Vår. Kaffe. Potäter. Promotion. Röster. Finsk profession. Literatur. Bad och brunn. Gardet och flottan. Musik. Symfoniförening. Theater. Wolsa. Falska negrer.
1859 Juni 3.
1 Min Fröken!
2 Jag skrifver till er från ett förtrolladt land. Vi bo under 60 grader 10 minuter nordlig latitud, och vi ha upplefvat en vår, för hvilken Florenz eller Montpellier icke behöft rodna. En god fé måste ha nedstigit till dessa isiga bygder och med sin trollstaf omskapat dess vinter till vår: eller ock har en god ande gått hädan till ljusare rymder och med solklara varma englaögon blickat ned öfver de smältande drifvorna och de efter våren längtande hjertan här i denna kulna aflägsna nord.
3 Första veckan i Maj var kall, som dess vana är under goda år. Men derpå följde en värme, så uthållande, så sommarlik, att man ej kunnat erinra sig något dylikt på många år. Det är faktiskt, att thermometern visat +25° i skuggan, +40 i solskenet, måhända derutöfver. Deremellan kommo tre eller fyra ljumma åskregn, den 25 Maj så ymnigt i mer än 8 timmars tid, att, derest gamla synder kunde tvättas bort, Helsingfors då borde vara så oskuldsrent, som om det vore bygdt i går och icke just nu, detta år, tillryggalagt jemt tre århundraden sedan sin första anläggning. All jordens grönska sköt upp som i en enda kolossal drifbänk; den långa väntan mellan första knoppningen och löfsprickningen pröfvade ingens tålamod denna vår: aldrig, säger landtmannen, har gräset denna tid stått mera frodigt och högt; både höst- och vårsäde, nyss förut nog klena, ha framskjutit med underbar hastighet, och den 29 Maj såg man på flera ställen rågen gå i ax. De norra orterna synas icke heller vanlottade: knappt engång på 30 år, skrifves det från Österbotten, har man här sett asparna löfvade i Maj, och nu stå de redan i sin fulla skrud. Till allmän förundran, har almanackan fortfarit att ljuga så litet som möjligt; man bör då tro, att den spår sannt, när den lofvar en regnig Juni, men för resten en vacker sommar, och således kommer dem på skam, som spå snö till midsommar.
4 Till hvilken grad poesi och kärlek blifvit inspirerade af denna italienska vår, kan man döma deraf, att sjelfva Vetenskapssocieteten bestämt sig för anställande af »inklinationsobservationer»,konsekvensändrat/normaliserat hvaraf med fog kan slutas, att inklinationerna nu måste vara mycket allmänna och mycket ömma. Deremot kunde väl anföras, att ingen enda poet i landets tidningar nu kommit uppå den helt nya idén att besjunga våren och kärleken; men Kajsaniemi park, som ifrån klockan 3 eller 4 om morgonen alltintill midnatt genljudar af suckar och hviskningar, vitnar på ett rörande sätt om motsatsen. Ännu för få dagar sedan kunde man tro, att park-auktoriteterna väntade krig och fiendtliga infall, ty alla broar voro upprifna; men numera står det hvarje öm och brusande själ öppet att svalka sin låga under snöhvita doftande häggar och i Mamsell Emelis icke mindre doftande kaffepannor.
5 Då jag nu engång kom att nämna kaffe, kan jag omöjligt undgå att bedröfva ert deltagande hjerta med den sorgliga underrättelsen, att hela landets kaffespekulationer på ett fatalt sätt misslyckats. Man hade i år så lysande utsigter att stå upp under ärmarna i kaffebönor. Längs hela Finlands kuster, från Uleåborg till Wiborg, hade från nästan hvarje stad af någon betydenhet skepp afgått direkte på Brasilien, för att hämta denna ädla vara. 1849 års skörd hade varit gifvande, allt lofvade kaffeqvarnarne en riklig mäld, då man oförmodadt erfor, att en hop schackrande Engelsmän och Amerikanare gjort så enorma uppköp i Brasilien, att priset för våra sent komna skepp stegrades till det dubbla! Det försmädliga i saken är att Hamburgarne nu skola skratta i skägget, de som förut skickat oss varan ur andra hand och som nu skola kunna sälja den billigare än våra köpmän. Man säger att bland våra finnas de, som förlora 10 till 20 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver på en enda last. Det är skada på en raskt uppblomstrande spekulation från första hand; så mycket mer, som konjunkturen för trädvaror icke varit den bästa. Det förljudes att flera importörer hos kejs. senaten gjort ansökan om nedsättning i tullen för deras resp. kaffelaster.
