Notisen/artikeln ingår i HT 29/10 1861:|127 3|

Aftonglam.

1 – Någon frågade, hvarföre finnarne, som annars ha rykte om sig att vara nog tröga, äro så utomordentligt lifliga uti inbördes gräl. Svar: emedan deras egen tankegång kostar dem så mycket besvär, att de sällan hinna bry sig om andras.

2 – Får man tro hr L–m i Hfors Tidn., så ha apothekarne här i landet ett förundransvärdt nit att uppoffra sig för det allmänna bästa. Deras yrke beskrifves som vanskligt och föga inbringande, men likväl ha apothekens antal under de sednaste tio åren nära fördubblats, och att en så liten stad som Helsingfors prunkar med sex apotheker, är i andra länder nästan exempellöst. Kanske kunde nyckeln till denna gåta finnas i medicinaltaxan?

3 – Annars påstås, att herrarne, som försvara medicinaltaxan, äro ingenting annat än hemliga utskickade från hydropathernes läger. Desse ha nemligen räknat ut, att den nuvarande taxan bör bibehållas, emedan den ofelbart måste drifva den ena patienten efter den andra till vattenkuren.

4 – I Barometerns rafistulation med apothekarnes procenter saknas artikeln tjärvatten. Denna artikel, som kunde vara kurant, betalas på apotheken med 60 kopek silfver kannan. Huru stor blir då procenten i tjärans fädernesland? Eller är vattnet så dyrt i de tusen sjöarnas land?

5 – Förliden sommar betalades för tegel i Helsingfors någon gång ända till 22 rubel per tusen. Vanliga priset är 11 till 14 rubel och åtgången stark. Sand, lera och arbetskraft finnas vid kusten till öfverflöd, bränsle har blifvit dyrare, men tillverkningskostnaden anses ändock ej öfverstiga 5 rubel per tusen. Man tycker att affären borde löna sig. Det oaktadt skickar oss Estland flera millioner tegel om året, brända med finsk ved och hitsända med finska fartyg. Det fattas endast, att fabrikanterne i Kolck äfven hämta sand, lera och arbetsfolk ifrån Finland.

6 – Fotografin är nuförtiden en affär. Det säges att en tysk målaregesäll har i Helsingfors inkasserat 12 tusen rubel silfver på tio månader. Våra egna målare få se sig om efter sin knappa bergning för dagen. Guld ligger i högar framför deras fötter, men ingen utsträcker sin hand för att upptaga det från gatan. Det är vårt sätt att spekulera.

7 – Är det möjligt, frågade någon, att Hardangerfiolen har åtta strängar? Hvarför icke? blef svaret. Odins häst Sleipner hade ju åtta fötter. – Hardanger fiolen är alltså en myth. Hr Suckow lärer å sin sida ha funnit utgifterna för en konsert i Helsingfors nog sagolika.tillagt av utgivaren

8 – Man skrifver från landet: är det sannt att krinolinerna äro afskaffade i hufvudstaden? Svar: man har ännu ej kunnat utreda, om de höra till administrativa eller grundlagsfrågor, och derföre trotsa de tillsvidare allt förnuft.

9 – »Garibaldi har stigit våra damer i hufvudet», yttrade någon vid anblicken af de lånta fjädrar, hvarmed det täcka könet nu så frikostigt pryder sig. – Hr Kleineh och mamsell Myhrman ha länge observerat att han gått mången herre i benen.

10 – Apropos af pjesen. Hr X. yttrade engång om en ung skönhet, som var ovanligt smärt: »när man valsar med fröken Y., så tycker man att lifvet är en dröm.»