1 Onsdagen den 19 Januari 1859, årsdagen af biskop Henriks död, trädde Finska Missionssällskapet i verksamhet. Denna tilldragelse är i mer än ett afseende minnesvärd.
2 Väl veta vi, att i samma mån ett folk producerar något af värde, hvad helst det vara må, inom andens vida område, i samma mån ingriper det dermed i mensklighetens utveckling. Men med Finska Missionssällskapets instiftande har det lilla och obemärkta finska folket för första gången medvetet, direkt och sjelfverksamt uppträdt för ett verldsändamål – för det universelaste, det djupast ingripande af dem alla – kristendomens utbredande. Dermed ställer sig detta folk, för första gången med klar insigt af målet, i mensklighetens, i nationernas stora led, beredvilligt att efter måttet af sina krafter verka för verldens ljus, – fast beslutet att (såsom en annan tidning träffande uttryckte sig) icke mera vara, på religionens område, en »snyltgäst» bland nationerna; att icke allenast taga, utan ock gifva hvad det förmår. Väl är dess förmåga ringa, såsom det sjelf, en droppe endast af sötma i den stora hednaverldens bittra mörker; men på ett mer eller mindre kommer här icke an. Viljan att arbeta för sanningens utbredande; medvetandet att i aflägsna verldstrakter intaga sin plats bland dess hjeltemodiga kämpar, redan detta måste verka lyftande, renande, förädlande tillbaka på dess egna andliga lif och rikt återgälda de krafter och de medel, som dertill användas och dem endast fåkunnigheten anser förspillda för egna närmare ändamål.
3 Enligt en talares uppgift äro ännu i denna stund sexhundra millioner menniskor, spridda öfver jorden, okunniga om kristendomens ljus – sexhundra millioner odödliga andar famlande i mörkret och knäböjande för deras blodiga afgudar! Hvilken uppgift för menskligheten! Hvilket fält för de kristna folkens broderskärlek! Tretusen missionärer af olika folk och bekännelser arbeta i denna stund på 72 olika språk för hedningarnes omvändelse. Och finska folket, som redan i sju århundraden varit delaktigt af sanningens kunskap, det skulle, ensamt bland kristna nationer, undandraga sig att offra derför sin ringa skärf och helst någon arbetare!
4 I den förödmjukelsen att härtills icke hafva gjort något för att gälda vår skuld till kristendomen, stiftades Finska Missionssällskapet. Dess af regeringen stadfästade stadgar lyda som följer:
5 § 1. Finska Missionssällskapet, hvars ändamål är den evangeliskt-lutherska lärans utbredande till hedningarne, räknar som ständig ledamot hvar och en, man eller qvinna, som på engång till sällskapets bestyrelse inbetalt tio rubel silfver, eller derutöfver, och som betalande ledamot den, hvilken årligen till sällskapet lemnar något penningebidrag under tio rubel, eller af andra insamlar och insänder minst fem rubel. Den, som inbetalning gjort, räknas, utan vidare kallelse, för ledamot af sällskapet, och betalande ledamot blir som ständig räknad, så snart de af honom lemnade bidragen sammanräknade stiga till tio rubel.
6 § 2. Sällskapets angelägenheter ombesörjas af en utaf sällskapet vald, ansvarig bestyrelse i landets hufvudstad, bestående af minst nio ledamöter, hvilka ibland sig välja ordförande, vice ordförande, sekreterare och kassör, de der för sina befattningar icke äga uppbära något arfvode. Af bestyrelsens ledamöter afgå årligen, genom lottning på sällskapets årsdag, tre, i hvilkas ställe nya ledamöter inväljas, då ock de afgångne kunna återväljas. Vill frånvarande ledamot af sällskapet skriftligen i valet deltaga, vare dertill berättigad, och gälle sålunda afgifven röst lika med närvarande ledamots. Bestyrelsen sammanträder så ofta nödigt är, och fattadt beslut anses giltigt, då minst fem ledamöter deruti deltagit.
7 § 3. Bestyrelsen åligger att söka inom landet väcka, lifva och underhålla intresset för missionssaken, samt att för sådant ändamål:
8 a) låta utgå en offentlig uppmaning och inbjudning till landets invånare att i sällskapet inträda och fortfarande genom bidrag medverka till den kristliga sakens befrämjande;
9 b) ombesörja missionsskrifters och en tidnings utgifvande i ämnet, på finska och svenska språken;
10 c) första måndagen i hvarje månad, i likhet med hvad som sker i den öfriga protestantiska kristenheten, anställa missionsbön i tjenlig lokal, då äfven missionsberättelser i omsorgsfullt urval uppläsas och insamling af bidrag göres;
11 d) uppmana missionsvänner i alla delar af landet att, helst under ledning af prest, på sina orter sammankomma till sådan bönestund, som ofvanföre nämnes, hvilket äfven må ske å första söndagen i hvarje månad, der lokala förhållanden sådant fordra.
