Notisen/artikeln ingår i HT 11/8 1852:|64 2|

Från Vasa ruiner den 6 Augusti 1852.

1 Knappt har återskenet af Björneborgs lågor hunnit förblekna, innan en ny olycka, lika fruktansvärd, lika ödeläggande, bortsopat från jorden en annan af Finlands mest blomstrande städer. Jag skyndar att meddela Red. några detaljer om den våldsama brand, som nyss lagt Vasa i aska. Så nära efter olyckan kringflyga hundrade berättelser. Jag har på ort och ställe sökt samla det tillförlitligaste, som ännu kunnat utrönas, och skulle dervid likväl någon oriktighet förekomma, skall den utan tvifvel snart blifva rättad. Några underrättelser härifrån skola blifva så mycket mera välkomna, emedan Ilmarinen upphört att föra sin slägga i Vasa. Hans röst har förstummats på samma gång som det flitiga tryckeriets pressar blifvit lågornas rof.

2 Tisdagen den 3 Augusti var en varm och molnfri dag. En lindrig sydvest, som mot middagen varierade med full vestlig vind, blåste öfver Vasa, då klockan inemot 10 f. m. eld utbrast i Rådman Auréns tvåvåningshus vid Köpmangatan, beläget i den tätast bebyggda delen af staden och omgifvet för det mesta af andra tvåvåningsträdhus. Anledningen var, enligt uppgift, den att en piga, i ändamål att röka ut flugor ur ladugården, lagt glödheta tegelstenar i en tom tjärtunna, som deraf fattade eld, hvarefter pigan lärer i förskräckelsen utburit den brinnande tunnan på ett ställe der agnar och ströhalm erbjödo lätt antändliga näringsämnen för lågorna.

3 Sommaren var dertills ovanligt het och torr. Rundtomkring rasade skogseldar på sträckor af flera mil och rasa ännu, så att i norr nästan hela Vörå och en stor del af NyCarleby socken, i söder hela trakten från Pörtom till Christinestad står i lågor. Såsnart derföre elden bröt ut, ansågs den delen af Vasa, som låg under vinden, af mången förlorad. Brist var på vatten, ty de flesta brunnar voro torra, dock arbetades oförtrutet på släckning. Förgäfves. Innan kort fattade lågorna Borgenströmska och Mannelinska gårdarna, Hägglunds och Wågmans hus, sedermera Wexelbankens lokal, Wolffska huset, kyrkan och hela denna den bäst bebyggda delen af staden. Samtidigt gick den genom hettan dels mot, dels åt sidan af vinden, och så snabb var förstörelsen, så hejdlös lågornas framfart, att vidpass kl. 7 på aftonen af hela Vasa stad återstodo endast länelazarettet, häktet, ryska kyrkan, Boyska, Hjertmanska, Stjernvallska, Långhjelmska, Willebrandska karaktersbyggnaderna på södra sidan om hofrättsallén samt utom dem vidpass 10 små gårdar, delvis eller helt och hållet, men, hvad som var bäst, äfven Vasas prydnad och Gustaf III:s verk, hofrättshuset, som räddades. Brunna äro rådhuset, vexelbanken, gymnasiilokalen, högre elementar- och realskolorna, den sköna kyrkan med dess förträffliga orgel (altartaflan räddad), societetshuset och, med ett ord, allt det öfriga, äfven länestyrelsens n. v. lokal i Roschierska huset, der arkiverna gingo förlorade, liksom rådhusets och h. elm. skolans. Blott en ringa del af gymnasii bibliothek och samlingar lärer blifvit bergad. En omätelig lösegendom har gått förlorad, dels i husen, dels på gatorna, dels i källrarna, dels genom bergning och tjufvahand. Kronomagasinet räddades. Stora varulager brunno, äfven penningar, handelsböcker, boklådans lager och största delen af tryckeriets tillhörigheter. Veterligen omkommo tre menniskor, en rysk barberare, en arbetskarl och en gammal qvinna. Flera af militären saknas. Villervallan är stor, uppoffringen, patriotismen, försakelsen och hjälpsamheten likaså. Från alla håll tillströmma, att börja med, lifsmedel.

4 Vasa är öde. Så totalt äro husen brunna, att icke en stock finns qvar. Men än ryker glöden i mossa och fyllning Anblicken af många hundrade nakna skorstenar, likt grafvårdar på en kyrkogård, är sådan att man ej gerna förgäter den. Allt hvad fly kunnat har flytt, blott en tiondel af stadens nyss så verksama befolkning har qvarstadnat; de öfriga bivuakera vid Brändö och kringliggande byar. Gud och deltagande landsmän hjelpe det olyckliga Vasa!