1 Året går till ända, nittonde seklet går framåt. Man säger att det går tillbaka – några till 1815, några till 1804. Synvilla! Historiens vagn rullar aldrig tillbaka. Stundom skenar den utför en backe slipprig af blod; då märker man på bergspetsar och trädtoppar att farten är snabb. Stundom arbetar den sig mödosamt uppför en backe fylld af småstenar; då ropa månge att vagnen rullar baklänges utföre. Misstag! Landskapet vexlar; vid sidan af vägen gro i jorden begrafna ideers frön. Deras dag skall komma; den är allaredan kommen. Borta i fjerran hör man verldshafvets brus. Nyss har det upprörts af en fruktansvärd storm. Stormen är öfver, lugnet har återvändt – på ytan. Redlösa skepp drifva icke mera omkring med styrmän utan hufvud. Mången man af besättningen är spolad öfver bord; de öfrige äro stadigt fastsurrade. Under dem brusar det mäktiga hafvet; öfver dem stråla en himmel med gömda åskor; skola de nå sin hamn?
2 En hamn skola de alla nå. Den sträcker sin famn mot oss alla. Detta år har den upplåtit sin lugna fristad åt många, och åt många de ädlaste. Detta år ha der vuxit i fridens gårdar många kullar, på hvarje kulle ett kors, på hvarje kors ett namn och på hvarje namn en tår. På dessa tårar skiner årets sista sjunkande sol, och i några glimma dess strålar klarare än annars; det är de tårar som gråtits af ett fädernesland. Men öfver dem alla skiner ett återsken af lifvets flyktiga dag; det är minnet efter döden; det är efterverldens morgon; det är evighetens sol, som går opp, för att aldrig mera försvinna.
3 En af de sednast hädangångne var professor Wallin. – Tillåt mig nämna ett nytt och ädelt erkännande af hans förtjenster om vetenskapen. Professor Wallin var en man af få behof och ringa anspråk; dock har han efterlemnat skulder – långa resors sista efterräkningar. Sedan Hans Kejserliga Höghet Universitetets höge Canceller erfarit, att arfvet af Wallins skulder öfvergår med arfvet af hans minne till hans qvarlefvande mor, har nådigst beviljats Kammarrådinnan Wallin en gratifikation af ettusen rubel silfver.
4 Med nästa års början randas för det finska universitetet en ny framtid, under inflytande af de nya statuterna, som då träda i verksamhet. Måtte denna framtid blifva lycklig och fruktbringande! Måtte fosterlandskärlek, endrägt och sann vetenskaplighet städse förena sig om samma mål – vården af denna dyrbara bildning, på hvilken samtid och framtid i så hög grad bero!
5 Nästa sommar tillstundar äfven promotion inom härtillsvordne filosofiska, numera historisk-filologiska och fysisk-mathematiska fakulteterna. Som vanligt vid sådana tillfällen, bereder sig ett stort antal kandidater att under vårterminens lopp genomgå skärselden af den dertill erforderliga examen rigorosum. Då tvifvel kan uppstå angående de nya statuternas tillämpning på detta särskilda fall, bör nämnas, att det nådigst blifvit medgifvet examinandi till 1853 års promotion att aflägga sin kandidatexamen enligt härtills gällande föreskrifter och på samma sätt som redan examinerade kandidater till samma promotion.
|103 3|
6 Inom föreskrifven tid hafva som sökande till ledig anslagna professionen i orientaliska literaturen anmält sig Doktorerne H. Kellgren, W. Lagus och J. Lundenius. – Från Dr Lagus har varit bref från Athén dit han, åtföljd af sin familj, ankom förliden midsommar.
7 Med höstterminens slut upphörde studentafdelningarne att som sådana exsistera. Lugnt, värdigt och med trofasta handslag åtskildes deras medlemmar, sedan de, så vidt deras befogenhet sträckte sig, disponerat om afdelningarnas qvarlåtenskap. Deribland funnos äfven en mängd aktier i Konstföreningen, hvilka nu torde annulleras, såsom efter aflidne, samt, utom porträtter, äfven andra oljemålningar. Rik på minnen, utfästade österbottniska afdelningen, vid dess sista sammanträde i inspektors och kurators närvaro, ett premium af 150 och ett accessit af 50 rubel silfver, för en omfattande och tillfredsställande historia öfver denna afdelning alltsedan universitetets begynnelse.
