Notisen/artikeln ingår i HT 24/3 1847:|23 2|

Finska Literatur-Sällskapet.

I.

1 Nedanstående utdrag af den på sednaste årsdag upplästa årsberättelsen lemnar en öfversigt af Sällskapets verksamhet under dess nu tilländalupna 16:de år.

2 Finska Literatur-Sällskapet har under denna tid utgifvit tre skilda skrifter, nemligen 7:de och 8:de delarna af Sällskapets »toimituksia» samt tidskriften Suomi för 1845. Förenämnde 7:de del innehåller Suomen Historia, lyhykäisessä järjestyksessä kertonut J. Fr. Cajan, 1:sta bandet, samt innefattar framställningen af våra förfäders öden under den hedniska och katholska tidrymden, ett arbete, som af Sällskapet berömligen vitsordas för flit och noggrannhet samt skall i väsendtlig mån bidraga till kärleken för fosterlandets häfder. Sällskapet har velat lemna förf. en förtjent uppmuntran genom att åt honom öfverlåta fyra femtedelar af den 1 000konsekvensändrat/normaliserat exx. starka upplagan. 8:de delen innehåller Neljä ensimmäistä kirjaa ynnä viidennen määritykset Euklideen alkeista mittaustieteessä, W. Kilpinen Suomentaja, och är försedd med noggrannt tecknade figurer (trädsnitt af Lundgrén i Stockholm) samt tryckt i 750 exx., hvaraf öfversättaren erhållit 250. Arbetets hufvudförtjenst är den nya finska terminologi öfvs. deri utbildat för geometrin, hvarförutom anordningen är redig och öfversigten lättad genom förkortningstecken. Suomis bestämmelse, att vara en organ för forskningar i fäderneslandets historie och språk, är bekant.

3 Sällskapet har fortsatt sina lyckade bemödanden att från glömskan rädda återstoden af sånger och sagor, som ännu lefva i folkets mun, och för sådant ändamål utanordnat tre reseunderstöd, hvardera af 50 Rubel Silfver, åt unga landsmän, som begifvit sig ut på runoskörd. Så gjorde Studeranden Ahlqvist förl. sommar en resa till de sångrika trakterna af Karelen på ömse sidor om riksgränsen och hemförde derifrån en flitigt samlad och rik skörd af sånger under rubrikerna Runoja, Itkuja och nykyisempiä runoja samt Satuja ja tarinoita. Studeranderne Polén och Sirelius äro denna vinter stadde på resor i samma ändamål.

4 För att i sin mån med det mundtliga talets ressurser och egendomliga drag rikta det finska lexicon, med hvars utarbetande Doktor Lönnrot som bäst är sysselsatt, har Sällskapet uppmanat språkets vänner att uppteckna, samla och till Sällskapet insända genuint finska ord, som ännu icke blifvit upptagna i skriftspråket, samt dervid utfäst ett pris af en Rub.Rubel Silfver för hvarje tiotal nya ord och fraser. – Äfven har Sällskapet anslagit 100 Rub. Silfver till aflönande af ett skrifvarebiträde åt Doktor Lönnrot vid utarbetandet af den förväntade nya upplagan af Kalevala. Outtröttlig, som alltid, har Dr Lönnrot jemväl tillsändt Sällskapet en finsk läsebok (lukemisto) för skolor, hvartill ordboken dock ännu ej är utarbetad. Tryckningen af denna läsebok tar Sällskapets närmaste omsorg i anspråk och underlättas genom det nådiga privilegium Sällskapet erhållit på ett eget tryckeri i Helsingfors.