12 § 4. De medel, Sällskapet om händer har hvilkas förvaltning och bokföring åligger Bestyrelsen, må användas:
13 1:o. Till utgifvande af de i föregående § omnämnda tidningar och skrifter, hvilka åsyfta att göra missionssaken känd och älskad inom fäderneslandet;
14 2:o. Till att aflöna, der så nödigt pröfvas, en eller flere såkallade kolportörer för spridande af missionsskrifter samt för upplysande om Sällskapets tillvaro och ändamål. Dock bör sådan kolportör, hvilken icke tillåtes insamla några medel, vara försedd med tillståndsbref af Bestyrelsen, upptagande utförlig förteckning å de skrifter, som kringspridas;
15 3:o. Till understöd för någon finsk yngling, som vill egna sig åt missionsarbetet och af Bestyrelsen pröfvas hafva de för en missionär nödige egenskaper. Bestyrelsen tage sådan yngling i sin särskilda vård, besörje hans förberedande skolbildning inom landet och hans slutliga intagande i något utländskt lutherskt Missions-institut, med hvilket Bestyrelsen söke träda i närmare beröring och korrespondens. Vid ynglingens afgång från Institutet må Bestyrelsen, i samråd med Institutets föreståndare och den unge missionären sjelf, bestämma fältet för hans verksamhet inom hednaverlden samt påkosta hans utrustning och underhåll, antingen ensamt eller med tillhjelp af annat Missionssällskap.
16 4:o. Om ingen finsk yngling, efter skedd offentlig uppmaning, till missionskallet sig anmäler eller kan antagas, må en del af medlen afsändas till lutherskt Missions-institut utom landet, dock icke förr än två år efter det Sällskapet trädt i verksamhet.
17 § 5. Sällskapet bör hvarje år den 18 Juni, som är dess årsdag, hafva allmän sammankomst, då missionspredikan hålles i kyrkan, eller missionstal i annan tjenlig, helst offentlig lokal, samt berättelse öfver Bestyrelsens förvaltning under det förflutna året afgifves, såsom ock redovisning öfver de influtne medlen|6 3| och deras användning uppläses och granskas; hvilken berättelse och redovisning, jemte namnförteckning öfver Sällskapets Bestyrelse och ledamöter, sedermera af trycket utgifves och tillställes hvarje medlem af Sällskapet.
18 § 6. Vid sammanträdet å årsdagen afgör Sällskapet alla vigtigare frågor, hvilka af Bestyrelsen hänskjutas till dess bepröfvande eller af ledamot uppkastas. Ändring af dessa stadgar kan vid samma tillfälle föreslås, men först vid nästföljande årsdag af Sällskapet antagas, hvarefter den, genom Bestyrelsens försorg, till Hans Kejserliga Majestäts nådiga pröfning och stadfästelse öfverlemnas. –
19 I onsdags d. 19 Jan. kl. 4 e. m. var först en sammankomst i östra paviljongen vid Nikolaikyrkan i Helsingfors, dervid samtliga ortens presterskap, ett större antal här bosatte af båda könen och en mängd enkom för detta ändamål hitreste personer, såväl af presterskapet, som bondeståndet m. fl., voro tillstädes. Vid detta tillfälle anmälde sig 142 deltagare och deltagarinnor i Missionssällskapet, och inalles 611 rubel 22 kop.kopek silfver inflöto dels i gåfvor, dels i årsafgifter. Bland gåfvorna hade en otänd gifvare förärat 100 rub.rubel och en annan 20 rub.rubel, hvarförutom bör nämnas, att redan före sällskapets stiftelse, och förrän någon annan, en här bosatt arbetskarlsenka till sällskapet förärat 25 rubel silfver. Dessutom anmäldes såsom influtne kollektemedel jubeldagen 1857: från Åbo erkestift2 246konsekvensändrat/normaliseratrub.rubel 57 kop.kopek och från Kuopio stift 582 rub.rubel 13 ¾ kop.kopek Från Borgå stift saknas ännu uppgift om beloppet.
