2 Tidigt en morgon i Mars gick jag ut uppå bergen. Öfver hafvet och slätterna sken den uppgående solen; vintern låg ännu qvar öfverallt, men i den milda försvinnande gestalt, som antyder att våren är när. På stadens hvita façader och på de gråa murarne af Sveaborg spelade solske|26 2|net likt en framtid i glans; glimmande punkter hägrade ute på hafvets isar, men på landsidan stod barrskogarnas eviga grönska, tyst, allvarlig och begrundande, lik ett folk, som, okufvadt af långa vintrar, väntar med lugn förtröstan en annalkande vår.
3 Naturen är en stor skald och en stor spåman. Hon säger mera i bilder, än jag kan uttrycka i ord.
4 – Vintern har under hela Mars månad varit jemnare, än i Februari. Kölden har uppgått ända till 20°, dock för det mesta hållit sig mellan 8 och 15. Mycken snö har derunder fallit och sällan af blida minskats. Slädföre och torgtrafik ha under hela månaden varit i flor. Utom den vanliga tillförseln af renkött, lax, fågel m. m. från norra delen af landet, har man äfven sett smör hitföras på 50 mils väg. Hvilket tillflöde skall det icke blifva, när jernvägen kommer till stånd!
5 – Att kejs. senatens förslag om Finlands indelning i tre biskopsstift (Åbo, Borgå, Kuopio) numera erhållit nådig bekräftelse, är allmänt bekant. Ryktevis skedda utnämningar tillåter jag mig icke att i förtid omförmäla.
6 Från universitetet torde man snart ha en intressant nyhet att vänta, hvarom mera framdeles. Promotionsarbetet går sin stilla gång; tolf gånger pressade, ställas de färdiga kandidaterna att gäsa, tilldess de, svedda i examen rigorosum, slutligen gräddas på parnassen och ännu helt varma förlofva sig. Det beställsama ryktet omtalar en blifvande med tio laudatur. – Från Docenten Wallin har varit bref, dateradt London i Mars. Hr Wallin är sysselsatt med att utgifva beskrifningen öfver sina resor på engelska och ämnar derefter i slutet af April återvända till fäderneslandet.
7 – Finska Literatursällskapet*)Apropos af denna benämning: »Finska Literatursällskapet» och »Finska Literatursällskapet i Wiborg» äro två skilda sällskaper. För flera år sedan tog jag mig friheten anmärka det orimliga i en sådan kollision af namn. Detta bestreds från flera håll, men språkbruket har gifvit mig rätt: man talar ännu om sällskapet i Helsingfors, som vore detta det enda. har firat sin årsdag. Sällan har en årsberättelse varit mera tillfredsställande, än den då afgifna. Sällskapet har arbetat raskt och med framgång; heder åt dess sträfvanden! Nya Kalevala och folkmelodierna äro dyrbara gåfvor. Men lexica! lexica! Må sällskapet skynda med dem allt hvad skyndas kan, icke blott det svenskt-finska, utan äfven det finskt-svenska, ty nu snafvar det finska språkets studium öfverallt på denna brist. Vackert är ock att se, huru gåfvor, små ännu, men vitnande om god vilja, begynna från flera håll tillflyta detta sällskap. Hvad skall man säga derom, att årligen så mången betydlig förmögenhet skiftas mellan leende arfvingar, hvilka den döde i lifstiden knappast tålt, och att dock ingen, förutom Wilke i Wiborg, ger en enda skärf af sitt tacklösa goda åt ett sällskap, der hvarenda rubel, ja hvarenda kopek har frukt för ett helt folk! Huru ömkligt!
