1 »Himmel! klockan är sex och jag är ej klädd i håret ännu. Men blommorna? Ja blommorna! Månne jag ej tar de söta naturliga rosorna, dem Richard skickade nyss? De hvita konstgjorda äro ochså mycket vackra med silfverblad och små knoppar af guld. Skada att de ej dofta alls. Men nu skall det väljas.»
2 »Och Adéle är troligen så förnuftig och väljer de konstgjorda. Betänk hvad de lysa!»
3 »Men de naturliga dofta så innerligt godt.tillagt av utgivaren»
4 »Och vissna innan kl. 10. Slå eau de rose på ditt hår, det är bättre. Du bör vara charmante i dag, mitt barn! Du vet att Rådet Fras nu första gången introduceras i vår societé. Du skulle göra dina föräldrar obeskrifligt lyckliga, om du ville ...»konsekvensändrat/normaliserat
5 »Lui faire mon cour, menar mamma?»
6 »Mais oui donc, l'enchantér, lui faire briller tout l'esprit, tous les talents, tous les charmes, qui font des conquêtes et qui les conservent. Mamsell Christine! hämta min hvita shawl ur garderoben.»
7 »Är han rik?»
8 »Ofantligt.»
9 »Vacker?»
10 »Ej ful.»
11 »Gammal?»tillagt av utgivaren
12 »Blott sex och fyratio.»
13 »Sex och fyratio, husch! Tänker han dö snart?»
14 »Troligen ämnar han sjelf ej brådska, men efter naturens ordning bör du bli en rik enka. Du bör ochså considerera hans rang.»
16 »Och deremot, huru klingar: ’konsekvensändrat/normaliseratMidshipsmanskan’konsekvensändrat/normaliserat?»tillagt av utgivaren
17 »Ah, Richard ... Rådinnan? ... Rådinnan! Jag tar honom!»
18 »Jag har alltid trott, att min Adéle varit en förnuftig flicka, som förstår att bedöma det reella i lifvet. De hvita rosorna klä dig magnifikt. Det är din beau jour i dag. I synnerhet när du ler så der till hälften melankoliskt. Dervid bör du likväl antaga mera fraicheur; äldre män, som länge vistats i eleganta salonger, värma gerna sina trötta och frusna lifsandar vid anblicken af en liflig ungdom. Jag behöfver likväl ej påminna dig om le juste milieu ochså deri.»
19 »Fraicheur ... juste milieu ... Madame la Conseillère...konsekvensändrat/normaliseratBon!»
2. Klockan 6.
20 »Nu är jag grann, mor!»
21 »Bida litet, sätt en nål i halsduken. Flyg lagom i polskan och dansa ej hela natten. Här är en 20 kopek åt brudgumen. Smaka ej på bränvinet. Nig ordentligt för presten. Tala ej för kärligt med Kalldia-Mikku. Visa brofogden ett fagert anlete, om han är der. Han har pengar han, väl tusen Rubel utlånta.»
22 »Jo det skall man se, mor! Han är ett troll.»
|23 2|
23 »Hvad gör det, bara han har pengar. Han kan hjelpa oss. Far är som bäst och talar med pantfogden. Det sitter hårdt med resterna.»
24 »Mikku och jag ha starka armar.»
25 »Ja ungdomen menar att allt skall gå med armstyrka. Far vackert, säger jag dig. Vänta, du fick en sotfläck i pannan, låt mig torka med förklädssnibben.»
26 »Farväl, mor!»
27 »Gud signe dig barn! ... Röd som ett hallon ... så lik mig sjelf!»
3. Klockan 7.
28 »Nyström!»
29 »Hans Nåd!»
30 »Säg till att mareschallerna tändas vid porten och stearinljusen i kronorna. Tag hit min uniform. Ordnarna med. Ställ karlarna på post. Nyström!»
31 »Hans Nåd!»
32 »Huru många korgar champagne har du tagit?»
33 »Två, efter befallning.»
34 »Skicka efter två till. Jag har bestämt 300 Rubel Silfver för balen.»
4. Klockan 7.
35 »Han var barsk i dag, pantfogden.»
36 »Gud sig förbarme! Tänker han ta vår enda ko?»
37 »Ja vassera, om ej resterna äro betalda i morgon kl. 10. Hvad angår det honom att vår Herres hagel agat åkern? Men bida litet, jag går till Lars.»
38 »Den girigbuken lär visst låna, tror du!»
39 »Tror så. Han har länge haft öga till vår dotter. Gif mig en sup.»
40 »Här finns ej en tår.»
41 »Jaså. Här är min sista 20 kopek Silfver, jag har bestämt den till kalas i quäll. Det skall köpas ett halft stop bränvin och rent bröd tills jag kommer igen.»