20 Härefter var kl. 5 e. m. gudstjenst i den upplysta och ända till trängsel uppfyllda Nikolaikyrkan, dervid professor Schauman höll missionspredikan öfver Joh. 10: 16, hvarefter refer. sekreteraren Wænerberg vid altaret höll missionsbönen samt läste välsignelsen. Hela denna gudstjenst var djupt högtidlig, och sällan ha församlingens lofsånger uppstigit med mera andakt och allvar mot höjden.
21 Efter slutad gudstjenst samlades åter sällskapets medlemar till öfverläggning i paviljongen. Härvid förhandlades och beslöts som följer:
22 1) Den bestyrelse, som nu väljes, skall qvarstå till årsdagen 1860.
23 2) I allmänhet vidhålles den princip, att influtna medel ej skola kapitaliseras, hvilket dock, enligt § 4 mom. 4 i stadgarne, måste ske i tvenne års tid med de medel, som ej under denna tid åtgå till tidningars och missionsskrifters utgifvande.
24 3) Kapellanen Putkonen anmälde å egna och kommitenters vägnar åtskilliga punkter till protokollet; och skola dessa frågor öfverlemnas till bestyrelsens afgörande.
25 4) En svensk och en finsk missionstidning skola utgifvas, hvardera 12 ark om året och till ett pris af 25 kopek s:rsilfver.
26 5) Föreslogs att dagens missionspredikan samt tvenne missionsskrifter, inlemnade af v. pastor H. Renqvist i Sordavala, skola tryckas.
27 6) Öfverenskoms att ansöka portofrihet för sällskapets korrespondens.
28 7) Interimsbestyrelsen nedlade sin befattning, hvarefter medelst valsedlar till ledamöter i bestyrelsen utsågos: professor Schauman, referendariesekreteraren Wænerberg, vice pastor Sirelius, kamrer Wegelius, professor Granfelt, professor Moberg, revisor Alopæus, anatomie prosektorn Hjelt och slagtarenoriginal: slagtatarenWarelius. – Närmast dernäst i röstetal voro kapellanen Putkonen från Thusby, vice pastor Fredrikson från Sjundeå samt professorerne Lille och Geitlin.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Finska Missionssällskapets instiftelse.
1 Onsdagen den 19 Januari 1859, årsdagen af biskop Henriks död, trädde Finska Missionssällskapet i verksamhet. Denna tilldragelse är i mer än ett afseende minnesvärd.
2 Väl veta vi, att i samma mån ett folk producerar något af värde, hvad helst det vara må, inom andens vida område, i samma mån ingriper det dermed i mensklighetens utveckling. Men med Finska Missionssällskapets instiftande har det lilla och obemärkta finska folket för första gången medvetet, direkt och sjelfverksamt uppträdt för ett verldsändamål – för det universelaste, det djupast ingripande af dem alla – kristendomens utbredande. Dermed ställer sig detta folk, för första gången med klar insigt af målet, i mensklighetens, i nationernas stora led, beredvilligt att efter måttet af sina krafter verka för verldens ljus, – fast beslutet att (såsom en annan tidning träffande uttryckte sig) icke mera vara, på religionens område, en »snyltgäst» bland nationerna; att icke allenast taga, utan ock gifva hvad det förmår. Väl är dess förmåga ringa, såsom det sjelf, en droppe endast af sötma i den stora hednaverldens bittra mörker; men på ett mer eller mindre kommer här icke an. Viljan att arbeta för sanningens utbredande; medvetandet att i aflägsna verldstrakter intaga sin plats bland dess hjeltemodiga kämpar, redan detta måste verka lyftande, renande, förädlande tillbaka på dess egna andliga lif och rikt återgälda de krafter och de medel, som dertill användas och dem endast fåkunnigheten anser förspillda för egna närmare ändamål.
3 Enligt en talares uppgift äro ännu i denna stund sexhundra millioner menniskor, spridda öfver jorden, okunniga om kristendomens ljus – sexhundra millioner odödliga andar famlande i mörkret och knäböjande för deras blodiga afgudar! Hvilken uppgift för menskligheten! Hvilket fält för de kristna folkens broderskärlek! Tretusen missionärer af olika folk och bekännelser arbeta i denna stund på 72 olika språk för hedningarnes omvändelse. Och finska folket, som redan i sju århundraden varit delaktigt af sanningens kunskap, det skulle, ensamt bland kristna nationer, undandraga sig att offra derför sin ringa skärf och helst någon arbetare!