5 För att underlätta förbindelsen med landsorterna och bereda der vistande ledamöter större beqvämlighet vid afgifternas erläggande, har Sällskapet i olika delar af landet utsett ombudsmän, genom hvilka närboende ledamöter och andre landsmän kunna kommunicera sig med Sällskapet, nemligen i Tavastehus Rektor Holsti i Åbo Gymnasii-Adjunkten Eurén, i Björneborg Rektor Ingelius, i Vasa Lektor Renvall, i Gamla-Carleby Rektor Simelius, i Limingo nära Uleåborg Kyrkoherden Borg, i Kajana Provincialläkaren Dr Lönnrot, i Nyslott Provincialläkaren Dr Lindfors, i Kuopio Rektor Snellman, i Jyväskylä Provinsialläkaren Dr Schildt, i Wiborg Lektor Ståhlberg och i Fredrikshamn Stats-Rådet Mechelin.

6 Föranledt af sina länge tillgängliga skrifters tröga afsättning, har Sällskapet nedsatt priset på sina förlagsarti|23 3|klar till 50 procent af det värde, till hvilket de härtills blifvit försålda, hvarigenom äfven den mindre bemedlade kommer i tillfälle att förskaffa sig dessa skrifter och desama således vinna en allmännare spridning.

7 Med särdeles tillfredsställelse nämnes det vackra bevis på intresse för dess syften, Sällskapet fått emottaga af ungdomen vid Kejs. Finska Kadetkorpsen i Fredrikshamn, som till Sällskapets disposition öfverlemnat hela inkomsten af poetiska kalendern »Finska Kadetten», hviken förl. sommar utkom i en 660 exx. stark upplaga. Gåfvan, som dock ej ännu kommit Sällskapet tillhanda, är redan i ekonomiskt afseende af vigt, men blir det ännu mer såsom ett uttyck af unga landsmäns varma och verksama deltagande för nationens ädlaste sträfvanden.

8 I stadgarna gjordes vid sednaste årsdag det tillägg, att äfven fruntimmer kunna inkallas till ledamöter i Finska Literatur-Sällskapet, hvars syften för ingen landsman eller landsmaninna böra vara främmande, och böra fruntimmer erlägga hälften af den manliga ledamotsafgiften, neml. 3 Rub. S:r i ett för allt eller 50 kop.kopek S:r i 10 års tid. 84 nya ledamöter äro under året inkallade, hvaribland jemväl ett mindre antal fruntimmer.

9 Med glädje har Sällskapet tagit notis om det i Wiborg inrättade finska literatursällskapets framgång och sträfvanden samt med detsama underhållit kommunikaton och godt förstånd, – Till granskning har Sällskapet förehaft åtskilliga handskrifter, hvaribland Hr Euréns finska gramatik, en förbättrad abcbok, ämnad att utgifvas af Wiborgska literatursällskapet, »Lyhykäinen johdatus lähetyskirjain tekemiseen», och »Cornelius Nepos, ylistettävimmein sotasankarein elämäkerrasta», båda af Dr Roos, samt en finsk öfversättning af Bredows allmänna historia för folkskolor, af Kontraktsprosten Aejmelæus. Dessutom har ortografin för finska namn blifvit rättad i General-Landtmäterikontorets sockenkartor öfver Nylands och Tavastehus län.

10 Sällskapet erinrar, att täfling intill d. 30 Nov. 1848 är öppen för sednast bestämda prisämne: »en fullständig, helst på finska språket och ej mindre enligt philologins nuvarande ståndpunkt, än med begagnande af sednare tiders forskningar öfver språket författad finsk gramatik». Priset är 200 Rub. S:r.

11 Ett öfverslag af Finska Literatur-Sällskapets finanser under de första 15 åren af dess verksamhet intill d. 16 Mars 1846 lemnar följande resultat.

12 Sälskapets bibliothek består af 1 003konsekvensändrat/normaliserat numror dels böcker, dels manuskripter. Dess tillvext under året utgjorde 17 numror, hvaribland 3 förärats af estniska literatursällskapet i Reval, 4 af estniska literatursällskapet i Dorpat, 1 af Savolaks Karelska Afdelningen samt 9 af Hrr ledamöter Kongl. Bibliothekarien Arvidson, Kyrkoherden A. Borg, Dr Roos, Dr Castrén, Mag. Rancken, Translator Wikman, f. d. Stud. Cajander, Stud. Europæus och Hemmansägaren Sopanen.

