1 Helt nyligen lästes i detta blad några »Betraktelser med afseende å ett stundande prestmöte i Borgå» – hvarken många eller långa, men utmärkta dels genom deras tankeoreda, dels genom den lätthet, hvarmed förf. hr X. affärdar åtskilliga för landet maktpåliggande frågor, hvilka andra ej funnit så lätt lösta. Presterskapet »åtnjuter den stora förmån att lugnt få öfverlägga och besluta om församlingens och kyrkans angelägenheter»,konsekvensändrat/normaliserat menar hr X., och detta »bör såväl före som vid det stundande mötet begagnas».konsekvensändrat/normaliserat De »åtskilliga vigtiga omständigheter» han anser det vara »ståndets pligt att allvarligen begrunda» äro »handbok, kyrkolag, psalmbok, folkskola, fattigvård m. m.» och man häpnar att se, huru lätt och beqvämt hr X. afgör dessa »vigtiga omständigheter».konsekvensändrat/normaliserat
2 Bland dessa uppräknade vigtiga omständigheter utgör säkerligen folkskolan den vigtigaste. Att regeringen häri framkommit med ett frisinnadt program, tyckes hr X. icke veta. Att regeringen vidare deri tillkännagifvit sin afsigt att befria presterskapet från omsorgen om folkskolan och ställa densamma under en egen centralstyrelse, detta ignorerar hr X fullkomligt och säger: »hvad folkskolan angår, hvilken bör anses som protestantismens palladium emot sektväsendet och propagandism, bör den närmast stå under ett upplyft presterskaps inseende, för att vara en härd emot laster och sjelfsvåld, halfbildningens beklagansvärda frukter.»
3 Huru organiserar nu hr X detta »protestantismens palladium»,konsekvensändrat/normaliserat denna »härd emot laster och sjelfsvåld»?konsekvensändrat/normaliserat
4 Hr X finner organisationen gjord, blott man anskaffar skolmästare, och detta förorsakar honom ej det ringaste bekymmer. Sådane erhållas utan minsta svårighet och »utan ytterligare bidrag af staten»,konsekvensändrat/normaliserat ty hvarje stiftsstad samt sist i hufvudstaden äga de tillfälle att bilda sig för sitt kall»,konsekvensändrat/normaliserat och behöfva derförinnan endast ha genomgått någon »högre eller lägre elementarskola».konsekvensändrat/normaliserat Vidare förutsätter han »att klockare och skolmästaresysslan förenas, helst de så nära sammanhänga med hvarandra».konsekvensändrat/normaliserat För att öka denne klockare-skolmästares inkomster, bör än vidare vaccinatörstjensten öfverlemnas åt honom. Till alla dessa befattningar har han god tid, ty han har längesedan upphört att vara ett dagligt biträde åt presterskapet, behöfver ej mera ombesörja ringningen, hvilket fordom ålegat honom, och har föröfrigt sitt biträde i kyrkoväktaren. Dessutom är eller bör han vara »kirurg»,konsekvensändrat/normaliserat hvilket kommer synnerligen väl till pass för vaccinatören. Alltså: »klockare-skolmästare-vaccinatör».konsekvensändrat/normaliserat Ofrivilligt tänker man härvid på det finska ordstäfvet: »viisi virkka, kuusi nälkää».konsekvensändrat/normaliserat
5 Man ser att hr X. tar saken lätt. Folkskolan, en af landets vigtigaste lifsfrågor, dess organisation, dess styrelse, bildningen af dess lärare, deras aflöning och pensionering, om allt detta öfverlägger och beslutar presteståndet på några dagar, måhända timmar, på nästa möte. Men också går detta för sig utan svårighet, ty organisation behöfs icke; styrelse: »ett upplyft presterskaps inseende»; lärarnes bildning: »högre och lägre elementarskolorna, stiftsstäderna och hufvudstaden»; lärarnes aflöning och pensionering: klockaresysslan, som »så nära sammanhänger» med skolmästaresysslan, och vid hvilken man ännu, »för att öka inkomsterna», kan hänga vaccinatörstjensten. Dermed är allt gjordt, och finska folket har genom presteståndets och hr X:s försorg utan vidare omkostnader erhållit ett »palladium mot sektväsende och propagandism» samt en »härd mot laster och sjelfsvåld».konsekvensändrat/normaliserat
6 När regeringen genom kungörelsen af den 19 Apr. 1858 yttrade sin afsigt att taga folkundervisningen i sitt hägn, tillkännagaf den, att lämplig person skulle utses, hvilken på statens bekostnad borde genom resor i eget land lära känna folkbildningens tillstånd hos oss och sedermera genom resor i främmande länder, der folkskolan vore bäst ordnad, föröka sina insigter i ämnet. Efter afslutade resor ålåg det honom att till styrelsen inkomma med berättelse om sin gjorda erfarenhet samt med betänkande i frågan.
