Notisen/artikeln ingår i HT 17/2 1844:|13 2|

En Tidnings Vinterbetraktelser.

(I Saimas maner.)

1 Jag har visserligen äran vara en sex veckors gammal herre, jag vågar nästan säga för, men derföre må ingen kalla mig ett oskyldigt barn, ty jag har redan inhämtat mycket, bland annat att »det med corpus tryckta omöjligt kan hafva samma förmåga att fängsla uppmärksamheten som det skrifna» och att »blott kortspel är underhållande». Det kan icke nekas, att jag redan hunnit till den perioden då barn få tänder, ty hvar man vet, att jag, som andra små vid den tiden, tuggar och biter på »allt möjligt och ett och annat dessutom». För mina framsteg vitnar äfven den omständigheten, att jag redan »väger öfver två marker mera, än vid min födelse»*)Uttryckes metaphoriskt sålunda, att jag »innehåller öfver två spalter mera än i Profnumret». och »speglar mig i sexhundrade exemplar», hvilket är en ofanteligt stor tillvext, när man besinnar att jag, lik alla mina kamrater, »innehåller just ingenting». Häraf tör det vara klart, huruledes jag allaredan hunnit till den mogna ålder, att jag fritt kan »anse allt orerande om Finlands både utmärktare och yngre literatörer för en löjlighet», med hvad mera, som står att läsa i min anspråkslösa N:o 6.

2 Väl säger ordspråket, att den fågel, som sjunger för tidigt på morgonen, är innan aftonen någonstädes, som jag ej kan nämna; men jag har godt samvete, jag är oskyldig i Madame Catalanis död, och jag har gjort åtminstone en god gerning, jag har förenat tvenne älskande genom en »råttfälla». Belackare kunde visserligen anmärka, att jag stundom förhastat mig, när det gällt att näsknäppa mina kamrater, men det bryr jag mig ej om att rätta, utan slår de herrarne i synen med deras »finska syften», som ej höra till saken, så baxna de väl. Alle äre vi smålänningar inför vår Herre, och så kan det väl hända, att äfven jag låter undfalla mig en och annan kluns, såsom då jag lade Richard III:s »bekanta utrop» vid Bosworth »en häst! en häst! mitt rike för en häst»!**)»A horse, a horse! my kingdom for a horse!»konsekvensändrat/normaliserat Shakespeare, King Richard III, Act V, Scen IV. i munnen på Richard Lejonhjerta och dervid prutade af ett halft konungarike. Men slikt hindrar mig ej, att utan nåd och förbarmande rida käpphäst på mina kamraters ordalag (ett oskyldigt barnnöje), samt till eget behof »bevara deras oxpunch», – »till hvilket? specificeras icke».

3 Min goda vilja att vara quick lär väl ingen, som läst mina prestationer i nyhetsväg, vilja bestrida. Himlen vare tack, jag har ej lofvat någon »fullständighet» och kan derföre i mina tre (af mig sjelf uppfunna) afdelningar: S:t Petersburg, Utrikes och Inrikes, sammanplocka endast det, som låter tumma om sig till något roligt. Betraktom t. ex. de två sednare rubrikerna i min N:o 6. Hvilket rikt innehåll! Utrikes: några politiska »småsaker, som knappt förtjena omnämnas», och diverse om|13 3| Madame Catalani*)Jag hoppas att ingen, med min egen snarfyndighet i ordkritik, upptäcker, att H:fors Tidn. ej »upplexar» Morgonbladet för det MBl., lät menniskan lefva, utan för det MBl. lät henne dö på olägligt ställe; - en liten blunder af mig.; Inrikes (Kuopio undantaget, ty den stackars staden ligger hvarken inrikes eller utrikes): om »Urdiala oxarna», om danser och spektakler i Helsingfors, om tankars vägande på våg, om »snö till husbehov – hvar och en skall medgifva, att jag, härutinnan åtminstone, samvetsgrant undvikit att »plåga mina värda läsare med alltför många och långa undervisande och nyttiga framställningar». Äfven må anföras, att min enda egna correspondentnotis, dat. Björneborg den 5 Jan., redan den 1 Febr. af mig meddelades såsom ett bevis, »att man i B. bättre än på ett par andra orter vetat uppskatta mina inhemska nyheter».

4 Uppriktigt sagdt, jag önskar af allt hjerta, att allt blir ordentligt och bra, men det är med mig, som med andra barn: när jag ej genast får som jag vill, så vill jag icke – blir topprasande och knäpper till höger och venster. Så händer, att jag talar om »resignation», der jag borde tala om tålamod, och tappert hugger in på all nyare finsk publicitet, för det att – hm! hm! – »det som borde skrifvas, sällan tryckes, samt att det som tryckta aldrig tryckes så som det kan skrifvas». Emellertid, så snart jag kommer öfver perioden för tandsjukan och barnklådan, samt lär mig att i någon mån respektera andras verksamhet i bredd med min egen, »så skola mina prenumeranter säkert finna sina förhoppningar vida öfverträffade. Och hvilken tidning i landet kan väl hysa samma ljufva öfvertygelse?»konsekvensändrat/normaliserat

 

 

1. *)Uttryckes metaphoriskt sålunda, att jag »innehåller öfver två spalter mera än i Profnumret».
2. **)»A horse, a horse! my kingdom for a horse!»konsekvensändrat/normaliserat Shakespeare, King Richard III, Act V, Scen IV.
3. *)Jag hoppas att ingen, med min egen snarfyndighet i ordkritik, upptäcker, att H:fors Tidn. ej »upplexar» Morgonbladet för det MBl., lät menniskan lefva, utan för det MBl. lät henne dö på olägligt ställe; - en liten blunder af mig.