatur, den s. k. sköna, har flera läsare än både den vetenskapliga och den praktiska. I Finland har utan ännu icke kommit så långt, att romanen och följetongen nedtränga till verkstäderna och pigkamrarna*)Ehuru de äro på väg dit ner., och det är rätt väl att så är. Den sköna literaturen söker allt ännu sina läsare bland de bildade klasserne hvilka, under deras tillvext nedåt, småningom begynna att omfatta äfven städernas lägre borgerskap och göra proselyter i landsbygderna. En måttstock för denna litteraturs spridning finna vi i det mest populära poetiska arbete, som i Finland utkommit, »Fänrik Ståls Sägner». Af detta arbete äro inom 5 år tre upplagor afdragna om inalles 4 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar, och deraf torde till dato vidpass 3 000konsekvensändrat/normaliserat hafva blifvit sålda inom landet. Öfverhufvud kan en så populär bok på en köpare beräkna, likasom en tidning, 8 à 10 läsare, och när vi derföre uppskatta Fänrik Ståls läsare till 25 000konsekvensändrat/normaliserat, ha vi dervid uttalat den högsta ziffra skönliteraturen för närvarande kan påräkna i Finland, såframt den icke, i form af s. k. skillingstryck, nedstiga bland massorna. Kalevala både i orginal och öfversättning har icke på långt när så många läsare. Dess första finska upplaga var 500 och dess första svenska 500 exx., och deraf finnes ännu en liten återstod. Runebergs öfriga arbeten torde hafva afsatt från 1 000konsekvensändrat/normaliserat till 1 800konsekvensändrat/normaliserat exx., andra poetiska verk högst 750. Romaner och noveller af inhemsk fabrik ha härtills funnits ganska få och säkert icke afsatt öfver 500 exx. Barnböckerna börja att spridas något mera och kunna räkna ända till 800 köpare.
16 Vill man, på grund af dessa iaktagelser, göra ett öfverslag af hela den läsande allmänheten i Finland, så bör dervid märkas, att läsarne fördelas på olika genrer af literatur och på de båda herrskande språken. Men summan af denna allmänhet, i den betydelse vi ofvanföre tagit den, bör otvifvelaktigt räknas vida högre den af någon uppgifna ziffran 3 000konsekvensändrat/normaliserat. Med erkännande af omöjligheten att uppgifva denna ziffra nämnare bestämd och fullt tillförlitlig, tro vi oss likväl, på grund af fleråriga iakttagelser, kunna uppställa följande ungefärliga beräkning såsom den högsta i Finland:
Köpare.
Läsare.
Sträng vetenskaplig
literatur
400.
1 000konsekvensändrat/normaliserat.
Praktisk
〃
1 400konsekvensändrat/normaliserat.
14 000konsekvensändrat/normaliserat.
Skön
〃
3 000konsekvensändrat/normaliserat.
20 000konsekvensändrat/normaliserat.
Hela läsande allmänheten
4 000konsekvensändrat/normaliserat.
30 000konsekvensändrat/normaliserat.
17 Detta gör en köpare på 415 och en läsare på 55 invånare, ett antal, hvars ringhet ej behöfver påpekas. Tillförene**)I vår nämnda artikel år 1844. Vi sakna för ögonblicket material att bedöma i hvad mån förhållandet ändrats sedan dess. ha vi sökt utreda, att i Finland belöper sig en författare på 37 125konsekvensändrat/normaliserat, i Sverige deremot en på 5 000konsekvensändrat/normaliserat, och att således, i förhållande till folkmängden, sju och en half gång mera skrifves i Sverige än i Finland. Att döma af upplagornas storlek i Sverige, synes likväl den läsande allmänheten der vara icke sju och en half gånger, utan på sin höjd dubbelt större än i Finland, i förhållande till folkmängden – ett faktum som i sin mån bevisar, att|101 3| literaturens armod hos oss har äfven andra orsaker, än brist uppå läsare.