7 Detta hedrande och vigtiga uppdrag gafs af styrelsen åt hr pastor U. Cygnæus, säkerligen den i folkundervisningen mest erfarne och förtjente man landet hade att erbjuda. Hans resor äro afslutade, berättelsen och betänkandet afgifna samt i tryck utkomna. För ej längesedan utdelades det lilla häftet med Finl:s Allm. Tidn., och hr X. hade gjort väl, ifall han behagat taga någon notis om dess intressanta innehåll. Så har likväl ej skett. Hr X. anställer sina »betraktelser» och gör sina förslager alldeles såsom om detta häfte icke funnes till. Skulle verkligen ett »upplyst presterskap»,konsekvensändrat/normaliserat såsom han uppmanar, vilja allvarligen begrunda folkskolans vigtiga angelägenhet, så må de noga lägga på minnet denna reseberättelse.
8 Vi drogo i betänkande att försöka en resumé af denna skrift, emedan hvarje sådan måste blifva mer eller mindre ofullständig. Men vi finna nu, att troligen alltför mången, i likhet med hr X. antingen ännu icke fått del af hr Cygnæi berättelse, eller lagt den i långa lådan jemte andra dagens företeelser, som flyktigt läsas och hastigt glömmas. Hr X. och andra till tjenst vilja vi derföre försöka att gifva en kort öfversigt af denna berättelse, som är skrifven med kärlekens värma och öfvertygelsens frimodighet.
9 Under sommaren och hösten 1858 verkställde hr C. sin pedagogiska resa genom de flesta delar af Finland, utom Uleåborgs län. Han fann härunder att läskunnigheten öfverallt är temligen allmän, så att de som icke läsa höra till sällsynta undantag. Denna kunskap är dock endast en mekanisk läsfärdighet, såväl ur bok som utantill; det lästas uppfattande med förstånd och hjerta till den grad bisak, att man bland hundradetals läskunnige ej finner en, som kan göra reda för tvenne rader af det lästa.
10 Orsaken till detta förhållande är den dödande läromethod, som vid den första undervisningen öfverallt i vårt land användes: aldrig åskådningsundervisning, tanke- och talöfningar; alltid stafning, innan- och utanläsning ur böcker, vida öfver barnets fattning (abcboken och katekesen). Bland yngre prester träffade hr C. individer, som inse behofvet af en bättre method och längta efter en tidsenligt inrättad folkskola. De äldre deremot hvarken erkänna methodens olämplighet, eller vilja höra talas om folskolans dragande undan deras ledning, ehuru pastorerne klaga öfver sträng sysselsättning och kapellanerne anse under sin värdighet att vara barnalärare.
11 Allmogen är långt ifrån att inse behofvet af en folkskola. Orsaken är dess låga bildningsgrad och beskaffenheten af de skolor som finnas, hvilka ej äro till för dess behof, utan för bildande af högre och lägre embetsmän.
12 Bristen på verkligt pedagogisk bildning, till och med hos landets skolmän, och obekantskapen med folskolans senaste utveckling gör, att man hos oss i allmänhet har endast ett dunkelt begrepp om dess tidsenliga organisation och en underordnad uppfattning af folkbildningen öfverhufvud. Här, som i Sverige, vill man anse folkskolan endast som en förberedande anstalt för konfirmationen. – Än beklagligare är uppfattningen af qvinnans bildning: det är långtifrån en allmän mening, att äfven qvinnan ur allmogen har rättighet till en allmänt mensklig bildning.
13 Det vitsord förf. ger de Ahlmanska skolorna är ej lefvande; han fann dem – skolan i Lempälä undantagen – föra ett aftynande lif. Vida högre stå prosten Knorrings skola i Godby samt skolorna på Erkylä och i Wederlaks genom deras nitiska lärare och deras organisation, genom hvilken handarbetet är infördt som bildningsmedel. Lankaster- och småbarnsskolorna i Åbo, de sista förf. i hemlandet besökte, voro redan genom den öfverallt, utom i Sverige, ohjelpligen förkastade lankastermethoden eländiga.
