Notisen/artikeln ingår i HT 18/2 1843:|14 4|

Confidentiellt till Helsingfors Morgonblad.

1 Madame!

2 Tillåt mig helsa er med denna hederstitel, af okonstlad beundran för er utomordentliga liflighet och uthållighet i talorganerna. Äfven jag har lyckan tillhöra det vackra könet; än mer, jag är er uppriktiga vän, som städse i rågadt mått vill återgälda det deltagande, ni bevisar mig. Må vi då språka ett ögonblick; det är så trefligt, när två vänner glamma.

3 Ni är ond, madame! ni är »illtyckt», och det missklär er. Ni begagnar uttryck utan val; det röjer en brist i er uppfostran, som smärtar mig för edra vackra anors skull. Vi ha vexlat ord om bagateller; det är så vanligt oss fruntimmer emellan. Vi ha erkänt våra fel, det är mindre vanligt. Hvarföre då träta? Vi ha vunnit en erfarenhet, så god som guld: den nemligen, att öfverseende med andras små fel är alltid en dygd, men derjemte en nödvändighet hos den, som sjelf begår fel på fel, säger hoax på hoax. Icke sannt, madame?

4 Låtom oss då vara lugna, försonliga och måna om att göra en dygd af nödvändigheten. Medgif, att ni ej förstått det hitintills. Tillåt mig hoppas, att den lilla upptuktelse, ni fått vidkännas, – i det jag mot ett fel, som ni haft godheten rätta hos mig, bragt er att erkänna åtminstone tre af edra egna små »missskrifningar» – skall hafva de bästa följder för er framtid. Ni skall, förmodar jag, inse, att det har fina törnen, det anmärkarekall, hvilket ni sedan ett par år godhetsfullt åtagit er inom den Finska publiciteten, och jag vågar tro, att ni hädanefter i tysthet skall modifiera er åsigt om hvad som förtjenar att anmärkas. Af en discussion i sådana ämnen är jag en lika så varm vän, som någonsin ni, madame! men ursäkta mig, att jag ej kan räkna menniskans kindtänder bland dessa ämnen.

5 Ni är stark i förklaringar, madame! men i en har ni misslyckats. Ni har tre gånger visat er angelägen, att förklara en student för en enskild person. Ni tyckes vara okunnig derom, att Europa räknar åtminstone 40 till 50 000konsekvensändrat/normaliserat studenter, Skandinavien ensamt 2 500konsekvensändrat/normaliserat, Finland omkr. 600. Vill jag nu tala om »en student», utan vidare epitheter, hvem har sagt er, eller hvem har sagt Allmänheten, att jag dermed menat den eller den, en Helsingforsare eller en Vestgöthe? Mense då uppträder ni, madame! och ropar: »si så, nu menas det en enskild person!» och dermed har ni sjelf gjort personen till enskild, i det ni försäkrat Allmänheten om något, som den förutom er ej haft aning om. Det tänkte ni ej på, eller huru?

6 Jag vill nu sluta, NB. om ni slutar, ty denna gång har jag, för Allmänhetens och ert eget framtida bästa, beslutit att sörja för den del af er uppfostran, som synes vara vårdslösad. Lägg er till ro på edra lagrar, madame! ni ser lefnadstrött ut. Jag vill insöfva er med en saga. Ett ung och näbbig flicka gick att hämta vatten ur sanningens brunn. Vid brunnen satt en fé, som ock hade goda gåfvor att gifva; men flickan betedde sig oartigt och fick den domen, att hvarje gång hon talade, föll der något fult ur hennes mun.

7 Denna flicka är ni, madame!... när ni polemiserar.

8 Er tjenarinna

9 Helsingfors Tidningar.