1 Jag lofvade er, min fröken, sednast en theaterrevy, och se här en hastig eskiss åt detta håll. Tillåt mig på|102 4| förhand erinra, att hvarken ert eller någon annans omdöme deraf må lida intrång. Att egna en förtjent uppmärksamhet åt en så bildande konst, som theaterns, det är att uppfylla en tredubbel pligt: mot allmänheten, mot skådespelarne och mot konsten sjelf. Ni vet att våra tidningars löpande gods i theaterkritik vanligen är rätt knapphändigt, och orsaken dertill kan sökas på flera håll, bland annat äfven uti ett utrymme, hvars trängsel sällan tillåter något mer än flyktiga ögonkast, omdömen som likna epigrammer och hvilka genom sin korthet synas innebära en oförskylld missaktning för scenens produkter. Äfven nu måste jag vara kort, alltid kort; men hvad saken på ett håll förlorar vinner den på ett annat, ty korta artiklar läsas; de långa, dem går man med vördnad förbi.
2 I Finland spela för närvarande tre skilda trupper: Hr P. Delands, Hr Stjernströms och den Mineur-Billingska. Om de begge sednare må denna gång blott nämnas, att den sistnämnda är sedan långa tider acklimatiserad i landet i en fortlöpande serie af generation efter generation successivt under Hrr Berggren, Wideberg, Hall, Westerlund och slutligen den nuvarande socialistiskt organiserade direktionen. Hr Stjernströms trupp förtjenar en särskild uppmärksamhet, såsom bestämd att i Finland vinna en viss begränsad permanens, och jag torde framdeles få tillfälle att återkomma till den. Här en liten skizz af Hr P. Delands trupp, hemmastadd i Finland, med periodiska mellanskof och för det mesta ombytt personal, sedan 1839.
3 Tre dagar i veckan, söndag, onsdag och fredag, inbjuder Hr P. DelandHelsingfors publik i den nu, som ni vet, utvidgade theatern, och inbjudningen har, med några undantag, icke försmåtts. Sedan den 3 November ha, om jag ej bedrar mig, 19 spektakler blifvit gifna, bland hvilka man kan räkna vidpass 6 fulla och 6 goda hus, resten medelmåttiga eller klena. Ett par gånger har spektaklet för aftonen blifvit af mellankomne hinder inställdt. Under denna tid ha öfver scenen passerat 3 skådespel, hvaribland 1 lyriskt, 11 lustspel från 1 till 3 akter, 5 vaudeviller eller åtminstone komedier med sång, 3 sceniska monologer med eller utan sång samt 2 operetter, summa 24 pjeser. Endast tvenne af dessa pjeser, dramen Foualdés och vaudevillen Lilla Apan, ha blifvit gifna 3 gånger; af de öfriga ha 2 dramer, 3 komedier, 4 vaudeviller och en operett gifvits 2 gånger, resten 1 gång. Af samtliga pjeser befinnas 9 vara fransyska, 4 tyska, 3 danska, 7 svenska och 1 finskt original; – bland de svenska äro några endast bearbetningar.
4 Mot denna repertoir har blifvit anmärkt dess qvalitativt klena halt, och verkligen måste medges, att bland de 24 pjeserna endast 7, vidpass en tredjedel, varit af värde, nemligen dramerna Kung Renés Dotter och Gamle Magistern, komedierna De begge Ogifta, Min hustru vill ha en syssla, Matmodren i Huset, Äfventyr i Fastlagen och Morbror Pehr samt vaudevillen Lilla Apan. Af de öfriga ha de flesta varit medelmåttiga, eller pikanta blott genom vissa roligheter och anspelningar, några, såsom de tre s. k. svenska originalerna Resan till förmälningshögtidligheterna, Resan till Kalifornien och Flickorna på Norr, af ganska underhaltig beskaffenhet. Jag har nämnt att orsaken härtill icke bör sökas i bristande kritik hos truppens direktion, men väl deruti, att denna repertoir är Djurgårdstheaterns, följaktligen beräknad för en publik, som går ut att njuta en vacker sommarafton och derunder i förbigående viker in till theatern en stund, för att få skratta, eller – se blod. En sådan publik behandlar konsten en bagatelle, som tidsfördrif på en sysslolös stund, och bör för ingen del blifva ett mönster för vintersäsongens publik i Finlands hufvudstad. Jag är öfvertygad, att ingen uppfattat detta riktigare än Hr Deland sjelf, och om man också kan anmärka att några pjeser erbjudit endast glitter och slagg, bör man deremot erkänna att andra, såsom Renés dotter, varit af 22 karaters guld och åter andra, såsom De begge ogifta och Lilla Apan, af bergfint silfver. En publik, till hvars bildande smak man stundom vädjar med sådana pjeser, kan väl ock en annan gång hålla till godo en rolighet blott, och man bör endast önska att det förra sker oftare. Att vilja bannlysa farcen, kan väl icke falla någon in, allraminst för en blandad publik; det vore att bannlysa silfverklangen ifrån theaterns kassa, och ack min fröken, om konsten är odödlig, så äro dock konstnärerne dödlige, hvilka icke kunna lefva blott och bart af esthetik och kritik.