14 Efter dessa resor i eget land for hr C. d. 2 Nov. öfver till Sverige. Här, likasom i alla de länder han sedermera besökte, fick hr C. af hvarje skolans och bildningens vän mottaga varma lyckönskningar för Finland, som genom Hans Kejserl. Majestäts stadgande har utsigt att erhålla en folkskola, fri från presterskapets inseende och stäld under en egen centralstyrelse. Sverige är ej så lyckligt. Skolan är der ännu den skärseld, genom hvilken en genväg till det feta pastoratet leder, och folkskolan står under domkapitlens ledning. Derför finnas äfven i hvarje af landets 13 stiftsstäder, ej seminarier till bildning af folkskole-lärare, utan karrikatyrer af dylika. Under en half- till ettårig kurs uppfostras i dem ytligt och ensidigt bildade folkskole-lärare, inbilske och egenkära, genom tryckande omständigheter missnöjda med sin ställning och derföre från visst håll betraktade som en kräfta i samhället. Den kontroll domkapitel och presterskap föra öfver folkskolan är och måste vara bristfällig. Hela systemet ger derföre anledning till allmänt missnöje, söndring och splittring, som är ytterst skadlig för skola och samhälle. Enskilda skolor med bättre tendens finnas, nemligen der man infört handarbete och praktiska sysselsättningar. Bäst är folkskolan i Götheborg, ändamålsenligt organiserad efter aflidne grefve Rudenskölds method, men äfven i den påminner undervisningen om pedagogikens låga ståndpunkt i Sverige.
15 Från Götheborg öfverreste hr C. till Danmark. Folkbildningen står der vida högre än i Sverige, en följd af den bättre ordnade folkskolan med bättre inrättade seminarier och väl aflönade lärare. Hela danska skolväsendet står under kultusministern, fördeladt på två departementer, ett för den lärda och ett för folkskolan, hvardera med sin öfverdirektor. Den danska folkskolan är dock ännu ej fullkomligt emanciperad från presterskapet, utan biskoparne anställa äfven inspektioner i seminarierna och pastorerne i skolorne. Följden är äfven mindre angenäma konflikter samt en betydligt lägre pedagogisk methodik än i Tyskland.
16 Ifrån Danmark begaf sig hr C. till Hamburg, der han tog närmare kännedom om »das rauhe Haus»,konsekvensändrat/normaliserat »Pestalozzi-stiftelserna» och »Kindergarten»,konsekvensändrat/normaliserat i hvilka sam|50 3|teligen arbetet är infördt som bildningsmedel. Åt inrättningen och methoden i das rauhe Haus och i barnträdgårdarne egnar förf. en utförligare framställning och anser de senare bäst ha löst uppgiften att inrätta handarbetet så, att det verkar andligt utvecklande och bildande äfven för små barn.
17 Sedermera besökte hr C. flera i pedagogiskt afseende vigtigare orter i Tyskland och uppehöll sig längre i Berlin, Leipzig, Dresden och Wien, öfverallt granskande, undersökande, jemförande. Om de preussiska och sachsiska skolorna ger han det vitsord, att de såsom undervisningsanstalter äro förträffliga, men som uppfostrings- och bildningsanstalter lemna mycket öfrigt att önska. Orsaken härtill finner hr C. i en försummad fysisk uppfostran och bristen på ändamålsenligt arbete som bildningsmedel.
18 Från Wien begaf sig hr C. till Schweiz, hvars verldsberömda folkskoleväsende han jemförelsevis utförligt beskrifver. Inrättningen af dess lärareseminarier finner hr C. vara den lämpligaste och beskrifver seminariet i Wettingen. I en högt utvecklad methodik stå de tyska skolorna framom de schweitziska, hvilka dock äfven häri äga flera vackra undantag.
19 Öfver vestra Tyskland återvände hr C. mot hemmet och ankom till Holland, der en fyra veckors sjukdom qvarhöll honom i Amsterdam. Det holländska skolväsendet, som han derigenom kom att lära känna, står vida under det tyska och erbjöd ingen vidare lärdom, än den af holländarnes misstag. En tillämnad resa till England och Norige nödgades hr C. nu slå ur hågen och återvände hem öfver Hamburg, Danmark och Sverige.
20 Detta om hr C:i resor. I reseberättelsenoriginal: reseberättessen är betänkandet om den blifvande finska folkskolan inflätadt. Att hr C. ej här med mera utförlighet behandlat denna vigtiga fråga, torde härröra af planen att sedan behandla den i och för sig. Af hans skrift ser man tydligt hvad han i utlandets inrättningar gillar, hvad han ogillar, hvad han i dem anser vara hufvudsak, hvad bisak. Han uttalar alltid sitt omdöme kort, klart och bestämdt, och egnar det vigtigare en utförligare framställning, medan det mindre vigtiga i korthet affärdas.