Notisen/artikeln ingår i HT 27/3 1847:|24 2|

Finska Literatur-Sällskapet.

II.

(Se föreg. N:r.)

1 En stiftelse, sådan som Finska Literatur-Sällskapet, äger de största anspråk på fosterlandets deltagande. Man bör ej genomläsa dess årsberättelse såsom man läser redogörelsen för ett ångfartygs reseturer; det gäller icke här en vinning för dagen, utan för all framtid, sålänge finska namnet nämns. Finska Literatur-Sällskapets framgångar äro derföre nationens; de äro på andens gebit hvad finska åkerbrukarens arbete i sekler varit på sitt område: ett fredligt sträfvande att eröfra Finland inom Finland sjelft. Och ett ädlare sträfvande kan väl icke gifvas, än det, när en nation, som bortkommit från sig sjelf, söker sig sjelf åter i det bästa dess forntid diktat och dess samtid vet. Man är berättigad att vänta, det syften af denna sublima storhet finna de allmännaste sympathier; men huru föga den finska allmänheten vårdar sig om att understöda dess egna dyrbaraste intressen, röjer sig i den oursäktliga likgiltighet den visat och än i dag visar Finska Literatur-Sällskapet.

2 Det vore lätt att på denna likgiltighet anföra flera bevis, men vi nöje oss med ett. Literatur-Sällskapet – en stiftelse, som satt till sitt mål att rädda återstoden af fädernes sång och saga, att uppamma och lifva en inhemsk literatur, en nationel bildning – detta sällskap har under en tid af 15 år släpat sig fram med en penningeresurs af inalles 4 251konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver*)Inberäknadt omkr. 935 Rub. i influtna räntor och för sålda böcker. säger 4 251konsekvensändrat/normaliserat, eller ungefär så mycket en enda familj, som något lefver med, depenserar i Helsingfors på ett enda år. Detta samma sällskap äger för närvarande att på forntidens skatter, på samtids och framtids kraf använda en fond af inalles 952 Rubel Silfver, eller ungefär så mycket som en fashionabel vagn kostar med hästar, kusk och tillbehör. Och likasom till råga på dessa glänsande ziffror, äger Literatur-Sällskapet 945 (niohundradefyratiofem) Rubel Silfver i utestående ledamotsafgifter – utestående hos patrioter, hvilka säkert icke sätta i fråga att vid ett preferansbord eller på en bal depensera de några rublar, hvilka de anse onödigt att bortkasta på en stiftelse, som helt simpelt arbetar på att bevara finska folkets andliga sjelfständighet.

3 I sanning, dessa ziffror tala mera högljudt, än vi, för den finska allmänhetens heder, skulle önska. En likgiltighet som denna är utan exempel. Hvad depenserar icke Ryssland, hvad icke Sverige på sina fosterländska sällskaper! Och Finland – den vid all torftighet i öfrigt, årligen hundradetusental depenseras på nöjen och lyx, der årligen så månget förmöget sterbhus riktar otacksama arfvingar i Finland hör man ej omtalas en donation, ej engång en liten välment gåfva till det sällskap, som så väl borde förtjena hela landets välvilja och som ser sin verksamhet förlamad af en neslig penningbrist. Dock, vi hade så när förgätit en gåfva, som årsberättelsen sednast omtalar. I herrar landsmän, – denna gåfva skänktes Finska Literatur-Sällskapet af kadetterna i Fredrikshamn!

