Notisen/artikeln ingår i HT 16/12 1848:|98 1|

Literaturbladet fortsättes 1849

1 »förnämligast för att uppehålla bladet till en framtida förändring i planen för dess redigerande». – Dem bland våra läsare, hvilka tilläfventyrs icke annars fäst sig vid denna annons, anhålla vi att få göra derpå uppmärksama.

2 Redigerandet af ett literaturblad fordrar, jemte vidsträckt beläsenhet och utbildadt omdöme, stor uppoffring af tid och arbete. Det är icke nog med att engång genomläsa det verk man vill bedöma; en detaljerad recension fordrar citater och jemförelser, ofta mera tidspillande än allt det öfriga. Blir det fråga om allmänna literära öfversigter, kunna de endast byggas på en massa af detaljer, hvilkas inhämtande fordrar tid och studier. Och likväl är allt detta endast material: bearbetandet till utförliga och motiverade omdömen tar ens hela verksamhet i anspråk och fordrar en odelad uppmärksamhet. Ochså finnes väl, utom Literaturbladet i Kuopio, föga någon literär tidning eller tidskrift i hela verlden, som icke har att disponera ett stort antal medarbetare.

3 Hr Snellman deremot har nära nog ensam redigerat sitt blad, saknande äfven de insända bidrag från universitetet och öfriga förmågor i landet, hvilka han måhända haft någon rätt att påräkna. Af det ofvannämnda är klart, hvilken ansträngning det fordras för en man, äfven med Hr Snellmans förmåga, att, delad åt andra håll derjemte, redigera 52 ark literära uppsatser om året. Man måste äga en orubblig ihärdighet, en ovanlig produktivitet och ett aldrig slappadt intresse för bildningens sak, för att icke rygga tillbaka för fortsättandet af ett sådant arbete.

4 Åtminstone bör ett företag sådant som Literaturbladet påräkna det deltagande af landsmän, att det i ekonomiskt hänseende lemnar en behållning i någon mån motsvarande tidsförlusten. Med inalles 400 prenumeranter eller föga deröfver kan detta icke vara fallet. Att uppmuntra ett sådant företag, är emellertid för bildade landsmän något mer än ett blott uppmärksamhetsbevis, det är en pligt.

5 Man säger att Literaturbladets innehåll icke är populärt. Detta omdöme beror på ett missförstånd, uppkommet af vanan att i tidningarna finna endast politik eller s. k. lättsmälta artiklar. Bundet till bok, skall Literaturbladet erbjuda en läsning lika underhållande som lärorik; som tidning har det förmånen att kunna omtala dagens literatur, innan den råkat i glömska. Just detta sednare har icke rimligen kunnat ske fullständigt, sålänge bladet redigerats af en enda. Ett allmännare deltagande skall göra den »förändring i bladets plan», som annonsen omtalar, möjlig.

6 Det finnes ett skäl till, hvarföre ett sådant deltagande – både med prenumeration och med insända bidrag –|98 2| vore önskvärdt. Alla de herrar, skrifvande och icke skrifvande, som yttra sig så föraktligt om landets låga bildning och fullkomliga brist på literärt intresse, – landsmän! skola vi gifva dem vapen i händerna genom att låta Literaturbladet falla? Skola vi icke fastmer, genom nit raskt hålla det uppe, bevisa, att detta Finland, om hvars bildning man så förklenligt yttrat sig, i ett afseende åtminstone står högre än hela det literära Sverige, nemligen deruti, att hvad i Sverige icke burit sig, det bär sig här: en literaturtidning af förtjenst!