21 I främsta rummet yrkar hr C. på ett väl inrättadt seminarium för bildning af dugliga lärare för folkskolan. Hr C. uttalar sig för konvikt- eller internat-seminarier och framhåller de schweitziska som mönsterseminarier, i hvilka man på ett lyckadt sätt vetat motverka alla menliga följder af sådana inrättningars kasernlif. Som en åtgärd af största vigt yrkar han, att af de yngre personer, hvilka vid det blifvande seminariet komma att anställas, åtminstone sex lärare och två lärarinnor måtte sättas i tillfälle att vid utländska bildningsanstalter för lärare både theoretiskt och praktiskt förbereda sig för sitt vigtiga kall.
22 I detta seminarium böra lärarne erhålla »en så hög och för ändamålet lämplig bildning som möjligt».konsekvensändrat/normaliserat Programmet för seminariet i Wettingen, hvilket förf. synnerligen framhåller, upptager ej heller mindre än 21 särskilda kunskapsgrenar, öfningar och sysselsättningar, i hvilka seminaristerne undervisas och handledas.
23 De anställde lärarne böra erhålla en »icke blott anständig, sorgfri utkomst under arbetstiden, man äfven pension på sin ålderdom, såsom i Danmark, Schweitz och några andra länder är fallet».konsekvensändrat/normaliseratSveriges exempel visar huru folkskole-lärarne, om detta vilkor ej uppfylles, kunna bli »en kräfta i samhället».konsekvensändrat/normaliserat
24 Folkskolan bör omfatta ej blott det manliga könet. Äfven qvinnan har »rätt till en allmänt mensklig bildning».konsekvensändrat/normaliserat Förf. yrkar med värma, att flickan måtte få undervisning och praktisk öfning i den fysiska och psykiska barnavården; »ty att bli en andelig moder för det uppvexande slägtet är hvarje flickas egentliga, af Gud gifna bestämmelse, äfven om hon ej skulle bli gift och få egna barn att vårda».konsekvensändrat/normaliserat Förf. utelemnar med afsigt en detaljerad beskrifning öfver den ändamålsenligaste organisationen af flickskolor; han antyder endast i hvilka läroämnen den borde undervisa samt yrkar, att »vid hvarje fullständig flickskola hör finnas en s. k. barnkrubba och barnträdgård, der några moderlösa barn, hvilka, enligt det okristliga, allmänna talesättet sägas ligga församlingen till last, skulle uppfostras».konsekvensändrat/normaliserat
25 I folkskolan bör handarbetet ingå såsom ett väsentligt bildningsmedel jemte flere andra. Detta arbete får dock ej vara ett rent mekaniskt, som i längden ingjuter vedervilja och olust till allt arbete. Det bör inrättas så att det har hela menniskans utbildning till ögonmärke, samtidigt utvecklar hennes kroppsliga och andliga förmögenheter, verkar både psykiskt och fysiskt uppfostrande och undervisande.
26 Handtverk och åkerbruk höra ej till ett sådant arbete. »Folkskolan, säger förf., är icke någon fackskola, utan en allmän bottenskola, som har till uppgift att uppfostra ett fysiskt och psykiskt kraftfullt slägte, att bibringa, utom de allmänna kunskaper, som nutiden fordrar af hvarje samhällsmedlem i en civiliserad stat, en mångsidig handfärdighet, som för enhvar, han må komma i hvilken ställning som helst i lifvet, är af oberäknelig nytta, samt slutligen att väcka och utbilda de individuela anlag naturen nedlagt hos hvarje barn.»
27 I dessa ord har förf. uttalat sin åsigt om folkskolans uppgift och bestämmelse. Man ser att han ställer sin fordran högt. För att skolan skall nå sitt mål, yrkar han äfven på en sträng kontroll öfver den och dess lärare. »En ändamålsenlig, icke småaktig, men dock ytterst noggrann kontroll, är det andra hufvudvilkoret för folkskolans framgång.» Ändamålsenligt bildade och anständigt försörjde lärare voro det första. Han tillägger: »en sådan kontroll kan endast af sakkunnige och pedagogiskt bildade personer ordnas och genomföras.»
28 Mycket vore ännu att ur det lilla häftet anföra. Men vi ha framhållit det hufvudsakligaste. Den, som med allvar egnar någon tanke åt Finlands väntade folkskola, skall säkerligen icke försumma att uppmärksamt genomläsa pastor Cygnæi korta, men rikhaltiga skrift uti denna fråga.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Om Folkskolan.