4 I den förödmjukelsen att härtills icke hafva gjort något för att gälda vår skuld till kristendomen, stiftades Finska Missionssällskapet. Dess af regeringen stadfästade stadgar lyda som följer:
5 § 1. Finska Missionssällskapet, hvars ändamål är den evangeliskt-lutherska lärans utbredande till hedningarne, räknar som ständig ledamot hvar och en, man eller qvinna, som på engång till sällskapets bestyrelse inbetalt tio rubel silfver, eller derutöfver, och som betalande ledamot den, hvilken årligen till sällskapet lemnar något penningebidrag under tio rubel, eller af andra insamlar och insänder minst fem rubel. Den, som inbetalning gjort, räknas, utan vidare kallelse, för ledamot af sällskapet, och betalande ledamot blir som ständig räknad, så snart de af honom lemnade bidragen sammanräknade stiga till tio rubel.
6 § 2. Sällskapets angelägenheter ombesörjas af en utaf sällskapet vald, ansvarig bestyrelse i landets hufvudstad, bestående af minst nio ledamöter, hvilka ibland sig välja ordförande, vice ordförande, sekreterare och kassör, de der för sina befattningar icke äga uppbära något arfvode. Af bestyrelsens ledamöter afgå årligen, genom lottning på sällskapets årsdag, tre, i hvilkas ställe nya ledamöter inväljas, då ock de afgångne kunna återväljas. Vill frånvarande ledamot af sällskapet skriftligen i valet deltaga, vare dertill berättigad, och gälle sålunda afgifven röst lika med närvarande ledamots. Bestyrelsen sammanträder så ofta nödigt är, och fattadt beslut anses giltigt, då minst fem ledamöter deruti deltagit.
7 § 3. Bestyrelsen åligger att söka inom landet väcka, lifva och underhålla intresset för missionssaken, samt att för sådant ändamål:
8 a) låta utgå en offentlig uppmaning och inbjudning till landets invånare att i sällskapet inträda och fortfarande genom bidrag medverka till den kristliga sakens befrämjande;
9 b) ombesörja missionsskrifters och en tidnings utgifvande i ämnet, på finska och svenska språken;
10 c) första måndagen i hvarje månad, i likhet med hvad som sker i den öfriga protestantiska kristenheten, anställa missionsbön i tjenlig lokal, då äfven missionsberättelser i omsorgsfullt urval uppläsas och insamling af bidrag göres;
11 d) uppmana missionsvänner i alla delar af landet att, helst under ledning af prest, på sina orter sammankomma till sådan bönestund, som ofvanföre nämnes, hvilket äfven må ske å första söndagen i hvarje månad, der lokala förhållanden sådant fordra.
12 § 4. De medel, Sällskapet om händer har hvilkas förvaltning och bokföring åligger Bestyrelsen, må användas:
13 1:o. Till utgifvande af de i föregående § omnämnda tidningar och skrifter, hvilka åsyfta att göra missionssaken känd och älskad inom fäderneslandet;
14 2:o. Till att aflöna, der så nödigt pröfvas, en eller flere såkallade kolportörer för spridande af missionsskrifter samt för upplysande om Sällskapets tillvaro och ändamål. Dock bör sådan kolportör, hvilken icke tillåtes insamla några medel, vara försedd med tillståndsbref af Bestyrelsen, upptagande utförlig förteckning å de skrifter, som kringspridas;
15 3:o. Till understöd för någon finsk yngling, som vill egna sig åt missionsarbetet och af Bestyrelsen pröfvas hafva de för en missionär nödige egenskaper. Bestyrelsen tage sådan yngling i sin särskilda vård, besörje hans förberedande skolbildning inom landet och hans slutliga intagande i något utländskt lutherskt Missions-institut, med hvilket Bestyrelsen söke träda i närmare beröring och korrespondens. Vid ynglingens afgång från Institutet må Bestyrelsen, i samråd med Institutets föreståndare och den unge missionären sjelf, bestämma fältet för hans verksamhet inom hednaverlden samt påkosta hans utrustning och underhåll, antingen ensamt eller med tillhjelp af annat Missionssällskap.
16 4:o. Om ingen finsk yngling, efter skedd offentlig uppmaning, till missionskallet sig anmäler eller kan antagas, må en del af medlen afsändas till lutherskt Missions-institut utom landet, dock icke förr än två år efter det Sällskapet trädt i verksamhet.