8 – Äfven Finska Konstföreningen har firat sin årsdag och dervid lyckats sammanbringa en exposition af 93 numror, till antalet den största här varit. Deribland finnas af inhemska artister 44, d. ä.det är nära hälften. Må vara att i denna samling åtskilligt, ja en stor del är af underordnadt värde. Relativt till hvad som varit, visar den dock ett afgjordt framskridande. Man har haft åtskilligt att anmärka mot Konstföreningen; hvilket nytt företag undgår väl detta öde? Hvem ansåg det väl för fyra år sedan möjligt, att på engång sammanbringa 44 dels nya, dels förut här osedda arbeten af inhemska talenter? Detta är något, som kan gripas med händerna; men hvad mindre synes och dock verkar än mera, är smakens utbildning genom bekantskapen med goda konstverk. Sällsamt nog finnas icke Hrr Ekman, Godenhjelm, Wright (tvenne), Blackstadius och Mad:lle Janson representerade vid denna exposition. Från Åbo berättas att Hr Ekman har fullt opp med arbete och i sommar skall vidtaga alfresco-målningarna i domkyrkan! För Konstföreningens räkning håller han uppå med ett finskt ämne: en värfningsscen. Hr Blackstadius, som äfven haft jemn sysselsättning med altartaflor, är sinnad att i sommar göra en resa till Italien. Hr Godenhjelm bildar här en mängd lofvande elever, till större delen unga fruntimmer, men har icke varit så ihågkommen med beställningar, som hans vackra talent förtjenar. Hr Magnus Wright har för ögonsvaghet nödgats afstå ett fördelaktigt anbud i Petersburg. Hr Ferdinand Wright, känd för sina utomordentligt fina fågeltaflor och vackra porträtter, vore väl den första man önskade ihågkommen med ett resestipendium; han är ung och skall utan allt tvifvel gå mycket långt, om han får vidare utbilda sig.
9 – Fruntimmersföreningen har årssammanträde d. 3 April, då omständlig berättelse aflemnas om dess verksamhet. Derom vill jag nu blott nämna, att Föreningen denna vinter utbetalat 1 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver i arbetslöner (mest för spånad) åt fattiga. En af direktricerna har i sitt distrikt låtit spinna 58 pund lin.
10 – Sydfinska Sjöassuransföreningen hade under månaden ett nytt sammanträde af komiterade, dervid åtskilligt ännu återstående af reglementet m. m. bragtes till afgörande.
11 – Ångfartygsrörelsen synes, långtifrån att afstadna genom stora Åbobolagets ruin, vinna en ny utsträckning. Det nya Åbobolaget utskickar »Storfursten» och sednare på sommaren sitt under bygnad varande ångfartyg Furst Menschikoff på den förra linien mellan Åbo och Petersburg, möjligen äfven Stockholm, såvida konjunkturerna blifva för kommunikationen med utlandet mindre missgynnande, än de två sednaste åren. Samma linie vidhålles af Murtaja, som 1849 gjort särdeles goda affärer, och man nämner ett till Wiborg i Bremen uppköpt jernångfartyg såsom destineradt för samma kurs. En likartad plan för vestfinska kusten (Åbo–Torneå) omnämnes; om med eller utan grund, torde snart visa sig. Slutligen lofvar ett tyskt jernångfartyg Hengist öppna en regelbunden kommunikation mellan Lübeck och de sydfinska städerna.
12 I musik och theater har jag för månaden att nämna en konsert af Hr Greve och en symfonikonsert. Vidare Hr Hesslers spektakler, som, efter »Den bergtagnas» afgång från scenen, varit mindre besökta, till en del i följd af kollisionen med sällskapsspektakler. Hr Hessler qvardröjer här till medlet af April. Ytterligare »Kärleksdrycken», gifven i theaterhuset af amatörer. En annan krets af amatörer under ledning af Grefve Aminoff gaf i samma lokal tvenne fransyska spektakel, det ena för bjudne, det andra till förmån för pauvres honteux. Det är naturligt att kritiken härvid tiger, äfven om den hade endast godt att säga. Men sammanställer man dessa intressanta företeelser med från alla delar af landet inlöpande berättelser om sällskapsspektakler, vanligen med god framgång – ty öfning saknas ej; man har så fortfarit redan i flera år – så kan man antingen komma på den här yttrade skämtsama förmodan, att »alla menniskor blifvit bitna af en galen aktör» – eller ock, hvad jag anser troligare, kan utan deraf sluta att theaterns hopp om en framtid på egen botten och med inhemska sujetter icke är så alldeles ur luften taget, som mången tror. Ty om också medgifves, att en sällskapstheater icke är rätta skolan för en blifvande artist, så finner man dock, att vackra och afgjorda anlag icke saknas. Jag har sett en sanning i uppfattningen och en finhet i utförandet, som endast behöft jemnhet och konseqvens, för att vara artistiska. Men hvad man saknar, det är mod, och hvad man har för mycket, det är fördomar mot konsten som yrke. Häruti stå vi ännu 20 år efter våra grannar i Sverige.