1 Helt nyligen lästes i detta blad några »Betraktelser med afseende å ett stundande prestmöte i Borgå» – hvarken många eller långa, men utmärkta dels genom deras tankeoreda, dels genom den lätthet, hvarmed förf. hr X. affärdar åtskilliga för landet maktpåliggande frågor, hvilka andra ej funnit så lätt lösta. Presterskapet »åtnjuter den stora förmån att lugnt få öfverlägga och besluta om församlingens och kyrkans angelägenheter»,konsekvensändrat/normaliserat menar hr X., och detta »bör såväl före som vid det stundande mötet begagnas».konsekvensändrat/normaliserat De »åtskilliga vigtiga omständigheter» han anser det vara »ståndets pligt att allvarligen begrunda» äro »handbok, kyrkolag, psalmbok, folkskola, fattigvård m. m.» och man häpnar att se, huru lätt och beqvämt hr X. afgör dessa »vigtiga omständigheter».konsekvensändrat/normaliserat
2 Bland dessa uppräknade vigtiga omständigheter utgör säkerligen folkskolan den vigtigaste. Att regeringen häri framkommit med ett frisinnadt program, tyckes hr X. icke veta. Att regeringen vidare deri tillkännagifvit sin afsigt att befria presterskapet från omsorgen om folkskolan och ställa densamma under en egen centralstyrelse, detta ignorerar hr X fullkomligt och säger: »hvad folkskolan angår, hvilken bör anses som protestantismens palladium emot sektväsendet och propagandism, bör den närmast stå under ett upplyft presterskaps inseende, för att vara en härd emot laster och sjelfsvåld, halfbildningens beklagansvärda frukter.»
3 Huru organiserar nu hr X detta »protestantismens palladium»,konsekvensändrat/normaliserat denna »härd emot laster och sjelfsvåld»?konsekvensändrat/normaliserat
4 Hr X finner organisationen gjord, blott man anskaffar skolmästare, och detta förorsakar honom ej det ringaste bekymmer. Sådane erhållas utan minsta svårighet och »utan ytterligare bidrag af staten»,konsekvensändrat/normaliserat ty hvarje stiftsstad samt sist i hufvudstaden äga de tillfälle att bilda sig för sitt kall»,konsekvensändrat/normaliserat och behöfva derförinnan endast ha genomgått någon »högre eller lägre elementarskola».konsekvensändrat/normaliserat Vidare förutsätter han »att klockare och skolmästaresysslan förenas, helst de så nära sammanhänga med hvarandra».konsekvensändrat/normaliserat För att öka denne klockare-skolmästares inkomster, bör än vidare vaccinatörstjensten öfverlemnas åt honom. Till alla dessa befattningar har han god tid, ty han har längesedan upphört att vara ett dagligt biträde åt presterskapet, behöfver ej mera ombesörja ringningen, hvilket fordom ålegat honom, och har föröfrigt sitt biträde i kyrkoväktaren. Dessutom är eller bör han vara »kirurg»,konsekvensändrat/normaliserat hvilket kommer synnerligen väl till pass för vaccinatören. Alltså: »klockare-skolmästare-vaccinatör».konsekvensändrat/normaliserat Ofrivilligt tänker man härvid på det finska ordstäfvet: »viisi virkka, kuusi nälkää».konsekvensändrat/normaliserat
5 Man ser att hr X. tar saken lätt. Folkskolan, en af landets vigtigaste lifsfrågor, dess organisation, dess styrelse, bildningen af dess lärare, deras aflöning och pensionering, om allt detta öfverlägger och beslutar presteståndet på några dagar, måhända timmar, på nästa möte. Men också går detta för sig utan svårighet, ty organisation behöfs icke; styrelse: »ett upplyft presterskaps inseende»; lärarnes bildning: »högre och lägre elementarskolorna, stiftsstäderna och hufvudstaden»; lärarnes aflöning och pensionering: klockaresysslan, som »så nära sammanhänger» med skolmästaresysslan, och vid hvilken man ännu, »för att öka inkomsterna», kan hänga vaccinatörstjensten. Dermed är allt gjordt, och finska folket har genom presteståndets och hr X:s försorg utan vidare omkostnader erhållit ett »palladium mot sektväsende och propagandism» samt en »härd mot laster och sjelfsvåld».konsekvensändrat/normaliserat
6 När regeringen genom kungörelsen af den 19 Apr. 1858 yttrade sin afsigt att taga folkundervisningen i sitt hägn, tillkännagaf den, att lämplig person skulle utses, hvilken på statens bekostnad borde genom resor i eget land lära känna folkbildningens tillstånd hos oss och sedermera genom resor i främmande länder, der folkskolan vore bäst ordnad, föröka sina insigter i ämnet. Efter afslutade resor ålåg det honom att till styrelsen inkomma med berättelse om sin gjorda erfarenhet samt med betänkande i frågan.