18 Det är snarare beundransvärdt, att Finland äger en sådan läsande allmänhet, som det dock har. När man jemför vårt land med andra, bör man erinra sig allt hvad de andra äga och vi sakna. De hafva en gammal literatur och ett allt omfattande språk; vi hafva en literatur af 20 eller 30 års ålder, och den klyfves i tu af tvenne språk. De hafva en utbildad förlags- och bokhandelsrörelse; vi hafva 10 eller 15 förläggare utan samband sinsemellan och en bokhandel alldeles i sin barndom, som dessutom kämpar med stora svårigheter. De hafva snabba kommunikationar tills lands och vatten, som, få dagar efter en boks utgifvande, sprida den öfverallt; vi åter äga en kommunikation, så ringa, att icke sällan år förgå, innan en bok blir spridd, och mången bok blir det aldrig fullständigt.
19 Nej, den läsande allmänheten i Finland är ringa till antalet, den kan icke annat vara, och trögheten vilja vi icke försvara. Men vi uppställa såsom resultater af dessa anmärkningar: 1) att den läsande allmänheten är större än man föreställt sig; 2) att den skall kunna fördubblas, såsnart förlags- och bokhandelsrörelsen samt isynnerhet kommunikationen bättre organiseras; 3) att den nu redan är i stånd att uppbära vissa grenar af literaturen, såframt denna literatur förtjenar det; 4) att den framdeles skall kunna uppbära en nationalliteratur, samt 5) att literaturens vanmakt blott till en ringa del är att söka i läsarnes fåtalighet.
20 Skola vi misströsta om bildningens sak, skola vi få som skrifva och trycka nedlägga pennor och tryckpressar och säga: det går icke, ordets, sanningens, intelligensens makt är ingen i Finland? Skola vi uppställa för oss vårt dagliga bröd såsom vårt högsta lefnadsmål och säga till oss sjelfva: snillet, kunskapen, skönheten, allt det stora, ädla och upplysande, som genom det tryckta ordet talar till förstånd och hjerta, som går ut ibland folken och höjer dem till sann humanitet, det är allt ett sten, det är allt förbi; vi äro hungriga, kom låtom oss äta; vårt land behöfver oss icke mer?
21 Nej att tvifla på sanningen och ljuset, det är att tvifla på Gud. Vi äro ringe män bland vårt folk, vi äro fattige på allt annat än vetande, tro och heder; men vår sak är stor och vår sak är rik, ty också vi äro arbetare i det sannas och godas tjenst, och genom oss går det ut till många tusende. Derföre mod, endrägt, försakelse, tålamod, arbete, fosterlandskärlek, hopp och tro, och literaturen skall ännu hafva en framtid äfven bland oss!
*)Saima m. fl. har på sin tid behandlat samma ämne. Äfven vi ha derom meddelat en utförlig artikel, »Finska Literaturen och dess framtid», Hfors T. 1844, N:o 34–36, 39, 40.
*)Man akte sig dock för illusioner. Sverige bekymrar sig föga om Finlands literatur. Vi hafva nyss sett detta land prenumerera på 2 (säger två) exemplar af Finlands Literaturblad. Men undantag gifvas. Sådana äro v. Bonsdorffs Kamerallagfarenhet och Nordströms Bidrag till Sv. Samhällsförf:s historia.
Den läsande allmänheten i Finland.
1 I sammanhang med ofvanstående anhålla vi att i korthet få upptaga ett dermed beslägtadt ämne, som nyligen behandlats af tvenne andra blad, Finl. Allm. Tidn. N:o 254, 255 samt Literaturbladet i dess Augtistihäfte.*)Saima m. fl. har på sin tid behandlat samma ämne. Äfven vi ha derom meddelat en utförlig artikel, »Finska Literaturen och dess framtid», Hfors T. 1844, N:o 34–36, 39, 40.