13 I allmänhet tar jag tillbaka en del af mina förra förklenliga yttranden om sällskapslifvet. Det röjer sig här och der en tendens att introducera konsten i salongerna (något helt annat, än det konstlade och konstiga, som härtills flore|26 3|rat), och är detta ochså en svag början, så är det dock en början, som med nöje bör erkännas. Om jag sade er, min fröken, att lyxen derjemte går framåt med jättesteg; att man söker öfverbjuda hvarandra i nya, förut ohörda, och kostsama arrangementer; att silfverrubeln härvid knappt gäller så mycket som bankorubeln för 10 år sedan; att t. ex. 100 ungherrar subskriberat 6 rubel silfver hvar till ett slädparti, dervid hela societetssalongen var klädd med granar och blommor; att en hyrd blomguirland kostar 7 rubel och en d:odito maskradkostym 4 till 10 rubel för en enda qväll, men en för samma enda qväll förfärdigad egen kostym 10, 50 ända till 200 rubel, allt silfver, m. m. m. m.; så skulle ni beskylla mig att ha tagit fel om datum och berättat er ett skämt från 1 April. Och likväl är det sannfärdiga små data från Mars, men ni tror mig icke, och jag slutar derföre, i det jag öfver Asien och Urals guldgrufvor, dem vi icke hafva, tillsänder er mitt förbindliga
14 au revoir.
*)Apropos af denna benämning: »Finska Literatursällskapet» och »Finska Literatursällskapet i Wiborg» äro två skilda sällskaper. För flera år sedan tog jag mig friheten anmärka det orimliga i en sådan kollision af namn. Detta bestreds från flera håll, men språkbruket har gifvit mig rätt: man talar ännu om sällskapet i Helsingfors, som vore detta det enda.
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 3.
Vintern. Stiftsdelning. Universitetet. Wallin. Literatursällskapet. Konstföreningen. Fruntimmersföreningen. Sjöassurans. Ångfartyg. Musik. Sällskapslif. Lyx.
1850 Mars 31.
1 Min Fröken!
2 Tidigt en morgon i Mars gick jag ut uppå bergen. Öfver hafvet och slätterna sken den uppgående solen; vintern låg ännu qvar öfverallt, men i den milda försvinnande gestalt, som antyder att våren är när. På stadens hvita façader och på de gråa murarne af Sveaborg spelade solske|26 2|net likt en framtid i glans; glimmande punkter hägrade ute på hafvets isar, men på landsidan stod barrskogarnas eviga grönska, tyst, allvarlig och begrundande, lik ett folk, som, okufvadt af långa vintrar, väntar med lugn förtröstan en annalkande vår.
3 Naturen är en stor skald och en stor spåman. Hon säger mera i bilder, än jag kan uttrycka i ord.
4 – Vintern har under hela Mars månad varit jemnare, än i Februari. Kölden har uppgått ända till 20°, dock för det mesta hållit sig mellan 8 och 15. Mycken snö har derunder fallit och sällan af blida minskats. Slädföre och torgtrafik ha under hela månaden varit i flor. Utom den vanliga tillförseln af renkött, lax, fågel m. m. från norra delen af landet, har man äfven sett smör hitföras på 50 mils väg. Hvilket tillflöde skall det icke blifva, när jernvägen kommer till stånd!
5 – Att kejs. senatens förslag om Finlands indelning i tre biskopsstift (Åbo, Borgå, Kuopio) numera erhållit nådig bekräftelse, är allmänt bekant. Ryktevis skedda utnämningar tillåter jag mig icke att i förtid omförmäla.