5. Klockan 8.
42 »Oändligen kärt att se Herr Baron. Hur mår Friherrinnan? Beklagar, att vi ej fingo den äran. Tjenarinna, Herr Assessor! alltid så blek? Jag hoppas rheumatismen ej besvärar. Ah, Herr Öfversten! Min man hade varit otröstlig, om Herr Öfversten saknats vid preferencebordet. Obeskrifligt välkommen, min aimabla Öfverstinna! Tusenfaldt om förlåtelse, jag såg ej Herr Sektern. Nå det var rart, min goda Rådinna, huru mår den lilla? Löjtnanten är god och börjar fälttåget, här är fienden: de unga damerna. Fröken K., ah välkommen! nu få Rådinnan och Majorskan ett quart kopeks boston. Jag hoppas Revisorn är så artig och blir fjerde man. Välkommen, min söta Mamsell R., hur mår mamma? Inte bra? Det har ochså varit en rätt obehaglig väderlek. Madame la Générale, me faites le plaisir de vous placer ici. Ah Herr Rådet Fras! Tillåt mig önska Herr Rådet det förbindligaste välkommen åter. Jag hoppas resan ej bekommit illa? Rådet är mycket att beklaga, som lemnat en stor och lysande societé, för att begrafva sig i var lilla obscura cercle. Tvärtom? Ni behagar skämta.»
43 »Mademoiselle votre fille, madame! Peut-on avoir l'honneur?»
44 »Adéle! ... Monsieur le Conseiller de Frase!»
6. Klockan 8.
45 »Far dröjer länge, brofogden är visst på brölloppet. Sannt är det, som Greta sade, Lars är ett troll. Det är ej så visst huru hans första hustru dog, med hvilken han fick början till rikedomen. Hvad han sedan lagt ihop, det har han roffat och stulit, genom att taga ’konsekvensändrat/normaliseratför välgjordt’konsekvensändrat/normaliserat af gäldenärerna. Och åt honom skulle vi sälja vårt barn för de eländiga 10 Rub.Rubel Silfver, dem pantfogden skall ha! Sälja sitt barn, gode Gud! Det göra dock många föräldrar; icke alla för guld, många för titlar och rang, många för mäktiga förbindelsers skull. Jag såg det nog, då jag tjente i den stora staden. All uppfostran gick ut på att göra ytan grann, att lysa vid skenet af lampor och ljus, när natten gjordes till dag. Såg man de vackra fröknar och mamseller i den klara morgonsolen, då voro de bleka och blåa, som hade de ledsnat att lefva. Men de vandes från barndomen vid ett ståtligt lif och måste sedan anse det som den största olycka att nöja sig med en måttlig lott. Derföre kastades de i armarna på gamle män, som hade rang och guld, som bedrogo dem på lifvets lycka och hjertats frid, och dem de sedan bedrogo tillbaka. Det var fåfängans utsäde, som mognade till förderfliga skördar af ofrid och ensliga qual, dem ingen såg och ingen hela kunde ... Jag säljer ej mitt barn för guld, titlar och makt; ... men för bröd? Nej icke engång för bröd!»
Notisen/artikeln ingår i HT 27/4 1844:|24 1|
IV. Salongen och Hyddan.
(Slut fr. föreg. N:o)
7. Klockan 9.
46 »Bon soir, Mademoiselle Adéle! alltid lika charmante!»
47 »Bon soir, monsieur Richard! alltid lika moquant!»
48 »Ni älskar hvita rosor; deri gör ni rätt, de kläda er.»
49 »Jag skulle värdera de röda mer, om de ej vissnade lika hastigt som unga herrars tycken.»
50 »De stackars röda! ni skulle blott hålla dem i svafvelrök öfver sakta glöd, så blefve de genast hvita och oförvissneliga.»
51 »Jag är ej nog grym att så martera en ros, Herr Richard!»
52 »Oh nej! men ni föredrar likväl konstgjorda blommor.»
|24 2|
53 »Hvarför inte? De äro sig evigt lika och vissna aldrig.»
54 »Ja väl. Äfven marmorstatyer med hjerta af sten äro sig evigt lika och åldras aldrig. Ty endast lifvet äger den sköna rättigheten att vissna och dö. Ni väljer kallt och klokt, som ZanonisMeinour; men jag, Adéle, jag valde hellre en enda blixtlik sekund af lifvets gudaflamma, än sekler af marmorns odödlighet.»
55 »Var ni på spektaklet i Fredags?»
56 »Vänd ej ert tycke från det naturligt sköna i lifvet, Adéle! Välj ej glans för doft, prakt för kärlek. Är ej våren så himmelskt ljuf just derföre att den är så jordiskt kort? Men vintern är mycket längre.»
57 »Musiken spelar upp. Skall ni ej dansa, Hr Richard?»
58 »Om ni unnar mig en française.»
59 »Oändligt gerna, om ni behagar den trettonde, ty jag är engagerad för tolf.»
60 »Merci! jag lefver ej så länge. Ni är ej nog grym att martera en ros, men mig unnar ni tolf françaisers väntan, en tortur som är värre än svafvelrök.»
61 »Om ni derigenom förvandlas till en vis Meinour, bör ni tacka mig.»
62 »Rådet Fras lorgnetterar er, min fröken!»
8. Klockan 9.
63 »Här är jag åter och fram från brölloppet.»
64 »Såg du till far? Han dröjer länge borta.»
65 »Han kom till brölloppsgården och kallade brofogden ut. De gingo bort tillsamman.»
66 »Till honom? till Lars? Det får ej ske, nej aldrig!»
67 »Hvad får ej ske?»
68 »Det får du veta tidsnog. Hvad gör du hem?»