2 Med rätta anmärker landets officiela blad den omisskänneliga vexelverkan, som äger rum mellan ett lands literatur och dess läsande allmänhet. Båda äro en produkt af de tvenne stora faktorerna bildning och nationalitet, så att å ena sidan en egen literatur ej kan uppkomma, derest den icke uppbäres af en allmänhet, tillräckligt stor, bildad och fosterlandsälskande, för att hålla den vid godt mod, samt å andra sidan en sådan allmänhet icke kan finnas, derest den icke höjes och bildas af en literatur enkom för den. Både literaturen och dess publik måste derföre samtidigt utvecklas genom hvarandra och ur hvarandra, som orsak och verkan skiftevis hvarje slag, riktadt åt literaturen, drabbar jemväl allmänheten; hvarje vanlig uppmuntran, räckt åt den förra, kommer den sednare till godo, och tvärtom. Ty båda samfäldt utgöra den andliga sidan af en nations kultur, en sida så väsendteligt nödvändig och så ingripande in i den minsta detalj, att, der den saknas, intet materielt välstånd, intet framskridande i jordbruk, handel och industri kunna ersätta den, eller ens utan den kunna rotas på varaktig grund.
3 Det officiela bladet anmärker vidare ganska riktigt, att orsakerna till en literaturs och en läsande allmänhets ståndpunkt äro mångahanda. Denna ståndpunkt är produkten af en bildningsprocess, som fortgått genom sekler; den kan likaså litet med ens höjas, som med ens tillintetgöras. Men visserligen verka der många orsaker påskyndande eller hämmande. Att detaljera dessa, skulle föra oss för vida, och vi hålla oss derföre, i likhet med våra föregångare, till ämnet sådant det är, ett faktum, som engång, bättre belyst, skall taga sin plats i landets kulturhistoria.
4 Vi skola nu tala om literaturens publik; en annan gång skola vi tala om konstens.
5 Med »läsande allmänhet» förstå vi, liksom F. A. T., icke den allmänhet som kan läsa i bok, utan den som är intresserad af böckers innehåll, af literatur. Och derifrån undantaga vi ytterligare den rent religiösa läsningen, emedan den väsendtligen åsyftar andra behofver och icke låter binda sig af literaturens allmänna vilkor.
6 Vi tala om de tre riktningar i literaturen, som kunna kallas den vetenskapliga, den praktiska och den sköna. Vi fråga icke hvad som åt dessa håll skrifves och tryckes; det är ringa nog, det kan ingen förbise. Vi fråga blott hvilka läsare hvardera af dessa riktningar har att påräkna i Finland.
7 Vetenskapen har i alla länder på engång den minsta och den största publik: den minsta, när den framträder i sin stränga och högre form; den största, när den går att|100 3| meddela sina elementer åt nybegynnaren. Dess läsare åt hvardera hållet äro gifna: här universitetet, der skolan. I andra länder flödar vetenskapen utom dessa dess naturliga områden. I Finland icke så. Här undantränga vanligen lifvets praktiska bestyr hvarje vetenskapligt intresse, sedan man lyckligen kommit utom universitetet. Huru många äro de bildade landsmän, utom skolor och universitet, hvilka allt framgent med lefvande värma omfatta sin vetenskaps framsteg? Svar: tio prester bland hundrade; femtio embetsmän bland tusende; för öfrigt femtio andre landsmän bland en million sexhundratusende.
8 Det finnes en vetenskap, som härifrån gör ett undantag. Till läkarekorpsens beröm måste sägas, att de fleste dess medlemmar följa sin saks framsteg. Men dess personal är fåtalig; Notisbladet har 80 prenumeranter.
9 Emellertid kan en skolbok i landet afsätta 3 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar. Läsare, som befatta sig med skrifter af högre vetenskaplig tendens, kunna inalles ej uppskattas högre än till 1 000konsekvensändrat/normaliserat, och då ha vi bland dem inräknat 450 studenter. Fördelade på vetandets olika grenar blir denna publik vida ringare; så att historiska, naturhistoriska, teologiska och juridiska arbeten af strängare form hvardera föga kunna påräkna mer än 200 läsare inom landet, andra vetenskapliga skrifter än färre. Naturligtvis ökas likväl läsarnes antal i samma mån som arbetet affattas i populärare stil.
