1 Jo, nu äro vi väl fast: de lagkloke äro öfver oss. Dagbladets jette reser sig i hela sin öfvermenskliga längd af 17 tum och 3 linier, griper lagens hammare och måttar ett förfärligt slag mot sin egen skugga.
2 Någon annan fiende syns ej till. Undecumque begärde skärpt undersökning om eldsvådornas uppkomst, bland annat med vittnesed. Dagbladet uppreste sig med grymma åthäfvor och förklarade vittnesed utan anklagad för ett attentat emot rättegångsordningen. Godt, svarade Undecumque; skyllra gevär för lagen! Följ honom till punkt och pricka, men drag hr Ingen ur mörkret, och bind honom lagligen med vittnen på ed.
3 Är Dagbladet härmed belåtet? Nej. Det hör icke på det örat. Vi äro rebeller, om icke mot lagens majestät, så dock emot Dagbladets. Och det är värre. Fiskalerne sättas väl icke mera i rörelse; det är ej mera fråga om en inqvisition mot H:fors Tidningars signaturer; stadsstyrelsen är icke mera angripen; folk ej mera angifvet för himlen vet hvad; men alltid finns någon liten flik att haka uti. Magistraten t. ex.; denna domstol, som icke är en domstol, – der det finns kämnersrätter. Hur skulle vi vilja upplifva Dagbladets sorgliga minnen med att tala om kämnersrätterna? – Dessutom sägas vi förorda mened och andlig tortyr – vid landtdagen. Det är förskräckligt. Dagbladet kämpade först mot åsigter. Nu mot ultra åsigter. Nästa gång emot non plus ultra. Det stiger i applikatyren.
4 Ett förundrar oss, och det är att Dagbladet, under allt detta tappra fäktande mot spöken på ljusa dagen, förgätit att nämna ett ord om den ganska vigtiga och verkliga sak, hvarom egentligen fråga är, nemligen nödvändigheten att utreda eldsvådors uppkomst. Dock, det är sannt, ett ord har blifvit Dagbladet derom meddeladt, ach vi skynda att gifva H:fors Tidn:soriginal: Tidn;s läsare del deraf:
5 Den nämnde timmermannen Felin*)Se H:fors Tidn. n:o 233 har verkligen blifvit förvunnen att hafva genom grof vårdslöshet vållat eldsvådan i m:ll Hagmans gård den 11 Juni 1861, hvarföre han den 26 Sept.original: - samma åroriginal: är af kämnersrätten fällts att böta 20 rub. s:rrubel silfver samt dömts att ersätta skadan med 1 000konsekvensändrat/normaliserat rubel samma mynt. – Om utslaget publicerats är oss obekant, men en tillfredsställelse är det alltid att åtminstone engång se hr Ingen i fällan.
6 Må vi då nöja oss med det glada medvetandetoriginal: vedvetandet att hafva förskaffat Dagbladet tvenne förträffliga dagartiklar, hvari dess obestridliga öfverlägsenhet purats med en så älskvärdoriginal: äskvärd moderation, ochoriginal: pch vi återgå derföre till det ämne som för oss – och ganska säkert äfven för allmänheten – är i hela denna ordstrid det enda vigtiga.
7 Beklagligen finnes dertill en ny anledning i den eldsvåda, som sistl. söndag sent på aftonen utbröt i postsekreteraren Möllers gård och skulle hotat denna del af staden med svår förödelse, derest icke densamma – tack vare en rask släckning och lugnt väder – hastigt dämpats.
8 Vi vilja icke dölja, att Helsingfors för närvarande genomkorsas utaf en mängd skrämmande rykten. Man frågar hvarandra, om dessa tre sednaste eldsvådor, alla uppkomna i uthus utan eldsstäder och samma tid på dygnet, alla ovanligt plötsliga, farliga, men också inträffade under lugn väderlek, om dessa tillbud, säger man, kunnat uppstå af blotta tillfälligheter. Man erinrar sig, huru talrika eldsvådor epidemiskt härjat vissa länder på vissa tider: en tid i Frankrike, en tid i Belgien, för närvarande i Ryssland. Man frågar sig, om turen nu är kommen till detta land, om Helsingfors verkligen hyser i sitt sköte missdådare, grymma nog att sålunda sätta många medmenniskors lif, helsa, lugn och välfärd på spel.