5 Också måste medgifvas, att 24 pjeser på mindre än 8 veckor taga all flit i anspråk, helst när man, som Hr Deland, städse med omsorg söker göra ensemblen så god som möjligt. Publiken vill nu en gång ha nytt och idel nytt; jag vet derföre icke om man ens bör riskera en uppmaning att gifva äldre pjeser af värde; men säkert är, att sådana finnas, hvilkas bekantskap mången skulle med största nöje förnya. Hade truppen musikaliska resurser, så behöfdes utan tvifvel mindre nytt, ty erfarenheten visar, att goda musikpjeser ge ända till 6 och 8 fulla hus inom få veckor. Nu har Hr Södermans talangfulla ledning endast åt Lilla Apans musik förmått gifva någon framgång, hvartill kan läggas, att musikpartierna i några af vaudevillerna utfallit tillfredsställande.
6 Hr Åhmans och Pousettes afgång har i sin mån medverkat dertill, att dramer af större omfång för närvarande blott undantagsvis kunna gå öfver scenen. Men för det finare lustspelet, äfvensom för farcen, har Hr Delands nuvarande personal utmärkta resurser, hvilka böra göra framgången viss åt detta håll. I främsta rummet Hr Deland sjelf, en mångsidig och bildad skådespelare, hvars långvariga studier städse låta honom förena måtta med lif, humor och sjelfständig uppfattning med trogen kopiering. Vidare Fru Deland, hvars utomordentligt fina och sanna spel i de mest olika roller vitnar om ett mästerskap, sällsynt uppå scenen, och Mad:lle Betty Deland, hvars lyckliga naturanlag i så god skola lofva att utbilda sig till en hög grad af konstnärlig fulländning. Liflighet, finess, moderation och derjemte en vårdad deklamation äro de egenskaper man redan länge värderat hos Hr Deland och hans familj uppå scenen. Hr Lagerqvist är en skådespelare, som från en missgynnande början arbetat sig upp till ganska mycken framgång i både stilare och gröfre komik, och specielt må nämnas en ovanlig talang i kostymen. Fru Lagerqvist förenar med en imponerande figur mycken talent för lustspelet och behöfver blott frigöra sig från ett sedan tidigare år ännu vidhängande manér. Hr Isberg är som aristokrat och enkel väl på sin plats, helst om minnet stode alltid bi vid rollen, Fruarne Isberg och Lindström äro truppens husesama tanter och gummor, än ampra, än godlynta. Hr Lindström fyller sin plats i mången roll af mera energi än finhet, men uppträder stundom med framgång äfven i »biedra» karakterer. Hr Happe ar en flitig skådespelare, hvars maner nu engång icke mera kan hjelpas, men andvändbar på månget håll och på månget lyckad. Hr Schwartz är en talangfull skådespelare, ännu ung och under utbildning; öfverhopad med roller, hinner han icke blifva hemmastadd i alla. Hr Gräntz är en ny acqvisition, som lofvar blifva god för sin genre, t. ex. den af en gammal militär. Mad:lle Rosengren användes med framgång i subrettroller. Mad:lle Bergnehr lider af ett naturfel (döfhet), som måste afväpna kritiken. Hr Wiberg har ej utan framgång uppträdt såsom positivspelare i Foualdés; Hr Scheele är någongång använd, men ännu osäker på scenen.
7 Särskildt ber jag att få nämna Hr Söderman, truppens musikdirektör, till hvilken allmänheten står i verklig förbindelse för den gedigna musik, med hvilken Hr S. fyller entreakterna och som mången gång skänker en verklig njutning. – Kostymerna äro vårdade, sceneri och dekorationer sådana huset förmår.
8 Denna utan tvifvel ofullständiga skizz ber jag att framdeles få komplettera med nya.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Revy af Theatern.