4 Det kan väl anmärkas, att för Sällskapets framgång behöfs något mer än penningar; hvilket har sin riktighet.|24 3| Man kan ej återköpa de runoskatter afdöde barder tagit med sig i grafven; ett odladt språk, en nationel literatur stå icke till salu. Men likaså visst som Finska Literatur-Sällskapet behöfver, för att lyckas, fosterlandskärlek, insigt och nit, likaså litet kan det umbära materiela ressurser. Tryckningen af en bok betalas icke nuförtiden med blotta patriotiska tänkesätt; samlaren, som reser inåt bygderna, erlägger icke sin skjuts i runoverser. Det är med förundran man finner Sällskapet hafva uträttat så mycket, som det verkligen gjort under dessa 15 år, med de fattiga 3 024konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r, det haft råd att depensera, efter att ha sammanlagt en liten sparpenning för de dagar, då kanhända alla ledamotsafgifter uppföras som resterande. Hvarochen finner likväl, att Sälskapet med större medel kunnat uträtta vida mer; man behöfver blott tänka sig allt det goda man kunnat verka genom egentliga folkskrifters utgifvande, hvartill Sällskapet härtills, ställdt som det är på den yttersta förknappning, ej ägt några tillgångar.

Notisen/artikeln ingår i HT 7/4 1847:|27 2|

Finska Literatur-Sällskapet.

III.

(Se N:o 23, 24.)

1 Sällskapets verksamhet under nästlidet år, likasom under de föregående, lemnar visserligen rum för anmärkningar, och vi ha oss bekant, att sådana gjorts temligen skoningslöst både mundtligen och skriftligen, i tidningar och kammarkonversationer. Det finnes ifrare, som i sin afsky för den bekanta finska flegman gå så långt, att de tycka ingenting går nog fort. De kunna ej förlika sig med den tanken, att mellan utsäde och skörd ligger groning och mognad; de ville gerna, likt prinsessan i sagan, gunga i den vuxna ekens krona en liten stund efter det de nedlagt dess frö i jorden. Och likväl är ingenting vissare, än att i allt hvad som hörer till den stora frågan om ett utbildadt språk, en inhemsk literatur, – d. ä.det är just den uppgift Finska Litteratursällskapet företagit sig att lösa, – den nuvarande generationen befinner sig i utsädets, i börjans tid och icke skall upplefva frukterna af sitt arbete. De således, hvilka redan med en viss otålighet börja se sig om efter de förväntade resultaterna af F. Literatursällskapets verksamhet, förgäta dervid, att Sällskapet är endast 16 år och den sak det förfäktar på sin höjd dubbelt så gammal. Man improviserar icke sådana saker på några decennier.

2 Med större sken af rättmätighet uppträda de anmärkare, som förmena att Sällskapet icke gått med nog drift och insigt tillväga och att, om det ock kunnat verka nog litet, det af detta lilla icke gjort allt. Det är dock i allmänhet falskt, ehuru det är vanligt, att ledamöter i en förening beklaga sig öfver föreningens lamhet, likasom skulle styrelsen, icke ledamöterne sjelfva, utgöra föreningen. Hvarochen som intresserar sig för finskan och det finska är eller kan med lätthet blifva ledamot af Literatursällskapet och må på dess möten göra sina åsigter gällande. Nya förslag, stridiga meningar skulle enkom vara egnade att lifva mötena och betaga dem den formela stelhet, som ännu vidlåder dem, men som redan gifvit med sig och troligen snart skall lemna rum för friare och mindre bundna meddelanden. För vår del kunne vi ej medgifva, att Sällskapet härtills gjort mindre än det möjligen kunnat. Vi tro tvärtom, att Sällskapet, i betraktande af dess högst otillräckliga materiela hjelpkällor, löst ett i sitt slag eget problem: det att lägga grundvalen till en literatur med mindre depenser än man lägger grundvalen till ett stenhus.