6 Från universitetet torde man snart ha en intressant nyhet att vänta, hvarom mera framdeles. Promotionsarbetet går sin stilla gång; tolf gånger pressade, ställas de färdiga kandidaterna att gäsa, tilldess de, svedda i examen rigorosum, slutligen gräddas på parnassen och ännu helt varma förlofva sig. Det beställsama ryktet omtalar en blifvande med tio laudatur. – Från Docenten Wallin har varit bref, dateradt London i Mars. Hr Wallin är sysselsatt med att utgifva beskrifningen öfver sina resor på engelska och ämnar derefter i slutet af April återvända till fäderneslandet.
7 – Finska Literatursällskapet*)Apropos af denna benämning: »Finska Literatursällskapet» och »Finska Literatursällskapet i Wiborg» äro två skilda sällskaper. För flera år sedan tog jag mig friheten anmärka det orimliga i en sådan kollision af namn. Detta bestreds från flera håll, men språkbruket har gifvit mig rätt: man talar ännu om sällskapet i Helsingfors, som vore detta det enda. har firat sin årsdag. Sällan har en årsberättelse varit mera tillfredsställande, än den då afgifna. Sällskapet har arbetat raskt och med framgång; heder åt dess sträfvanden! Nya Kalevala och folkmelodierna äro dyrbara gåfvor. Men lexica! lexica! Må sällskapet skynda med dem allt hvad skyndas kan, icke blott det svenskt-finska, utan äfven det finskt-svenska, ty nu snafvar det finska språkets studium öfverallt på denna brist. Vackert är ock att se, huru gåfvor, små ännu, men vitnande om god vilja, begynna från flera håll tillflyta detta sällskap. Hvad skall man säga derom, att årligen så mången betydlig förmögenhet skiftas mellan leende arfvingar, hvilka den döde i lifstiden knappast tålt, och att dock ingen, förutom Wilke i Wiborg, ger en enda skärf af sitt tacklösa goda åt ett sällskap, der hvarenda rubel, ja hvarenda kopek har frukt för ett helt folk! Huru ömkligt!
8 – Äfven Finska Konstföreningen har firat sin årsdag och dervid lyckats sammanbringa en exposition af 93 numror, till antalet den största här varit. Deribland finnas af inhemska artister 44, d. ä.det är nära hälften. Må vara att i denna samling åtskilligt, ja en stor del är af underordnadt värde. Relativt till hvad som varit, visar den dock ett afgjordt framskridande. Man har haft åtskilligt att anmärka mot Konstföreningen; hvilket nytt företag undgår väl detta öde? Hvem ansåg det väl för fyra år sedan möjligt, att på engång sammanbringa 44 dels nya, dels förut här osedda arbeten af inhemska talenter? Detta är något, som kan gripas med händerna; men hvad mindre synes och dock verkar än mera, är smakens utbildning genom bekantskapen med goda konstverk. Sällsamt nog finnas icke Hrr Ekman, Godenhjelm, Wright (tvenne), Blackstadius och Mad:lle Janson representerade vid denna exposition. Från Åbo berättas att Hr Ekman har fullt opp med arbete och i sommar skall vidtaga alfresco-målningarna i domkyrkan! För Konstföreningens räkning håller han uppå med ett finskt ämne: en värfningsscen. Hr Blackstadius, som äfven haft jemn sysselsättning med altartaflor, är sinnad att i sommar göra en resa till Italien. Hr Godenhjelm bildar här en mängd lofvande elever, till större delen unga fruntimmer, men har icke varit så ihågkommen med beställningar, som hans vackra talent förtjenar. Hr Magnus Wright har för ögonsvaghet nödgats afstå ett fördelaktigt anbud i Petersburg. Hr Ferdinand Wright, känd för sina utomordentligt fina fågeltaflor och vackra porträtter, vore väl den första man önskade ihågkommen med ett resestipendium; han är ung och skall utan allt tvifvel gå mycket långt, om han får vidare utbilda sig.
9 – Fruntimmersföreningen har årssammanträde d. 3 April, då omständlig berättelse aflemnas om dess verksamhet. Derom vill jag nu blott nämna, att Föreningen denna vinter utbetalat 1 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver i arbetslöner (mest för spånad) åt fattiga. En af direktricerna har i sitt distrikt låtit spinna 58 pund lin.