6 En annan af de dagliga artiklarna på ett finskt bord är för ögonblicket så rar och så dyr, att man derom berättar följande anekdot. Efter en läcker middag i stort sällskap kom en lika läcker desert, och efter denna ett väl öfvertäckt fat. Man undrade länge hvad fatet månde innehålla: slutligen blef det aftäckt, och man såg sköna helkokta frukter i sin gullgula fullmånsglans. Hvad kan detta vara? utropade gästerna. Ingen visste det. Ändtligen uppstod en gammal man, tog sig en pris, upplät sin mun och sade: »mina herrar och damer, I sen framför eder en stor sällsynthet. Jag tycker mig känna denna frukt, den var för mycket längesedan i allmänt bruk och kallades då – potäter.» Och hela sällskapet förundrade sig, emedan de icke ens kände namnet på denna gudsgåfvan, så rar hade den blifvit.
7 Skämt åsido, min fröken; man har betalt 20 kopek silfver kappen för potäterna, och apelsinerna äro snart icke mycket dyrare. Alla värdinnor klaga öfver dyra tider, och den ena matfrun efter den andra gör cession.
8 Men detta ämne är alltför sensibelt, och jag öfvergår till ett gladare, nemligen den förstående promotionen. Som bekant, är dagen utsatt till den 19 Juni. Vid detta tillfälle komma 8 à 9 philosophiæ licentiater att erhålla doktorshatten och omkring 64 kandidater lagerkransen. Hela antalet kandidater, af hvilka de sista tagit examen i dag, utgör, om jag ej misstager mig, 69, af hvilka likväl några icke låta promovera sig. Promotor blir n. v.nuvarande Rector Magnificus, Professor Rein, och genom väl utsedd kransbinderska promotors äldsta dotter, Mademoiselle Nanny Rein. Primus blir Hr Robert Lagus; ultimus Hr Palmros; gratialist Hr Karl Collan. Hvilka som bland de nye doktorerne erhålla hedersrummen, är mig obekant. Hr Pacius inöfvar chörer och instrumentalmusik. Damerna kunna fägna sig åt den glada nyheten, att promotionsbalens förr mycket omtvistade vara eller icke vara nu blifvit nästan utan diskussion afgjordt till förmån för vara.
9 Man har anmärkt en ovanlig företeelse med dessa 69 kandidater, nemligen att mer än halfva antalet – man uppger 40 – äro, med afseende å sina vitsord, hvad man i det akademiska konstspråket kallar clarissimi – i svensk öfversättning: utomordentligen lysande – d. v. s. bedömda med mindre än 14 röster. Medeltalet af röster, som vid de förra promotionerna varierat mellan 15 och 17, kommer således denna gång att icke öfverstiga 13 à 14, och som grund till ett så märkeligt fallande af röstetal – jag vill icke säga af studierna, ty röster och betyg äro icke, och kunna icke vara för dem någon fullt pålitlig måttstock – har man att välja mellan tre förklaringar. Antingen 1) utdelas rösterna knappare och strängare än förr, så att numera ingenting fås till skänks, såsom t. ex. en tid det astronomiska approbatur; eller 2) hafva specialstudierna gått framåt på bekostnad af de allmänna, eller 3) har en öfverhandentagande löslig humanism gjort förfång uppå studiernas vetenskapliga grundlighet, så att intresset för denna splittrats eller alldeles saknats.|44 3| Tillåtes mig att uttrycka en enskild åsigt, så är det den, att alla dessa omständigheter i sin mån medverka. Lyckligt vore i sanning, om man kunde åberopa specialstudiernas exclusiva inflytande, ty det torde medgifvas, att t. ex. en kandidat med låg ziffra, men tvenne välförtjent och kombinerade laudatur, gjort en bättre kurs, än en annan, hvars högre ziffra blifvit sammanplockad af värdelösa cum laude’n från alla väderstreck af vetenskapens verld.