69 »Jag har något att säga er, mor!»
70 »Och röd som ett moget rönnbär! Det är ej af polskan.»
71 »Jag vet ej. Mikku har sagt ett ord. Kapten på herrgården ger honom ett af de bästa torpen.»
72 »Så tag honom, barn!»
73 »Det var bra, mor!»
9. Klockan 10.
74 »Assessorns tankar äro borta i françaisen.»
75 »Jag ber tusen gånger, Majorskan är i förhand.»
76 »Jag köper.»
77 »Pass.»
78 »Jag spelar i ruter.»
79 »Pass.»
80 »Hvad skulle Öfverst-Löjtnanskan göra med de här korten?»
81 »Roi gardé i trumf, ess femte i spader, kung, knekt tredje i hjerter. Assessorn whistar.»
82 »Whist. Spader, min nådiga! Se der, den togs. Trumf. Spader. Sitter Rådinnan med fyra klöfver, så är jag bet. Ja på min ära! Jag borde spelt sju i spader.
83 »Assessorn är för artig. Här äro fyra för whisten.»
84 »Plus fyra. Jag står på 19.»
10. Klockan 10.
85 » ... skyar utan vatten, som drifvas omkring af vädret; skalliga ofruktsama trän, två resor döde och med rötter uppryckte; hafvets vilda vågor, som sin egen skam utskumma; villfarande stjernor, för hvilka det svarta mörkret förvaradt är i evighetkonsekvensändrat/normaliserat ... Jag vill slå boken igen, ty natten kommer och tankarna förtröttas. De äro borta båda, man och barn, det är kallt och snö ligger öfver de fordom sköna blomster. Många äro i denna verld de irrande skyar, som drifvas utan ro, de villfarande stjernor, som fallit från sitt eviga ljus. Skola skyarna fördunsta utan regn och stjernorna slockna utan frid?»
11. Klockan 11.
86 ... »Hon måtte vara charmante, denna Taglioni?»
87 »Une grace complête. I rörelsernas fina behag, i attitudernas fulländade harmoni är hon den enda i sin metier. Den minsta gest hos henne är regulier, symmetrisk. Jag påminner mig en af de intressanta souperer tout en famille, deri jag hade nöjet deltaga ...»konsekvensändrat/normaliserat
88 »Hemma hos Taglioni?»
89 »konsekvensändrat/normaliseratOui, chez son pére. Jag skall ej förgäta den oförlikneliga grace, med hvilken hon förtärde en kyckling. Helt och hållet förlorad i hennes betraktande, glömde jag min egen souper. Hon märkte det. ’konsekvensändrat/normaliseratMonsieur de Frase’,konsekvensändrat/normaliserat sade hon leende, ’konsekvensändrat/normaliseratau présent je ne danse pas, je mange, et je pretende, qu'on suit mon exemple.’konsekvensändrat/normaliserat – ’konsekvensändrat/normaliseratPardon! svarade jag, ’konsekvensändrat/normaliseratvous mangez, comme vous dansez, admiræblement.’konsekvensändrat/normaliserat»
90 »Monsieur le Conseiller är en skalk. Ni skall likväl ej lyckas försvara Taglioni mot Fanny Elslers uppgående stjerna.»
91 »Hvarföre jämföra dem, Mad:lle Adéle! Den fladdrande lågan är skön, och Fanny Elsler är flamma och blixt. Men zefiren är derföre ej mindre behaglig och Marie Taglioni är denna smekande fläkt, som tjusar och flyr. Jag påminner mig en afton hos Lucile Grahn...»konsekvensändrat/normaliserat
92 »Befaller ej Rådet en glace? Tillåt mig välja åt er!»
93 »Merci! Er hand skall göra den dubbelt förfriskande.»
94 »Ni saknar utan tvifvel dessa intressanta connoissancer?»
95 »Jag skulle göra det, om jag ej funnit, att det nyckfulla ödet stundom kastat de mest tjusande gracer i de mest aflägsna vinklar af verlden.»
12. Klockan 11.
96 »Bränvin hit! mera bränvin hit!»
97 »Gå och lägg dig, far! den onda drycken har fått makt öfver dig, du som annars är fridsam och aldrig drucken. Men jag ser på dig att du afslutat en ond handel med Lars, och den lede frestaren har döfvat ditt samvete med rus.»
98 »Tig quinna, eller slår jag armar och ben af dig.»
99 »Har brofogden gifvit dig pengar?»
100 »Pengar? nehej, det som bättre är; sin egen borgen.»
101 »Visa hit. Har han skrifvit den sjelf?»
102 »Lys hit, om du ej har ögon i skallen. L.a.r.s, Lars, Jo.h.a.n, hvad nu, menniska! är du förryckt, som tänder eld på skriften? Bränn åt f–drs, släck, trampa, blås! Se så ja, der ligger den i aska och Lars skrifver aldrig en ny.»
103 »Det var så meningen, ty sitt barn må man ej sälja, och orättfånget gods bringar ofärd i huset.»
104 »Var det så meningen? Mörksens andar öfver dig, olycksmenniska! Har du svedt min borgesskrift, så skall jag sveda dina kjolar och tröjor der på väggen. Flyg brand och frasa bra!»