10 För att nu taga blott den materiela sidan i betraktande, bör man erinra sig, att vanligen 200 sålda exemplar af en bok beräknas ersätta tryckningskostnaden; andra 200 exx. beräknas ersätta författarens arfvode; hvad derutöfver säljes är förläggarens vinst. Då nu, med afräkning af akademiska kurser och skolböcker, intet strängt vetenskapligt arbete kan inom landet påräkna 400 läsare, än mindre köpare, så är klart, att allt skriftställeri åt det hållet, öfverlemnadt åt sig sjelft, vore förknippadt med ekonomiska uppoffringar, dem vetenskapsmannens magra börs ej gerna vill vidkännas. Men lyckligtvis saknar ej vetenskapen det stöd och de impulser den så väl behöfver. Sedan latinet icke mera står som en skymmande skiljemur för vetandet, kan den akademiska literaturen gå ut att lära allt folk och blifva vida mera fruktbärande än den varit. Här finnas en vetenskapssocietet och tvenne lärda sällskaper, hvilka åt sina håll gynna skriftställeriet. Slutligen finnes för vetenskapen äfven en utländsk publik – särdeles Sverige*)Man akte sig dock för illusioner. Sverige bekymrar sig föga om Finlands literatur. Vi hafva nyss sett detta land prenumerera på 2 (säger två) exemplar af Finlands Literaturblad. Men undantag gifvas. Sådana äro v. Bonsdorffs Kamerallagfarenhet och Nordströms Bidrag till Sv. Samhällsförf:s historia. – ringa måhända för afsättningen, men ej utan vigt i vågskålen, om man betraktar den impuls, som deraf kan hämtas för dugliga arbeten. Må vetenskapen derföre skrifva och trycka; fåtaligheten af dess läsare skall icke utgöra ett oöfverstigeligt hinder, och, lyckligare än andra grenar af literaturen, skall den inom sig sjelf söka sina korrektiver och sina förhoppningar. (Slut följer).
Notisen/artikeln ingår i HT 18/12 1852:|101 2|Den läsande allmänheten i Finland.
(Slut från föreg. N:r.)
11 Till det praktiska skriftställeriet räkna vi all populär behandling af vetenskapens resultater och öfverhufvud all annan literatur, som ej kan hänföras till den sköna. Äfven tidningarna taga häri sin plats. Detta fält är vidsträckt och blandadt, måste ock derföre äga en vidsträckt och blandad publik. Det söker sina läsare bland alla samhällsklasser ända ned till torparen, som studerar bihanget till almanackan, och det faller sig derför nära nog omöjligt att ens på ett ungefär bestämma ziffran af dess publik. Det är naturligt, att folksskrifter af ringa omfång och pris der äga största antalet läsare. Här lägga likväl kommunikationernas tröghet och folkets fördomar många hinder i vägen. Man måste gifva bonden hans bok i hand, ty han kommer icke att hämta den, och med bok förstår han mest en gudelig bok. Oss veterligen ha icke ens de populäraste skrifter i landtbruket, almanackans bihang undantaget, afsatt öfver 1 400konsekvensändrat/normaliserat exemplar.
12 Tidningarna, med undantag af de finska, gå sällan lägre ned i samhället, än till klockaren på landet och handtverkaren i städerna. Deras publik är jemförelsevis stor, ty två bland dem hafva 1 200konsekvensändrat/normaliserat till 1 400konsekvensändrat/normaliserat köpare och – när man känner omfånget af socknarnas och städernas tidningsbolag – minst 12 à 14 000konsekvensändrat/normaliserat läsare. Likväl är dervid att märka: 1) att det vida vägnar större antalet af tidningar, och deribland flera af oneklig förtjenst, hafva en ganska ringa publik och med möda hålla sig uppe, samt 2) att tidningarna af mången hållas blott för nyheter och annonser samt af ganska få inbindas, och att deras literära betydelse i samma mån på samma händer sjunker ganska lågt. Det skall derförutan blifva lätt att visa, huruledes Finland, jemfördt med andra bildade länder, depenserar oändligt litet på sin tidningspress, som der äfven är fattigare än i de flesta andra länder.