8 December månad har företett en märkvärdig regelbundenhet i sjelfva sina nycker. Hvarannan lördag köld och hvarannan blida, allt efter månens skiften. Tre gånger har vintern lagt in om cession; tre gånger har den, likt mången annan, begynt sin handel ånyo. Återstår att se om den nästa lördag blir bofast och samlar (som mången annan) en solid förmögenhet – af snö. Vildt och ursinnigt har den fortfarit att storma; oregerligast betedde sig Jakob och Thomas. Natten mellan dessa celebra dagar rasade här en så våldsam orkan, att man om morgonen såg sig kring, om icke Helsingfors tilläfventyrs vore bortsopadt i Finska vikens böljor, hvilkas dån emot isränderna tydligen hördes långt in i staden. Men, utom några inblåsta fönster, var ingen annan skada skedd, än att takläggningen befanns upprifven på ett hörn af universitetshuset. Värre är, att båda de finska sjöassuransföreningarna detta olyckliga år lidit så stora förluster, att de, unga och klentrogna, kunde tvifla på sin framtid, derest icke många års kalkyler för finska sjöfarten utvisade, att förlusterna ständigt, och äfven nu i medeltal för fem år, betydligt understiga de assuranspremier, hvilka förut under samma tid utgått till utländska bolag. Hvem har lidit hårdare än brandstodsbolaget? Och dock står det upprätt och tviflar ej på en bättre framtid.
9 Tyst går julen förbi. Dagarna näst förut var på torg och i bodar en marknad större än någonsin. Huru mycket vore icke här för spekulationen att göra, och huru litet gör den dock! Sälja litet och dyrt – vänta att köparen skall i hundrade gömda vinklar söka hundrade spridda småsaker – det är ännu det vanliga. Hvarför inrättar ej handeln en bazar? Hvarför producerar ej industrin dessa täcka julgåfvor, som öfversvämma oss från den utländska marknaden? Hvarför har man ej utställningar?*)Några få har man dock haft. Hrr Bolin & Einighorst ha exponerat blommor, Hr Forsström konditorisaker m. m. Alltid det gamla, föga nytt, ingen uppfinning – det är för skralt med spekulation och industri.
10 Väderleken var mild och blåsig, om qvällarne klart månsken. Ottesång har man icke i kyrkorna. Dock börja finska gudstjensterna med ljus kl. 8 på morgonen.
11 Musiken har varit stum. Theatern begynte i går. Hr Stjernström har spelat två veckor i Borgå och derförinnan 6 veckor i Wiborg, båda sejourerna med framgång, om icke så lysande som förr, dock nog för måttliga anspråk. I Helsingfors cirkulerade ett rykte, hvilket jag nämner blott för att, sanningen enligt, vederlägga det. Man sade att Hr Stjernström mött ogillande i Wiborg, kort sagdt, att han blifvit uthvisslad. Från säkra händer, från aktningsvärde män i Wiborg, hvilka önskat att rätta förhållandet blefve bekant, har jag derom erhållit följande upplysningar. Maria Serato anlände till Wiborg under Hr Stjernströms dervaro och anhöll hos honom att få disponera theatern för en konsert. Hr Stjernström beviljade genast denna anhållan med det icke obilliga förbehåll, att konserten ej skulle äga rum dagen före ett spektakel. Hr Stjernström fordrade endast samma hyra han sjelf för theatern erlade. Emellertid spred sig det rykte, att Hr S. fordrat af Maria Serato två tredjedelar af inkomsten. I en stad der inga tidningar finnas**)Hr Stjernström finner häraf, att det icke alltid hör till en stads förtjenster att »vara utan tidningar».konsekvensändrat/normaliserat blef för Hr S.konsekvensändrat/normaliserat ingen annan utväg öfrig, än att strax före de kupletter, hvarmed Hr S.konsekvensändrat/normaliserat hade godheten biträda vid konserten, muntligen vederlägga detta rykte. Denna adress till publiken upptogs med bifall, och den skulle gjort det ännu mer, om icke första kupletten varit något malitiös. Emellertid kom så litet någon uthvissling i fråga, att Wiborgsboer först här, till deras stora förundran, erforo denna föregifna demonstration mot en theaterföreståndare, som länge förut, och äfven nu, rönt så mycken välvilja i Wiborg.
12 Hr Ganzauges kapell fortfar att förtjena allmänhetens välvilja; dess konsertbaler äro mycket besökta. Emellertid bör allmänheten välvilligt erinra sig, att detta kapell ej utan dryg kostnad kan underhållas, hvarför det bör ligga i allas intresse att anlita detsamma äfven vid enskilda nöjen, helst man då kan efter behag reqvirera blott några få af dess medlemar.
13 Au revoir, min goda fröken Leopoldine! Ett godt nytt år och ett gladt återseende! Tiderna gå och öden och hjertan ändra gestalt, men vårt valspråk skall oförändradt blifva till lifvets slut
14 Finland för alltid!
*)Några få har man dock haft. Hrr Bolin & Einighorst ha exponerat blommor, Hr Forsström konditorisaker m. m.
