Notisen/artikeln ingår i HT 15/1 1845:|4 2|

Herr Carl Rappo och De Lefvande Bilderna.

1 Kroppens härdande, dess harmoniska utbildning till spänstighet och kraft, är i våra dagar alltför mycket tillbakasatt. Ynglingar och flickor af de bildade klasserna till|4 3|bringa större delen af sina vexande år vid boken eller vid stillasittande arbete; själskrafterna uppöfvas och forceras, men de ungas för helsan och lifvet så oumbärliga physiska uppfostran vanvårdas ofta oförsvarligt. Kroppens muskler blifva lösa och slappa, bröstet hopkrympes, benbygnaden vinner ingen rätt stadga, nerfsystemet lider af för stark retlighet och med den kroppsliga vekligheten förenas vanligen äfven sinnets och viljans. Det är först i sednaste tider gymnastiken börjat återtaga sin rätt vid all uppfostran.

2 Intressant är det emellertid, att i denna njutningarnas och veklighetens tid se en man, hvilken, som Hr Carl Rappo, genom sin ovanligt högt utbildade muskelstyrka erinrar om forntidens athleter och visar, hvilken knappt anad kraft skaparen nedlagt i menniskokroppens visa byggnad, när den från ungdomen rätt utbildas. Hr Rappo står som ett under bland nu lefvande slägten; att balancera otroliga tyngder på tänder och näsa; att på sin nacke emottaga en från tre till fyra famnars höjd fallande kanonkula om 36 skålpund; att nästan lekande handtera vigter om 20 till 30 lispund, och slutligen att i hängande ställning med hufvudet nedåt upplyfta en lefvande häst, hvilken väl torde uppskattas till omkring 40 lispund; se der några öfningar, hvilka nutidens lejon med och utan mahn ville ha godheten göra efter! Denna sällsynta styrka, i förening med stor vighet, en rik uppfinningsförmåga och esprit d'arrangement, har i Europas flesta länder förvärfvat Hr Rappo ett namn, numera oberoende af tidningspuffar, och i Leipziger Conversations Lexicon uppl. 1836 nämnes han såsom en af de ypperste i sin genre. – Hr Franz Rappo, hans ännu blott 18 årige son, utmärker sig lika mycket genom en sällsynt styrka och vighet, som genom den harmoniska skönheten af hela sin kroppsbygnad.

3 Men kropskraftens underverk må hafva sitt värde; de intressera för engång och lemna intet vidare intryck efter sig. Hr Rappo har insett detta och uttänkt andra medel att fängsla åskådaren. Bland dessa nämnas i främsta rummet de lefvande bilderna, trogna och med noggrannt studium utförda efterbildningar af antika och moderna statyer. Det hemlighetsfulla mörker, som omgifver åskådaren, det starka ljussken, som faller på de längst i fonden bakom tre förhängen grupperade bilderna, den svarta bakgrunden, afståndet, musiken, allt förhöjer den vackra effekten af dessa härmningar af konstens skönaste mästerverk. Men ett men böre vi utsäga likväl – dessa bilder böra ses af en bildad allmänhet, som äger insigt att, med antikens svala lugn, i dem beundra konsten och endast den. För massornas fantasier ville vi ej rekommendera Hr Rappos bilder; för dem är icke det klassiskt-grekiska nihil celare. För deras skull, hade måhända den marmorfärgade tricoten bordt föredragas framför den liffärgade. Vi hoppas likväl, att ingen bildad af någondera könet skall ångra en anblick af grekiskt formskönhet, så intagande, när den betraktas med svala ögon. – Hr Rappo har äfven efter Hogarths målningar arrangerat s. k. brokiga (kostymerade) bilder af mycken komisk effekt. – Ständigt fyllda hus och stormande bifallsrop för alla medlemmar af truppen hafva ej uteblifvit. Endast den dåliga musiken har ej motsvarat allmänhetens önskan.