Notisen/artikeln ingår i Helsingfors Dagblad 3/10 1867:

Släpp ej knifvarna lösa!

1 Den bekanta signaturen A. S–g fäster i måndagens Hufvudstadsblad uppmärksamheten på »en lifsfråga för mellersta Österbotten», – man kunde tillägga: för en stor del af Finland. Det är i sanning en »lifsfråga».konsekvensändrat/normaliserat I hela vårt frosthärjade land finnes knappt någon bygd så ödelagd, så utarmad genom flera tätt på hvarandra följande missvexter, som de tvenne församlingarne Kauhava och Alahärmä i Vasa län. Men i hela vårt land finnes icke heller ett farligare folk, än invånarne uti dessa församlingar. Det är icke att leka med.

2 Kauhava- och Härmäboarne tillhöra den s. k. Lappo folkracen, hvars främmande (sannolikt lappska) ursprung, ehuru numera uppblandadt, tydligen röjer sig i deras mörklätta yttre, deras markerade drag och än mer i en egendomlig, som det vill synas, otämjelig vildhet i lynnet. Det vore orätt att frånkänna detta folk åtskilliga goda sidor. Det räknar ibland sig många idoga, dugliga jordbrukare och mycken slöjdkunnighet. Det är alls icke mera moraliskt sjunket, än mången annan befolkning i landet. Det ofredar aldrig resande, som just i dessa bygder ofta låtit ekipagerna stå orörda och obevakade öfver natten på gästgifvaregårdarna. Med ett ord, också der kan, med goda prester och duglige länsmän, ordningen upprätthållas – under vanliga förhållanden. Men allt detta oaktadt, intyga landets brottmålsannaler, att ingen ort är så illa beryktad för täta och grofva våldsbragder, som dessa församlingar. Här inträffa vissa år lika många mord, dråp, slag och knifhugg, som i hela det öfriga landet tillsammantagna. Bränvinet har visserligen deri en stor andel, men icke den enda. Här behöfves blott en anledning, som bringar lynnena ur jemnvigten, och den medfödda vildheten brister lös, utan hejd af lagarna.

3 Nu må man tänka sig ett sådant folk, drifvet af hunger och förtviflan, ur sina hemtrakter på en tid, när folket äter mossa, men förbrytaren äter rent bröd, samt lössläppt öfver det öfriga landet.

4 Huru förekomma en sådan olycka? Man kan visserligen, såsom för en 12 eller 15 år tillbaka, när formliga band från dessa trakter oroade landet, skicka dit militär; men månne detta medel vore lämpligt att kufva ett hungrande folk?

5 Här finnes påtagligen intet annat medel, än att gifva befolkningen i Kauhava och AlaHärmä en utväg att lifnära sig, en arbetsförtjenst, som binder densamma vid dess hemtrakter. Styrelsen har också dels redan låtit utföra, dels förberedt nya vägarbeten i dessa församlingar. Meningarne härom äro delade; det är möjligt att vägarne hafva sin nytta, men i alla händelser äro de af ringa betydenhet i jemförelse med den naturliga farled, hvilken sjelfmant erbjuder sig att förmedla trafiken mellan kusten och upplandet.

6 Genom dessa nejder flyter den i högsommaren vattenfattiga, men höst och vår vattenrika Lappo elf. Ännu för 50 år sedan flötades stora transporter af tjära utför elfven ned till Nykarleby, men denna transport har sedan upphört, af orsak att forsarna ökats genom stenar, som medförts af islossningen. Vore elfven upprensad, skulle minst 30 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor tjära, utom andra produkter, gå med båtled till kusten, och den fattiga allmogens vinst i transportkostnad, jemförd med nuvarande landsläpning. som förstör alla vägar, blefve, lågt räknad, en mark per tunna ensamt för tjäran*)Om vigten af denna lättade transport kan man göra sig en föreställning, när man vet, att ensamt under sista veckan i juli detta år, således under brådaste höbergning, inkommo till Nykarleby från upplandet 2 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor tjära, representerande en transportkostnad af 3 à 4 000konsekvensändrat/normaliserat dagsverken med häst., utom vinsten att de odlade stränderna skyddas mot öfversvämningar. Om något arbete är produktivt, borde väl upprensningen af en sådan farled vara det. Med rätta göres allt för det öfriga landets kommunikationer. Skulle då Österbottens enda naturliga farleder, dess elfvar, förgätas af styrelsen?

7 Detta har icke heller skett. Fleråriga undersökningar och noggranna kartor, nyss uppgjorda af ingeniörer vid väg- och vattenkommunikationerna, utvisa, att en båtled från Lappo kyrka till Nykarleby kan utföras med en kostnad af 120 000konsekvensändrat/normaliserat mark. Fördelad på två eller flera år, bör denna kostnad ej blifva kännbar, om den användes på i alla fall oundvikliga understödsarbeten.

8 Frågan har förevarit vid båda de sednaste landtdagarna och tillstyrktes vid den sednaste enhälligt af borgareståndet. Den kan anses såsom fullkomligt utredd och dess vigt konstaterad. Hvarföre dröjer man?

9 Lappo elfs upprensande har dock härtills varit en fråga af mera lokal natur. Det ena lokalintresset har talat för, det andra emot. Nu är frågan icke mera endast lokal, nu gäller det, som A. S–g riktigt uttrycker sig, en lifsfråga för större delen af landet, och derföre kan den ej, bör den ej mera uppskjutas en enda dag. Allt är förberedt: arbetet kan börjas samma dag en chef för detsamma anländer och kan sannolikt fortsättas åtminstone under en del af vintern.

10 Må det då vara tillåtet att i mensklighetens namn bedja styrelsen fästa ett allvarligt och skyndsamt afseende vid denna, sannolikt enda verksamma, åtminstone enda produktiva utväg att qvarhålla en farlig, till förtviflan drifven befolkning uti dess hemorter och sålunda afvända en fara, hvars följder i annat fall knappast kunna beräknas.

11 Bore.

 

 

1. *)Om vigten af denna lättade transport kan man göra sig en föreställning, när man vet, att ensamt under sista veckan i juli detta år, således under brådaste höbergning, inkommo till Nykarleby från upplandet 2 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor tjära, representerande en transportkostnad af 3 à 4 000konsekvensändrat/normaliserat dagsverken med häst.