10 Universitetet har erhållit ett nytt vedermäle af monarkens välvilja, i det en profession i finska språket blifvit här inrättad. Såsom sökande till den redan en tid anslagna tjensten nämnas Dr Castrén och Lektor Gottlund. Dr Lönnrot har ansett sig kunna äfven utom universitetet genomföra de stora arbeten för finska språket och literaturen, med hvilka han fortfarande är sysselsatt. – Ett svenskt blad (Bore) trodde sig af det toma auditorium för kollegierna i finska språket kunna sluta till en total brist af intresse för detta språk. Faktum är kuriöst, det är sannt, och Bores slutsats helt naturlig; likväl kan jag försäkra er, att det icke är bristande intresse för saken, som häruti uttalar sig.
11 – Inom literaturen torde man snart ha att förvänta flera noviteter, bland hvilka jag denna gång endast nämner den redan för ett år sedan omnämnda upplagan af framl.framlidneProfessor Nervanders samlade skrifter, redigerad af Hr Runeberg, Snellman, Lille och Cygnæus. Stora massor af svensk literatur ha hitflödat, men ganska litet ännu blifvit för allmänheten tillgängligt.
12 – Badsejouren för i år är redan begynt och brunnssejouren begynner d. 13 Juni. Inemot 150 främlingar äro redan ankomna från öster, många villor och lokaler uthyrda. Likväl befarar man ett mindre tillflöde i sommar, i anseende till de lättade kommunikationerna med utlandet, som göra att den del af Petersburgs eleganta verld, som förut strömmat till baden i Helsingfors och Reval, i år sprider sig ut öfver södern af Europa.
13 – Finska gardet torde vid medlet af denna månad komma att afgå till det vänliga öfningslägret vid Tsarskoje Selo. Finska Sjöekipaget deremot lärer här qvarstadna större delen af sommaren, hvarefter det i September afgår till Kronstadt, för att derifrån afhämta linieskeppet »Finland»,konsekvensändrat/normaliserat som öfverlåtes till dess disposition, i stället för det kasserade »Leipzig»,konsekvensändrat/normaliserat hvilket i egenskap af invalid är bestämdt att förtöjas som blockskepp vid fästningen.
14 – I musik har man haft tvenne vackra konserter, den ena af unge amatörer från universitetet, den andra af Hr v. Königslöv. – Hrr Allner, Eisner och Ganzauge hafva för afsigt att göra en musikalisk tur genom Finland allt upp till Uleåborg. Realiseras denna plan, så lyckönskar jag musikälskare i landsorterna till besöket af en här värderad trio.
15 – Symfoni föreningen har under sistl.sistliden höst och vinter varit besökt af 146 familjer och 60 enskilda, hvarförutom 205 biljetter blifvit sålda åt resande. Föreningens härigenom vunna inkomst har stigit till silfver rubel 819: 29, hvilka, efter afdrag af alla utgifter och honorarier, lemnat ett öfverskott af s:r rub. 54: 89, som lagts till behållningen från de förra åren.
16 – Theatern har hvilat efter ruset af »Kärleksdrycken»,konsekvensändrat/normaliserat men slår nu sina portar på vid gafvel för Hr Gehrmanns operasällskap, som i lördags anlände med Storfursten från Reval. Hr Gehrmann var icke sjelf med, han hade under afskedsbestyren försummat sig, när ångfartyget gick, men anlände i går och framkallar i morgon Donizettis Belisario ur forntidens natt. Truppen hade haft ganska klena hus i Reval de sednare veckorna; man har allt hopp, att den här, med sin utmärkta repertoir och sin så fördelaktigt kända personal, skall vinna ett allmännare intresse. – Bref har ingått från Hr Pierre Deland, att han med säkerhet är att hitförvänta i slutet af Oktober nästa höst. Hrr Åhman och Pousette hafva från truppen afgått, nya sujetter deremot tillkommit. Jag har läst fördelaktiga omdömen i svenska blad om Hr P. Deland, hvars trupp anses som Sveriges bästa landsortstrupp. Helsingfors publik har ej anledning att jäfva detta omdöme. På konkurrensen med Hrr Stjernström och Hessler kommer den theaterälskande publiken endast att vinna, och så öppnar sig för denna publik en hel framtid af nya förhoppningar.