13 I ett land, der skriftställare, förläggare, bokhandlare äro så få och omsättningen af böcker är så liten, vore det ingen särdeles svårighet, att på ziffran beräkna hvad som årligen köpes af den inhemska literaturen. Nu äga vi sådana ziffror blott för tidningspressen. Denna beräkning visar, att tidningarnas afsättning en tid bortåt varit i tilltagande och derefter hållit sig stationär, så att visserligen några blad vunnit, men andra förlorat köpare. Vi skola ej trötta läsaren med många ziffror. Summan af genom postverket reqvirerade inländska tidningar var år 1836: 3 450konsekvensändrat/normaliserat; – 1842: 2 947konsekvensändrat/normaliserat; – 1846: 5 431konsekvensändrat/normaliserat; – 1849: 4 518konsekvensändrat/normaliserat;– 1852: 5 216konsekvensändrat/normaliserat½ . Summan af alla exemplar, de inberäknade som utdelas på tryckningsorten, var år 1846: 7 268konsekvensändrat/normaliserat; år 1852: 7 100konsekvensändrat/normaliserat. Nämnde år 1846 ha vi beräknat den finska allmänhetens depens på inländska tidningar till silfv. rub. 14 217konsekvensändrat/normaliserat. Enligt beräkningar, dem vi ha skäl att anse tillförlitliga, utgjorde samma depens år 1852 vidpass silfv. rub. 14 595konsekvensändrat/normaliserat, och för båda åren är postarfvodet inräknadt. Man finner häraf, att Finland depenserar ungefär lika mycket om året på sina tidningar, som på kanel och peppar.
14 For öfrigt kan man ock i någon mån af tidningarnas innehåll och spridning beräkna hvilka ämnen finna den största publik. Tidningar, som hufvudsakligen representera populärt vetenskapliga och literära intressen, hafva en liten publik; tidningar och tidskrifter, hvilka (såsom Teknologin) representerat uteslutande praktiska syften eller (såsom Wanadis och Läsebibliotheket i Borgå) uteslutande skönliteratur, hafva icke heller tillräckligt många läsare. En uteslutande politisk tidning skulle likaså litet vinna debit. Detta tvingar en tidning i Finland, så framt den vill vinna en större spridning, att samla sina läsare från alla håll, hvilket i sjelfva verket är en stor olägenhet, emedan tidningarna, tvungna af sitt låga pris till ett trångt utrymme, derigenom icke kunna åt något håll vinna en önskvärd fullständighet.
15 Den tredje riktningen i ett lands literatur, den s. k. sköna, har flera läsare än både den vetenskapliga och den praktiska. I Finland har utan ännu icke kommit så långt, att romanen och följetongen nedtränga till verkstäderna och pigkamrarna*)Ehuru de äro på väg dit ner., och det är rätt väl att så är. Den sköna literaturen söker allt ännu sina läsare bland de bildade klasserne hvilka, under deras tillvext nedåt, småningom begynna att omfatta äfven städernas lägre borgerskap och göra proselyter i landsbygderna. En måttstock för denna litteraturs spridning finna vi i det mest populära poetiska arbete, som i Finland utkommit, »Fänrik Ståls Sägner». Af detta arbete äro inom 5 år tre upplagor afdragna om inalles 4 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar, och deraf torde till dato vidpass 3 000konsekvensändrat/normaliserat hafva blifvit sålda inom landet. Öfverhufvud kan en så populär bok på en köpare beräkna, likasom en tidning, 8 à 10 läsare, och när vi derföre uppskatta Fänrik Ståls läsare till 25 000konsekvensändrat/normaliserat, ha vi dervid uttalat den högsta ziffra skönliteraturen för närvarande kan påräkna i Finland, såframt den icke, i form af s. k. skillingstryck, nedstiga bland massorna. Kalevala både i orginal och öfversättning har icke på långt när så många läsare. Dess första finska upplaga var 500 och dess första svenska 500 exx., och deraf finnes ännu en liten återstod. Runebergs öfriga arbeten torde hafva afsatt från 1 000konsekvensändrat/normaliserat till 1 800konsekvensändrat/normaliserat exx., andra poetiska verk högst 750. Romaner och noveller af inhemsk fabrik ha härtills funnits ganska få och säkert icke afsatt öfver 500 exx. Barnböckerna börja att spridas något mera och kunna räkna ända till 800 köpare.