7 Detta hedrande och vigtiga uppdrag gafs af styrelsen åt hr pastor U. Cygnæus, säkerligen den i folkundervisningen mest erfarne och förtjente man landet hade att erbjuda. Hans resor äro afslutade, berättelsen och betänkandet afgifna samt i tryck utkomna. För ej längesedan utdelades det lilla häftet med Finl:s Allm. Tidn., och hr X. hade gjort väl, ifall han behagat taga någon notis om dess intressanta innehåll. Så har likväl ej skett. Hr X. anställer sina »betraktelser» och gör sina förslager alldeles såsom om detta häfte icke funnes till. Skulle verkligen ett »upplyst presterskap»,konsekvensändrat/normaliserat såsom han uppmanar, vilja allvarligen begrunda folkskolans vigtiga angelägenhet, så må de noga lägga på minnet denna reseberättelse.
8 Vi drogo i betänkande att försöka en resumé af denna skrift, emedan hvarje sådan måste blifva mer eller mindre ofullständig. Men vi finna nu, att troligen alltför mången, i likhet med hr X. antingen ännu icke fått del af hr Cygnæi berättelse, eller lagt den i långa lådan jemte andra dagens företeelser, som flyktigt läsas och hastigt glömmas. Hr X. och andra till tjenst vilja vi derföre försöka att gifva en kort öfversigt af denna berättelse, som är skrifven med kärlekens värma och öfvertygelsens frimodighet.
9 Under sommaren och hösten 1858 verkställde hr C. sin pedagogiska resa genom de flesta delar af Finland, utom Uleåborgs län. Han fann härunder att läskunnigheten öfverallt är temligen allmän, så att de som icke läsa höra till sällsynta undantag. Denna kunskap är dock endast en mekanisk läsfärdighet, såväl ur bok som utantill; det lästas uppfattande med förstånd och hjerta till den grad bisak, att man bland hundradetals läskunnige ej finner en, som kan göra reda för tvenne rader af det lästa.
10 Orsaken till detta förhållande är den dödande läromethod, som vid den första undervisningen öfverallt i vårt land användes: aldrig åskådningsundervisning, tanke- och talöfningar; alltid stafning, innan- och utanläsning ur böcker, vida öfver barnets fattning (abcboken och katekesen). Bland yngre prester träffade hr C. individer, som inse behofvet af en bättre method och längta efter en tidsenligt inrättad folkskola. De äldre deremot hvarken erkänna methodens olämplighet, eller vilja höra talas om folskolans dragande undan deras ledning, ehuru pastorerne klaga öfver sträng sysselsättning och kapellanerne anse under sin värdighet att vara barnalärare.
11 Allmogen är långt ifrån att inse behofvet af en folkskola. Orsaken är dess låga bildningsgrad och beskaffenheten af de skolor som finnas, hvilka ej äro till för dess behof, utan för bildande af högre och lägre embetsmän.
12 Bristen på verkligt pedagogisk bildning, till och med hos landets skolmän, och obekantskapen med folskolans senaste utveckling gör, att man hos oss i allmänhet har endast ett dunkelt begrepp om dess tidsenliga organisation och en underordnad uppfattning af folkbildningen öfverhufvud. Här, som i Sverige, vill man anse folkskolan endast som en förberedande anstalt för konfirmationen. – Än beklagligare är uppfattningen af qvinnans bildning: det är långtifrån en allmän mening, att äfven qvinnan ur allmogen har rättighet till en allmänt mensklig bildning.
13 Det vitsord förf. ger de Ahlmanska skolorna är ej lefvande; han fann dem – skolan i Lempälä undantagen – föra ett aftynande lif. Vida högre stå prosten Knorrings skola i Godby samt skolorna på Erkylä och i Wederlaks genom deras nitiska lärare och deras organisation, genom hvilken handarbetet är infördt som bildningsmedel. Lankaster- och småbarnsskolorna i Åbo, de sista förf. i hemlandet besökte, voro redan genom den öfverallt, utom i Sverige, ohjelpligen förkastade lankastermethoden eländiga.