17 – Hr Wolsa annonserar galvanoplastiska arbeten, förfärdigande af barometrar, thermometrar m. m. Jag tror mig kunna försäkra, att denna annons icke förtjenar det misstroende den torde hafva rönt på några håll. Det felas ännu Hr Wolsa en vidsträcktare praktisk erfarenhet, och hvad som är icke mindre vigtigt, det felas honom förlagskapital. Men jag vågar tro att någon uppmuntran icke skall vara på Hr W. förspild: han har en utomordentlig ihärdighet, och att hans spekulationer icke förlora sig i det toma, derom vitnar den sinnrika våg, som finnes aftecknad i andra tomen af Vetenskapssocietetens handlingar.
18 Men våren bjuder ut i det fria, och jag bortkastar pennan. Jag vill gå ut i promenaderna att höra militärmusiken spela och se de brokiga hvimlande folkmassorna bölja som en sjö i storm omkring detta älsklingsnöje, för hvilket man är Hrr Chefer så mycket förbunden. Eller ock går jag på de herrliga bergen vid hafvet bortom brunnsparken, der gardets sköna hornmusik spelar »Im Wald», medan spridda instrumenter, gömda bland klipporna, mästerligt imitera eko. Eller går jag till quaierna, der Brasiliefararne tätt invid torgen urlasta sina kaffesäckar och en skog af mäster reser sig. Der var för ett par veckor sedan en stor trängsel af nyfikne. Skeppet Helsingfors, som kom från Bahia, sades hafva förlorat flera af sina matroser i gula febern och, tillade man, halfva besättningen består nu af negrer. Strax erinrade sig mången »rika morbrors» försäkran att »alla ä’ de svarta»,konsekvensändrat/normaliserat skyndade dit och fann verkligen flera svarta, men icke sådana man väntat, utan fyrfota från Hamburg.
19 Om ursäkt, min fröken, att jag slutar med en så fyrfota anekdot. Må den bortblåsa med samma vestliga storm, som för till er mitt förbindliga
20 au revoir.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 5.
Vår. Kaffe. Potäter. Promotion. Röster. Finsk profession. Literatur. Bad och brunn. Gardet och flottan. Musik. Symfoniförening. Theater. Wolsa. Falska negrer.
1859 Juni 3.
1 Min Fröken!
2 Jag skrifver till er från ett förtrolladt land. Vi bo under 60 grader 10 minuter nordlig latitud, och vi ha upplefvat en vår, för hvilken Florenz eller Montpellier icke behöft rodna. En god fé måste ha nedstigit till dessa isiga bygder och med sin trollstaf omskapat dess vinter till vår: eller ock har en god ande gått hädan till ljusare rymder och med solklara varma englaögon blickat ned öfver de smältande drifvorna och de efter våren längtande hjertan här i denna kulna aflägsna nord.
3 Första veckan i Maj var kall, som dess vana är under goda år. Men derpå följde en värme, så uthållande, så sommarlik, att man ej kunnat erinra sig något dylikt på många år. Det är faktiskt, att thermometern visat +25° i skuggan, +40 i solskenet, måhända derutöfver. Deremellan kommo tre eller fyra ljumma åskregn, den 25 Maj så ymnigt i mer än 8 timmars tid, att, derest gamla synder kunde tvättas bort, Helsingfors då borde vara så oskuldsrent, som om det vore bygdt i går och icke just nu, detta år, tillryggalagt jemt tre århundraden sedan sin första anläggning. All jordens grönska sköt upp som i en enda kolossal drifbänk; den långa väntan mellan första knoppningen och löfsprickningen pröfvade ingens tålamod denna vår: aldrig, säger landtmannen, har gräset denna tid stått mera frodigt och högt; både höst- och vårsäde, nyss förut nog klena, ha framskjutit med underbar hastighet, och den 29 Maj såg man på flera ställen rågen gå i ax. De norra orterna synas icke heller vanlottade: knappt engång på 30 år, skrifves det från Österbotten, har man här sett asparna löfvade i Maj, och nu stå de redan i sin fulla skrud. Till allmän förundran, har almanackan fortfarit att ljuga så litet som möjligt; man bör då tro, att den spår sannt, när den lofvar en regnig Juni, men för resten en vacker sommar, och således kommer dem på skam, som spå snö till midsommar.