16 Vill man, på grund af dessa iaktagelser, göra ett öfverslag af hela den läsande allmänheten i Finland, så bör dervid märkas, att läsarne fördelas på olika genrer af literatur och på de båda herrskande språken. Men summan af denna allmänhet, i den betydelse vi ofvanföre tagit den, bör otvifvelaktigt räknas vida högre den af någon uppgifna ziffran 3 000konsekvensändrat/normaliserat. Med erkännande af omöjligheten att uppgifva denna ziffra nämnare bestämd och fullt tillförlitlig, tro vi oss likväl, på grund af fleråriga iakttagelser, kunna uppställa följande ungefärliga beräkning såsom den högsta i Finland:
17 Detta gör en köpare på 415 och en läsare på 55 invånare, ett antal, hvars ringhet ej behöfver påpekas. Tillförene**)I vår nämnda artikel år 1844. Vi sakna för ögonblicket material att bedöma i hvad mån förhållandet ändrats sedan dess. ha vi sökt utreda, att i Finland belöper sig en författare på 37 125konsekvensändrat/normaliserat, i Sverige deremot en på 5 000konsekvensändrat/normaliserat, och att således, i förhållande till folkmängden, sju och en half gång mera skrifves i Sverige än i Finland. Att döma af upplagornas storlek i Sverige, synes likväl den läsande allmänheten der vara icke sju och en half gånger, utan på sin höjd dubbelt större än i Finland, i förhållande till folkmängden – ett faktum som i sin mån bevisar, att|101 3| literaturens armod hos oss har äfven andra orsaker, än brist uppå läsare.
18 Det är snarare beundransvärdt, att Finland äger en sådan läsande allmänhet, som det dock har. När man jemför vårt land med andra, bör man erinra sig allt hvad de andra äga och vi sakna. De hafva en gammal literatur och ett allt omfattande språk; vi hafva en literatur af 20 eller 30 års ålder, och den klyfves i tu af tvenne språk. De hafva en utbildad förlags- och bokhandelsrörelse; vi hafva 10 eller 15 förläggare utan samband sinsemellan och en bokhandel alldeles i sin barndom, som dessutom kämpar med stora svårigheter. De hafva snabba kommunikationar tills lands och vatten, som, få dagar efter en boks utgifvande, sprida den öfverallt; vi åter äga en kommunikation, så ringa, att icke sällan år förgå, innan en bok blir spridd, och mången bok blir det aldrig fullständigt.
19 Nej, den läsande allmänheten i Finland är ringa till antalet, den kan icke annat vara, och trögheten vilja vi icke försvara. Men vi uppställa såsom resultater af dessa anmärkningar: 1) att den läsande allmänheten är större än man föreställt sig; 2) att den skall kunna fördubblas, såsnart förlags- och bokhandelsrörelsen samt isynnerhet kommunikationen bättre organiseras; 3) att den nu redan är i stånd att uppbära vissa grenar af literaturen, såframt denna literatur förtjenar det; 4) att den framdeles skall kunna uppbära en nationalliteratur, samt 5) att literaturens vanmakt blott till en ringa del är att söka i läsarnes fåtalighet.
20 Skola vi misströsta om bildningens sak, skola vi få som skrifva och trycka nedlägga pennor och tryckpressar och säga: det går icke, ordets, sanningens, intelligensens makt är ingen i Finland? Skola vi uppställa för oss vårt dagliga bröd såsom vårt högsta lefnadsmål och säga till oss sjelfva: snillet, kunskapen, skönheten, allt det stora, ädla och upplysande, som genom det tryckta ordet talar till förstånd och hjerta, som går ut ibland folken och höjer dem till sann humanitet, det är allt ett sten, det är allt förbi; vi äro hungriga, kom låtom oss äta; vårt land behöfver oss icke mer?
21 Nej att tvifla på sanningen och ljuset, det är att tvifla på Gud. Vi äro ringe män bland vårt folk, vi äro fattige på allt annat än vetande, tro och heder; men vår sak är stor och vår sak är rik, ty också vi äro arbetare i det sannas och godas tjenst, och genom oss går det ut till många tusende. Derföre mod, endrägt, försakelse, tålamod, arbete, fosterlandskärlek, hopp och tro, och literaturen skall ännu hafva en framtid äfven bland oss!