105 »Hvad har du gjort! den flög i halmen.»
106 »Desto bättre. Mera bränvin hit.»
|24 3|
13. Klockan 12.
107 »Ni dansar ej i afton, Richard!»
108 »Åhja, jag afbidar den trettonde françaisen.»
109 »Så sarkastiskt! Hör! man spelar upp ’konsekvensändrat/normaliseratDie Romantiker’konsekvensändrat/normaliserat.»
110 »Ni är vacker i dag, Amelie! edra ögon glänsa.»
111 »Jag vill fråga er, ni stenmenniska, huru kan man höra ’konsekvensändrat/normaliseratDie Romantiker’konsekvensändrat/normaliserat, utan att hvarje droppe blod spritter i valstakt genom ens hjerta? O det är en gudomlig vals! C'est à devenir folle!»
112 »Jag vill påminna mig, att ni sade så förr om suckvalsen, Auroravalsen, Sturm-valsen, Pesthervalsen, och helt nyligen om ’konsekvensändrat/normaliseratDie Kosenden’konsekvensändrat/normaliserat.»
113 »Det är väl möjligt, men de äro gamla nu 1842. Det gamla vördar man ...»konsekvensändrat/normaliserat
114 »Och det unga älskar man. Men en gammal vals är lik en gammal coquette; en ros förbytt i en svamp.»
115 »Der valsar Rådet Fras och vår vackra Adéle. Man hviskar redan att de skola valsa genom lifvet. Men jag fruktar hennes kavaljer blir tungfotad i längden. ’konsekvensändrat/normaliseratSom vår och höst dem båda man ser bredvid hvarann’konsekvensändrat/normaliserat...»konsekvensändrat/normaliserat
116 »Känner ni historien om den döde dansörn?»
117 »Nej. Det klingar ju hemskt.»
118 »På en bal i Paris valsade en flicka med en obekant. Musiken var stormande och vild, tonerna ljödo så dæmoniska. Flickan valsade, men allt tyngre blef hennes moitié, allt mer beklämdt hennes hjerta. Slutligen tvärstadnade musiken. Den valsande herrn föll död till golfvet och flickan dånade. Så, sköna Amélie, händer i månget äktenskap, att man tror sig valsa genom lifvet och sist med fasa finner, att man sluter i sina armar ett valsande lik.»
14. Klockan 12.
119 »Natten är mörk, slut dig nära till mig och frukta ej.»
120 »Du är stark, Mikku, och våra samveten äro rena. Hvem skulle jag frukta, när jag är hos dig!»
121 »I morgon begär jag ut lysningen. Far och mor säga ju ja dertill?»
122 »Mor säger ja, men far är i stora bekymmer för resterna, och du har inga pengar.»
123 »Dålig friare vore jag då. Jag säljer min klocka, som jag annars ville ge åt dig.»
124 »Tack, det var bra. Men låt oss skynda på gången.»
125 »Det luktar rök.»
126 »Elden är lös här nära. Kom skynda dig.»
127 »Det är der vid grandungen. Lågan syns.»
128 »Gud ... ja, det är vår stuga!»
15. Två år sednare (1844).
129 Salongen illuminerad hos Rådet Fras. Rådinnan elegant, aimable. 18 år och en så säker verldstakt, ett så ledigt behag! 18 år och ett så förvissnadt hjerta! Det är den naturliga rosen, hvitnad och vissnad i svafvelrök, men glänsande med blad af silfver och knoppar af guld och doftande af påslaget eau de rose.
130 »Adéle är en aimable värdinna»,konsekvensändrat/normaliserat sade en röst, som tillhörde Richards unga maka Amelie. »Det gör mig ondt, att hon med hvar dag synes blekare.»
131 »Och du vill veta hvaraf det kommer sig? Hon har druckit ätticka, min vän; men det var ett misstag; hon trodde det var sött vin.»
132 »Så ung, och ändå så kall, så marmorskön!»
133 »Beklaga henne, du min blomstrande Amelie! Hon valsar genom lifvet med ett lik.»
16. Två år sednare (1844),
134 Vårafton i torpet. En hyfvelbänk, ett bord, två bänkar, två bäddar och en vagga.
135 »Det är godt att höra gröten prata för sig sjelf i grytan om lördagsaftonen. Hur lider väfven?»tillagt av utgivaren
136 »Den går af som en rackare. Ändock lider den.»
137 »God afton, mor! Hur är det med edra ögon i dag?»
138 »Aldrig se de dagen, sedan stugan brann och far i den. Men dock är jag glad och nöjd. Läs något för mig.»
139 »Guld och silfver, och ädla stenar, och perlor, och silke, och purpur, och sharlakan, och alla käril af kosteligt träd, och kanel, och timian, och rökelse, och vin, och olja, och hvete, och boskap, och hästar, och vagnar, och kroppar, och menniskors själar, och de äplen, som din själ begär, äro bortkomna från dig, och allt det herrligt var är förgånget från dig, och du skall icke finna det hädanefter. Men nu blifver tron, hoppet och kärleken; men störst ibland dem är kärleken.»tillagt av utgivaren
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
IV. Salongen och Hyddan.
1. Klockan 6.
1 »Himmel! klockan är sex och jag är ej klädd i håret ännu. Men blommorna? Ja blommorna! Månne jag ej tar de söta naturliga rosorna, dem Richard skickade nyss? De hvita konstgjorda äro ochså mycket vackra med silfverblad och små knoppar af guld. Skada att de ej dofta alls. Men nu skall det väljas.»
