Notisen/artikeln ingår i HT 29/9 1852:|78 2|

Brandfria tak.

1 Gud är stor! utropade icke längesedan en författare i detta i blad, när röken af tvenne förstörda städer insvepte hela Finland i en dyster dimma af sorg. Ja Gud är stor, det är österlänningens talspråk, och likaså visst är att menniskan inför hans storhet är ganska liten. Ödmjukom oss, ty vi behöfva det; men låtom oss icke, som österlänningen, göra det med korslagda armar, utan med handlingens fria mod sökande en lärdom i olyckan och ett hopp i sjelfva förstörelsen.

2 Två städer jemnade med jorden, fyra andra i bestörtning öfver nyss timade vådeldar skola lära oss:

3 att reglera bättre;

4 att bygga bättre;

5 att släcka bättre;

6 att undvika eldfarliga ämnens och byggnaders placerande i städerna.

7 Om detta ämne är mycket skrifvet; alla våra tidningar ha de sednaste månaderna varit deraf uppfyllda. Och likväl återstår oändligt mycket att säga derom. Vi skola inskränka oss till en enda fråga och visserligen en af de vigtigare: den om brandfria tak.

8 Det skulle förtjena att undersökas hvaraf det kommer sig, att flera af våra äldre småstäder, trånga som de äro och från början ytterst illa reglerade, fyllda med hölador och med de uslaste släckningsanstalter, likväl i hundrade eller tvåhundrade år undgått eldens härjningar. Månne för deras tak af näfver och takved? Föga sannolikt. Och likväl är det konstateradt, att städers totala brand i de allrafleste fall är att tillskrifva takens antändning genom bränder och gnistor.

9 Snarare kan man förklara detta genom det fordna sättet att bygga låga hus med tak af torf. Torftaken äro blott i den torraste sommaren lätt antändliga; alla andra årstider behålla de en fuktighet, som hindrar all antändning.

10 Men torftaken hafva olägenheter som med rätta göra dem obrukbara i en nyare tid. Deras plats har ersatts först af takved med näfver, sedan af brädtak, derefter af spån eller perttak, stundom af taktegel, än oftare af papperstak eller jernplåt.

11 Af alla dessa äro endast takteglen och jerntaken brandfria. Men takteglen äro tunga, kostsama och icke varaktiga i blåst; jerntaken hafva ansetts alltför dyra, ehuru en insändare i detta blad, som oss synes, med talande ziffror bevisat deras kostnad vara, i proportion till deras varaktighet och brandfrihet, vida ringare än man föreställt sig och föga öfverskjutande den för vanliga papperstak. Man kan likväl med skäl säga, det problemet att bygga billiga och brandfria, för våra vanliga trädhus passande tak ännu är olöst.

12 Ändamålet med dessa få rader är att vördsamt föreslå, det Finska Hushållningssällskapet måtte utfästa ett premium för uppfinnandet af sådan taktäckning, som med nödig billighet förenar egenskapen att vara för gnistor och bränder fullkomligt oantändbar.

13 Det är omöjligt, att icke erfarenheten och vetenskapen, som båda äro så rika i våra dagar och som båda hafva i hvarandra det starkaste stöd, skola slutligen finna ett sätt att lösa denna fråga, som för alla våra städers framtid är af yttersta vigt.

14 För detta ändamål har man tvenne vägar att välja. Antingen skall man finna ett ämne, som, likt tegel och jern, är i sig sjelft oantändbart, men öfverträffar dem i billighet och tillgänglighet. Eller ock skall man genom öfverstrykning eller indränkning förstå att göra ett i sig sjelft lätt antändligt ämne, såsom bräder eller papper, för elden oåtkomligt. Denna sednare utväg synes af båda vara den mest praktiska.

15 Såframt man ej lyckas att utfinna ett flytande ämne nog tjenligt att för bräd- eller perttak ersätta den lätt antända tjärans ställe, skall man sannolikt återkomma till de redan många försöken att indränka eller öfverstryka takpapper på sådant sätt att det omöjligen kan tändas af gnistor eller brinna med låga. Om de nu brukliga papperstaken har man vid Vasa brand gjort en märkvärdig erfarenhet. Der sådana tak voro äldre och väl öfverstrukna, såg man bränder och gnistor länge ligga qvar, utan att förmå antända taket. Men engång i brand, var ett sådant tak det farligaste man kan tänka sig för hela omgifningen. Då såg man stycken och hela ark af papperet lösa sig från det öfriga, hoprullas af hettan som näfver och af blåsten kringkastas som raketer åt alla håll. Och hvarhelst en sådan brinnande rulle träffade en vägg eller ett tak, der klibbades den fast och tände i ögonblicket allt hvad tändas kunde. Äfven Sandbergska stenhuset, som nyligen ödelades af eldsvådan i Helsingfors, hade sannolikt blifvit räddadt, derest det icke haft papperstak.

16 Efter en sådan erfarenhet synas papperstaken i deras nuvarande skick böra efterhand utdömas, åtminstone i städerna. Men om vi icke mycket bedraga oss, skola just dessa tak, som nu erbjuda så stora vådor, genom en riktigare behandling för framtiden blifva ett medel att lösa den vigtiga fråga vi ofvanföre utkastat. Den kemiska vetenskapen har redan uppfunnit flera lösningar, som göra papper och lika brännbara ämnen oantändeliga. Det återstår att finna en sådan lösning, som, lämplig i öfrigt, tillika är nog billig att kunna anskaffas äfven af den mindre bemedlade, på det att framdeles alla tak, som i städerna icke äro af tegel eller jern, må, till enskildt och allmänt bästa, blifva för elden oåtkomliga.