**)Hr Stjernström finner häraf, att det icke alltid hör till en stads förtjenster att »vara utan tidningar».konsekvensändrat/normaliserat
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 28.
H:fors 28 Dec. 1852.
1 Året går till ända, nittonde seklet går framåt. Man säger att det går tillbaka – några till 1815, några till 1804. Synvilla! Historiens vagn rullar aldrig tillbaka. Stundom skenar den utför en backe slipprig af blod; då märker man på bergspetsar och trädtoppar att farten är snabb. Stundom arbetar den sig mödosamt uppför en backe fylld af småstenar; då ropa månge att vagnen rullar baklänges utföre. Misstag! Landskapet vexlar; vid sidan af vägen gro i jorden begrafna ideers frön. Deras dag skall komma; den är allaredan kommen. Borta i fjerran hör man verldshafvets brus. Nyss har det upprörts af en fruktansvärd storm. Stormen är öfver, lugnet har återvändt – på ytan. Redlösa skepp drifva icke mera omkring med styrmän utan hufvud. Mången man af besättningen är spolad öfver bord; de öfrige äro stadigt fastsurrade. Under dem brusar det mäktiga hafvet; öfver dem stråla en himmel med gömda åskor; skola de nå sin hamn?
2 En hamn skola de alla nå. Den sträcker sin famn mot oss alla. Detta år har den upplåtit sin lugna fristad åt många, och åt många de ädlaste. Detta år ha der vuxit i fridens gårdar många kullar, på hvarje kulle ett kors, på hvarje kors ett namn och på hvarje namn en tår. På dessa tårar skiner årets sista sjunkande sol, och i några glimma dess strålar klarare än annars; det är de tårar som gråtits af ett fädernesland. Men öfver dem alla skiner ett återsken af lifvets flyktiga dag; det är minnet efter döden; det är efterverldens morgon; det är evighetens sol, som går opp, för att aldrig mera försvinna.
3 En af de sednast hädangångne var professor Wallin. – Tillåt mig nämna ett nytt och ädelt erkännande af hans förtjenster om vetenskapen. Professor Wallin var en man af få behof och ringa anspråk; dock har han efterlemnat skulder – långa resors sista efterräkningar. Sedan Hans Kejserliga Höghet Universitetets höge Canceller erfarit, att arfvet af Wallins skulder öfvergår med arfvet af hans minne till hans qvarlefvande mor, har nådigst beviljats Kammarrådinnan Wallin en gratifikation af ettusen rubel silfver.
4 Med nästa års början randas för det finska universitetet en ny framtid, under inflytande af de nya statuterna, som då träda i verksamhet. Måtte denna framtid blifva lycklig och fruktbringande! Måtte fosterlandskärlek, endrägt och sann vetenskaplighet städse förena sig om samma mål – vården af denna dyrbara bildning, på hvilken samtid och framtid i så hög grad bero!
5 Nästa sommar tillstundar äfven promotion inom härtillsvordne filosofiska, numera historisk-filologiska och fysisk-mathematiska fakulteterna. Som vanligt vid sådana tillfällen, bereder sig ett stort antal kandidater att under vårterminens lopp genomgå skärselden af den dertill erforderliga examen rigorosum. Då tvifvel kan uppstå angående de nya statuternas tillämpning på detta särskilda fall, bör nämnas, att det nådigst blifvit medgifvet examinandi till 1853 års promotion att aflägga sin kandidatexamen enligt härtills gällande föreskrifter och på samma sätt som redan examinerade kandidater till samma promotion.
|103 3|6 Inom föreskrifven tid hafva som sökande till ledig anslagna professionen i orientaliska literaturen anmält sig Doktorerne H. Kellgren, W. Lagus och J. Lundenius. – Från Dr Lagus har varit bref från Athén dit han, åtföljd af sin familj, ankom förliden midsommar.
7 Med höstterminens slut upphörde studentafdelningarne att som sådana exsistera. Lugnt, värdigt och med trofasta handslag åtskildes deras medlemmar, sedan de, så vidt deras befogenhet sträckte sig, disponerat om afdelningarnas qvarlåtenskap. Deribland funnos äfven en mängd aktier i Konstföreningen, hvilka nu torde annulleras, såsom efter aflidne, samt, utom porträtter, äfven andra oljemålningar. Rik på minnen, utfästade österbottniska afdelningen, vid dess sista sammanträde i inspektors och kurators närvaro, ett premium af 150 och ett accessit af 50 rubel silfver, för en omfattande och tillfredsställande historia öfver denna afdelning alltsedan universitetets begynnelse.