9 Utan tvifvel får man icke fästa mycken vigt vid sådana rykten. En uppskrämd inbillning kan ofta se något brottsligt och hemlighetsfullt i ganska naturliga tilldragelser. En tändsticka t. ex., tappad här eller der, en vårdslöst bortkastad papyros eller cigarr, kunna mången gång, på ett sätt som synes oförklarligt, bringa ett hus i låge. Det skall derför alltid finnas eldsvådor, som ej kunna utredas, och man gör orätt uti att bakom alla sådana händelser misstänka ett brott.
10 Af samma skäl vore det en dårskap och en obillighet att tillvita polis eller öfrige vederbörande bristoriginal: hrist på drift, för det de ej kunna komma alla eldsvådors upphof på spåren. Vi böra särskildt om Helsingfors nuvarande polis rättvist erkänna, att om den ock ej saknar brister, den i alla fall står i duglighet och påpasslighet vida framom den polis, som ännu för få år tillbaka vårdade stadens säkerhet.
11 Men det oaktadt måste vi upprepa, att det skall väcka mycken oro, mycket misstroende, om hädanefter, som hittills, orsaken till de flesta eldsvådor förblifver outredd. Icke allenast för sakens egen vigt måste alla krafter sättas i rörelse för att upptäcka rätta sammanhanget. Något måste äfven göras för att lugna allmänheten. Oron är så allmän, att många bland stadens invånare spritta vid minsta ljud ur sin nattliga hvila och att man i hvarje okänd person, som mötes på en gård uti mörkret, är böjd att misstänka en mordbrännare. Dessutom äro flera personer ännu sjuka efter sednaste eldsvådor.
12 Det torde blifva nödigt att utfästa ett eller flera premier af tillräckligt belopp för den eller de, som kunna framlägga sådana skäl, hvilka antingen äro fullt bevisande, eller åtminstone berättiga till anklagelse mot bestämd person för elds löskomst. Då skola vittnen kunna afhöras på ed, och vi upprepa, att sådana vitnens utsago alltid skall befinnas vida mera upplysande, än förhör utan edgång.
13 Det torde vidare blifva nödigt att underkasta alla lösa personer i staden en sträng kontroll. Sättet och medlen veta vederbörande bäst ...konsekvensändrat/normaliserat
|238 2|
14 Tändstickor af den gamla sorten med vanlig fosfor borde efter viss tid vara totalt förbjudna, – så mycket mer som de, utom sin eldfarlighet, äfven äro i hög grad giftiga – och endast den nyare sorten tilllåtas, med s. k. amorph fosfor, som icke tar eld, om den ej strykes mot en enkom beredd komposition. – Förordningen om bleckdosor har ej visat sig vara af synnerlig nytta.
15 För all tobaksrökning i uthus – som redan är förbjuden – borde, vid ytterligare skärpt vite, ny varning utgå. Tobaksrökning å gata är, så vidt vi förstå, oskadlig; men vite bör utsättas för den som på gata eller i portgång bortkastar en brinnande cigarr.
16 Förbudet mot gående med eld utan lykta i uthus, källrar eller på vindar bör ånyo inskärpas.
17 Uthus och vindar böra stängas med lås.
18 Vidare tro vi det icke vara ur vägen att uppmana stadens invånare till att meddela poliskammaren hvad i ett eller annat afseende kan förefalla misstänkt och leda till någon upplysning rörande lösa personers kringdrifvande och annat som med eldsvådorna kan hafva något sammanhang. Sådant uraktlåtes ofta af likgiltighet eller andra skäl. Och skulle äfven sådana meddelanden ofta befinnas vara utan betydelse, kunde likväl hända, att någon ledtråd blefve derigenom vunnen.
19 Slutligen äro vi förvissade, att ingenting kan så afgjordt bidraga till allmänhetens lugnande, som den största möjliga offentlighet angående resultatet af undersökningarne.
20 Allt detta torde vederbörande, oss förutan, sjelfve ha insett. Vi tillmäta oss heller icke att ingripa i deras åtgärder. Men vi tro att man kan öppet uttala en mening, som troligen delas af många bland stadens invånare.
21 P. S. Medan detta skrefs, ljödo ånyo brandsignaler i går på förmiddagen. Händelserna sjelfva åtaga sig på ett sällsamt sätt att skrifva noter till texten.
Eldsvådorna.