4 Till hvilken grad poesi och kärlek blifvit inspirerade af denna italienska vår, kan man döma deraf, att sjelfva Vetenskapssocieteten bestämt sig för anställande af »inklinationsobservationer»,konsekvensändrat/normaliserat hvaraf med fog kan slutas, att inklinationerna nu måste vara mycket allmänna och mycket ömma. Deremot kunde väl anföras, att ingen enda poet i landets tidningar nu kommit uppå den helt nya idén att besjunga våren och kärleken; men Kajsaniemi park, som ifrån klockan 3 eller 4 om morgonen alltintill midnatt genljudar af suckar och hviskningar, vitnar på ett rörande sätt om motsatsen. Ännu för få dagar sedan kunde man tro, att park-auktoriteterna väntade krig och fiendtliga infall, ty alla broar voro upprifna; men numera står det hvarje öm och brusande själ öppet att svalka sin låga under snöhvita doftande häggar och i Mamsell Emelis icke mindre doftande kaffepannor.
5 Då jag nu engång kom att nämna kaffe, kan jag omöjligt undgå att bedröfva ert deltagande hjerta med den sorgliga underrättelsen, att hela landets kaffespekulationer på ett fatalt sätt misslyckats. Man hade i år så lysande utsigter att stå upp under ärmarna i kaffebönor. Längs hela Finlands kuster, från Uleåborg till Wiborg, hade från nästan hvarje stad af någon betydenhet skepp afgått direkte på Brasilien, för att hämta denna ädla vara. 1849 års skörd hade varit gifvande, allt lofvade kaffeqvarnarne en riklig mäld, då man oförmodadt erfor, att en hop schackrande Engelsmän och Amerikanare gjort så enorma uppköp i Brasilien, att priset för våra sent komna skepp stegrades till det dubbla! Det försmädliga i saken är att Hamburgarne nu skola skratta i skägget, de som förut skickat oss varan ur andra hand och som nu skola kunna sälja den billigare än våra köpmän. Man säger att bland våra finnas de, som förlora 10 till 20 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver på en enda last. Det är skada på en raskt uppblomstrande spekulation från första hand; så mycket mer, som konjunkturen för trädvaror icke varit den bästa. Det förljudes att flera importörer hos kejs. senaten gjort ansökan om nedsättning i tullen för deras resp. kaffelaster.
6 En annan af de dagliga artiklarna på ett finskt bord är för ögonblicket så rar och så dyr, att man derom berättar följande anekdot. Efter en läcker middag i stort sällskap kom en lika läcker desert, och efter denna ett väl öfvertäckt fat. Man undrade länge hvad fatet månde innehålla: slutligen blef det aftäckt, och man såg sköna helkokta frukter i sin gullgula fullmånsglans. Hvad kan detta vara? utropade gästerna. Ingen visste det. Ändtligen uppstod en gammal man, tog sig en pris, upplät sin mun och sade: »mina herrar och damer, I sen framför eder en stor sällsynthet. Jag tycker mig känna denna frukt, den var för mycket längesedan i allmänt bruk och kallades då – potäter.» Och hela sällskapet förundrade sig, emedan de icke ens kände namnet på denna gudsgåfvan, så rar hade den blifvit.
7 Skämt åsido, min fröken; man har betalt 20 kopek silfver kappen för potäterna, och apelsinerna äro snart icke mycket dyrare. Alla värdinnor klaga öfver dyra tider, och den ena matfrun efter den andra gör cession.
8 Men detta ämne är alltför sensibelt, och jag öfvergår till ett gladare, nemligen den förstående promotionen. Som bekant, är dagen utsatt till den 19 Juni. Vid detta tillfälle komma 8 à 9 philosophiæ licentiater att erhålla doktorshatten och omkring 64 kandidater lagerkransen. Hela antalet kandidater, af hvilka de sista tagit examen i dag, utgör, om jag ej misstager mig, 69, af hvilka likväl några icke låta promovera sig. Promotor blir n. v.nuvarande Rector Magnificus, Professor Rein, och genom väl utsedd kransbinderska promotors äldsta dotter, Mademoiselle Nanny Rein. Primus blir Hr Robert Lagus; ultimus Hr Palmros; gratialist Hr Karl Collan. Hvilka som bland de nye doktorerne erhålla hedersrummen, är mig obekant. Hr Pacius inöfvar chörer och instrumentalmusik. Damerna kunna fägna sig åt den glada nyheten, att promotionsbalens förr mycket omtvistade vara eller icke vara nu blifvit nästan utan diskussion afgjordt till förmån för vara.