(Adresserad till Fröken Leopoldine i Sitka )
1 Jag lofvade er, min fröken, sednast en theaterrevy, och se här en hastig eskiss åt detta håll. Tillåt mig på|102 4| förhand erinra, att hvarken ert eller någon annans omdöme deraf må lida intrång. Att egna en förtjent uppmärksamhet åt en så bildande konst, som theaterns, det är att uppfylla en tredubbel pligt: mot allmänheten, mot skådespelarne och mot konsten sjelf. Ni vet att våra tidningars löpande gods i theaterkritik vanligen är rätt knapphändigt, och orsaken dertill kan sökas på flera håll, bland annat äfven uti ett utrymme, hvars trängsel sällan tillåter något mer än flyktiga ögonkast, omdömen som likna epigrammer och hvilka genom sin korthet synas innebära en oförskylld missaktning för scenens produkter. Äfven nu måste jag vara kort, alltid kort; men hvad saken på ett håll förlorar vinner den på ett annat, ty korta artiklar läsas; de långa, dem går man med vördnad förbi.
2 I Finland spela för närvarande tre skilda trupper: Hr P. Delands, Hr Stjernströms och den Mineur-Billingska. Om de begge sednare må denna gång blott nämnas, att den sistnämnda är sedan långa tider acklimatiserad i landet i en fortlöpande serie af generation efter generation successivt under Hrr Berggren, Wideberg, Hall, Westerlund och slutligen den nuvarande socialistiskt organiserade direktionen. Hr Stjernströms trupp förtjenar en särskild uppmärksamhet, såsom bestämd att i Finland vinna en viss begränsad permanens, och jag torde framdeles få tillfälle att återkomma till den. Här en liten skizz af Hr P. Delands trupp, hemmastadd i Finland, med periodiska mellanskof och för det mesta ombytt personal, sedan 1839.
3 Tre dagar i veckan, söndag, onsdag och fredag, inbjuder Hr P. Deland Helsingfors publik i den nu, som ni vet, utvidgade theatern, och inbjudningen har, med några undantag, icke försmåtts. Sedan den 3 November ha, om jag ej bedrar mig, 19 spektakler blifvit gifna, bland hvilka man kan räkna vidpass 6 fulla och 6 goda hus, resten medelmåttiga eller klena. Ett par gånger har spektaklet för aftonen blifvit af mellankomne hinder inställdt. Under denna tid ha öfver scenen passerat 3 skådespel, hvaribland 1 lyriskt, 11 lustspel från 1 till 3 akter, 5 vaudeviller eller åtminstone komedier med sång, 3 sceniska monologer med eller utan sång samt 2 operetter, summa 24 pjeser. Endast tvenne af dessa pjeser, dramen Foualdés och vaudevillen Lilla Apan, ha blifvit gifna 3 gånger; af de öfriga ha 2 dramer, 3 komedier, 4 vaudeviller och en operett gifvits 2 gånger, resten 1 gång. Af samtliga pjeser befinnas 9 vara fransyska, 4 tyska, 3 danska, 7 svenska och 1 finskt original; – bland de svenska äro några endast bearbetningar.
4 Mot denna repertoir har blifvit anmärkt dess qvalitativt klena halt, och verkligen måste medges, att bland de 24 pjeserna endast 7, vidpass en tredjedel, varit af värde, nemligen dramerna Kung Renés Dotter och Gamle Magistern, komedierna De begge Ogifta, Min hustru vill ha en syssla, Matmodren i Huset, Äfventyr i Fastlagen och Morbror Pehr samt vaudevillen Lilla Apan. Af de öfriga ha de flesta varit medelmåttiga, eller pikanta blott genom vissa roligheter och anspelningar, några, såsom de tre s. k. svenska originalerna Resan till förmälningshögtidligheterna, Resan till Kalifornien och Flickorna på Norr, af ganska underhaltig beskaffenhet. Jag har nämnt att orsaken härtill icke bör sökas i bristande kritik hos truppens direktion, men väl deruti, att denna repertoir är Djurgårdstheaterns, följaktligen beräknad för en publik, som går ut att njuta en vacker sommarafton och derunder i förbigående viker in till theatern en stund, för att få skratta, eller – se blod. En sådan publik behandlar konsten en bagatelle, som tidsfördrif på en sysslolös stund, och bör för ingen del blifva ett mönster för vintersäsongens publik i Finlands hufvudstad. Jag är öfvertygad, att ingen uppfattat detta riktigare än Hr Deland sjelf, och om man också kan anmärka att några pjeser erbjudit endast glitter och slagg, bör man deremot erkänna att andra, såsom Renés dotter, varit af 22 karaters guld och åter andra, såsom De begge ogifta och Lilla Apan, af bergfint silfver. En publik, till hvars bildande smak man stundom vädjar med sådana pjeser, kan väl ock en annan gång hålla till godo en rolighet blott, och man bör endast önska att det förra sker oftare. Att vilja bannlysa farcen, kan väl icke falla någon in, allraminst för en blandad publik; det vore att bannlysa silfverklangen ifrån theaterns kassa, och ack min fröken, om konsten är odödlig, så äro dock konstnärerne dödlige, hvilka icke kunna lefva blott och bart af esthetik och kritik.