2 »Och Adéle är troligen så förnuftig och väljer de konstgjorda. Betänk hvad de lysa!»
3 »Men de naturliga dofta så innerligt godt.tillagt av utgivaren»
4 »Och vissna innan kl. 10. Slå eau de rose på ditt hår, det är bättre. Du bör vara charmante i dag, mitt barn! Du vet att Rådet Fras nu första gången introduceras i vår societé. Du skulle göra dina föräldrar obeskrifligt lyckliga, om du ville ...»konsekvensändrat/normaliserat
5 »Lui faire mon cour, menar mamma?»
6 »Mais oui donc, l'enchantér, lui faire briller tout l'esprit, tous les talents, tous les charmes, qui font des conquêtes et qui les conservent. Mamsell Christine! hämta min hvita shawl ur garderoben.»
7 »Är han rik?»
8 »Ofantligt.»
9 »Vacker?»
10 »Ej ful.»
11 »Gammal?»tillagt av utgivaren
12 »Blott sex och fyratio.»
13 »Sex och fyratio, husch! Tänker han dö snart?»
14 »Troligen ämnar han sjelf ej brådska, men efter naturens ordning bör du bli en rik enka. Du bör ochså considerera hans rang.»
15 »Rådinna! ... Rådinnan Fras! ... Enke Rådinnan ...»konsekvensändrat/normaliserat
16 »Och deremot, huru klingar: ’konsekvensändrat/normaliseratMidshipsmanskan’konsekvensändrat/normaliserat?»tillagt av utgivaren
17 »Ah, Richard ... Rådinnan? ... Rådinnan! Jag tar honom!»
18 »Jag har alltid trott, att min Adéle varit en förnuftig flicka, som förstår att bedöma det reella i lifvet. De hvita rosorna klä dig magnifikt. Det är din beau jour i dag. I synnerhet när du ler så der till hälften melankoliskt. Dervid bör du likväl antaga mera fraicheur; äldre män, som länge vistats i eleganta salonger, värma gerna sina trötta och frusna lifsandar vid anblicken af en liflig ungdom. Jag behöfver likväl ej påminna dig om le juste milieu ochså deri.»
19 »Fraicheur ... juste milieu ... Madame la Conseillère ...konsekvensändrat/normaliserat Bon!»
2. Klockan 6.
20 »Nu är jag grann, mor!»
21 »Bida litet, sätt en nål i halsduken. Flyg lagom i polskan och dansa ej hela natten. Här är en 20 kopek åt brudgumen. Smaka ej på bränvinet. Nig ordentligt för presten. Tala ej för kärligt med Kalldia-Mikku. Visa brofogden ett fagert anlete, om han är der. Han har pengar han, väl tusen Rubel utlånta.»
22 »Jo det skall man se, mor! Han är ett troll.»
|23 2|23 »Hvad gör det, bara han har pengar. Han kan hjelpa oss. Far är som bäst och talar med pantfogden. Det sitter hårdt med resterna.»
24 »Mikku och jag ha starka armar.»
25 »Ja ungdomen menar att allt skall gå med armstyrka. Far vackert, säger jag dig. Vänta, du fick en sotfläck i pannan, låt mig torka med förklädssnibben.»
26 »Farväl, mor!»
27 »Gud signe dig barn! ... Röd som ett hallon ... så lik mig sjelf!»
3. Klockan 7.
28 »Nyström!»
29 »Hans Nåd!»
30 »Säg till att mareschallerna tändas vid porten och stearinljusen i kronorna. Tag hit min uniform. Ordnarna med. Ställ karlarna på post. Nyström!»
31 »Hans Nåd!»
32 »Huru många korgar champagne har du tagit?»
33 »Två, efter befallning.»
34 »Skicka efter två till. Jag har bestämt 300 Rubel Silfver för balen.»
4. Klockan 7.
35 »Han var barsk i dag, pantfogden.»
36 »Gud sig förbarme! Tänker han ta vår enda ko?»
37 »Ja vassera, om ej resterna äro betalda i morgon kl. 10. Hvad angår det honom att vår Herres hagel agat åkern? Men bida litet, jag går till Lars.»
38 »Den girigbuken lär visst låna, tror du!»
39 »Tror så. Han har länge haft öga till vår dotter. Gif mig en sup.»
40 »Här finns ej en tår.»
41 »Jaså. Här är min sista 20 kopek Silfver, jag har bestämt den till kalas i quäll. Det skall köpas ett halft stop bränvin och rent bröd tills jag kommer igen.»