17 § 5. Sällskapet bör hvarje år den 18 Juni, som är dess årsdag, hafva allmän sammankomst, då missionspredikan hålles i kyrkan, eller missionstal i annan tjenlig, helst offentlig lokal, samt berättelse öfver Bestyrelsens förvaltning under det förflutna året afgifves, såsom ock redovisning öfver de influtne medlen|6 3| och deras användning uppläses och granskas; hvilken berättelse och redovisning, jemte namnförteckning öfver Sällskapets Bestyrelse och ledamöter, sedermera af trycket utgifves och tillställes hvarje medlem af Sällskapet.
18 § 6. Vid sammanträdet å årsdagen afgör Sällskapet alla vigtigare frågor, hvilka af Bestyrelsen hänskjutas till dess bepröfvande eller af ledamot uppkastas. Ändring af dessa stadgar kan vid samma tillfälle föreslås, men först vid nästföljande årsdag af Sällskapet antagas, hvarefter den, genom Bestyrelsens försorg, till Hans Kejserliga Majestäts nådiga pröfning och stadfästelse öfverlemnas. –
19 I onsdags d. 19 Jan. kl. 4 e. m. var först en sammankomst i östra paviljongen vid Nikolaikyrkan i Helsingfors, dervid samtliga ortens presterskap, ett större antal här bosatte af båda könen och en mängd enkom för detta ändamål hitreste personer, såväl af presterskapet, som bondeståndet m. fl., voro tillstädes. Vid detta tillfälle anmälde sig 142 deltagare och deltagarinnor i Missionssällskapet, och inalles 611 rubel 22 kop.kopek silfver inflöto dels i gåfvor, dels i årsafgifter. Bland gåfvorna hade en otänd gifvare förärat 100 rub.rubel och en annan 20 rub.rubel, hvarförutom bör nämnas, att redan före sällskapets stiftelse, och förrän någon annan, en här bosatt arbetskarlsenka till sällskapet förärat 25 rubel silfver. Dessutom anmäldes såsom influtne kollektemedel jubeldagen 1857: från Åbo erkestift 2 246konsekvensändrat/normaliserat rub.rubel 57 kop.kopek och från Kuopio stift 582 rub.rubel 13 ¾ kop.kopek Från Borgå stift saknas ännu uppgift om beloppet.
20 Härefter var kl. 5 e. m. gudstjenst i den upplysta och ända till trängsel uppfyllda Nikolaikyrkan, dervid professor Schauman höll missionspredikan öfver Joh. 10: 16, hvarefter refer. sekreteraren Wænerberg vid altaret höll missionsbönen samt läste välsignelsen. Hela denna gudstjenst var djupt högtidlig, och sällan ha församlingens lofsånger uppstigit med mera andakt och allvar mot höjden.
21 Efter slutad gudstjenst samlades åter sällskapets medlemar till öfverläggning i paviljongen. Härvid förhandlades och beslöts som följer:
22 1) Den bestyrelse, som nu väljes, skall qvarstå till årsdagen 1860.
23 2) I allmänhet vidhålles den princip, att influtna medel ej skola kapitaliseras, hvilket dock, enligt § 4 mom. 4 i stadgarne, måste ske i tvenne års tid med de medel, som ej under denna tid åtgå till tidningars och missionsskrifters utgifvande.
24 3) Kapellanen Putkonen anmälde å egna och kommitenters vägnar åtskilliga punkter till protokollet; och skola dessa frågor öfverlemnas till bestyrelsens afgörande.
25 4) En svensk och en finsk missionstidning skola utgifvas, hvardera 12 ark om året och till ett pris af 25 kopek s:rsilfver.
26 5) Föreslogs att dagens missionspredikan samt tvenne missionsskrifter, inlemnade af v. pastor H. Renqvist i Sordavala, skola tryckas.
27 6) Öfverenskoms att ansöka portofrihet för sällskapets korrespondens.
28 7) Interimsbestyrelsen nedlade sin befattning, hvarefter medelst valsedlar till ledamöter i bestyrelsen utsågos: professor Schauman, referendariesekreteraren Wænerberg, vice pastor Sirelius, kamrer Wegelius, professor Granfelt, professor Moberg, revisor Alopæus, anatomie prosektorn Hjelt och slagtarenoriginal: slagtataren Warelius. – Närmast dernäst i röstetal voro kapellanen Putkonen från Thusby, vice pastor Fredrikson från Sjundeå samt professorerne Lille och Geitlin.