1 Jo, nu äro vi väl fast: de lagkloke äro öfver oss. Dagbladets jette reser sig i hela sin öfvermenskliga längd af 17 tum och 3 linier, griper lagens hammare och måttar ett förfärligt slag mot sin egen skugga.
2 Någon annan fiende syns ej till. Undecumque begärde skärpt undersökning om eldsvådornas uppkomst, bland annat med vittnesed. Dagbladet uppreste sig med grymma åthäfvor och förklarade vittnesed utan anklagad för ett attentat emot rättegångsordningen. Godt, svarade Undecumque; skyllra gevär för lagen! Följ honom till punkt och pricka, men drag hr Ingen ur mörkret, och bind honom lagligen med vittnen på ed.
3 Är Dagbladet härmed belåtet? Nej. Det hör icke på det örat. Vi äro rebeller, om icke mot lagens majestät, så dock emot Dagbladets. Och det är värre. Fiskalerne sättas väl icke mera i rörelse; det är ej mera fråga om en inqvisition mot H:fors Tidningars signaturer; stadsstyrelsen är icke mera angripen; folk ej mera angifvet för himlen vet hvad; men alltid finns någon liten flik att haka uti. Magistraten t. ex.; denna domstol, som icke är en domstol, – der det finns kämnersrätter. Hur skulle vi vilja upplifva Dagbladets sorgliga minnen med att tala om kämnersrätterna? – Dessutom sägas vi förorda mened och andlig tortyr – vid landtdagen. Det är förskräckligt. Dagbladet kämpade först mot åsigter. Nu mot ultra åsigter. Nästa gång emot non plus ultra. Det stiger i applikatyren.
4 Ett förundrar oss, och det är att Dagbladet, under allt detta tappra fäktande mot spöken på ljusa dagen, förgätit att nämna ett ord om den ganska vigtiga och verkliga sak, hvarom egentligen fråga är, nemligen nödvändigheten att utreda eldsvådors uppkomst. Dock, det är sannt, ett ord har blifvit Dagbladet derom meddeladt, ach vi skynda att gifva H:fors Tidn:soriginal: Tidn;s läsare del deraf:
5 Den nämnde timmermannen Felin*)Se H:fors Tidn. n:o 233 har verkligen blifvit förvunnen att hafva genom grof vårdslöshet vållat eldsvådan i m:ll Hagmans gård den 11 Juni 1861, hvarföre han den 26 Sept.original: - samma åroriginal: är af kämnersrätten fällts att böta 20 rub. s:rrubel silfver samt dömts att ersätta skadan med 1 000konsekvensändrat/normaliserat rubel samma mynt. – Om utslaget publicerats är oss obekant, men en tillfredsställelse är det alltid att åtminstone engång se hr Ingen i fällan.
6 Må vi då nöja oss med det glada medvetandetoriginal: vedvetandet att hafva förskaffat Dagbladet tvenne förträffliga dagartiklar, hvari dess obestridliga öfverlägsenhet purats med en så älskvärdoriginal: äskvärd moderation, ochoriginal: pch vi återgå derföre till det ämne som för oss – och ganska säkert äfven för allmänheten – är i hela denna ordstrid det enda vigtiga.
7 Beklagligen finnes dertill en ny anledning i den eldsvåda, som sistl. söndag sent på aftonen utbröt i postsekreteraren Möllers gård och skulle hotat denna del af staden med svår förödelse, derest icke densamma – tack vare en rask släckning och lugnt väder – hastigt dämpats.
8 Vi vilja icke dölja, att Helsingfors för närvarande genomkorsas utaf en mängd skrämmande rykten. Man frågar hvarandra, om dessa tre sednaste eldsvådor, alla uppkomna i uthus utan eldsstäder och samma tid på dygnet, alla ovanligt plötsliga, farliga, men också inträffade under lugn väderlek, om dessa tillbud, säger man, kunnat uppstå af blotta tillfälligheter. Man erinrar sig, huru talrika eldsvådor epidemiskt härjat vissa länder på vissa tider: en tid i Frankrike, en tid i Belgien, för närvarande i Ryssland. Man frågar sig, om turen nu är kommen till detta land, om Helsingfors verkligen hyser i sitt sköte missdådare, grymma nog att sålunda sätta många medmenniskors lif, helsa, lugn och välfärd på spel.