3 Denna nygrundade finska literatur klyfver sig sjelfmant i tvenne delar: den gamla traditionela och den samtidiga nya, delar, hvilka med hvarandra stå i ett närmare samband, än man skulle sluta till af hvarderas olika ämnen. Det är åt den förra delen Sällskapet under de första 15 åren efter sin stiftelse egnat en nästan uteslutande uppmärksamhet. I de olika diktarter, hvari finska folkets genius uttalat sig, – den berättande poesin, den lyriska dikten, den egentliga sagan, ordspråken, gåtorna, – ha genom Sällskapets försorg Kalevala, Kanteletar, Sanalaskuja, Arvoituksia, således ett verk för hvarje diktart, trädt i dagsljuset. Endast sagan i dess prosaiska form representeras ännu icke af något verk, ehuru man har sig bekant, att Hrr Lönnrot, Castrén, Cajan och Ahlqvist samlat värderika bidrag derutinnan. Äfven »Satuja» eller »Tarinoita» torde således snart se dagen genom Sällskapets försorg, och dermed vore då den traditionela literaturen kompletterad, ehuru i hvarochen af dess grenar långtifrån uttömd.

4 I det nu de gamla sång- och sagoskatterna äro af en hög betydelse, såsom den grund och botten, på hvilken sednare tider bygga, hänfalla de likväl, såsom ett afslutadt helt, en redan genomlefd krets af föreställningar, mera till det esthetiska och historiska intresset, än till det egentligen praktiska. Den finska intelligensen hämtar ur sin forntid näring- och ungdomsfriskhet, men den kan icke blifva dervid stående, den måste söka uttryck för samtidens behofver, i det den tillegnar sig dess föreställningar. Ledt af denna öfvertygelse, har Finska Literatursällskapet, från och med nästlidet år, utan att undandraga fortfarande traditionela samlingar sin uppmärksamhet, till nytt mål för sin omsorg valt en i sin första uppkomst varande vetenskaplig literatur på finska språket. Den första*)Den första, som behandlar ämnet ur nationela synpunkter. historiska sammanfattning af finska folkets tidigare öden, den första finska öfversättning af Euklides hafva genom Sällskapets försorg lemnat pressen. Samma insigt i dagens närmaste behofver, hvilken kallat i ljuset dessa verk och föranledt Sällskapet att till prisämne utsätta en fullständig finsk gramatik, samma insigt har äfven framkallat den nya finska läseboken (lukemisto) och föranledt de mångåriga samlingarna till ett finskt lexicon. Med dessa företag har Sällskapet inträdt på en ny bana, som närmare afser språkets odling och folkbildningen, medan å andra sidan Suomis utgifvande och de af Hr Ahlqvist m. fl. gjorda samlingarna under sistl. år utvisa, att S:pet fortfar att intressera sig för den historiska och traditionela sidan af dess literära område.

5 Salig Suomalainen och hans gengångare invända väl häremot, att Finska Literatursällskapet har ringa eller ingen andel i alla de skrifter det kallar sina, följaktligen ej heller någon heder deraf: Dr Lönnrot och nu sednast Hrr Cajan och Schildt ha ensame infört de verk, hvilka Literatursällskapet nu uthänger som skyltar för sitt nit. Ensame? det är sannt, ett sällskap kan icke samfäldt skrifva en bok, några rader hvar; det måste någon af dess ledamöter åtaga sig. Men ett sällskap kan uppmuntra en verksam literatör, det kan bistå honom på mångfaldigt sätt, föreslå lämpliga fält för hans nit och framför allt befordra hans verk, utan någon hans pekuniära risk, till tryck. Det är detta Finska Literatursällskapet gjort till förmån för de skrifter det med rätta kallar sina, emedan de, utan dess medverkan, sannolikt sent eller aldrig skådat dagen. Vill man äga ett motsatt exempel uppå hvad en man förmår när han verkligen står ensam, behöfver man blott nämna Hr Gottlund, – en man, hvars nit, mödor och insigter i finsk literatur det vore en orättvisa att misskänna, och som med beundransvärd ansträngning publicerat vidlyftiga arbeten den tiden intet finskt literatursällskap ännu fanns, men som, det oaktadt, nu ser sina vidare skrifter dömda att, ovisst huru länge, qvarstadna i bläckhornet och pappershyllan, just emedan Hr Gottlund isolerat sig från detta Finska Litteratursällskap, hvars medverkan han så ringa uppskattar.