8 December månad har företett en märkvärdig regelbundenhet i sjelfva sina nycker. Hvarannan lördag köld och hvarannan blida, allt efter månens skiften. Tre gånger har vintern lagt in om cession; tre gånger har den, likt mången annan, begynt sin handel ånyo. Återstår att se om den nästa lördag blir bofast och samlar (som mången annan) en solid förmögenhet – af snö. Vildt och ursinnigt har den fortfarit att storma; oregerligast betedde sig Jakob och Thomas. Natten mellan dessa celebra dagar rasade här en så våldsam orkan, att man om morgonen såg sig kring, om icke Helsingfors tilläfventyrs vore bortsopadt i Finska vikens böljor, hvilkas dån emot isränderna tydligen hördes långt in i staden. Men, utom några inblåsta fönster, var ingen annan skada skedd, än att takläggningen befanns upprifven på ett hörn af universitetshuset. Värre är, att båda de finska sjöassuransföreningarna detta olyckliga år lidit så stora förluster, att de, unga och klentrogna, kunde tvifla på sin framtid, derest icke många års kalkyler för finska sjöfarten utvisade, att förlusterna ständigt, och äfven nu i medeltal för fem år, betydligt understiga de assuranspremier, hvilka förut under samma tid utgått till utländska bolag. Hvem har lidit hårdare än brandstodsbolaget? Och dock står det upprätt och tviflar ej på en bättre framtid.
9 Tyst går julen förbi. Dagarna näst förut var på torg och i bodar en marknad större än någonsin. Huru mycket vore icke här för spekulationen att göra, och huru litet gör den dock! Sälja litet och dyrt – vänta att köparen skall i hundrade gömda vinklar söka hundrade spridda småsaker – det är ännu det vanliga. Hvarför inrättar ej handeln en bazar? Hvarför producerar ej industrin dessa täcka julgåfvor, som öfversvämma oss från den utländska marknaden? Hvarför har man ej utställningar?*)Några få har man dock haft. Hrr Bolin & Einighorst ha exponerat blommor, Hr Forsström konditorisaker m. m. Alltid det gamla, föga nytt, ingen uppfinning – det är för skralt med spekulation och industri.
10 Väderleken var mild och blåsig, om qvällarne klart månsken. Ottesång har man icke i kyrkorna. Dock börja finska gudstjensterna med ljus kl. 8 på morgonen.
11 Musiken har varit stum. Theatern begynte i går. Hr Stjernström har spelat två veckor i Borgå och derförinnan 6 veckor i Wiborg, båda sejourerna med framgång, om icke så lysande som förr, dock nog för måttliga anspråk. I Helsingfors cirkulerade ett rykte, hvilket jag nämner blott för att, sanningen enligt, vederlägga det. Man sade att Hr Stjernström mött ogillande i Wiborg, kort sagdt, att han blifvit uthvisslad. Från säkra händer, från aktningsvärde män i Wiborg, hvilka önskat att rätta förhållandet blefve bekant, har jag derom erhållit följande upplysningar. Maria Serato anlände till Wiborg under Hr Stjernströms dervaro och anhöll hos honom att få disponera theatern för en konsert. Hr Stjernström beviljade genast denna anhållan med det icke obilliga förbehåll, att konserten ej skulle äga rum dagen före ett spektakel. Hr Stjernström fordrade endast samma hyra han sjelf för theatern erlade. Emellertid spred sig det rykte, att Hr S. fordrat af Maria Serato två tredjedelar af inkomsten. I en stad der inga tidningar finnas**)Hr Stjernström finner häraf, att det icke alltid hör till en stads förtjenster att »vara utan tidningar».konsekvensändrat/normaliserat blef för Hr S.konsekvensändrat/normaliserat ingen annan utväg öfrig, än att strax före de kupletter, hvarmed Hr S.konsekvensändrat/normaliserat hade godheten biträda vid konserten, muntligen vederlägga detta rykte. Denna adress till publiken upptogs med bifall, och den skulle gjort det ännu mer, om icke första kupletten varit något malitiös. Emellertid kom så litet någon uthvissling i fråga, att Wiborgsboer först här, till deras stora förundran, erforo denna föregifna demonstration mot en theaterföreståndare, som länge förut, och äfven nu, rönt så mycken välvilja i Wiborg.
12 Hr Ganzauges kapell fortfar att förtjena allmänhetens välvilja; dess konsertbaler äro mycket besökta. Emellertid bör allmänheten välvilligt erinra sig, att detta kapell ej utan dryg kostnad kan underhållas, hvarför det bör ligga i allas intresse att anlita detsamma äfven vid enskilda nöjen, helst man då kan efter behag reqvirera blott några få af dess medlemar.
13 Au revoir, min goda fröken Leopoldine! Ett godt nytt år och ett gladt återseende! Tiderna gå och öden och hjertan ändra gestalt, men vårt valspråk skall oförändradt blifva till lifvets slut
14 Finland för alltid!