14 Efter dessa resor i eget land for hr C. d. 2 Nov. öfver till Sverige. Här, likasom i alla de länder han sedermera besökte, fick hr C. af hvarje skolans och bildningens vän mottaga varma lyckönskningar för Finland, som genom Hans Kejserl. Majestäts stadgande har utsigt att erhålla en folkskola, fri från presterskapets inseende och stäld under en egen centralstyrelse. Sverige är ej så lyckligt. Skolan är der ännu den skärseld, genom hvilken en genväg till det feta pastoratet leder, och folkskolan står under domkapitlens ledning. Derför finnas äfven i hvarje af landets 13 stiftsstäder, ej seminarier till bildning af folkskole-lärare, utan karrikatyrer af dylika. Under en half- till ettårig kurs uppfostras i dem ytligt och ensidigt bildade folkskole-lärare, inbilske och egenkära, genom tryckande omständigheter missnöjda med sin ställning och derföre från visst håll betraktade som en kräfta i samhället. Den kontroll domkapitel och presterskap föra öfver folkskolan är och måste vara bristfällig. Hela systemet ger derföre anledning till allmänt missnöje, söndring och splittring, som är ytterst skadlig för skola och samhälle. Enskilda skolor med bättre tendens finnas, nemligen der man infört handarbete och praktiska sysselsättningar. Bäst är folkskolan i Götheborg, ändamålsenligt organiserad efter aflidne grefve Rudenskölds method, men äfven i den påminner undervisningen om pedagogikens låga ståndpunkt i Sverige.
15 Från Götheborg öfverreste hr C. till Danmark. Folkbildningen står der vida högre än i Sverige, en följd af den bättre ordnade folkskolan med bättre inrättade seminarier och väl aflönade lärare. Hela danska skolväsendet står under kultusministern, fördeladt på två departementer, ett för den lärda och ett för folkskolan, hvardera med sin öfverdirektor. Den danska folkskolan är dock ännu ej fullkomligt emanciperad från presterskapet, utan biskoparne anställa äfven inspektioner i seminarierna och pastorerne i skolorne. Följden är äfven mindre angenäma konflikter samt en betydligt lägre pedagogisk methodik än i Tyskland.
16 Ifrån Danmark begaf sig hr C. till Hamburg, der han tog närmare kännedom om »das rauhe Haus»,konsekvensändrat/normaliserat »Pestalozzi-stiftelserna» och »Kindergarten»,konsekvensändrat/normaliserat i hvilka sam|50 3|teligen arbetet är infördt som bildningsmedel. Åt inrättningen och methoden i das rauhe Haus och i barnträdgårdarne egnar förf. en utförligare framställning och anser de senare bäst ha löst uppgiften att inrätta handarbetet så, att det verkar andligt utvecklande och bildande äfven för små barn.
17 Sedermera besökte hr C. flera i pedagogiskt afseende vigtigare orter i Tyskland och uppehöll sig längre i Berlin, Leipzig, Dresden och Wien, öfverallt granskande, undersökande, jemförande. Om de preussiska och sachsiska skolorna ger han det vitsord, att de såsom undervisningsanstalter äro förträffliga, men som uppfostrings- och bildningsanstalter lemna mycket öfrigt att önska. Orsaken härtill finner hr C. i en försummad fysisk uppfostran och bristen på ändamålsenligt arbete som bildningsmedel.
18 Från Wien begaf sig hr C. till Schweiz, hvars verldsberömda folkskoleväsende han jemförelsevis utförligt beskrifver. Inrättningen af dess lärareseminarier finner hr C. vara den lämpligaste och beskrifver seminariet i Wettingen. I en högt utvecklad methodik stå de tyska skolorna framom de schweitziska, hvilka dock äfven häri äga flera vackra undantag.
19 Öfver vestra Tyskland återvände hr C. mot hemmet och ankom till Holland, der en fyra veckors sjukdom qvarhöll honom i Amsterdam. Det holländska skolväsendet, som han derigenom kom att lära känna, står vida under det tyska och erbjöd ingen vidare lärdom, än den af holländarnes misstag. En tillämnad resa till England och Norige nödgades hr C. nu slå ur hågen och återvände hem öfver Hamburg, Danmark och Sverige.
20 Detta om hr C:i resor. I reseberättelsenoriginal: reseberättessen är betänkandet om den blifvande finska folkskolan inflätadt. Att hr C. ej här med mera utförlighet behandlat denna vigtiga fråga, torde härröra af planen att sedan behandla den i och för sig. Af hans skrift ser man tydligt hvad han i utlandets inrättningar gillar, hvad han ogillar, hvad han i dem anser vara hufvudsak, hvad bisak. Han uttalar alltid sitt omdöme kort, klart och bestämdt, och egnar det vigtigare en utförligare framställning, medan det mindre vigtiga i korthet affärdas.