6 Vi kunna ej instämma med dem, som klandrat Literatursällskapet för tidskriften Suomis fortsatta utgifvande på svenska språket. Fastmer äro både deri behandlade ämnen och tidskriftens publik sådana, att Suomi ej utan att väsendtligen förfela sitt ändamål kunde klädas i finsk|27 3| drägt. Vi ha oss alltförväl bekant, att de finnas, som icke tro sig nog fort kunna bortvisa svenskan ur landet; kunde sådant låta göra sig med den brådska man affekterar hvilket det lyckligtvis ej kan – så skulle vi ej tveka att anse detta som en national-olycka. Ännu engång: man improviserar sig ej en framtid, som håller streck.

7 Deremot är det med ledsnad man ser utgifvandet af Dr Lönnrots finska lexicon ännu på obestämd tid uppskjutet. Ingen af de många luckorna i den finska literaturen är så kännbar som denna. Med den lärde Renvall och den opålitlige, af tryckfel öfversvämmade Hellenius kommer man ej mer tillrätta. Mångfaldt hellre såge man Dr Lönnrots lexicon utkomma i mindre fulländadt skick, blott det utkommer snart; en ny upplaga finge ju sedan efterhand kompletteras. Men då dertill lärer vara föga utsigt, i anseende till förf:s hopade arbeten och stora samvetsgranhet, vore det väl hög tid, att någon finskans vän och kännare, i förbidan på det stora lexiconet, publicerade ett mindre finskt och svenskt samt svenskt och finskt handlexicon, ett företag, som, vid den nu så allmänna ifvern för finska språkets studium, ingalunda bör vara underkastadt ekonomisk risk, men väl motsatsen, om det med någon omsorg utföres.

8 Sistlidet års erfarenhet har ej rubbat vår öfvertygelse, att den goda saken skulle vinna oändligen mera uppå att alla krafter sammanhölles förenade i ett literatursällskap, än att de, såsom nu skett, splittrats i tvenne, ett i Helsingfors och ett i Wiborg. Conjuncta valent, är en pröfvad sats. Det goda förstånd, som råder mellan de båda sällskaperna och hvilket ömsesidig kärlek för saken måste befästa, har naturligtvis ej kunnat sträcka sig till gemensama åtgärder. Hvart för sig hafva de sysslat i smått, i stället att förenade verka i stort, och om deras åtgärder icke precis korsat hvarandra, såsom sednast deras prisfrågor, ha de dock så temligen par hazard gått paralelt med hvarandra. Det är sannerligen icke af något lokal-intresse, utan i fast öfvertygelse att finska literaturens sak genom enhet i viljor, förmågor, tillgångar och åtgärder bäst befordras, som vi fortfarande förorda de båda sällskapernas förening till ett enda, med filial-komitéer öfver hela landet. Vi våga tillochmed hysa den förmodan, att det förr eller sednare skall gå dertill.

9 P. S. Sedan detta nedskrefs, erfare vi med glad öfverraskning, att afl. Handelsbokhållaren Adam Wilcke i Wiborg till dervarande literatursällskap testamenterat den betydliga gåfvan af 11 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r. Det ofantliga missförhållande, som härigenom uppstår mellan de båda sällskapernas tillgångar, skall hvarken hindra oss att göra full rättvisa åt gifvarens ädelmod eller kullkasta vår åsigt, att Wiborgska sällskapet bör förena sig med Finska Literatur-sällskapet (definita artikeln bibehållen), äfven om det, öfverlägset i resurser, tror sig kunna handla oberoende. För en god sak offras tillochmed ärelystnaden.

 

 

1. *)Inberäknadt omkr. 935 Rub. i influtna räntor och för sålda böcker.
2. *)Den första, som behandlar ämnet ur nationela synpunkter.