5 Också måste medgifvas, att 24 pjeser på mindre än 8 veckor taga all flit i anspråk, helst när man, som Hr Deland, städse med omsorg söker göra ensemblen så god som möjligt. Publiken vill nu en gång ha nytt och idel nytt; jag vet derföre icke om man ens bör riskera en uppmaning att gifva äldre pjeser af värde; men säkert är, att sådana finnas, hvilkas bekantskap mången skulle med största nöje förnya. Hade truppen musikaliska resurser, så behöfdes utan tvifvel mindre nytt, ty erfarenheten visar, att goda musikpjeser ge ända till 6 och 8 fulla hus inom få veckor. Nu har Hr Södermans talangfulla ledning endast åt Lilla Apans musik förmått gifva någon framgång, hvartill kan läggas, att musikpartierna i några af vaudevillerna utfallit tillfredsställande.
6 Hr Åhmans och Pousettes afgång har i sin mån medverkat dertill, att dramer af större omfång för närvarande blott undantagsvis kunna gå öfver scenen. Men för det finare lustspelet, äfvensom för farcen, har Hr Delands nuvarande personal utmärkta resurser, hvilka böra göra framgången viss åt detta håll. I främsta rummet Hr Deland sjelf, en mångsidig och bildad skådespelare, hvars långvariga studier städse låta honom förena måtta med lif, humor och sjelfständig uppfattning med trogen kopiering. Vidare Fru Deland, hvars utomordentligt fina och sanna spel i de mest olika roller vitnar om ett mästerskap, sällsynt uppå scenen, och Mad:lle Betty Deland, hvars lyckliga naturanlag i så god skola lofva att utbilda sig till en hög grad af konstnärlig fulländning. Liflighet, finess, moderation och derjemte en vårdad deklamation äro de egenskaper man redan länge värderat hos Hr Deland och hans familj uppå scenen. Hr Lagerqvist är en skådespelare, som från en missgynnande början arbetat sig upp till ganska mycken framgång i både stilare och gröfre komik, och specielt må nämnas en ovanlig talang i kostymen. Fru Lagerqvist förenar med en imponerande figur mycken talent för lustspelet och behöfver blott frigöra sig från ett sedan tidigare år ännu vidhängande manér. Hr Isberg är som aristokrat och enkel väl på sin plats, helst om minnet stode alltid bi vid rollen, Fruarne Isberg och Lindström äro truppens husesama tanter och gummor, än ampra, än godlynta. Hr Lindström fyller sin plats i mången roll af mera energi än finhet, men uppträder stundom med framgång äfven i »biedra» karakterer. Hr Happe ar en flitig skådespelare, hvars maner nu engång icke mera kan hjelpas, men andvändbar på månget håll och på månget lyckad. Hr Schwartz är en talangfull skådespelare, ännu ung och under utbildning; öfverhopad med roller, hinner han icke blifva hemmastadd i alla. Hr Gräntz är en ny acqvisition, som lofvar blifva god för sin genre, t. ex. den af en gammal militär. Mad:lle Rosengren användes med framgång i subrettroller. Mad:lle Bergnehr lider af ett naturfel (döfhet), som måste afväpna kritiken. Hr Wiberg har ej utan framgång uppträdt såsom positivspelare i Foualdés; Hr Scheele är någongång använd, men ännu osäker på scenen.
7 Särskildt ber jag att få nämna Hr Söderman, truppens musikdirektör, till hvilken allmänheten står i verklig förbindelse för den gedigna musik, med hvilken Hr S. fyller entreakterna och som mången gång skänker en verklig njutning. – Kostymerna äro vårdade, sceneri och dekorationer sådana huset förmår.
8 Denna utan tvifvel ofullständiga skizz ber jag att framdeles få komplettera med nya.