Notisen/artikeln ingår i HT 22/4 1854:|31 3|

Finska Efämerider

af Sven Gabriel Elmgren.

1 Denna bok har nyligen utkommit på förf:s förlag, från Frenckells & Sons tryckeri, innehåller 109 sidor 8:vo och kostar 40 kopek silfver.

2 Då förmodligen en och annan af våra läsare icke känner titelns betydelse, bör erinras, att med efämerider, dagliga eller dagboksanteckningar, förstås märkeliga tilldragelser upptecknade för hvarje dag af året, sålunda att dagarna följa i ordning efter almanackan, men händelserna sjelfva utan ordning eller inbördes sammanhang föras under det datum då de tilldragit sig. Efämeriderne äro derföre ingen historie, ty historien förutsätter både yttre och inre sammanhang; de äro icke ens krönika, ty krönikans registermessiga anteckningar förutsätta likaledes händelsernas fortlöpande följd. De äro en sorts kalender, i hvilken man inpassat minnesvärda tilldragelser i stället för de vanliga namnsdagarna, och vilja, som förf. riktigt anmärker, endast passera för gamla bekanta, hvilka i förbigående säga sitt »glöm icke bort mig».konsekvensändrat/normaliserat

3 De fordra i allmänhet föregående historiska studier, för att äga något annat intresse, än nyfikenhetens och det tillfälliga som den eller den dagen innebär. Men för minneskunskap i historiska detaljer äro de af icke ringa gagn. Man vet att minneskonsten, af nyare tider bragt i system, beror på en skicklig kombination af en viss ziffra eller detalj med en annan detalj eller sinnlig åskådning, så att det ena med det andra i minnet förknippas, då det som är svårare att minnas framträder i erinringen med tillhjelp af det som lättare ihågkommes. Har äro nu almanackans dagar den lättaste utanlexan, och från dem kan då minnet ledas på händelserna. Det är derföre troligt, att ett inskränkt och väl valdt antal sådana efämerider vore af god nytta för minnets öfvande i skolorna.

4 En granskning af Hr Elmgrens arbete ingår icke i denna tidnings plan. Man kan med förf. vara af olika tanke om valet af några detaljer; man kan anmärka andra, som blifvit förbisedda. Men på det hela taget tro vi, att dessa Efämerider, särdeles i egenskap af de första samlade finska, löst sin uppgift på ett ganska tillfredställande sätt och förtjena läsarens erkänsla både för deras fosterländska ämne och för den omsorg, den möda, som på dem blifvit nedlagda.

5 Deremot synes oss förf:s ursäkt i företalet, angående kronologiska öfversigten i slutet af boken, vara så mycket mer obehöflig, som just denna sednare hälft utgör bokens vigtigaste och intressantaste del. Hvar och en som tagit notis om vårt lands häfder erinrar sig med tacksamhet Professor Reins kronologiska öfversigt af »Finlands forntid»,konsekvensändrat/normaliserat såsom en väsendtlig och upplysande hjelpreda för studium af de äldre tiderna. Här tillkommer, framför Efämeriderna, det vigtiga yttre sambandet af tidsföljden, sönderfaller i perioder och ordnar sig i lättfattliga grupper för minnet och eftertanken. Dessa kronologiska »repetitorier» hafva derföre länge varit i bruk vid läroverken, och ehuru det brister dem inre samband och historiens egentliga själ, den lefvande, vid inga data kedjade utvecklingen, äro de af stort gagn såsom en åskådlig uppställning af häfdernas skelett, förutan hvilket byggnaden ej skulle hålla ihop.

6 Hr Elmgrens kronologiska öfversigt går ända till nyaste tid. Dess äldsta datum är biskop Henriks död d. 19 Jan. 1158; dess yngsta är öppnandet af Godby folkskola på Åland d. 4 Okt. 1853. Hela antalet (detsamma som Efämeridernes) öfverstiger tolfhundrade. Detta är icke för mycket på ett så rikt fält, som det historiska; snarare bör antalet kunna betydligt ökas, om vänner af ämnet interfoliera sina exemplar ock anteckna data för en sednare upplaga. Dock måste alltid ett urval och en gräns mellan det vigtiga och det mindre vigtiga med omsorg iakttagas.

7 Häri ligger arbetets största svårighet. Vi tro att förf. i allmänhet riktigt uppfattat de egna synpunkter, hvilka härvid måste gälla för Finland. Många af de data han upptagit skulle i andra länders historia förekomma rent af obetydliga. Men för Finland äga de en kulturhistorisk betydelse, som icke kan misskännas. En ringa borgerlig man född eller död, en skola öppnad, en administrativ förordning utkommen, ett bolag inrättadt – allt sådant är data, hvars upphof synes ringa, men hvars verkningar kunna sträcka sig ganska långt. Att Hr Elmgrens arbete härigenom sjelf hyllar och i sin mån utbreder en väsendtligen kulturhistorisk tendens, är måhända dess varaktigaste förtjenst.

8 Förf. indelar sin öfversigt i fyra tidehvarf och 12 perioder, nemligen I: 1) 1026–1157; 2) 1157 –1249; 3) 1249–1323. ll: 4) 1323–1397; 5) 1397–1470; 6) 1470–1528. III. 7) 1528– 1597; 8) 1597–1640; 9) 1640–1700. IV. 10) 1700–1743; 11) 1743–1809; 12) 1809–1853. Mot denna indelning anse vi intet annat af vigt vara att anmärka, än emot det första årtalet, som lemnar bakom sig hela århundraden af Finnarnes första inflyttning m. m., samt fjerde tidehvarfvets utsträckande öfver 1809, hvilket år i alla, äfven kulturhistoriska hänseenden måste bilda en afgjord gräns. Vi vilja hoppas, att det tillfälligtvis sista året 1853 ej är af försynen bestämdt att afsluta någon skild period.

9 Förf. är en af de rastlösast arbetande krafterna i den fosterländska literaturens tjenst. Vi begagna detta tillfälle att, å mångas vägnar, betyga honom den aktning, det erkännande, som hans varma kärlek för ämnet, hans outtröttliga ihärdighet och hans klara koncisa framställningssätt i hög grad förtjena.