5. Klockan 8.
42 »Oändligen kärt att se Herr Baron. Hur mår Friherrinnan? Beklagar, att vi ej fingo den äran. Tjenarinna, Herr Assessor! alltid så blek? Jag hoppas rheumatismen ej besvärar. Ah, Herr Öfversten! Min man hade varit otröstlig, om Herr Öfversten saknats vid preferencebordet. Obeskrifligt välkommen, min aimabla Öfverstinna! Tusenfaldt om förlåtelse, jag såg ej Herr Sektern. Nå det var rart, min goda Rådinna, huru mår den lilla? Löjtnanten är god och börjar fälttåget, här är fienden: de unga damerna. Fröken K., ah välkommen! nu få Rådinnan och Majorskan ett quart kopeks boston. Jag hoppas Revisorn är så artig och blir fjerde man. Välkommen, min söta Mamsell R., hur mår mamma? Inte bra? Det har ochså varit en rätt obehaglig väderlek. Madame la Générale, me faites le plaisir de vous placer ici. Ah Herr Rådet Fras! Tillåt mig önska Herr Rådet det förbindligaste välkommen åter. Jag hoppas resan ej bekommit illa? Rådet är mycket att beklaga, som lemnat en stor och lysande societé, för att begrafva sig i var lilla obscura cercle. Tvärtom? Ni behagar skämta.»
43 »Mademoiselle votre fille, madame! Peut-on avoir l'honneur?»
44 »Adéle! ... Monsieur le Conseiller de Frase!»
6. Klockan 8.
45 »Far dröjer länge, brofogden är visst på brölloppet. Sannt är det, som Greta sade, Lars är ett troll. Det är ej så visst huru hans första hustru dog, med hvilken han fick början till rikedomen. Hvad han sedan lagt ihop, det har han roffat och stulit, genom att taga ’konsekvensändrat/normaliseratför välgjordt’konsekvensändrat/normaliserat af gäldenärerna. Och åt honom skulle vi sälja vårt barn för de eländiga 10 Rub.Rubel Silfver, dem pantfogden skall ha! Sälja sitt barn, gode Gud! Det göra dock många föräldrar; icke alla för guld, många för titlar och rang, många för mäktiga förbindelsers skull. Jag såg det nog, då jag tjente i den stora staden. All uppfostran gick ut på att göra ytan grann, att lysa vid skenet af lampor och ljus, när natten gjordes till dag. Såg man de vackra fröknar och mamseller i den klara morgonsolen, då voro de bleka och blåa, som hade de ledsnat att lefva. Men de vandes från barndomen vid ett ståtligt lif och måste sedan anse det som den största olycka att nöja sig med en måttlig lott. Derföre kastades de i armarna på gamle män, som hade rang och guld, som bedrogo dem på lifvets lycka och hjertats frid, och dem de sedan bedrogo tillbaka. Det var fåfängans utsäde, som mognade till förderfliga skördar af ofrid och ensliga qual, dem ingen såg och ingen hela kunde ... Jag säljer ej mitt barn för guld, titlar och makt; ... men för bröd? Nej icke engång för bröd!»
Notisen/artikeln ingår i HT 27/4 1844:|24 1|IV. Salongen och Hyddan.
(Slut fr. föreg. N:o)
7. Klockan 9.
46 »Bon soir, Mademoiselle Adéle! alltid lika charmante!»
47 »Bon soir, monsieur Richard! alltid lika moquant!»
48 »Ni älskar hvita rosor; deri gör ni rätt, de kläda er.»
49 »Jag skulle värdera de röda mer, om de ej vissnade lika hastigt som unga herrars tycken.»
50 »De stackars röda! ni skulle blott hålla dem i svafvelrök öfver sakta glöd, så blefve de genast hvita och oförvissneliga.»
51 »Jag är ej nog grym att så martera en ros, Herr Richard!»
52 »Oh nej! men ni föredrar likväl konstgjorda blommor.»
|24 2|53 »Hvarför inte? De äro sig evigt lika och vissna aldrig.»
54 »Ja väl. Äfven marmorstatyer med hjerta af sten äro sig evigt lika och åldras aldrig. Ty endast lifvet äger den sköna rättigheten att vissna och dö. Ni väljer kallt och klokt, som Zanonis Meinour; men jag, Adéle, jag valde hellre en enda blixtlik sekund af lifvets gudaflamma, än sekler af marmorns odödlighet.»
55 »Var ni på spektaklet i Fredags?»
56 »Vänd ej ert tycke från det naturligt sköna i lifvet, Adéle! Välj ej glans för doft, prakt för kärlek. Är ej våren så himmelskt ljuf just derföre att den är så jordiskt kort? Men vintern är mycket längre.»
57 »Musiken spelar upp. Skall ni ej dansa, Hr Richard?»
58 »Om ni unnar mig en française.»
59 »Oändligt gerna, om ni behagar den trettonde, ty jag är engagerad för tolf.»
60 »Merci! jag lefver ej så länge. Ni är ej nog grym att martera en ros, men mig unnar ni tolf françaisers väntan, en tortur som är värre än svafvelrök.»
61 »Om ni derigenom förvandlas till en vis Meinour, bör ni tacka mig.»
62 »Rådet Fras lorgnetterar er, min fröken!»
8. Klockan 9.
63 »Här är jag åter och fram från brölloppet.»
64 »Såg du till far? Han dröjer länge borta.»
65 »Han kom till brölloppsgården och kallade brofogden ut. De gingo bort tillsamman.»
66 »Till honom? till Lars? Det får ej ske, nej aldrig!»
