Notisen/artikeln ingår i HT 2/10 1847:|78 1|

Literatur.

1 Handledning för Unge Prester i det praktiska af deras kall, utgifven af P. U. F. Sadelin. Första häftet. Skriftskolan. H:fors, Simelii arfv. 1847. 56 sidd. 8:vo. För löpare 20 kop., för subskribenter 15 kop. S:r.

2 Såväl ämnets vigt, som bristen på handledning deri påkallar en allmännare uppmärksamhet för denna bok. Alltför länge har den praktiska sidan af prestbildningen blifvit åsido lemnad; hvarje ung prestman med nit för sitt kall har utan tvifvel med mången bekymrad och villrådig stund nödgats köpa sin erfarenhet i andliga förrättningar. Står vid hans sida faderligt ledande en grånad lärare, då har det med den unge läraren ingen nöd; och derpå synes man ha räknat allt härintills. Men ofta saknar den unge en sådan ledare, eller den som borde vara det, vårdar sig icke derom. Särdeles i sådana fall (och äfven annars) måste en erfaren lärares råd, affattade i en kort skriftlig handledning, vara för nybörjaren högst välkomna och upplysande.

3 En sådan handledning åsyftas med utgifvandet af denna bok. Skolelärare i många år och sedermera praktisk prest under en lika lång tid, äger Förf. en skatt af men|78 2|niskokännedom och erfarenhet, som framför allt bör komma till pass vid den vigtigaste perioden af religiös undervisning, vid skriftskolan. Det är en skola, som också namnet uttrycker; men icke blott, såsom andra skolor, en vetandets utvecklingsanstalt; tron, som ger allt kristeligt vetande sitt rätta lif, och kärleken, som gör detsama för tid och evighet fruktbärande, böra i skriftskolan samverka med lexornas lärdom. Tyvärr sker icke altid detta. Förf:s råd härutinnan synas förtjena allt behjertande och påtagligen äro de dikterade af välvilligt nit. Bland läromethoder, som af Förf. förordas, vilja vi blott nämna den gemensama skriftskoleundervisningen för båda könen och för alla samhällsklasser. Gossars och flickors särskiljande vid sådana tillfällen kan ha åtskilligt för, men säkerligen än mera emot sig, och minst af allt kan man gilla det t. ex. här i Helsingfors ofta förekommande bruk, att föräldrar af de förmögnare klasserna låta sina barn gå i skriftskola på andra tider, än den öfriga ungdomen. Är icke detta att vattna ståndsfördomarnas ogräs i sjelfva de ögonblick, då alla menniskors likhet inför sin skapare och frälsare bör klarast framstå?

4 Om en och annan omständighet af mindre vigt – såsom ogillandet af den vackra seden att på konfirmationsdagen löfva prestgård eller kyrka – kunde, enligt vår åsigt tvifvel uppstå. Men, öfverlemnande såbeskaffade anmärkningar åt granskare af praktisk erfarenhet, önske vi endast med dessa rader anmäla boken till deras uppmärksamhet, som den närmast angår. Säkert framträder ock denna bok i den lämpligaste tid, då de nyaste reformerna i prestbildningen, i förening med diskussionerna öfver kyrkolagsförslaget, väckt ett allmännare intresse för allt hithörande.

---

5 Några Ord till Mödrar. En folkskrift af P. U. F. Sadelin. Gefle, Landin, 1847, 22 sidd. 8:vo.

6 Sveriges allmoge är genom nitiske mäns försorg på sednare tider försedd med en temmelig mängd goda folkskrifter, af hvilka likväl högst få hit öfverkomma. Och likväl äger Finland öfver 200 000konsekvensändrat/normaliserat personer allmoge, som tala svenska språket. Också för dem bör något göras, i och med detsamma man med ett så lofvärdt nit begynt arbeta på finska folkskrifters utgifvande. Bättre är att nyttiga lärdomar läggas i folkets hand, än att det förslöser sina peningar på dessa eländiga visor eller vidrigt kluddiga trädsnitt, hvarmed kringresande skojare nu pryda alla väggar i bondstugorna.

7 Förf. har velat gifva några råd om den första barnauppfostran, den som närmast sker under en mors tillsyn. Ingen är deraf mera i behof, än den svenska allmogen i Finland, särdeles den i Österbotten. Med en okunnighet eller vårdslöshet, hvarpå redan läkarne fästat en ömmande uppmärksamhet, men hvilken sitter hårdt inrotad i folkseden, lemnas de späda barnen ofta utan vård under utarbetet, näras med surnad mjölk, matas med tuggor, stillas, när de gråta, med bränvin o. m. d.och mera dylikt Med allt skäl ifrar Förf. mot dylika orimliga oseder samt söker att i samtalsform upplysa mödrar af allmogen om rätta sättet att vårda de späda. Också synes oss presten, genom sin närmare ställning till folket, lämpligare än läkaren att original: att hos allmogen vinna gehör för slika framställningar. Ikläda den kristliga förmaningens form, vädja prestens ord till hjertat lika mycket som till förståndet, och de föreställningar redan mången läkare förgäfves slösat i detta afseende, skola utan tvifvel bära goda fruker, om de af presten läggas på folkets hjerta.