9 Utan tvifvel får man icke fästa mycken vigt vid sådana rykten. En uppskrämd inbillning kan ofta se något brottsligt och hemlighetsfullt i ganska naturliga tilldragelser. En tändsticka t. ex., tappad här eller der, en vårdslöst bortkastad papyros eller cigarr, kunna mången gång, på ett sätt som synes oförklarligt, bringa ett hus i låge. Det skall derför alltid finnas eldsvådor, som ej kunna utredas, och man gör orätt uti att bakom alla sådana händelser misstänka ett brott.
10 Af samma skäl vore det en dårskap och en obillighet att tillvita polis eller öfrige vederbörande bristoriginal: hrist på drift, för det de ej kunna komma alla eldsvådors upphof på spåren. Vi böra särskildt om Helsingfors nuvarande polis rättvist erkänna, att om den ock ej saknar brister, den i alla fall står i duglighet och påpasslighet vida framom den polis, som ännu för få år tillbaka vårdade stadens säkerhet.
11 Men det oaktadt måste vi upprepa, att det skall väcka mycken oro, mycket misstroende, om hädanefter, som hittills, orsaken till de flesta eldsvådor förblifver outredd. Icke allenast för sakens egen vigt måste alla krafter sättas i rörelse för att upptäcka rätta sammanhanget. Något måste äfven göras för att lugna allmänheten. Oron är så allmän, att många bland stadens invånare spritta vid minsta ljud ur sin nattliga hvila och att man i hvarje okänd person, som mötes på en gård uti mörkret, är böjd att misstänka en mordbrännare. Dessutom äro flera personer ännu sjuka efter sednaste eldsvådor.
12 Det torde blifva nödigt att utfästa ett eller flera premier af tillräckligt belopp för den eller de, som kunna framlägga sådana skäl, hvilka antingen äro fullt bevisande, eller åtminstone berättiga till anklagelse mot bestämd person för elds löskomst. Då skola vittnen kunna afhöras på ed, och vi upprepa, att sådana vitnens utsago alltid skall befinnas vida mera upplysande, än förhör utan edgång.
13 Det torde vidare blifva nödigt att underkasta alla lösa personer i staden en sträng kontroll. Sättet och medlen veta vederbörande bäst ...konsekvensändrat/normaliserat
|238 2|14 Tändstickor af den gamla sorten med vanlig fosfor borde efter viss tid vara totalt förbjudna, – så mycket mer som de, utom sin eldfarlighet, äfven äro i hög grad giftiga – och endast den nyare sorten tilllåtas, med s. k. amorph fosfor, som icke tar eld, om den ej strykes mot en enkom beredd komposition. – Förordningen om bleckdosor har ej visat sig vara af synnerlig nytta.
15 För all tobaksrökning i uthus – som redan är förbjuden – borde, vid ytterligare skärpt vite, ny varning utgå. Tobaksrökning å gata är, så vidt vi förstå, oskadlig; men vite bör utsättas för den som på gata eller i portgång bortkastar en brinnande cigarr.
16 Förbudet mot gående med eld utan lykta i uthus, källrar eller på vindar bör ånyo inskärpas.
17 Uthus och vindar böra stängas med lås.
18 Vidare tro vi det icke vara ur vägen att uppmana stadens invånare till att meddela poliskammaren hvad i ett eller annat afseende kan förefalla misstänkt och leda till någon upplysning rörande lösa personers kringdrifvande och annat som med eldsvådorna kan hafva något sammanhang. Sådant uraktlåtes ofta af likgiltighet eller andra skäl. Och skulle äfven sådana meddelanden ofta befinnas vara utan betydelse, kunde likväl hända, att någon ledtråd blefve derigenom vunnen.
19 Slutligen äro vi förvissade, att ingenting kan så afgjordt bidraga till allmänhetens lugnande, som den största möjliga offentlighet angående resultatet af undersökningarne.
20 Allt detta torde vederbörande, oss förutan, sjelfve ha insett. Vi tillmäta oss heller icke att ingripa i deras åtgärder. Men vi tro att man kan öppet uttala en mening, som troligen delas af många bland stadens invånare.
21 P. S. Medan detta skrefs, ljödo ånyo brandsignaler i går på förmiddagen. Händelserna sjelfva åtaga sig på ett sällsamt sätt att skrifva noter till texten.
22 Undecumque.