67 »Hvad får ej ske?»
68 »Det får du veta tidsnog. Hvad gör du hem?»
69 »Jag har något att säga er, mor!»
70 »Och röd som ett moget rönnbär! Det är ej af polskan.»
71 »Jag vet ej. Mikku har sagt ett ord. Kapten på herrgården ger honom ett af de bästa torpen.»
72 »Så tag honom, barn!»
73 »Det var bra, mor!»
9. Klockan 10.
74 »Assessorns tankar äro borta i françaisen.»
75 »Jag ber tusen gånger, Majorskan är i förhand.»
76 »Jag köper.»
77 »Pass.»
78 »Jag spelar i ruter.»
79 »Pass.»
80 »Hvad skulle Öfverst-Löjtnanskan göra med de här korten?»
81 »Roi gardé i trumf, ess femte i spader, kung, knekt tredje i hjerter. Assessorn whistar.»
82 »Whist. Spader, min nådiga! Se der, den togs. Trumf. Spader. Sitter Rådinnan med fyra klöfver, så är jag bet. Ja på min ära! Jag borde spelt sju i spader.
83 »Assessorn är för artig. Här äro fyra för whisten.»
84 »Plus fyra. Jag står på 19.»
10. Klockan 10.
85 » ... skyar utan vatten, som drifvas omkring af vädret; skalliga ofruktsama trän, två resor döde och med rötter uppryckte; hafvets vilda vågor, som sin egen skam utskumma; villfarande stjernor, för hvilka det svarta mörkret förvaradt är i evighet
konsekvensändrat/normaliserat ... Jag vill slå boken igen, ty natten kommer och tankarna förtröttas. De äro borta båda, man och barn, det är kallt och snö ligger öfver de fordom sköna blomster. Många äro i denna verld de irrande skyar, som drifvas utan ro, de villfarande stjernor, som fallit från sitt eviga ljus. Skola skyarna fördunsta utan regn och stjernorna slockna utan frid?»
11. Klockan 11.
86 ... »Hon måtte vara charmante, denna Taglioni?»
87 »Une grace complête. I rörelsernas fina behag, i attitudernas fulländade harmoni är hon den enda i sin metier. Den minsta gest hos henne är regulier, symmetrisk. Jag påminner mig en af de intressanta souperer tout en famille, deri jag hade nöjet deltaga ...»konsekvensändrat/normaliserat
88 »Hemma hos Taglioni?»
89 »konsekvensändrat/normaliseratOui, chez son pére. Jag skall ej förgäta den oförlikneliga grace, med hvilken hon förtärde en kyckling. Helt och hållet förlorad i hennes betraktande, glömde jag min egen souper. Hon märkte det. ’konsekvensändrat/normaliseratMonsieur de Frase’,konsekvensändrat/normaliserat sade hon leende, ’konsekvensändrat/normaliseratau présent je ne danse pas, je mange, et je pretende, qu'on suit mon exemple.’konsekvensändrat/normaliserat – ’konsekvensändrat/normaliseratPardon! svarade jag, ’konsekvensändrat/normaliseratvous mangez, comme vous dansez, admiræblement.’konsekvensändrat/normaliserat»
90 »Monsieur le Conseiller är en skalk. Ni skall likväl ej lyckas försvara Taglioni mot Fanny Elslers uppgående stjerna.»
91 »Hvarföre jämföra dem, Mad:lle Adéle! Den fladdrande lågan är skön, och Fanny Elsler är flamma och blixt. Men zefiren är derföre ej mindre behaglig och Marie Taglioni är denna smekande fläkt, som tjusar och flyr. Jag påminner mig en afton hos Lucile Grahn ...»konsekvensändrat/normaliserat
92 »Befaller ej Rådet en glace? Tillåt mig välja åt er!»
93 »Merci! Er hand skall göra den dubbelt förfriskande.»
94 »Ni saknar utan tvifvel dessa intressanta connoissancer?»
95 »Jag skulle göra det, om jag ej funnit, att det nyckfulla ödet stundom kastat de mest tjusande gracer i de mest aflägsna vinklar af verlden.»
12. Klockan 11.
96 »Bränvin hit! mera bränvin hit!»
97 »Gå och lägg dig, far! den onda drycken har fått makt öfver dig, du som annars är fridsam och aldrig drucken. Men jag ser på dig att du afslutat en ond handel med Lars, och den lede frestaren har döfvat ditt samvete med rus.»
98 »Tig quinna, eller slår jag armar och ben af dig.»
99 »Har brofogden gifvit dig pengar?»
100 »Pengar? nehej, det som bättre är; sin egen borgen.»
101 »Visa hit. Har han skrifvit den sjelf?»
102 »Lys hit, om du ej har ögon i skallen. L.a.r.s, Lars, Jo.h.a.n, hvad nu, menniska! är du förryckt, som tänder eld på skriften? Bränn åt f–drs, släck, trampa, blås! Se så ja, der ligger den i aska och Lars skrifver aldrig en ny.»
103 »Det var så meningen, ty sitt barn må man ej sälja, och orättfånget gods bringar ofärd i huset.»