9 Man har anmärkt en ovanlig företeelse med dessa 69 kandidater, nemligen att mer än halfva antalet – man uppger 40 – äro, med afseende å sina vitsord, hvad man i det akademiska konstspråket kallar clarissimi – i svensk öfversättning: utomordentligen lysande – d. v. s. bedömda med mindre än 14 röster. Medeltalet af röster, som vid de förra promotionerna varierat mellan 15 och 17, kommer således denna gång att icke öfverstiga 13 à 14, och som grund till ett så märkeligt fallande af röstetal – jag vill icke säga af studierna, ty röster och betyg äro icke, och kunna icke vara för dem någon fullt pålitlig måttstock – har man att välja mellan tre förklaringar. Antingen 1) utdelas rösterna knappare och strängare än förr, så att numera ingenting fås till skänks, såsom t. ex. en tid det astronomiska approbatur; eller 2) hafva specialstudierna gått framåt på bekostnad af de allmänna, eller 3) har en öfverhandentagande löslig humanism gjort förfång uppå studiernas vetenskapliga grundlighet, så att intresset för denna splittrats eller alldeles saknats.|44 3| Tillåtes mig att uttrycka en enskild åsigt, så är det den, att alla dessa omständigheter i sin mån medverka. Lyckligt vore i sanning, om man kunde åberopa specialstudiernas exclusiva inflytande, ty det torde medgifvas, att t. ex. en kandidat med låg ziffra, men tvenne välförtjent och kombinerade laudatur, gjort en bättre kurs, än en annan, hvars högre ziffra blifvit sammanplockad af värdelösa cum laude’n från alla väderstreck af vetenskapens verld.
10 Universitetet har erhållit ett nytt vedermäle af monarkens välvilja, i det en profession i finska språket blifvit här inrättad. Såsom sökande till den redan en tid anslagna tjensten nämnas Dr Castrén och Lektor Gottlund. Dr Lönnrot har ansett sig kunna äfven utom universitetet genomföra de stora arbeten för finska språket och literaturen, med hvilka han fortfarande är sysselsatt. – Ett svenskt blad (Bore) trodde sig af det toma auditorium för kollegierna i finska språket kunna sluta till en total brist af intresse för detta språk. Faktum är kuriöst, det är sannt, och Bores slutsats helt naturlig; likväl kan jag försäkra er, att det icke är bristande intresse för saken, som häruti uttalar sig.
11 – Inom literaturen torde man snart ha att förvänta flera noviteter, bland hvilka jag denna gång endast nämner den redan för ett år sedan omnämnda upplagan af framl.framlidne Professor Nervanders samlade skrifter, redigerad af Hr Runeberg, Snellman, Lille och Cygnæus. Stora massor af svensk literatur ha hitflödat, men ganska litet ännu blifvit för allmänheten tillgängligt.
12 – Badsejouren för i år är redan begynt och brunnssejouren begynner d. 13 Juni. Inemot 150 främlingar äro redan ankomna från öster, många villor och lokaler uthyrda. Likväl befarar man ett mindre tillflöde i sommar, i anseende till de lättade kommunikationerna med utlandet, som göra att den del af Petersburgs eleganta verld, som förut strömmat till baden i Helsingfors och Reval, i år sprider sig ut öfver södern af Europa.
13 – Finska gardet torde vid medlet af denna månad komma att afgå till det vänliga öfningslägret vid Tsarskoje Selo. Finska Sjöekipaget deremot lärer här qvarstadna större delen af sommaren, hvarefter det i September afgår till Kronstadt, för att derifrån afhämta linieskeppet »Finland»,konsekvensändrat/normaliserat som öfverlåtes till dess disposition, i stället för det kasserade »Leipzig»,konsekvensändrat/normaliserat hvilket i egenskap af invalid är bestämdt att förtöjas som blockskepp vid fästningen.