21 I främsta rummet yrkar hr C. på ett väl inrättadt seminarium för bildning af dugliga lärare för folkskolan. Hr C. uttalar sig för konvikt- eller internat-seminarier och framhåller de schweitziska som mönsterseminarier, i hvilka man på ett lyckadt sätt vetat motverka alla menliga följder af sådana inrättningars kasernlif. Som en åtgärd af största vigt yrkar han, att af de yngre personer, hvilka vid det blifvande seminariet komma att anställas, åtminstone sex lärare och två lärarinnor måtte sättas i tillfälle att vid utländska bildningsanstalter för lärare både theoretiskt och praktiskt förbereda sig för sitt vigtiga kall.
22 I detta seminarium böra lärarne erhålla »en så hög och för ändamålet lämplig bildning som möjligt».konsekvensändrat/normaliserat Programmet för seminariet i Wettingen, hvilket förf. synnerligen framhåller, upptager ej heller mindre än 21 särskilda kunskapsgrenar, öfningar och sysselsättningar, i hvilka seminaristerne undervisas och handledas.
23 De anställde lärarne böra erhålla en »icke blott anständig, sorgfri utkomst under arbetstiden, man äfven pension på sin ålderdom, såsom i Danmark, Schweitz och några andra länder är fallet».konsekvensändrat/normaliserat Sveriges exempel visar huru folkskole-lärarne, om detta vilkor ej uppfylles, kunna bli »en kräfta i samhället».konsekvensändrat/normaliserat
24 Folkskolan bör omfatta ej blott det manliga könet. Äfven qvinnan har »rätt till en allmänt mensklig bildning».konsekvensändrat/normaliserat Förf. yrkar med värma, att flickan måtte få undervisning och praktisk öfning i den fysiska och psykiska barnavården; »ty att bli en andelig moder för det uppvexande slägtet är hvarje flickas egentliga, af Gud gifna bestämmelse, äfven om hon ej skulle bli gift och få egna barn att vårda».konsekvensändrat/normaliserat Förf. utelemnar med afsigt en detaljerad beskrifning öfver den ändamålsenligaste organisationen af flickskolor; han antyder endast i hvilka läroämnen den borde undervisa samt yrkar, att »vid hvarje fullständig flickskola hör finnas en s. k. barnkrubba och barnträdgård, der några moderlösa barn, hvilka, enligt det okristliga, allmänna talesättet sägas ligga församlingen till last, skulle uppfostras».konsekvensändrat/normaliserat
25 I folkskolan bör handarbetet ingå såsom ett väsentligt bildningsmedel jemte flere andra. Detta arbete får dock ej vara ett rent mekaniskt, som i längden ingjuter vedervilja och olust till allt arbete. Det bör inrättas så att det har hela menniskans utbildning till ögonmärke, samtidigt utvecklar hennes kroppsliga och andliga förmögenheter, verkar både psykiskt och fysiskt uppfostrande och undervisande.
26 Handtverk och åkerbruk höra ej till ett sådant arbete. »Folkskolan, säger förf., är icke någon fackskola, utan en allmän bottenskola, som har till uppgift att uppfostra ett fysiskt och psykiskt kraftfullt slägte, att bibringa, utom de allmänna kunskaper, som nutiden fordrar af hvarje samhällsmedlem i en civiliserad stat, en mångsidig handfärdighet, som för enhvar, han må komma i hvilken ställning som helst i lifvet, är af oberäknelig nytta, samt slutligen att väcka och utbilda de individuela anlag naturen nedlagt hos hvarje barn.»
27 I dessa ord har förf. uttalat sin åsigt om folkskolans uppgift och bestämmelse. Man ser att han ställer sin fordran högt. För att skolan skall nå sitt mål, yrkar han äfven på en sträng kontroll öfver den och dess lärare. »En ändamålsenlig, icke småaktig, men dock ytterst noggrann kontroll, är det andra hufvudvilkoret för folkskolans framgång.» Ändamålsenligt bildade och anständigt försörjde lärare voro det första. Han tillägger: »en sådan kontroll kan endast af sakkunnige och pedagogiskt bildade personer ordnas och genomföras.»
28 Mycket vore ännu att ur det lilla häftet anföra. Men vi ha framhållit det hufvudsakligaste. Den, som med allvar egnar någon tanke åt Finlands väntade folkskola, skall säkerligen icke försumma att uppmärksamt genomläsa pastor Cygnæi korta, men rikhaltiga skrift uti denna fråga.