10 – Sydfinska Sjöassuransföreningen hade under månaden ett nytt sammanträde af komiterade, dervid åtskilligt ännu återstående af reglementet m. m. bragtes till afgörande.
11 – Ångfartygsrörelsen synes, långtifrån att afstadna genom stora Åbobolagets ruin, vinna en ny utsträckning. Det nya Åbobolaget utskickar »Storfursten» och sednare på sommaren sitt under bygnad varande ångfartyg Furst Menschikoff på den förra linien mellan Åbo och Petersburg, möjligen äfven Stockholm, såvida konjunkturerna blifva för kommunikationen med utlandet mindre missgynnande, än de två sednaste åren. Samma linie vidhålles af Murtaja, som 1849 gjort särdeles goda affärer, och man nämner ett till Wiborg i Bremen uppköpt jernångfartyg såsom destineradt för samma kurs. En likartad plan för vestfinska kusten (Åbo–Torneå) omnämnes; om med eller utan grund, torde snart visa sig. Slutligen lofvar ett tyskt jernångfartyg Hengist öppna en regelbunden kommunikation mellan Lübeck och de sydfinska städerna.
12 I musik och theater har jag för månaden att nämna en konsert af Hr Greve och en symfonikonsert. Vidare Hr Hesslers spektakler, som, efter »Den bergtagnas» afgång från scenen, varit mindre besökta, till en del i följd af kollisionen med sällskapsspektakler. Hr Hessler qvardröjer här till medlet af April. Ytterligare »Kärleksdrycken», gifven i theaterhuset af amatörer. En annan krets af amatörer under ledning af Grefve Aminoff gaf i samma lokal tvenne fransyska spektakel, det ena för bjudne, det andra till förmån för pauvres honteux. Det är naturligt att kritiken härvid tiger, äfven om den hade endast godt att säga. Men sammanställer man dessa intressanta företeelser med från alla delar af landet inlöpande berättelser om sällskapsspektakler, vanligen med god framgång – ty öfning saknas ej; man har så fortfarit redan i flera år – så kan man antingen komma på den här yttrade skämtsama förmodan, att »alla menniskor blifvit bitna af en galen aktör» – eller ock, hvad jag anser troligare, kan utan deraf sluta att theaterns hopp om en framtid på egen botten och med inhemska sujetter icke är så alldeles ur luften taget, som mången tror. Ty om också medgifves, att en sällskapstheater icke är rätta skolan för en blifvande artist, så finner man dock, att vackra och afgjorda anlag icke saknas. Jag har sett en sanning i uppfattningen och en finhet i utförandet, som endast behöft jemnhet och konseqvens, för att vara artistiska. Men hvad man saknar, det är mod, och hvad man har för mycket, det är fördomar mot konsten som yrke. Häruti stå vi ännu 20 år efter våra grannar i Sverige.
13 I allmänhet tar jag tillbaka en del af mina förra förklenliga yttranden om sällskapslifvet. Det röjer sig här och der en tendens att introducera konsten i salongerna (något helt annat, än det konstlade och konstiga, som härtills flore|26 3|rat), och är detta ochså en svag början, så är det dock en början, som med nöje bör erkännas. Om jag sade er, min fröken, att lyxen derjemte går framåt med jättesteg; att man söker öfverbjuda hvarandra i nya, förut ohörda, och kostsama arrangementer; att silfverrubeln härvid knappt gäller så mycket som bankorubeln för 10 år sedan; att t. ex. 100 ungherrar subskriberat 6 rubel silfver hvar till ett slädparti, dervid hela societetssalongen var klädd med granar och blommor; att en hyrd blomguirland kostar 7 rubel och en d:odito maskradkostym 4 till 10 rubel för en enda qväll, men en för samma enda qväll förfärdigad egen kostym 10, 50 ända till 200 rubel, allt silfver, m. m. m. m.; så skulle ni beskylla mig att ha tagit fel om datum och berättat er ett skämt från 1 April. Och likväl är det sannfärdiga små data från Mars, men ni tror mig icke, och jag slutar derföre, i det jag öfver Asien och Urals guldgrufvor, dem vi icke hafva, tillsänder er mitt förbindliga
14 au revoir.