104 »Var det så meningen? Mörksens andar öfver dig, olycksmenniska! Har du svedt min borgesskrift, så skall jag sveda dina kjolar och tröjor der på väggen. Flyg brand och frasa bra!»
105 »Hvad har du gjort! den flög i halmen.»
106 »Desto bättre. Mera bränvin hit.»
|24 3|13. Klockan 12.
107 »Ni dansar ej i afton, Richard!»
108 »Åhja, jag afbidar den trettonde françaisen.»
109 »Så sarkastiskt! Hör! man spelar upp ’konsekvensändrat/normaliseratDie Romantiker’konsekvensändrat/normaliserat.»
110 »Ni är vacker i dag, Amelie! edra ögon glänsa.»
111 »Jag vill fråga er, ni stenmenniska, huru kan man höra ’konsekvensändrat/normaliseratDie Romantiker’konsekvensändrat/normaliserat, utan att hvarje droppe blod spritter i valstakt genom ens hjerta? O det är en gudomlig vals! C'est à devenir folle!»
112 »Jag vill påminna mig, att ni sade så förr om suckvalsen, Auroravalsen, Sturm-valsen, Pesthervalsen, och helt nyligen om ’konsekvensändrat/normaliseratDie Kosenden’konsekvensändrat/normaliserat.»
113 »Det är väl möjligt, men de äro gamla nu 1842. Det gamla vördar man ...»konsekvensändrat/normaliserat
114 »Och det unga älskar man. Men en gammal vals är lik en gammal coquette; en ros förbytt i en svamp.»
115 »Der valsar Rådet Fras och vår vackra Adéle. Man hviskar redan att de skola valsa genom lifvet. Men jag fruktar hennes kavaljer blir tungfotad i längden. ’konsekvensändrat/normaliseratSom vår och höst dem båda man ser bredvid hvarann’konsekvensändrat/normaliserat ...»konsekvensändrat/normaliserat
116 »Känner ni historien om den döde dansörn?»
117 »Nej. Det klingar ju hemskt.»
118 »På en bal i Paris valsade en flicka med en obekant. Musiken var stormande och vild, tonerna ljödo så dæmoniska. Flickan valsade, men allt tyngre blef hennes moitié, allt mer beklämdt hennes hjerta. Slutligen tvärstadnade musiken. Den valsande herrn föll död till golfvet och flickan dånade. Så, sköna Amélie, händer i månget äktenskap, att man tror sig valsa genom lifvet och sist med fasa finner, att man sluter i sina armar ett valsande lik.»
14. Klockan 12.
119 »Natten är mörk, slut dig nära till mig och frukta ej.»
120 »Du är stark, Mikku, och våra samveten äro rena. Hvem skulle jag frukta, när jag är hos dig!»
121 »I morgon begär jag ut lysningen. Far och mor säga ju ja dertill?»
122 »Mor säger ja, men far är i stora bekymmer för resterna, och du har inga pengar.»
123 »Dålig friare vore jag då. Jag säljer min klocka, som jag annars ville ge åt dig.»
124 »Tack, det var bra. Men låt oss skynda på gången.»
125 »Det luktar rök.»
126 »Elden är lös här nära. Kom skynda dig.»
127 »Det är der vid grandungen. Lågan syns.»
128 »Gud ... ja, det är vår stuga!»
15. Två år sednare (1844).
129 Salongen illuminerad hos Rådet Fras. Rådinnan elegant, aimable. 18 år och en så säker verldstakt, ett så ledigt behag! 18 år och ett så förvissnadt hjerta! Det är den naturliga rosen, hvitnad och vissnad i svafvelrök, men glänsande med blad af silfver och knoppar af guld och doftande af påslaget eau de rose.
130 »Adéle är en aimable värdinna»,konsekvensändrat/normaliserat sade en röst, som tillhörde Richards unga maka Amelie. »Det gör mig ondt, att hon med hvar dag synes blekare.»
131 »Och du vill veta hvaraf det kommer sig? Hon har druckit ätticka, min vän; men det var ett misstag; hon trodde det var sött vin.»
132 »Så ung, och ändå så kall, så marmorskön!»
133 »Beklaga henne, du min blomstrande Amelie! Hon valsar genom lifvet med ett lik.»
16. Två år sednare (1844),
134 Vårafton i torpet. En hyfvelbänk, ett bord, två bänkar, två bäddar och en vagga.
135 »Det är godt att höra gröten prata för sig sjelf i grytan om lördagsaftonen. Hur lider väfven?»tillagt av utgivaren
136 »Den går af som en rackare. Ändock lider den.»
137 »God afton, mor! Hur är det med edra ögon i dag?»
138 »Aldrig se de dagen, sedan stugan brann och far i den. Men dock är jag glad och nöjd. Läs något för mig.»
139 »Guld och silfver, och ädla stenar, och perlor, och silke, och purpur, och sharlakan, och alla käril af kosteligt träd, och kanel, och timian, och rökelse, och vin, och olja, och hvete, och boskap, och hästar, och vagnar, och kroppar, och menniskors själar, och de äplen, som din själ begär, äro bortkomna från dig, och allt det herrligt var är förgånget från dig, och du skall icke finna det hädanefter. Men nu blifver tron, hoppet och kärleken; men störst ibland dem är kärleken.»tillagt av utgivaren