14 – I musik har man haft tvenne vackra konserter, den ena af unge amatörer från universitetet, den andra af Hr v. Königslöv. – Hrr Allner, Eisner och Ganzauge hafva för afsigt att göra en musikalisk tur genom Finland allt upp till Uleåborg. Realiseras denna plan, så lyckönskar jag musikälskare i landsorterna till besöket af en här värderad trio.
15 – Symfoni föreningen har under sistl.sistliden höst och vinter varit besökt af 146 familjer och 60 enskilda, hvarförutom 205 biljetter blifvit sålda åt resande. Föreningens härigenom vunna inkomst har stigit till silfver rubel 819: 29, hvilka, efter afdrag af alla utgifter och honorarier, lemnat ett öfverskott af s:r rub. 54: 89, som lagts till behållningen från de förra åren.
16 – Theatern har hvilat efter ruset af »Kärleksdrycken»,konsekvensändrat/normaliserat men slår nu sina portar på vid gafvel för Hr Gehrmanns operasällskap, som i lördags anlände med Storfursten från Reval. Hr Gehrmann var icke sjelf med, han hade under afskedsbestyren försummat sig, när ångfartyget gick, men anlände i går och framkallar i morgon Donizettis Belisario ur forntidens natt. Truppen hade haft ganska klena hus i Reval de sednare veckorna; man har allt hopp, att den här, med sin utmärkta repertoir och sin så fördelaktigt kända personal, skall vinna ett allmännare intresse. – Bref har ingått från Hr Pierre Deland, att han med säkerhet är att hitförvänta i slutet af Oktober nästa höst. Hrr Åhman och Pousette hafva från truppen afgått, nya sujetter deremot tillkommit. Jag har läst fördelaktiga omdömen i svenska blad om Hr P. Deland, hvars trupp anses som Sveriges bästa landsortstrupp. Helsingfors publik har ej anledning att jäfva detta omdöme. På konkurrensen med Hrr Stjernström och Hessler kommer den theaterälskande publiken endast att vinna, och så öppnar sig för denna publik en hel framtid af nya förhoppningar.
17 – Hr Wolsa annonserar galvanoplastiska arbeten, förfärdigande af barometrar, thermometrar m. m. Jag tror mig kunna försäkra, att denna annons icke förtjenar det misstroende den torde hafva rönt på några håll. Det felas ännu Hr Wolsa en vidsträcktare praktisk erfarenhet, och hvad som är icke mindre vigtigt, det felas honom förlagskapital. Men jag vågar tro att någon uppmuntran icke skall vara på Hr W. förspild: han har en utomordentlig ihärdighet, och att hans spekulationer icke förlora sig i det toma, derom vitnar den sinnrika våg, som finnes aftecknad i andra tomen af Vetenskapssocietetens handlingar.
18 Men våren bjuder ut i det fria, och jag bortkastar pennan. Jag vill gå ut i promenaderna att höra militärmusiken spela och se de brokiga hvimlande folkmassorna bölja som en sjö i storm omkring detta älsklingsnöje, för hvilket man är Hrr Chefer så mycket förbunden. Eller ock går jag på de herrliga bergen vid hafvet bortom brunnsparken, der gardets sköna hornmusik spelar »Im Wald», medan spridda instrumenter, gömda bland klipporna, mästerligt imitera eko. Eller går jag till quaierna, der Brasiliefararne tätt invid torgen urlasta sina kaffesäckar och en skog af mäster reser sig. Der var för ett par veckor sedan en stor trängsel af nyfikne. Skeppet Helsingfors, som kom från Bahia, sades hafva förlorat flera af sina matroser i gula febern och, tillade man, halfva besättningen består nu af negrer. Strax erinrade sig mången »rika morbrors» försäkran att »alla ä’ de svarta»,konsekvensändrat/normaliserat skyndade dit och fann verkligen flera svarta, men icke sådana man väntat, utan fyrfota från Hamburg.
19 Om ursäkt, min fröken, att jag slutar med en så fyrfota anekdot. Må den bortblåsa med samma vestliga storm, som för till er mitt förbindliga
20 au revoir.